Kaliber 25

Tänk er en kaliber som har ett mycket smalt utbud av olika fabrikat och modeller på diaboler. Man måste alltså beställa dem ifrån handlare långt borta eller själv åka avsevärda sträckor för att köpa dem. Tänk er också att de är förhållandevis dyra att köpa, tunga att bära samt ger en låg utgångshastighet med tillhörande lång bantid.

Det låter väl inget vidare, eller hur...?

Fast när man börjar tala om kvartstummaren - kaliber 25 - så börjar ofta ögonen ändå glimma på många luftvapenentusiaster och inte sällan mest hos de som i någon form bedriver jakt med luftvapen.

Kaliber 25 har en magisk status, det är en värsting och inget tal om annat. Visst är kaliber 22 optimal och visst kan man använda kaliber 177 till alla tänkbara uppgifter men kaliber 25 har en unik särställning. Kaliber 20 är sofistikerad och tilltalar många kännare, en del håller den som förmer alla andra kaliber men även detta utsökta val förbleknar lätt brevid den store.

Störst ibland air rifle small bore tronar kaliber 25, många har läst om den men relativt få har ägt en sådan - alla har dock drömt om den, oftast i kombination med en saftig fjäderbössa. Handen på hjärtat; vem har egentligen aldrig kikat in hos Straightshooters eminenta och numera klassiska hemsida för att njuta av Beeman Crow Magnum och föreställt sig själv ägande en sådan utforskandes alla möjliga och omöjliga tänkta fördelar hos jättekalibern nummer 1..?

Jag gillar kaliber 177 men förmår att uppskatta kaliber 22, jag förstår charmen med kaliber 20 och givetvis har även jag drömt om kaliber 25.

Den delikata frågan är bara om det endast ska vara en dröm eller om man ska förverkliga den? Vissa drömmar gör ju sig bäst som just drömmar, blir de verklighet så dör de och alla vill ju ha en dröm.

Min erfarenhet av kaliber 25 är blygsam, jag har ägt två vapen i den här kalibern. Den ena var en BSA Supersport, hårt trimmad och svårskjuten, den andra var en Weihrauch HW80 som liksom lät mig glänta på förlåten och ana vad die-hard fans till jättekalibern dyrkar. Låt oss lämna Supersporten därhän, en underbar plinker men inte mycket mera, och istället tänka på min HW som däremot erbjöd både ummpan hos de stora klumparna kombinerat med rimligt bra precision.

Stor som ett hus, tung som ett bilbatteri men ändå, trots formatet, en måttlig utgångshastighet. Vi hade kul, jag och den bössan, men mitt bestående minne av den var insikten att kaliber 25 kräver speed för att komma till sin rätt, riktig hög speed...

Inom rimliga format, säg 3000 gram tom och runt 100 cm längd så finns det ingen fjäderbössa som erbjuder bra fart för diaboler mellan 25-30 grains, sådana är inte fysikens lagar. Vill man ha över 800 fps eller runt 250 mps med diaboler bortåt 30 grains så måste man gå PCP, där finns det inga andra alternativ.

Hur kul skulle då en sådan bössa vara, en monsterbössa på 50-60 joule direkt ifrån fabriken med kaliber 25? Skulle den trollbinda mig med sin kraft, förhäxa mig med anblicken av hål stora som diametern av en blyertspenna i måltavlan, skulle den trots detta kunna hänföra mig med sin precision, likvärdig de mindre kalibrarna...?

Det finns egentligen bara ett sätt att ta reda på detta...

På mitt skrivbord framför mig så ligger därför inträdesbiljetten till denna joyride, förpackad i ett propert kuvert och till helgen så ska jag packa upp en helt ny bössa som kommer att utsätta mina kulfång för oanade prövningar.

Nu är väntan över, nu är de ekonomiska uppoffringarna bortglömda, nu ska en prövad hustru och tjatiga ungar utvisas ty på söndagen är hela stora gräsmattan min, bara min.

Tunga blyklumpar ska sändas med hissnande hastigheter akompanjerade av ekande knallar som lär ge grannarna huvudvärk och skallrande fönster, sedan länge sparat målmaterial ska lustfullt förgöras - men det spelar ingen roll..

Livet är kort men det ska avnjutas - den här helgen ska jag roa mig konungsligt, trust me...

Gamo Dynamax

Nu i dagarna så lanserar Gamo sitt första PCP men som de flesta kanske förstår redan vid den första anblicken så handlar det naturligtvis om ett kamuflerat BSA. Naturligtvis eftersom Gamo sedan 1986 äger BSA och då Gamos och BSAs fjädervapen lånar mycket av sin teknik mellan varann. Ett exempel på detta är Meteorerna som är väldigt mycket Gamo och CFX-serien som är baserade på en äldre generation vapen från BSA.

Här har man gått åt andra hållet, Gamo har helt enkelt etiketterat om ett BSA byggt på tekniken ifrån Hornet-serien. Såvitt jag kan se så har man monterat blocket ifrån BSA Ultra Multishot på tuben/pipan till Lonestar och fått något som närmast liknar BSA Western fast utan shroud.

Bra eller dåligt?

Svårt att säga och något som definitivt kan bli svårt är att sälja dem i USA då man begär $699 för dem vilket är mer än exempelvis Lonestar vilken betingar $595 och då har den dessutom trästock. Gamo har dessutom ett uselt rykte i USA igenom sin vårdslösa annonsering vilken till och med har fått både vapenvänner och trädkramare att göra gemensam sak, detta efter en serie motbjudande annonser och reklamfilmer där en flåshurtig tokstolle sköt en förvildad gris med ett 177 fjädervapen och Gamos hyperlätta blyfria diaboler.

Dykarflaskor & fyllkit

Den som skjuter med ett PCP måste som bekant använda en extern luftkälla och förutom handpumpar och de få som har egen tillgång till riktiga kompressorer så är vanligtvis dykarflaskor det vanligaste alternativet till fyllkälla.

Dykartuber finns i en rad olika storlekar men det vanligaste formaten är 8, 10 och 12 liter. Undantagsvis så kan även andra storlekar förekomma, exempelvis småflaskor på bara 3 liter. Fördelarna med en större flaska är naturligtvis fler skott per fyllning igenom en större volym, mer om detta senare, medan nackdelarna främst står i en högre egenvikt, vilken faktiskt kan vara ansenlig.

Här ser vi flaskor på 3, 5, 8 och 10 liter.

En fylld flaska av stål på 300 Bar med volymen 10 liter väger imponerande 21 kg där den mindre på 8 liter klarar sig med 16 kg. En miniflaska på 3 liter blir därför förhållandevis portabel med blott 12 kg - en skillnad som märks tydligt.

I fråga om volymen så är det normalt bara 232 och 300 Bar som är aktuella för luftvapenbruk, detta eftersom de flesta vapen kräver systemtryck på mellan 170-232 Bar och man bör i de flesta fall eftersträva åtminstonde 75-60 Bar mera tryck i flaskan än vad vapnet har som systemtryck. Detta för att man ska få ut rimligt många överfyllningar mellan flaska och vapen innan man måste återfylla flaskan.

Det enklaste sättet att illustrera skillnaderna mellan olika tryck och volymer är att göra några beräkningar på temat. Vi använder då ett normalt ostrypt luftvapen med kaliber 22 som har en behållare på 180 cc. Systemtrycket ligger mellan 220-140 Bar under det att vapnet ger 30 skott.

Flaskan är på 8 liter 232 Bar - 6 st fyllningar = 180 skott / 33 öre skottet

Flaskan är på 10 liter 232 Bar - 7 st fyllningar = 210 skott / 29 öre skottet

Flaskan är på 12 liter 232 Bar - 9 st fyllningar = 270 skott / 22 öre skottet

Flaskan är på 8 liter 300 Bar - 41 st fyllningar = 1230 skott / 5 öre skottet

Flaskan är på 10 liter 300 Bar - 51 st fyllningar = 1530 skott / 4 öre skottet

Flaskan är på 12 liter 300 Bar - 61 st fyllningar = 1830 skott / 3 öre skottet

Priset på en fyllning har jag satt på 60 kr och det är nästan alltid samma summa som man betalar oavsett tryck och luftmängd vid en fyllning. Som man kan se så är det ungefär 10 gånger dyrare att skjuta 232 Bar än 300 Bar redan oräknat kostnaden för att färdas till och från fyllplatsen och slutsatsen blir då att en flaska på 300 Bar alla gånger är att föredra framför en flaska på bara 232 Bar. Enda rimliga undantaget torde ju vara om man kör ett lågtrycksvapen med ett systemtryck typ 120-70 Bar och kommer över en 232 Bar flaska billigt.

Ett traditionellt fyllkit utan slangen som ansluts till höger i bild.

Till flaskan måste nu vapnet anslutas på något sätt och en flaska på 300 Bar har vanligtvis en gänga som heter 5/8" 7-thread på ventilen och det är till den som man ansluter sitt fyllkit eller en adapter för direktfyllning till vapnets tub. Nyare flaskor (från 2008) kan dock istället ha M26 gänga på ventilen. Själva flaskan har sedan gänga M25, men den rör man normalt aldrig.

Ventilen på flaskan har normalt en T-form där kranen med gummihandtag vanligtvis sitter monterad upptill eller på sidan, den öppnas medurs och sluts moturs. På ena sidan ventilen sitter anslutningen/utgången och på den andra sidan sitter ett sprängbleck som under kontrollerade former pyser ut all luft ifall flaskan utsätts för en okontrollerad tryckstegring, exempelvis under en brand.

En adapter som ersätter det vanliga fyllkittet på vissa vapen.

Fyllkittet köper man vanligtvis separat och det betingar oftast någonstans mellan 700-1200 kr. Ett fyllkit brukar bestå av en manometer, en ingång ifrån flaskan, en utgång samt en bleedvalve. En normal layout på ett fyllkit är ett korscentrum med ingång till vänster, utgång till höger, bleedvalve nedåt och manometern uppåt.

När fyllkittet är monterat på ventilen till flaskan så ansluts antingen en slang med fyllnippel eller en adapter till lösa tuber på utgången hos fyllkittet - sedan är det bara att börja fylla. Lagom takt är 1 Bar per sekund, alltså långsamt. För snabb fyllning ger en mild värmestegring och då vapnet/tuben sedan svalnar så har man ett lägre tryck kvar än vad man fyllde in.  När fyllningen är avslutad och kranen stängd så öppnar man bleedvalven hastigt så att all luft som är fångad i slangen/adaptern pyser ut. Därefter så kan tuben skruvas loss eller fyllnippeln lossas ifrån vapnet. Håll alla nipplar och liknande rena och dammfria när de inte används.

Adaptern ovan med en vapentub ansluten.

En alternativ lösning som finns på vissa vapen (Steyr, CZ etc) är adapters som monteras direkt på flaskans ventil. Dessa adapters innehåller då en inbyggd bleedvalve och med den här typen av lösning så slipper man köpa ett löst fyllkit för att kunna fylla sitt vapen. Adaptern skruvas i ventilen och vapnets tub skruvas fast i den andra ändan av adaptern, därefter fylls tuben. Dessa tuber har då alltid en inbyggd manometer vilken används istället för den som sitter på vanliga fyllkit. När önskat tryck har uppnåtts så sluter man kranen och öppnar bleedvalven. Sedan lossas tuben ifrån adaptern och skruvas åter på vapnet.

Vapenskåp !!

Som de flesta känner till så är ett godkänt vapenskåp ett måste för licenspliktiga vapen vilket naturligtvis även innefattar luftvapen på vapenlicens. Övriga luftvapen, som är licensfria, behöver "bara" förvaras på ett "betryggande sätt".

Vad som avgör om ett fabrikstillverkat vapenskåp anses som godkänt eller inte är ofta men inte alltid dess märkning och här förekommer en hel rad olika märkningar. Det är lite av dessa som vi ska titta närmare på den här gången, här händer det nämligen saker som kan beröra en hel del av oss luftvapenskyttar också.

Lite kort kan man säga att:

- Om skåpet är märkt enligt dagens norm som heter Säkerhetsskåp SS-3492 alternativt SS-EN 1143-1 Grade 0 så är skåpet för närvarande godkänt tills vidare, har man ett sådant så behöver man alltså inte fundera över någon förändring i nuläget.

Observera att det existerar 2 helt olika SS-3492 - ett för säkerhetsskåp och ett för stöldskyddskåp.

Säkerhetsskåp är godkända men stöldskyddskåp är det inte.

- Om skåpet däremot är märkt med RPS-norm (Rikspolisstyrelsen) eller SSF (Svenska Stöldskyddsföreningen) så är detta bara godkänt t.o.m år 2010 under förutsättning att inköp gjorts före den 1 oktober 2000.

- Om ett RPS/SSF-skåp köptes efter 1 oktober 2000 så är det överhuvudtaget inte godkänt för vapenförvaring.

Notera texten "Säkerhetsskåp".

I fråga om luftvapen på vapenlicens så hade man tidigare (innan 1 juli 2000) en slappare lagstiftning runt förvaringskraven jämfört med vanliga krutvapen trots att båda typerna gick på licens. På den tiden räckte det ofta att man på licensansökan skrev "låst plåtskåp" eller liknande varpå sökanden ansågs uppfylla förvaringskraven.

Det är därför inte ovanligt att den som har ett luftvapen på licens som enda licenspliktiga vapen och som ägde detta innan år 2000 därför har ett äldre skåp med en icke godkänd norm eller ännu värre - inget skåp alls.

Oavsett vilket så börjar det bli akut bråttom att omgående lösa problemet igenom att köpa ett nytt, godkänt skåp.

En förekommande men udda lösning är att bygga ett eget skåp, då måste dock skåpet uppfylla följande egenskaper:

- Omslutande delar skall bestå av lägst 4 mm stålplåt

- Fogar skall ha minst samma motståndsförmåga mot inbrott som övriga omslutande delar

- Regelverket skall ha kolvar i minst tre riktningar samt vara av s k avlastad typ, dvs låsets spärrelement får inte belastas då regelverkets kolvar belastas i öppningsriktningen

- Låsmekanismen skall vara borrskyddad

- Separat mekanism skall finnas som aktiveras vid inslagning eller sprängning mot låset; mekanismen skall då spärra regelverket i låst läge regelverkets och bakkantsbeslagens ingrepp får inte vara mindre än 20 mm

- Skåp enligt ovan skall vara försett med lås som är godkänt av SIS för säkerhetsskåp.

Den som slarvar med förvaringen riskerar fängelse i 6 månader.

Om det är praktiskt möjligt så kan man även klassa om ett äldre skåp till dagens norm, förutsatt att detta är fysiskt genomförbart. Det funkar emellertid inte så bra för äldre SSF-skåp med bara 3.00 mm plåtgrovlek men om det däremot bara hänger på att exempelvis låset inte uppfyller SIS men skåpet klarar övriga krav så kan en omklassning vara fullt realistisk.

Vad ska man då välja för skåp...?

Lite enkelt så kan man säga att det finns två grupper av köpare som resonerar på lite olika sätt. Den ena gruppen menar att skåpet ska vara så stort som möjligt, då slipper man bulta fast skåpet (över 150 kg) samtidigt som att skåp alltid påstås ha en tendens att bli för små succesivt. Den andra gruppen väljer små skåp då dessa är billigare och enklare att transportera/förvara. Nackdelen är naturligtvis att de snabbt kan bli små och trånga men det löser man då igenom att skaffa ytterligare ett skåp och då får man dessutom en ännu säkrare förvaring om man placerar halva sitt vapen i det ena skåpet och den andra halvan i det andra skåpet.

Oavsett vad man väljer så är mitt råd att man alltid ska bulta fast skåpet i bostaden, oberoende av lagkrav eller inte. Skälet till detta är att större delen av skåpets egenvikt normalt sitter i dörren och om man svingar upp ett av de högre (150 cm) skåpen lite snabbt så kan skåpet helt enkelt tippa över skåpöppnaren.

Förutom den uppenbara risken för att bli skadad så kan ni nog lätt tänka er hur vapnen ser ut efter en sådan manöver...

Tagglist - djävulens påfund...

En annan sak att tänka på när man köper skåp (oavsett storlek) är att undvika låsning med tagglist. Dessa elaka tagglister har en imponerande förmåga att rispa vapnen vid slarvig in- eller utlastning samtidigt som de lätt hakar fast i eventuella vapenremmar. Idag har dock de flesta tillverkare gått över till kolvlåsning vilket gör att ovanstående risker elimineras samtidigt som skåpet inte rasslar och smäller så högt vid låsningen.

Oavsett låsning så måste låset manövreras på något sätt. Här finns det då två alternativ, nyckellås eller kombinationslås. Den sistnämnda har då fördelen att man inte behöver att ta ständigt ansvar för två stycken nycklar, vilka ovillkorligen måste förvaras på ett säkert sätt. Min egen lösning på problemet med nyckelförvaring är en nyckel som jag ständigt bär med mig samt en reservnyckel som förvaras i bankfack.

Modernt kombinationslås till vapenskåp.

Kombinationslåset emellertid är bekvämare då man bara behöver memorera de siffror som går till skåpet, här finns med andra ord inga nycklar att tänka på. En nackdel är dock att låstypen är dyrare samt inte finns tillgänglig till alla skåpmodeller. Kombinationslåset försörjs normalt av ett vanligt 9V batteri.

Olyckor

Tyvärr inträffar det ibland olyckor med luftvapen men dessbättre så är livshotande eller dödliga skador av luftvapen oerhört ovanliga hos oss i Sverige. Mig veterligen så har det aldrig inträffat ett dödsfall till följd av en skottskada ifrån ett luftvapen i Sverige (rätta mig om jag har fel), vilket naturligtvis är mycket glädjande. Med tanke på att de flesta luftvapen i landet används av yngre människor som sällan har större vapenvana samt att luftvapen endast undantagsvis förvaras i vapenskåp så måste vår inhemska statistik betraktas som mycket glädjande.

I Storbrittanien är dock luftvapen betydligt vanligare och man räknar med minst 6 miljoner vapen i cirkulation varvid det årligen inträffar ett dödsfall till följd av kriminellt agerande eller rena olyckor med dessa skjutvapen.

För den som är intresserad av att fördjupa sig mera om detta ämne så finns här en länk till en skaderapport (publicerad 1998) som behandlar de 5 dödsfall som ägde rum på de brittiska öarna under perioden 1990-1998.

Länk till skaderapport: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC500806/?page=1

Skjut nu försiktigt när ni avnjuter era vapen..!!

Mera om JSB RS..!!

Idag när jag ändå höll på att skjuta tvål så passade jag även på att testa RS på 30 meter för att kunna jämföra rakt av med Express som jag prövade häromdagen.

Träffbilderna blev:

Grupp 1 - 10 mm

Grupp 2 - 15 mm

Grupp 3 - 12 mm

Grupp 4 - 15 mm

Grupp 5 - 14 mm

Genomsnitt av ovanstående: 13.20 mm.

Resultatet är som väntat helt enastående, detta är den klart bästa diabolen som jag har hittat till min bössa än så länge, åtminstonde på dessa lite längre avstånd. På korta avstånd som 10-15 meter har jag inte prövat ännu och där är det mycket möjligt att en påkostad flatnosad matchdiabol kan vara ännu bättre, exempelvis RWS R10 eller liknande. Särskilt glädjande är det dessutom att den här lätta lilla diabolen presterar såpass bra på 50 meter, det hade jag inte förväntat.

Dags att skjuta lite tvål..!!

Inget är så kul som att skjuta på interaktiva mål där man snabbt och konkret kan anlalysera vad som sker när projektilen når sitt mål. Mitt favoritmedium för diaboltester är den vanliga hårda handfatstvålen som man återfinner i de allra flesta svenska hem. Idag så föll valet på två stycken väldoftande Nivea Creme Soft som fick ha en date med två intressanta diabolsorter.

Tvålarna besköts kompletta i sina respektive pappaskar på 30 meters avstånd och för att underlätta skottläget så ettiketterade jag båda kartongerna med ett svart påklistrat markingsmärke för önskad riktpunkt rakt på askarnas mitt.

Först så sköt jag den diabol som fungerar bäst i min CZ200T, nämligen JSBs underbara RS och sedan följde jag upp med den diamentralt annorlunda Predator Polymag, även den från JSB.

JSB RS lämnade mynningen med en hastighet av 199 mps (654 fps) vilket betyder en anslagsenergi om 9.44 joule - ett mycket bra resultat för en så lätt diabol hos ett PCP. Vid 30 uppmätta meter så slår diabolen in i tvålen med 165 mps (541 fps) vilket innebär att tvålen belastas med 6.47 joule.

Den tyngre (8.00 grains) Predator Polymag presterade en utgånghastighet om 192 mps (629 fps) och därmed 9.53 joule. På målavståndet så återstod 149 mps (489 fps) och 5.76 joule.

Här ser man tydligt att Polymag har ett betydligt lägre BC då såpass mycket mindre energi återstår på 30 meter trots att den faktiskt ger något mera energi vid mynningen.

Börjar vi med RS så ser vi att träffen tog bra mycket närmare riktpunkten än för Polymag, den sistnämnda har nämligen i just mitt vapen en lite lätt oförutsägbar precisionspotential.

Hålet ser förtroendeingivande ut och har träffat i princip rakt på, något till höger om riktpunkten. Riktpunktens diameter var 12.50 mm. En bra träff med andra ord, frågan är hur tvålen ser ut på baksidan?

Minsann, visserligen inget genomslag men en rejäl bucka, diabolen måste sitta väldigt ytnära på den här sidan. Kanske dags att klyva tvålen för att se utfallet inuti..?

Jotack, diabolen slog in imponerande 23 mm i den kompakta tvålen. Dock så var projektilkanalen relativt smal, 4.80 mm noga räknat. Trots låg vikt så förefaller RS kunna behålla sin anslagsenergi bra tack vare en mycket god BC.

Med stor förväntan så laddade jag nu upp Polymags, detta är ju trots allt diaboler skapade enkom för jakt och de borde då rimligtvis svampa upp ordentligt, en kort och mycket grov projektilkanal är med andra ord precis vad jag förvänar mig.

Ajdå, trots att jag sköt in Polymag noga på en måltavla precis under tvålen så drog träffen oförklarligt uppåt, i mitt vapen så har den här sorten helt klart en hel del övrigt att önska i form av praktisk precision. Dock så, ingen fara skedd, träffen tog fortfarande på tvålens tjockaste parti, rimligt motsvarande placeringen hos RS. När jag vänder på tvålen så syns inte ett märke och nog ser allt projektilkanalen en smula trattformad ut? Detta känns lovande minsann..

Jojo, här var det in och sedan tvärnit. Diabolen orkar bara in knappt 14 mm och projektilkanalen mäter drygt 7.00 mm. Det förklarar att just den här tvålen flög klart längst av de båda i träffögonblicket. Här får man nog konstatera att Polymag uppfyller sina löften, uppsvampningen är bra i förhållande till en konventionell diabol och använder man ett vapen som ger något högre effekt men främst som bättre passar ihop med projektilsorten i fråga om praktisk precision så kan jag mycket väl tänka mig att den kommer att duga bra till jaktändamål i de länder där detta så är lagligt.

Diabolerna då? Hur gick det med dem? Efter att ha skurit sönder tvålarna med största försiktighet så kunde jag lotsa ut dem så oskadda som möjligt ur respektive hygienartikel.

JSB RS var i princip helt intakt, förutom en liten vinklad kant på huvudets ena sida, till vänster i bild. Skjutmåttet ger dock vid handen att en smärre expansion trots allt har ägt rum, numera då mäter huvudet 5.10 mm, vilket får anses som mycket gott med tanke på att det är en konventionell rundnosdiabol. Sannolikt så är det diabolens mjuka legering som orsakar detta.

Predator Polymag har däremot expanderat ordentligt, huvudet mäter nu exakt 7.00 mm och är faktiskt något större i diameter än själva kjolen. Den röda polymerspetsen kunde jag inte återfinna varken i kartongen eller i tvålen, den kanske bröts av och försvann redan i det ögonblick som diabolen träffade kartongens ytskikt?

Att skjuta tvål är dock alltid lika roligt !!

Ständigt online...?

Idag kom min nya mobil med tillgång till Internet så jag passade därför på att rekonfigurera bloggen mot mobilformatet så att de besökare som så önskar på ett enkelt och smidigt sätt kan nå bloggen via mobilen. Målsättningen med bloggen är ju att leverara minst ett, vanligtvis fler, inlägg varje dag.

Vidare så är ju tanken att inläggen ska vara förhållandevis korta och textbaserade för att man enkelt ska kunna svepa igenom bloggen i farten. Korta inlägg med mervärde som har hög tillgänglighet är alltså med andra ord målsättningen. Alla ska kunna hinna gå igenom bloggen varje dag, om man önskar, och här ska det alltid finnas korta inlägg om relevanta nyheter så fort de dyker upp, insourcade ifrån de ledande forumen. Med andra ord ett alternativ för de som inte vill plöja igenom ett antal forum varje dag för att hitta guldkornen och som samtidigt vill slippa allt vanligt tomgångsprat som ofta förekommer på forum.

När det inte förekommer relevanta nyheter värda att lägga ut så kommer bloggen även att mixas med egna inlägg om recensioner, tester och reflektioner som jag personligen har gjort över ting eller företeelser i luftvapenvärlden, med betoning på den svenska marknaden i första hand.

Särdeles bra inlägg eller intressanta topics ifrån de ledande forumen runt om i världen kommer också att kommenteras och de som vill interagera med bloggen utöver de möjligheter som Kommentarer medger är mer än välkomna att använda bloggens interna forum, för ändamålet. Jag godkänner inga kommentarer innan publicering så det ni skriver som kommentarer går online direkt för att speeda upp bloggen.

Väl mött...