Airpang

Alla inlägg under juli 2013

Av Johnny Ottosson - 14 juli 2013 21:00


 

 

Varför ingen gasfjäder - varför Vortek ?



Jag har tidigare fått frågan och mitt enkla svar på saken är - den tillför inget. Dessutom så finns ju också nackdelen att det (ännu) inte existerar någon som passar för just HW35. Air Weapon Technology (AWT), som Theoben licensierade DIY eftermarknadsgasfjädrar till bygger ju på att pistongen saknar centralt upphak, något som i princip alla HW har. Det lysande undantaget är HW80, som det faktiskt existerade en gasfjäder till för eftermarknadsmontering, men där så ersattes hela pistongen. Detta innebar att den enheten var betydligt större och dyrare än AWTs vanliga skapelser. Skälet till att man gjorde sig detta "besvär" var ju att HW80 utgjorde en stor och viktiga modell på marknaden vid tiden för gasfjädrervapnens boom, på tidigt 90-tal.


På den tiden så var det ju inte bara Theoben och AWT som skapade gasfjädrar, där fanns även framtida kändisar som Fredrik Axelsson (FX Airguns), John Bowkett (Titan, BSA) och Tom Gore (Vortek). Med tiden så tog dock utvecklingen skilda vägar, Fredrik lämnade gasfjäderdelen (iaf just nu) och Bowketts system togs upp av Gamo varpå det sedan åter igen landade hos BSA i deras nya gasfjäder. Theoben gick omkull och patentet för gasfjädrar i Europa förföll så att AWT inte längre blev ensamna på marknaden med dessa drivkällor på vår kontinent. Gore utvecklade sina gasfjädrar till NitroPiston som Crosman köpte upp och nu marknadsför i sin nya linup bestående av diverse udda varumärken (Remmington, Trail, Legacy, Benjamin etc).


Hursomhelst...


Gasfjädervapen har fyra betydande nackdelar:


Högt pris jämfört med konventionella drivkällor (fjädrar + guider)

Svåra att montera själv, kräver alltid fjäderkomprimator

Ger en snabbare rekyl som kan gå hårt åt kikarsikten

Gör att vapnet blir avsevärt tyngre att anspänna


Fördelarna har traditionellt sett utmålats som tre stycken:


Snabb locktime ger bättre praktisk precision igenom snabbare diabolacceleration

Högre effekt hos vapnet, snabbare utgångshastighet och mera anslagsenergi

Gasfjädern mattas inte utan vapnet kan vara anspänt hur länge som helst


Att gasfjädrar är dyrare är kanske inte så konstigt, de är mer komplexa och de har alltid ett visst "svinn" i form av exemplar som läcker, blir fel i tillverkningen, blir reklamationer etc, vilket kostar pengar och vars kostnad bakas in i försäljningspriset. Alla och envar som någonsin har försökt montera en AWT i exempelvis en så mild bössa som Webley Tracker (vilken man normalt inte behöver komprimator för) inser direkt att en gasfjäder är inte alls lika mjuk och följsam som en vanlig spiralstålslagfjäder. Rekylen är sedan en bieffekt av den snabba Locktimen och det enda sätt man kan komma åt den är att motbalansera den, såsom Theoben gjorde med sina inmonterade luftfjädrar vilka utrustades med en "floating internia", som bromsade upp rekylen mikrosekunden efter kompressionsslaget. Detta var ett system som man kallade HE (High Efficency) och som inte finns på exempelvis AWTs lineup. Slutligen så blir gasfjäder/luftfjäder-vapen alltid groteskt tunga att anspänna på grund av sin styvhet i drivkällan.


Exakt hur tunga de är att spänna är enklare att förstå om man sätter den erfoderliga kraften i perspektiv. En vanlig HW30S är lätt att spänna med 18 lbs i nödvändig kraft. Detta kan i princip alla människor, från unga tonåringar och uppåt, göra hela dagen lång utan att märka av någon uttröttning. De medeltunga vapnen är gevär som HW80/35 eller Diana 34/36 etc, alltså fullstora gevär med konventionell slagfjäder, de är ungefär dubbelt så tunga att spänna, runt 35 lbs, så här finns ungefär gränsen för vad en normal vuxen i de flesta fall anser som behagligt att skjuta med under en hel dag. Den här kraften är ofta mer än vad yngre skyttar och/eller de flesta kvinnor klarar av - mer än för några enstaka skott. Går vi därefter över till ett gasfjädervapen så hamnar HW90 på ca 45 lbs, visserligen lite kraftfullare än HW80 men ni förstår bilden. Ser man därefter på ett potent gasfjädervapen så kan vi exemplifiera med Theobens mäktiga Eliminator. Ställd för max effekt (vem kör en Eliminator på halvfart?) så kräver den 65 (!) lbs för att spännas upp!


Hur värderar man fördelarna då?


Gasfjädrarna har en oerhört snabb locktime och ger mera effekt. Detta är ett erkänt faktum och detta beror i sak inte på att man använder luft eller gas som pistongdrivningsmedium utan det beror helt enkelt på att pistongen färdas rakare på flykt från anspännt till avlossat läge.


En spiralslagfjäder kommer nämligen alltid att ha en inbyggd förlustfaktor i sig själv igenom det faktum att den är spiralvriden. Så fort en sådan fjäder dekomprimerar så sker även en rörelse i sidled, runt sin egen slaglängdsaxel. En tumregel brukar vara att slagfjädern har en verkningsgrad på ungefär 75% (enligt Tom Gore, Vortek). Vänder man på saken så försvinner alltså 1/4 av drivkällans energi till ingen nytta i form av olika förluster, alltså förluster som en gasfjäder i sammahanget saknar.


När olika aktörer skapar tuningkits så brukar man lägga fokus på att minska slagfjäderns vibrationer. Detta kan ske på lite olika sätt, det vanligaste är att man monterar en tightare guide baktill som tvingar slagfjädern att "knipa" runt densamma så att vibrationerna minskar under avfyrningen. Ett annat trick är att tynga ner slagfjädern längs hela dess längd, något som Ladd Fanta var tidigt ute med under sent 60-tal i USA. Han kletade helt enkelt på tung underedsmassa ("body") på slagfjädern vilket lugnade ner den. När någon sedan frågade vad det var för äckligt svart klet som återfanns inuti hans tunade vapen så kunde han ju inte gärna svara underedsmassa utan när kunden själv fyllde i med -"Is it some kind of tar?", så bejakade Ladd detta fort som ögat och förtydligade; -"Its genuine mainspring tar". Konceptet fastnade och ännu i denna dag så saluför Jim Maccari på Air RIfle Headquarters sin "Genuine Mainspring Tar" på småburkar med en distinkt doft av Molykote.


Nåväl..


Den här typen av tuning kommer naturligtvis att ta bort twaanget i själva skottögonblicket, sätter man sedan in en lite klenare fjäder av bättre kvalité så kommer man också att få en lättare anspänning, mindre rekyl och längre fjäderlivslängd. Detta är ungefär vad man får ut av en traditionell tuning, hemmagjord eller proffslevererad.


Det Vortek har gjort och som var den geniala idén bakom verksamheten kläcktes av företagets ägare/grundare Tom Gore. Han konstaterade att om man skapade en bättre styrning på fjädern så att man filade bort nettoförlusterna skapade av slagfjäderns rörelse så skulle man erhålla både bättre skjutbarhet OCH ökad effekt. Alltså gasfjädersegenskaper utan gasfjäderns latenta nackdelar i fråga om rekyl och tyngd att anspänna. Så långt teorin, frågan var hur man skulle översätta tankegångarna i praktiken.


Tom började med att studera vad andra gjorde. En intressant sak var fenomenet "Lazaglide", alltså att man försåg pistongen med en syntetisk glidyta mot insidan av cylindern. Detta kunde ske på lite olika sätt, V-Mach/Venom körde med en ring runt perferin på pistongens botten, en del eftermarknadsaktörer använde "buttons" alltså ett fåtal gildpunkter i form av i pistongfoten infällda glidpuckar som låg an mot cylindern. Extra intressant var Ken Turners skapelse TX200 som såldes av Air Arms. Detta vapen har ju en exceptionellt hög effekt i relation till dess synnerligen klena slagfjäder, nästan helt utan förspänning. Dessutom var den då (ca 3 år sedan) i princip helt ensam på marknaden om att erbjuda syntetlager mot den inre mekaniken som standard för sin konstruktion.


Varför var TX200 så skön att skjuta med och hur kunde den ge en såpass hög effekt (lätt 20 joule) ur en fjäder av ungefär samma dimensioner som HW30S!? Vad hade Ken egentligen gjort?


Jo, konceptet bakom TX200 var helt enkelt att bygga vapnet effektivare. Med mindre energiförluster så krävdes det mindre bruttoeffekt och ju lägre bruttoeffekt man behöver för att ge önskad nettoeffekt desto färre nackdelar (rekyl etc) och desto fler fördelar (ökat skjutbarhet och effekt) når man. Konceptet var i grunden baserat på följade:


Central transferport


En centralt placerad transferport ger alltid högsta tänkbara verkningsgrad. Sitter öppningen i mitten på cylinderns vägg så fokuseras hela luftpulsen unisont och jämnt runt transferporten och maximal kraft uppnås. Diana valde att utnyttja den centralt placerade transferporten till att få ut monstereffekt (Diana 48/52/54/56) där TX-serien istället använde den ökade effektiviteten "åt andra hållet", alltså igenom att ha lägre effekt till priset av en riktigt klen slagfjäder. Då fick man en fjäder som var lätt att montera och som gav behagligt mjuk rekyl samtidigt som den blev väldigt lätt att anspänna. Ben Taylor var också inne på samma tanke när han konstruerade Zepyr-packningen, en packning som byggde på tanken att kompressionsytan av packningen försågs med "kanaler" som fokuserade luftpulsen mot den asymmetriskt placerade transferporten, en nästbästa lösning då man ju inte kan flytta transferporten på ett vapen utan avsevärt besvär.


Glidytorna


Nästa detalj var de syntetiska glidytorna. Den uppenbara fördelen, som de flesta ser och tänker på, är att mekaniken går mjukt och tyst utan skrapande läten från metall-till-metallkontakt. Men faktum är att de syntetiska glidytorna har en annan, avsevärt viktigare, funktion - de centrerar nämligen pistongen! En pistong är ju alltid centrerad i sitt huvud, på grund av kompressionspackningens placering, men i pistongens botten så finns det ju ingen styrning! Detta gör att pistongen kan svänga i sidled (eg. oscillera) och en sådan rörelse innebär osvikligen en avsevärd förlust. En förlust som på något sätt måste kompenseras för att nå en given effeknivå, då som regel kompenseras med exempelvis en kraftfullare fjäder etc. Om man däremot även hade en styrning i foten på pistongen så skulle pistongen kunna arbeta effektivare och då kunna drivas av en klenare fjäder osv.


Det fanns med andra ord mycket att lära av TX-serien, frågan är ju bara hur det hela skulle omsättas till DIY-kit för gemene man att använda på en lång rad av helt olika vapenmodeller?


Till att börja med så krävs det en bra slagfjäder och sedan någon form av styrningar för fjädern så att den rör sig så lite i sidled som möjligt. Vidare så behövs det någon form av centrering som gör att pistongen hela tiden går exakt rakt, utan att slösa energi på vibrationer eller okontrollerade sidorörelser. Slutligen så krävs det någon form av energireglering, det sistnämnda inte minst viktigt på marknader med strigenta regelverk för maximala anslagsenergier, exempelvis England.


Att få fram en bra fjäder är på många sätt den enklaste delen, Vortek använder här amerikanska fjädrar som man har värmebehandlat, försträckt och sedan har ändarna på fjädrarna jämnslipats, slutits och polerats. Bra fjädrar, säkerligen, men det är inte här som poängen med Vortek ligger, som jag ser saken.


Pistongcentreringen däremot unik! Baktill på slagfjädern så använder man dubbla guider, en konventionell inre på sedvanligt sätt och ett rörformat yttre guiderör. Det yttre guideröret är förhållandevis långt så när vapnet anspänns så kommer den rörformade guiden att glida in i själva pistongen! DÄR har vi en styrning. När pistongen frigörs vid avfyrningen så kommer guideröret att guida pistongen så att den avlossas centrerat på sin färd mot cylinderns ända. Därvidlag så behövs inga "buttons" eller liknande syntetglidytor på pistongens utsida - pistongen går rakt ändå.


Den inre guiden däremot är konventionell och fungerar på ett konventionellt sätt. I kombination med den rörformade guiden däremot så säkerställer den maximal styrsel på slagfjädern så att den dekomprimeras så rakt som möjligt, för maximal energiöverföring. Framtill så har man slutligen den tredje styrningen, i form av en hålborrad tophat. Förutom att styra fjädern ifrån andra ändan, så innebär hålet i mitten att detsamma också kan borras ut ytterligare. Gör man så då minskar man tophatens vikt och därmed finjusterar man anslagsenergin utan att behöva använda lösa spacerbrickor såsom V-Mach/Venom.


Allt sammantaget så har man här ett tuningkit som faktiskt ÖKAR vapnets anslagsenergi, i vissa fall rejält, utan att minska vapnets skjutbarhet. Satserna är enkla att montera eftersom de, som regel, är kortare än originaldelarna. Man har alltså gasfjäderegenskaper utan att behöva dra på gasfjädrarnas alla nackdelar. Prismässigt sett så hamnar man under gasfjädrarna och då får man också med en ny pistongpackning, vilket normal inte ingår till gasfjädrarna.


Den som är mer intresserad av detaljerna runt dessa superba tuningkits bör lämpligtvis slå Ronny på ProGunner en signal. Där kan man också få uppgifter om pris och tillgänglighet till olika modeller, liksom tips och råd runt montering och intrimmning av kitsen.




Av Johnny Ottosson - 14 juli 2013 01:00


Daystate Mk4 IS


Terry Doe testar..


Nya Daystate Mk4 IS testas av Terry Doe. En intressant och avancerad bössa, helt digital. Men varför, varför har man kvar ett kromat dörrhandtag baktill på lådan för att repetera vapen, precis som på 80-talet??

Av Johnny Ottosson - 13 juli 2013 16:00



Till salu !!


  Två av tre fästen som jag har till salu nu...!!


Jag har tre fästen till salu:


1. Two Piece Mount Orignal Sportsmatch medium height, dessa är nu reserverade för KJ, önskar han köpa dessa så gäller samma pris som överenskommet för fäste/kikarsikte som vi talade om tidigare i veckan? Hör av dej om detta kan vara en lämplig ersättning för dig för det trasiga fästet som du köpte av mej. Om inte så får du pengarna tillbaka.


2. B-Square Orignal Mounts Two Piece high height, dessa passar exempelvis FX vapen med 12/16-skott magasin så att magasinet går fritt under. Klarar minst 44 mm kikarsiktesobjektiv, troligtvis även 56 mm.


3. One Piece Mount Original Sportsmatch medium height, ett skenmontage med rekylpinne, överfall med dubbla (fyra st) skruvar. Fästet ej med på  bild ovan. Heter OP25C på Sportsmatch hemsida.


Priser:  Om KJ inte tar fäste ett så kostar det 150 kr, fäste två betingar 200 kr och fäste nummer 3 kostar 300 kr, ev frakt tillkommer. Alla fästen gott skick, visuellt nyskick när de är monterade.


Den som vill köpa hör av sig via mail eller SMS.

Av Johnny Ottosson - 13 juli 2013 11:30


 

Tillbehörstajm !


  Vintage Beeman, köpta för något tiotal år sedan på nu sedan länge nedlagda Beeman Australia.


Nu är vapnet valt och drivkällan monterad, nu är det dags att dressa upp med lite tillbehör - både för prydnad och praktisk nytta. Efter en snabb tur på vinden så kunde jag hitta lite gammalt godis till Beeman som passar helt utmärkt på den "nygamla" modellen HW35. Just Beeman har varit jättesvårt att få tag på då det kan vara krångligt att exportera dessa saker ut ur USA sedan 911 så nästan alla mina Beeman-prylar köpte jag från Australien, via den gode Lewis Reinhold, en gentleman som jag lärde känna på NZ-forumet.


Först o främst så blev det en "rear sight cover plate", alltså en täckbricka som täcker hålen efter det bakre öppna riktmedlet. Denna täckbricka köpte jag egentligen till en HW30S men sist jag använde den var för en 5-6 år sedan och då på en HW25 som jag lekte lite med. Nu fick den komma till heders igen - o minsann! Visst passade den utmärkt även på HW35.


  Som den såg ut på min gamla HW25


Nästa roliga pryl blev en pipvikt och då naturligtvis också Beemans klassiska "universal muzzle brake". Tyvärr så hade jag förlagt mitt eget exemplar och när jag scannade av nätet efter att köpa en ny så visade det sig att den naturligtvis hade utgått ur Beemans sortiment. Dock så tillverkas den fortfararande, tydligen av Weihrauch själva, så den kunde köpas på Sportwaffen online. Kruxet var prisbilden, €39 var inte så farligt men man önskade även €30 som frakt (!). I letandet efter andra leverantörer så hittade jag minsann Hurricane (!!) här "hemma" som också sålde den, även här till ett svettigt pris (565 kr) men ändå. Ett sådant inköp fick det bli. Tyvärr så kom den i en plastpåse och inte det snygga blåa etui som Beeman använde.


Just den här pipvikten är marknadens absolut smartaste och den har några, inte helt uppenbara, detaljer som påvisar detta. Några av dem framgår på monteringsbeskrivningen:


  En riktigt genomtänkt produkt...


Till att börja med så konar insidan av pipvikten så att pipan alltid centerar 100% perfekt när pipvikten är monterad. Nästa smarta detalj är adaptershimsen som gör att samma pipvikt kan användas på pipor av varierande diameter. Den absolut bästa detaljen är dock fasningen som gör att adaptershimset aldrig kan glida in i själva pipvikten under monteringen (framgår inte av bilden ovan). En möjlig nackdel med monteringen är att man på HWs vapen måste fila ner spåren för kornsiktet, vilket naturligtvis inte gör pipans ända speciellt prydlig om man skulle vilja skjuta utan pipvikten monterad i framtiden. Detta var dock inte aktuellt för mig så jag använde min Dremel för att slipa ner kanterna. Därefter så var det bara till att sätta in rätt adaptershim i pipvikten och därefter försiktigt knacka pipvikten på plats med hjälp av en gummiklubba. Lite fett på shimset insida och lite knackande så fastnade den sedan som gjuten. Trot det så säkrade jag ändå pipvikten med den lilla skruven. Nu sitter den på HÅRT och kan därför också användas som "handtag" när man spänner upp bössan, om så önskas.


  Triggerguard by Air Rifle Headquarters


Nästa steg blev att skrota original varbygel, en generisk ful pryl som förekommer på diverse vapenfabrikat/modeller och som är gjuten i någon form av vitmetall och målad (!) mattsvart. Eftersom den är så vanlig så finns det flera snyggare modeller ifrån eftermarknaden, exempelvis GINBs i mässing eller aluminium, med eller utan gravyr, liksom Rowans dito, också i mässing men lite mer rundad i konturerna. Mitt val blev emellertid Maccaris smidda och högglanspolerade dito. En kanonfräsch produkt till ett mycket rimligt pris dessutom (o human frakt, de ni Sportwaffen).


Nu återstår ännu ett par delikata val, vilket avtryckarblad ska jag välja? Rak, setback rak, setback eller extra setback? Aluminium eller mässing, kanske svarteloxiderad? Vilket färg och längd på avtryckarens setskruv? Dessutom så måste man ju välja säkring också, liksom färg på densamma. Kanske en vippsäkring så att man kan säkra på efter att man har avsäkrat. Eller jag kanske rent av sätter in en adapter så att de inte blir någon säkring alls, automatsäkringar har ju aldrig glatt någon, i alla fall inte mig.


Valen är oeändliga, smak och plånbok får avgöra...


Av Johnny Ottosson - 11 juli 2013 22:00


 

Avveckling eller utveckling?


En deltagare på ett av våra forum frågade lite retoriskt tidigare under dagen hur dött det besökta forumet egentligen är? En intressant frågeställning och forumsägarens svar var också....spännande...


Resonemanget byggde helt enkelt på att de mesta luftvapenrelaterade frågeställningar redan hade blivit avhandlade och sålunda så fanns det inget skäl att skapa nya trådar!? Istället så kunde man ju söka ibland alla andra trådar, i hopp om att hitta svar på sin fråga.


Detta fick mig lite att fundera över avveckling eller utveckling. Jag tror nämligen att om någonting (ett forum, en blogg, ett förhållande, ett arbete etc) inte innebär en utveckling (eller fördjupning) så är man per automatik på väg mot en avveckling. Det är lite som att cykla i en uppförsbacke - så länge som man trampar på så kommer man framåt ("utveckling"), om man däremot slutar så går det bakåt ("avveckling").


Det forum som tappar posts, alltså avstannar (oavsett anledning), slutar helt enkelt attrahera besökare - man kan inte leva på gamla meriter allena. Samma sak här med bloggen, slutar jag skriva så kanske jag får 50 besökare om dagen, som kommer enkom för att nyttja faktabasen, men jag lär inte få runt 300 besökare om dygnet så länge jag inte producerar nytt fräscht material.


Roten till problemet (att det inte tillkommer nya spännande och läsvärda posts) ligger naturligtvis i att man saknar haloindivider, alltså portalpersoner som är högproducerande av kvalitativt bra material i stora mängder. De få man har haft under åren har man lyckats stöta ifrån sig samtidigt som att man har misslyckats med rekryteringen av nya.


Lite om de underliggande mekanismerna runt detta kan man läsa här:


http://en.wikipedia.org/wiki/1%25_rule_%28Internet_culture%29



Av Johnny Ottosson - 10 juli 2013 07:00


Fienden bekämpad !!


  Perforerade med eftertryck, men varför diabolhål i träramen, Sören?


Igår så tog Sören bössan i hand och gav sig i kast med getingboet vid 30-metersmålet på Fuxernas SG. Som ni säkert vet ifrån ett tidigare inlägg så lyckades jag bli getingstucken vid mitt förra besök vid banan då jag försökte flytta nyss nämnda mål till 25 meter istället.


Hans weapon of choice har dessutom försetts med en ny helt hemmasnidad stock inför sommaren:


  En minst sagt vild organisk formgivning..


Bra jobbat där, Sören! På flera sätt!

Av Johnny Ottosson - 10 juli 2013 00:00


Tuningkit


  Denna gång ett Vortek från ProGunner!


Idag kom mitt nya tuningkit från ProGunner och jag kunde naturligtvis inte vänta med att montera det utan skred genast till verket. Varför då Vortek? Grovt räknat så hade jag tre val, V-Mach, Maccari och så slutligen Vortek. Anledningen till det blev just Vortek berodde på tre saker, 1. En ny teknik för guiderna, 2. Goda vitsord på forum & FB samt, 3. kräver inte fjäderkomprimator för att monteras.


Just guiderna är lite speciella. I normala fall så har fjädern en eller i bästa fall två, guider. Här har man lyckats få till inte mindre än tre guider! Förutom den vanligaste guiden, från bakdelen av fjädern och inuti fjädern någon decimeter så har man också en tophat i metall, som ger styrning från fjäderns framdel och inuti fjädern någon centimeter bakåt liksom en tredje guide i form av ett rör som guidar fjädern ifrån utsidan och en deciemeter framåt från bakdelen av fjädern.


  Vorteks unika rörformade guide..


Vidare så när fjädern komprimeras under anspänningen så kommer den rörformade guiden att krypa in i själva pistongen, vilket innebär att drivkällan blir exemplariskt inkapslad. Detta betyder, förutom en lägre ljudnivå också att fjädern dekomprimeras rakare till förmån för en snabbare locktime. Så långt teorin, men hur funkar det i verkligheten?


Då jag prioriterade skjutbarhet före effekt så skippade jag tophaten för att nå minsta tänkbara rekyl. Troligtvis så missade jag därför en hel del extra effekt, jag hör hört uppskattningar på ungefär 1.00 fpe för kaliber 177 i förlust jämfört med samma kit rustat med VacSeal (Vorteks original tuningpackning) samt nyss nämnda tophat (pistongvikt).


Avsaknaden av pistongvikt gjorde självfallet att hela paketet blev kortare i sin totallängd och det var inga som helst problem att montera ihop vapnet utan en fjäderkomprimator! Förspänning fanns men den var ytterst måttlig och fullt hanterbar för hand, nästan som TX-serien från AA. Faktum är att jag hade längre totallängd och mera förspänning hos den orignalmonterade 10J-fjädern! Överlag så är HW35 väldigt enkel att arbeta med, bortsett ifrån att just mitt vapen hade ett bakstycke som satt djuriskt hårt fast! Lösningen blev helt enkelt att ta i lite mera och efter några goda råd längs vägen av Golle på ProGunner så gick processen snabbt och smidigt.


Ihopsatt så kunde jag konstatera att bössan blev betydligt tyngre att anspänna, sedan bar det av till kronografen. Resultatet lät inte vänta på sig, tunga JSBH flög över sensorerna med 660 fps som genomsnitt av 10 skott med 14 fps spridning. Utfallet blev med andra ord 201 mps och rekordeliga 9.96 fpe (13.50 joule). Lite väl het men med lättare diaboler och efter en inskjutning så kanske jag halkar ner lite? Om inte annat så får jag kapa ner fjädern en smula..


Till helgen så bär det av till skjutbanan och då ska vi se vad detta tuningkit kan leverera i praktiken.

Av Johnny Ottosson - 7 juli 2013 22:00


Premiär för HW35E


  Ute i frihet en härlig sommarsöndag..


Idag bar det av till skytteklubben för att känna nyförvärvet lite på pulsen. Trots en störande hård och växlande vind åt höger så fanns det inget som helst tvivel om att detta var ett exceptionellt välskjutande vapen. Ska sanningen fram så har jag förmodligen bara ägt ett, möjligtvis två, likvärdiga vapen tidigare - min Feinwerkbau Sport och en TX200 Mk III som jag ägde för tiotalet år sedan.


  Tio skott rakt upp och ner på uppmätta 30 meter, JSBH direkt ur burken...


Trots nyckfull vind åt höger så satte jag upp en tavla på 30 meter, under vilkens fäste jag gjorde den smärtsamma upptäckten av ett jordgetingbo, varpå jag efter denna sköt över 25 meter mot en BR-tavla med ett skott i varje träffbild. Resultatet var mycket tillfredsställande, inte minst med tanke på omständigheterna.


  Lite vingligt men avvikelsen i höjdled är, som synes, minimal...


I övrigt så kan jag konstatera att bössan är lätt att anspänna, fattas bara det med slagfjäder för 10J, samtidigt som rekylen är i princip obefintlig. Däremot så känner man en märkbar twaang i skottet. Detta läte är dock väldigt koncist eftersom slaglängden är så kort hos den här modellen. Bössan har en hel del barreldroop så jag toppade ut med justeringen på kikarsiktet i höjdled, något som säkert hade lösts med ett lite högre effektuttag och dito rakare projektilbana.


  Ingen dramatiskt vacker valnöt men trots allt valnöt...


Att bära runt bössan är inte heller någon drömsituation. Man får nog betrakta rembyglarna som en nödvändighet, snarare än en lyx. Optiskt sett så har jag riggat bössan med ett Bushnell Legend 5-15/40 Ao och även detta relativt stora kikarsikte med sin förhållandevis höga vikt hjälper till att stävja vapnets rekyl. I längdsled så får det precis plats utan att hindra anspänningen av vapnet när pipan böjs.


Nu närmast så blir det till att komplettera vapnet med lite olika tillbehör liksom monteringen av ett Vortek-kit, det sistnämnda är jag mycket nyfiken på då jag tidigare bara har egen erfarenhet av Ultra, Maccari och V-Mach, samtidigt som jag har läst mycket nöjda, för att inte säga lyriska, rapporter om just Vortek. En av de trevliga sakerna med den här modellen är ju inte minst det enorma utbudet av tillbehör..

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards