Direktlänk till inlägg 10 december 2009
Kaliber 25
Tänk er en kaliber som har ett mycket smalt utbud av olika fabrikat och modeller på diaboler. Man måste alltså beställa dem ifrån handlare långt borta eller själv åka avsevärda sträckor för att köpa dem. Tänk er också att de är förhållandevis dyra att köpa, tunga att bära samt ger en låg utgångshastighet med tillhörande lång bantid.
Det låter väl inget vidare, eller hur...?
Fast när man börjar tala om kvartstummaren - kaliber 25 - så börjar ofta ögonen ändå glimma på många luftvapenentusiaster och inte sällan mest hos de som i någon form bedriver jakt med luftvapen.
Kaliber 25 har en magisk status, det är en värsting och inget tal om annat. Visst är kaliber 22 optimal och visst kan man använda kaliber 177 till alla tänkbara uppgifter men kaliber 25 har en unik särställning. Kaliber 20 är sofistikerad och tilltalar många kännare, en del håller den som förmer alla andra kaliber men även detta utsökta val förbleknar lätt brevid den store.
Störst ibland air rifle small bore tronar kaliber 25, många har läst om den men relativt få har ägt en sådan - alla har dock drömt om den, oftast i kombination med en saftig fjäderbössa. Handen på hjärtat; vem har egentligen aldrig kikat in hos Straightshooters eminenta och numera klassiska hemsida för att njuta av Beeman Crow Magnum och föreställt sig själv ägande en sådan utforskandes alla möjliga och omöjliga tänkta fördelar hos jättekalibern nummer 1..?
Jag gillar kaliber 177 men förmår att uppskatta kaliber 22, jag förstår charmen med kaliber 20 och givetvis har även jag drömt om kaliber 25.
Den delikata frågan är bara om det endast ska vara en dröm eller om man ska förverkliga den? Vissa drömmar gör ju sig bäst som just drömmar, blir de verklighet så dör de och alla vill ju ha en dröm.
Min erfarenhet av kaliber 25 är blygsam, jag har ägt två vapen i den här kalibern. Den ena var en BSA Supersport, hårt trimmad och svårskjuten, den andra var en Weihrauch HW80 som liksom lät mig glänta på förlåten och ana vad die-hard fans till jättekalibern dyrkar. Låt oss lämna Supersporten därhän, en underbar plinker men inte mycket mera, och istället tänka på min HW som däremot erbjöd både ummpan hos de stora klumparna kombinerat med rimligt bra precision.
Stor som ett hus, tung som ett bilbatteri men ändå, trots formatet, en måttlig utgångshastighet. Vi hade kul, jag och den bössan, men mitt bestående minne av den var insikten att kaliber 25 kräver speed för att komma till sin rätt, riktig hög speed...
Inom rimliga format, säg 3000 gram tom och runt 100 cm längd så finns det ingen fjäderbössa som erbjuder bra fart för diaboler mellan 25-30 grains, sådana är inte fysikens lagar. Vill man ha över 800 fps eller runt 250 mps med diaboler bortåt 30 grains så måste man gå PCP, där finns det inga andra alternativ.
Hur kul skulle då en sådan bössa vara, en monsterbössa på 50-60 joule direkt ifrån fabriken med kaliber 25? Skulle den trollbinda mig med sin kraft, förhäxa mig med anblicken av hål stora som diametern av en blyertspenna i måltavlan, skulle den trots detta kunna hänföra mig med sin precision, likvärdig de mindre kalibrarna...?
Det finns egentligen bara ett sätt att ta reda på detta...
På mitt skrivbord framför mig så ligger därför inträdesbiljetten till denna joyride, förpackad i ett propert kuvert och till helgen så ska jag packa upp en helt ny bössa som kommer att utsätta mina kulfång för oanade prövningar.
Nu är väntan över, nu är de ekonomiska uppoffringarna bortglömda, nu ska en prövad hustru och tjatiga ungar utvisas ty på söndagen är hela stora gräsmattan min, bara min.
Tunga blyklumpar ska sändas med hissnande hastigheter akompanjerade av ekande knallar som lär ge grannarna huvudvärk och skallrande fönster, sedan länge sparat målmaterial ska lustfullt förgöras - men det spelar ingen roll..
Livet är kort men det ska avnjutas - den här helgen ska jag roa mig konungsligt, trust me...