Tres Hombres

På forumen så har det varit en hel del diskussion över temat bästa budget PCP på sistonde och ett sådan intressant ämne har jag naturligtvis svårt att hålla mig ifrån. En del talar för Typhoonen, andra på AT-44 och jag själv är aldrig sen att framhålla min egen högst personliga favorit - CZ200.

Vi kanske ska börja lite med att se vad vi jämför när det gäller prisläget?

För enkelhetens skull så kör vi alla priser ifrån Hurricane som har samtliga modeller på lager och som dessutom är känd som en bra handlare att köpa av.

Hatsan AT-44 LW, kaliber 22, enkel valnötsstock samt pipa från LW - 4650 kr

FX Airguns Typhoon, kaliber 22, enkel valnötsstock samt matchpipa - 5295 kr

Air Arms S200, kaliber 22, enkel bokstock samt CZ egen pipa - 4995 kr

Kalibrar:

Hatsan kan även väljas med kaliber 25 om man vill ha LW-pipa, Typhoon finns med endera 177 eller 22 (dock endast 22 med ST-pipa ännu) vilket även är fallet för S200 som också finns som 177 alternativt 22. Önskar man Hatsan som 177 så får man nöja sig med deras egentillverkade pipa.

Stockar:

Hatsan och Typhoon finns med plaststockar.  Hatsan erbjuder antingen Realtree eller två varianter i svart - konventionell stock eller tumhål. S200 finns med tre stockar, Hunter (konventionell bokstock), One-piece (semitarget) samt Target (tvådelad targetstock), samtliga i bok. Plaststock är inte valbart till S200.

Magasin:

Här har Hatsan 10-skott för ca +600 kr (autoindexerande), Typhoon har också 10-skott (manuell indexering) för 495 kr medan CZ erbjuder endera 5 eller 10 skott (manuell indexering) alternativt 10 skott (autoindexerande) för ca 500, 750 resp 800 kr.

Som man lätt kan se så blir det fort en djungel och dessa tre basvapen kan konfigureras på diverse olika sätt beroende på egna preferenser. S200 har dessutom ett relativt rikt eftermarknadssortiment av customdelar ifrån utomstående aktörer.

Hur ska man då välja "rätt"?

Man får helt enkelt börja med att se till vad som är viktigast för en som köpare och sedan väga detta mot vad de övriga modellerna erbjuder. Vill man exempelvis skjuta med kaliber 25 så är saken lätt löst - enbart Hatsan erbjuder detta. Önskar man däremot absolut öppna riktmedel så försvinner Typhoonen osv..

Min högst personliga syn på de olika modellerna är som följer:

Hatsan

Förbluffande bra praktiskt precision men precis allt är ryskt bonnsmide. Att repetera känns ungefär som att växla en veteranlastbil. Allt är byggt på absolut enklaste tänkbara sätt, avtryckarmekanismens delar är gjutna, istället för frästa. Stocken är gjuten i hårdplast (kostar fö ca 70 kr att framställa, baserat på vikt/plastvärdet), lufttuben är ett enkelt hydraulrör, en ny tub kostar bara 750 kr ink moms ut till kund. Mekanismen är en kopia på Axsor (Raider), ventilen är i princip en blåkopia på Typhoon osv. Dock - Hatsan är billig, ett enkelt och billigt första PCP samt levererar som sagt, bra praktisk precision. Kul med ett stor utbud av valmöjligheter på stockar, pipor och liknande. En annan fördel är ett smart system för strypning/ostrypning samt att vapnet är enkelt att meka. Numera finns det också bra knowhow runt modellen på svenska forum.

FX Airguns

Typhoonen har hängt med några år nu och är tillsammans med systermodellerna Whisper samt T12/16 storsäljare. Här har man kombinerat vettig kvalité (nåja) med bra priser. Tidigare hade Typhoon en hel del barnsjukdomar men dessa ska nu vara lösta. Frågetecken för pipinfästniningen som tidigare har givit vandrande träffbilder och ännu verkar det som att vissa vapen skjuter bättre med stabilisator medan det är helt omvända råder för andra exemplar. Plaststocken känns mycket billig med en flexande mjuk känsla i förstocken, trästockarna har emellertid blivit avsevärt bättre igenom åren och numera så är en del stockar faktiskt enastående bra för prisklassen. Minus för avsaknad av manometer (kanske en fördel när det är ett vapen från FX?) samt en lite billig finish som dock utlovas bli ännu bättre framöver. Igenom de hårdare ventilsätena så har Typhoonen blivit riktigt driftsäker och den tekniska egenprecisionen är utomordentligt god. Typhoonen har också en enorm möjlighet för hög effekt och kan trimmas riktigt hårt med bibehållen precision. Knowhow runt modellen är stor på forum, inte minst här i Sverige, vapnet är lättarbetet och supporten från FX Airguns AB är marknadens absolut bästa.

CZ

Ett modulvapen byggt för att kunna tilltala de flesta skyttar och olika typer av skytte. Ett mycket kort och lätt vapen, precis som Typhoon med plaststock. Hög kvalité på alla komponenter och anständig finish. Rimligt enkel att meka. Fyllkit ingår i köpet på Target-modellen. Kan inte leverarera lika mycket effekt som de två övriga, räkna med max 25J för en vass bössa med kaliber 22. Fungerar absolut bäst som 6-12 joule någonstans. Mycket stort sortiment av eftermarknadsprylar och stor knowhow på forum främst i England, sämre med detta här i Sverige där modellen underligt nog är lite ovanlig. Utpräglad känsla av tävlingsgevär (frånsett vikten) med rakt pistolgrepp etc. Valbart mellan snabbkoppling (quickfill) eller manometer med fyllning direkt från flaskan. Ståltuber vilket liksom Hatsan medför en rostrisk på sikt även om materialvalet sannolikt inte är lika lågprisaktigt. Targetmodellen har en trevlig stock med suverän justerbarhet efter den individuella skyttens kroppsform.

I korthet:

Hatsan: Mycket kraft och precision för lite pengar - till priset av kvalité, finish och passning.

FX Airguns: Ett tryggt men kanske lite tråkigt val - bra support men en del småsaker att reta sig på.

CZ: Märkvärdigt bra praktisk precision på nära håll och vid låg effekt - hög effekt ingår inte i konceptet.

Croswords

Detta är namnet på Crosman Corps. egen blogg. För att vara en tillverkarblogg så är den faktiskt ganska så intressant och påkostad, om än väldigt amerikansk.

Extra kul med alla små videosnuttar, kanske något för FX Airguns att ta efter då deras hemsida senast blev uppdaterad under september 2009...

Länk: http://www.crosman.com/blogs/croswords/

Jakten på 10 mm

Genomsnitt 11.44 mm - personbästa !

Sandstigs utmaning, jakten mot 10 mm, går vidare. Efter att ha stagnerat S200T någonstans runt 17-18 mm så beslöt jag mig för att satsa lite med BSA Lonestar. Resultatet blev som ovan, 11.44 mm, vilket är personbästa över 50 meter räknat på 45 skott i rak följd. Här körde jag tre träffbilder mellan varje fyllning och det visade sig göra susen för resultatet. Nu återstår bara 1.44 mm i genomsnitt för att den första kalibern ska kunna klara målet.

Dags att börja ösa lite bly igen, Sandstig, du har väl inte legat av dej efter Laxå?

Kaliber 25 gör som sagt susen, precis rätt kaliber att ha för ett lite starkare PCP. Här finns en hel del ytterligare precision att hämta ur ett vapen för de som tycker att deras PCP med kaliber 22 inte längre erbjuder praktisk precision på den nivå som man önskar. Den riktigt grova kalibern är dessutom mycket pålitlig och lättskjuten, i synnerhet under krävande vindförhållanden och liknande.

Genomsnitt: 20.44 mm - BSA Ultra 22

Jag passade även på att köra Ultran samtidigt då jag fick matcha dem mot samma yttre betingelser i frågan om vind och nederbörd (det regnade ute). Resultatet blev då något sämre än igår vilket också kändes rimligt med tanke på att det var mindre gynnsamma yttre förhållanden idag jämfört med gårdagen.

Med detta facit i hand så borde Lonestare ovan kunna pressats ytterligare lite...

Vem är kapabel till vad...?

Ett nyckelord i brittisk luftvapenlagstiftning är capable, alltså kapabel eller möjlig-t. Ett luftgevär i UK får inte vara capable att överstiga 12 ft/lbs ME. Det kan låta lite jasså för oss men i England så är lagstiftningens representanter väldigt anala på att beivra just detta. En springande punkt har dock alltid varit själva innebörden av capable, exakt vad betyder detta i juridiska termer?

Nu har en åklagare bestämt sig för att testa saken i domstol, på bekostnad av en olycklig entusiast, som sig brukar.

En entusiast sköt med sitt PCP och någon rapporterade denne, inte för att han sköt på något speciellt utan just för att han sköt. Då det fanns en brottsmisstanke, alla som skjuter luftvapen kan ju teoretiskt sett ha vapnet över 12 ft/lbs så ryckte polisen ut och besökte skytten.

Eftersom han igenom att äga vapnet automatiskt är misstänkt för ett brott så konfiskerade polisen hans aktuella gevär samt ytterligare två PCP som fanns i hans ägo. Samtliga tre vapen provsköts och konstaterades ligga under 12 ft/lbs.

Så långt allt gott o väl - om det inte vore för åklagaren i Derbyshire som ville testa att få fram den exakta betydelsen av capable. Man tog därför av stockarna och vred upp hammarfjädrarna så mycket som möjligt och lyckades därmed, i kombination med tunga diaboler, få samtliga 3 vapen (det ena dock knappt) över gränsen på 12 ft/lbs.

Entusiasten blev därför per omgående åtalad för 5 fall av olagligt innehav av section 1 firearms. Tre av åtalen var vapnen och två av åtalen var för ett vardera av de ljuddämpare som satt monterade på två av vapnen. En ljuddämpare i England kräver ju licens, om de är monterat på ett FAC-vapen, vilket ju dessa vapen blev när de pressades över 12 ft/lbs.

Då det är en förbrytelse som har skett systematiskt, det var ju fler än ett enda vapenåtal, så riskerar han nu ett fängelsestraff på 10 år (5 år om det bara hade varit ett enda åtal/vapen), dessutom så står dryga rättegångskostnader på spel samt att hans vapen, om han fälls, blir förverkade och skrotade utan ersättning.

Rättegången börjar 31 augusti 2010 och mer om detta kan man läsa i AGW.

Precisionstest !

Idag blev det till sist vindstilla precis innan solnedgången varpå jag kunde skjuta 2 x 45 skott på sedvanligt sätt över 50 meter med BSA Ultra och .22 HN Baracuda.

Här kommer utfallet, i samma följd som resultaten blev skjutna:

Genomsnitt: 19.44 mm

Genomsnitt: 17.77 mm

Alla skott sköts i löpande följd. Man kan se på de tre-fyra första träffbilderna att jag är lite ringrostig med Ultran. Efter träffbild 4 på varje måltavla så fyllde jag om luften, så nummer 4 på varje måltavla blev inget vidare bra.

I övrigt så skjuter den jämnt och fint men den är ganska svårskjuten. Den känns "lätt" framtill (baktung) och ger en tydlig muzzelflip av rekylen. Spridningen är alltså huvudsakligen i vertikalt led, vilket det inte borde vara med tanke på gårdagens mycket jämna utfall i kronografen.

Det är lite av den här svårskjutenheten som, tror jag, bidrar till att vissa träffbilder är mycket bra (6 & 9 mm), samtidigt som vissa blir egendomligt dåliga (27 & 31 mm). Ändå så är jag mycket nöjd, av 18 st träffbilder så är 14 st på 20 mm eller mindre - det är utomordentligt bra, som jag ser saken. Vidare så utav 18 st så är 5 st bättre eller lika med 15 mm och enbart 2 st sämre än 25 mm.

Jag skulle därvidlag påstå att min Ultra, under perfekta förhållanden, relativt enkelt kan leverera 20 mm på beställning för 5 skott över 50 meter.

Då är den genanta frågan - varför kan man inte träffa 1 skott inom 40 mm på 30-40 meter när det är tävling??

Förutom tävlingsnerven, vilken iofs borde vara likvärdig för CZ200T som bevisligen presterar bättre när det väl gäller, så är min främsta gissning att problemen med svårskjutenheten (ergonomin) blir ännu större vid fristående skytte. Troligtvis så upplevs vapnet som ännu mera baktungt och vingligt att skjuta med när man inte har något naturligt stöd att utnyttja.

Lösningen blir att öva mera, främst på fristående skytte, samt kanske överväga en bättre stock - kanske med mera justerbarhet och lite mera framtyngd?

Exempel på ett populärt val till Ultran, dock inte speciellt justerbar..

Bortsett ifrån Ultran och pysslandet med denna idag så ramlade Ola ifrån Degerfors ner som en blixt från klar himmel - mycket trevligt. Trist bara att jag själv var på väg ut så vårt möte blev som hastigast (nåja, en dryg timma).

Detta är lite fördelen med att driva bloggen, varje dag är det alltid någon som hör av sig för att prata luftgevär eller aktuella händelser i luftvapenvärlden. Antingen gör man sig då hörd via telefon, mail eller kommentarer men en och annan har även skickat SMS respektive hälsat på här hemma.

Tyvärr så har en del missat att jag numera är bannad på båda två forumet samtidigt vilket gör att jag inte på dessa platser kan kommentera vad som diskuteras. Undantagsvis så gör jag dock något exceptionellt angeläget eller viktigt ärende till dagens inlägg här på bloggen men vanligtvis så låter jag saken bero. Det finns så många kloka och duktiga deltagare på forumen (Sandstig, Ogster & Erik B mfl) så de brukar helt utmärkt hålla de mest ignoranta elementen stångna helt utan mitt "eldunderstöd".

I frågan om bloggen så är besöksantalet en mycket glädjande syn. Med en otrolig precision så har jag under den senaste veckan haft 123-129 st besökare varje dag. Snacka om en regelbunden läsekrets när det nästan alltid ligger på mellan just 120-130 läsanden. Även kommentarerna haglar och det är extra trevligt eftersom bloggen då blir mera av en dialog än en monolog. Hittils (4/8) så har vi på 4 dagar i augusti haft hela 44 st kommentarer! Många forum hade varit nöjda med det antalet inlägg på samma tidsrymd.

Så, det är alltså bara att skriva på. Jag förhandskontrollerar inga kommentarer utan de går direkt ut på bloggen i samma ögonblick som någon postar. Ingenting censureras utan allt kvarstår som man skriver det, såvida man själv inte ångrar sig och begär att få inlägget raderat/editerat. Underligt nog så verkar den här hållningen fungera bra mycket bättre på en blogg än på ett forum...

Underliga Ultra...

Min gamla BSA Ultra, köpt under juni 2006 för 4200 kr ink frakt, blev ordentligt använd under sina första 2-3 år men nu har den stått stilla ganska länge. Egentligen har den bara blivit avdammad och skjuten under tävlingarna eftersom det är det enda luftvapen under 45J som jag för stunden har på licens.

Underligt nog så har den aldrig placerat sig speciellt bra när vi har tävlat. Ifrån FTSveriges utmärkta hemsida så kan jag läsa ut mina gamla tävlingsresultat, allt annat än smickrande sådana ska tilläggas. På den senaste tävlingen så sköt jag 26p jämfört med 32p för min CZ200T. Årets första tävling i Laxå en dryg månad innan gav 22p där CZ200T gav 29p. Trots att jag skjuter exakt samma bana så skjuter jag alltså betydligt sämre med Ultra än CZ200T trots att Ultra skjuter en tyngre diabol med avsevärt bättre BC i en högre hastighet!

Frågan är bara varför..?

Vid, låt oss kalla det, "improviserat skytte" under vandring i skog och mark samt runtomkring huset så har den alltid varit formidabelt träffsäker och dessutom med bred marginal haft effekt nog för att lösa sina uppgifter. Varför funkar den då inte som tävlingsbössa, när dessa tävlingar är byggda efter ett snarlikt scenario..??

Man får nog börja analysera saken ifrån den ena ändan till den andra. Idag börjar jag med kronografen. Ammunitionen blir HN Baracuda om 21.10 grains (angivet).

Från 235 Bar: 620 - 16 - 22 - 21 - 23 - 25 - 25 - 30 - 27 - 25

Från 180 Bar: 625 - 25 - 24 - 21 - 24 - 24 - 25 - 18 - 23 - 17

Från 130 Bar: 621 - 14 - 12 - 07 - 02

Återstående tryck efter 25 skott: 105 Bar

Som synes så märker man direkt att 78 cc tub är väldigt lite, i synnerhet när man ger en hel del högre effekt än 10J. Man får räkna med ca 5 bar/skott.

Jämnheten är dock inte att klaga på, den är förbluffande jämn helt enkelt. Jag har här 20 skott inom 14 fps! och en jämn kärna av 15 skott inom 9 fps!

Detta är betydligt bättre jämnhet än CZ200T som jag körde i kronografen igår!

Effekten landade på 18.19 ft/lbs eller 24.66 joule ifrån 623 fps och 190 mps genomsnitt. Hur man än vänder på saken så har jag alltså tillräckligt med jämnhet för alla de avstånd som är aktuella när vi tävlar. Antalet skott (20 st) räcker också till även om det är en smula knappt.

Återstår nu är att testa precisionen i rent bänkskytte för att se om jag kan hitta någon förklaring till de dåliga resultaten där. Själva drivkällan som sådan har jag ju konstaterat att den levererar precis vad den ska göra.

Vad är bra och vad är dåligt?

Världens bästa tabell...

En entusiast ringde mig idag och frågade hur man mäter i en kronograf. Mitt snabba och obetänkta svar var att man helt enkelt bara skjuter över sensorerna och läser av resultatet i teckenfönstret. Det var naturligtvis inte detta som han efterfrågade utan snarare hur man tolkade sifforna, alltså vad är bra och vad är dåligt utav det som man ser i teckenfönstret.

Det hela var faktiskt en mycket bra fråga så jag tänkte att jag får väl köra en sväng i kronografen själv för att få lite egna siffor att tolka ut.

Objektet blev min C200T och ammunitionen JSB RS.

Från 180 Bar: 633 - 32 - 36 - 33 - 33 -38 - 40 - 43 - 37 - 44

Från 165 Bar: 646 - 46 - 47 - 46 - 49 - 52 - 51 - 52 - 47 - 47

Från 150 Bar: 653 - 51 - 53 - 49 - 50 - 49 - 47 - 44 - 48 - 46

Från 140 Bar: 644 - 47 - 44 - 44 - 43 - 45 - 43 - 43 - 40 - 40

Från 130 Bar: 641 - 40 - 42 - 41 - 42 - 41 - 39 - 40 - 40 - 39

Från 120 Bar: 637 - 32 - 35 - 37 - 37 - 31 - 29 - 30 - 26 - 25 

Återstående tryck: 110 Bar

Här kan vi se att jag fångar kurvan nästan helt perfekt på vägen upp. Med 180 Bar så levererar vapnet redan direkt 633 fps och stiger sedan för att plana ut vid en topp om 653 fps efter skott nummer 21. Därefter så faller kurvan succesivt och det sista vettiga skottet blir nummer 55 med 637 fps.

Jag skulle därför säga att vapnet nu ger 55 st vettiga skott mellan 180 och 115 Bar.

Spridningen där är då 21 fps vilket motsvarar 21 / 644 (genomsnitt fps) = 0.0326 vilket x 100 blir 3.26 procent. Detta är dugliga skott för precisionsskytte på 30 meter eller för lite allroundskytte.

Ska vi sedan se på BRA skott så har vi dessa mellan skott nummer 9 (644 fps) och skott nummer 46 (641 fps). Där har jag då i löpande följd 37 stycken skott med maximalt 13 fps spridning. Detta betyder då 2.02 procent.

Vad betyder då allt det här räknandet fram och tillbaka i praktiken?

Jo, det är här som den suveräna tabellen högst upp kommer med i leken. Där kan man enkelt se vilken spridning som vapnet maximalt får leverera för att man teoretiskt sett ska kunna träffa inom 25 mm, förutsatt att övriga faktorer är identiska ifrån skott till skott.

Börjar vi med kolumnen till höger så hittar vi strax 650 fps, det värde som ligger närmast 644 fps som vapnet ger i genomsnitt under sekvensen. Sedan kollar vi var vi har 21 respektive 13 fps och detta hittar vi vid 20 respektive 30 yards. Dessa avstånd är alltså de avstånd då vi alltid kan räkna med att få samtliga skott rätt i höjdled, inom marginalen av 25 mm.

Omvänt så kan vi se att om man vill skjuta 50 meter (55 yards) så måste spridningen ligga inom 7 fps. Detta har jag i mitt test ovan mellan skotten nummer 15 till och med 26 där vi har 647 - 653 fps som ytterligheter.

Igenom att studera tryckintervallen så kan man se att om jag startar vid 160 Bar så kan jag få 10 riktigt fina skott i en följd inom 7 fps spridning, sedan bör jag toppa upp igen för att kunna fortsätta med samma fina jämnhet.

Tabellen är inte perfekt utan den generaliserar en del, inte minst med tanke på att den bortser ifrån unika/extrema BC och andra liknande faktorer. Den fungerar dock som en bra fingervisning och kan hjälpa till att, i kombination med en kronografmätning, ringa in vid vilka tryck man bör skjuta för att uppnå bästa tänkbara jämnhet.

Ett kärt ämne...

Efter träffen i Laxå så träffades några entusiaster (Ogster, Sandstig & Buckshot) för att pyssla med lite precisionsskytte. Resulteten blev i princip jämngoda och långt ifrån de idealiska träffbilder som kan frammanas under bättre omständigheter i lugnt väder och ensamhet.

Som vanligt så kan man alltså konstatera att det är skytten och de yttre omständigheterna som sätter gränsen för de resultat som uppnås, snarare än hårdvaran, under sådana omständigheter.

Själva tankekonceptet var dock intressant, det kanske finns utrymme för att ordna någon slags organiserad form av bänkskytte/långhållsskytte på våra tävlingar efter den sedvanliga tillställningen?

I takt med allt fler klasser, många tävlar ju redan nu i tre-fyra klasser, så ökar behovet av mera tid. Man kanske på allvar ska överväga möjligheten att göra om det hela till tvådagarsevent inför nästa säsong? Många åker ju långväga och ska man skjuta 4 klasser, ägna sig åt socialt småprat samt även bänkskjuta så krävs det helt enkelt mera tid. På grund av de långa resvägarna så blir det då rimligt att köra över två dagar istället för att dryga ut den befintliga dagen, som jag ser saken.

Liksom tidigare så är jag också vän av idén att man tillåter samma vapen i fler klasser, detta gör att en nybörjare med 1 st vapen sådeles hade kunnat delta i åtminstonde två klasser (öppna riktmedel samt 10J). Ska man åka långt och investera i tid och pengar för en längre bilfärd så vill man ju naturligtvis skjuta så mycket som möjligt och vänta så lite som möjligt och har man inte mer än 1 eller 2 vapen så är man ganska fast i dagens regelverk.

Med fler klasser för samma vapen så kan man med 2 vapen tävla i 4 st klasser. Ett justerbart PCP täcker 10J samt 10J+ och en fjäderbössa täcker 10J samt Öppna riktmedel. Ingen är ju bekänt av att åka runt med hela vapengarderoben i bilen, eller hur? Som det ser ut idag så löser deltagarna saken igenom att låna vapen kors och tvärs istället, frågan är om detta är en bättre lösning?

Angående tuberna så fick vi i verkliga livet se Hatsantuber med tryckbulor (!) på träffen. Intressant och skrämmande. En teori som jag hörde om saken var att man helt enkelt testade alla tuber till 300 Bar varvid vissa tuber bångnade och andra inte. Detta skulle då förklara varför man kan köpa en AT-44 med rak tub samtidigt som man kan råka få en med tryckbula mitt på. Enligt den hypotesen så testar Hatsan vid 300 Bar och de tuber som inte sprängs går därefter vidare till monteringen. Gränsen går ju ändå vid 200 Bar för vad en ägare förväntas fylla.

Det ska bli mycket spännande att se vad som händer när vi får trycktestat en Hatsantub till säg 300 Bar och bortom, under säkra och kontrollerade former...