En lugn dag...?

Knappast. Förutom att jobbet har börjat igen så har jag haft fullt upp med att författa artiklar till VT så därför har bloggens material fått ligga efter lite. Därav dagens inlägg i denna sena timme.

I förrgår fick jag tummen upp för textmaterialet för CZ/AA 200-artikeln som förhoppningsvis ramlar med redan i nästa nummer även om den blev ganska lång. Det enda som återstår nu är att sammanställa alla bilder samt ta ett par nya. Detta får dock anstå till helgen då det förhoppningsvis är bättre väder (läs, uppehåll) samt mera ljus, det börjar ju som bekant bli ganska mörkt nu på kvällarna - hösten närmar sig.

Efter 200-artikeln om licensfria PCP och deras kapacitet så kommer troligtvis nästa artikel att avhandla ett fjädervapen. Ett prima sådant är nu rekvirerat och den ska genomgå en lite djupare teknisk analys inför artikeln. Det blir nog lite av "entusiastens syn på dagens fjäderluftvapen och deras prestanda".

Jag har ju kört 3 st VT-artiklar nu och ingen av dem har (skandalöst nog) varit ett fjäderluftvapen! Först var det Sheridan (pump), sedan Lonestar (PCP), därefter Indpendence (pump/PCP) och nu då 200 (PCP). Hög tid för ett fjädervapen med andra ord. Artikeln därefter skissar jag också lite på, där tänker jag mig en duell i stortubsvapen av traditionellt snitt. Kanske Royale Vs Rapid eller liknande?

Har ni synpunkter på vad ni önskar läsa om vad gäller VT så tveka inte utan skriv en rad, antingen till mig på boggen eller VT på deras mail (som jag lade ut häromdagen). Detsamma gäller även bloggen, fast där räcker det om synpunkterna kommer till mig själv..hehe..

"Men vi tror inte att det är riktiga vapen,

utan snarare kolsyrepistol eller luftgevär."

Så har ännu ett skottdrama ägt rum nere i Malmö, denna gång var det flera bussar som fick sina fönsterrutor sönderskjutna. Brottet verkar dock inte vara så allvarligt anser Jens Råsten på bussbolaget Nobina, som hans citat i rubriken antyder. Vi får väl hoppas att det inte heller anses vara "riktiga vapen", den dagen då någon blir ihjälskjuten. Polisen? De har "ingenting att gå efter" så där lär det inte hända så mycket heller. Tankarna går osökt till Jeff Cooper:

"If you take the guns off the streets you will still have a crimeproblem but if you take the criminals off the streets you can't have a gunproblem."

Länk: http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2107734/fyra-bussar-i-malmo-beskots-i-kvall

Utvärdering

Gerber Crucial

Nu är det fem månader sedan jag fick hem min nya kniv och jag har använt den en hel del, inte minst under sommarsemestern. Dags för en utvärdering med andra ord. Jag har tidigare beskrivit inköpet och det första intrycken:

http://airpang.bloggplatsen.se/2010/03/25/2728642-skarp-sinne/

http://airpang.bloggplatsen.se/2010/03/30/2754331-skarp-sinne-igen/

Hur står sig då de första intrycken, är jag nöjd eller mindre nöjd med skapelsen? En av de absolut första sakerna jag gjorde var att skruva bort bältesclipset. Detta eftersom clipset kändes obekvämt i handen samt rev sönder byxorna när kniven skulle upp och ner ur fickan. En mindre genomtänkt konstruktion med andra ord. Vill jag av någon anledning ändå inte ha kniven friliggande i fickan så kan jag ju alltid ta till den kombinerade flasköppnaren/karbinhaken för detta ändamål.

Igenom den operationen så putsade jag 2.70 gram och kniven landade nu totalt på 139 gram jämt. En annan iaktagelse är att igenom sin öppna konstruktion så drar kniven till sig massor med fickdamm och ludd. Samma öppna konstruktion gör den emellertid enkel att skölja ur med rinnande vatten vid behov. Knivbladet håller skärpan förhållandevis väl men är svår att skärpa till, detta då jämfört med min Buck OneTen som verkligen kan leverera en grym skärpa efter lite arbete. Knivbladet har också blivit oerhört lätt att fälla ut fast utan att glappa. Sannolikt så har det helt enkelt slitit in sig ordentligt.

Finishen var tyvärr inte den bästa och efter ett par månader i fickan tillsammans med andra metallföremål så har den så att säga inte blivit bättre. Den mörka ytan på halva kniven nöts snabbt bort och sedan tittar den blanka metallen fram. Här hade man lika gott kunnat göra hela paketet metallvitt direkt, då hade den inte sett så medfaren ut.

Tången

Förutom knivbladet så är det nog tången som jag har använt mest, den har fått avdubba fyra dubbdäck nonstop, öppna blåmusslor nedsänkt i saltvatten, dra ut skruv/spik ur däcket vid punkterningen på semstern, tjänstgöra som improviserad skiftnyckel vid mothåll och slutligen kapa en hel del stängseltråd vid uppsättandet av ett elstängselstaket. Överlag så har den klarat detta arbete bra. Visst finns det ytnära rostprickar efter saltvattnet och visst är nosen på tången mekaniskt nött men den är fortfarande glappfri och tångens tänder har klarat att behålla sin skärpa. Tången är bekväm att arbeta med men av naturliga skäl så har man en ganska begränsad hävstångseffekt igenom de förhållandevis korta skalmarna.

Två skruvmejslar ingår i det kompakta formatet.

Skruvmejslarna har också fyllt sina funktioner med gott betyg, även den lilla platta stjärnskruvmejseln som jag i början var ganska skeptisk till. Jag har till och med varit tvungen att ta så hårt skruvade skruvar att jag var tvungen att hålla nere skruvmejseln med ena handen så att den inte skulle glida ut samtidigt som jag skruvade med knivhandtaget i vinkel för maximal kraft. Detta fungerade faktiskt bra, utan att mejselhuvudet hoppade ur spåret, blev draget runt eller fick glapp efteråt.

Det tillbehör som jag har använt minst är den kombinerade flasköppnaren/karbinhaken. De fåtal flaskor jag har öppnat har alla givit med sig utan problem och inget synbart slitage/märken syns på tillbehöret. Undantagsvis, när jag har haft ficklösa byxor på mig, så har jag använt karbinhaken till att fästa kniven, då med haken instucken i ett ledigt knapphål. Den lilla stålflärpen som motverkar att haken lossar känns fortfarande inte så förtroendefull men eftersom jag inte har tappat kniven ännu så fungerar den bevisligen fortfarande.

Sammanfattningsvis: Kniven har fungerat bra och jag gillar den skarpt (!). Den gör sitt jobb och den är oerhört smidig, vilket tilltalar mig enormt. Oavsett hur bra eller mångsidigt som en kniv/multiverktyg kan vara så spelar ju detta ingen roll om man inte tar med det - då oftast på grund av att det är tungt/skymmande.

Crucial tar bara med det nödvändigaste, som namnet antyder, men detta räcker långt för alla normala behov. För de ca 500 kr som jag betalade så är den utan tvekan prisvärd, detta känns som ett helt rättvist pris för produkten. Om den däremot betingar bortåt 800 kr, som jag har sett hos vissa jakthandlare, så är jag betydligt mera tveksam. Utbudet av bra produkter är stort, även om Gerbers lilla guldkort är lite unikt med sitt mycket tilltalande koncept.

Minelli

En av de riktigt stora tillverkarna av vapenstockar till lite olika vapentyper är italienska Minelli. De tillverkar bland annat stockarna till Daystate, Diana mfl.

Här kommer en intressant video som visar hur tillverkningen går till:

Länk: http://www.airgunshooting.co.uk/videos-details.aspx?id=142

Vox Populari

Efter att VT gick ut med sitt senaste nummer så har jag fått en hel del mail och även några telefonsamtal med uppmundran och uppskattning över detta. Sådant är naturligtvis alltid roligt att få men om ni verkligen vill göra ett slag för att få se mera luftvapen i våra tidskrifter, företrädelsevis då Vapentidningen som uttalat har ett intresse för den läsekrets som uppskattar vapentypen, då bör ni i första hand göra er röst hörd dit.

Många tidniningar har ibland lite luddiga uppfattningar om vad läsarna egentligen vill läsa och skickar därför ut undersökningar om detta med jämna mellanrum. Det absolut enklaste är naturligtvis om vi som läsare själva hör av oss med våra synpunkter.

Nu kan man naturligtvis tycka att jag talar i egen sak men detta är inte det centrala, jag skriver och kommer alltid att skriva om luftvapen oavsett medium och att det jag författar kommer i en tryckt tidskrift är inte bärande för min del. Om inte annat så har jag ju bloggen här för att ge utlopp för skrivlusten. Dock så anser jag att våra breda tidskrifter har möjlighet att nå många människor som inte kommer i kontakt med luftvapen via Internet och där är dessa tidningar oerhört betydelsefulla.

Med andra ord, gillar ni luftvapen och vill hjälpa till att sprida vår hobby, vilket naturligtvis på sikt gagnar oss alla igenom att fler blir starkare, så tycker jag att ni ska utnyttja er möjlighet att göra er röst hörd till de ledande tidskrifterna här i Sverige. Skicka ett mail, berätta vad ni önskar läsa om och visa ert intresse för luftvapenhobbyn. Detta är en enkel och gratis påverkan som har stor möjlighet att hjälpa vår gemensamma sport framåt.

Vapentidningen: lars.hanaeus@vapentidningen.se

Allt om Jakt & Vapen: erik.wallin@wallin-wiklund.se

Jakt o Jägare: jakt.jagare@jrf-lj.org

Kvalité på PCP...?

Många, inte minst nybörjare i hobbyn, har uttryckt oro över PCP och deras kvalité samt livslängd. Hur är det egentligen med den saken, går de ofta sönder och kräver de mycket service och underhåll? Vågar man rent av köpa ett PCP ifrån utlandet och privatimportera det själv även om man inte känner sig så bekväm eller hemma med att skruva dessa vapen själv?

Jag har själv skjuit PCP under drygt 10 år och ägt ett flertal olika modeller ifrån de flesta olika tillverkare, möjligtvis med HW och Theoben som undantag. Likaså har jag diskuterat ämnet med representanter för våra två inhemska tillverkare, Fredrik på FX respektive Torbjörn på CRC samt olika återförsäljare, exempelvis Tobbe på Hurricane, Matts på Hammer AE osv.

Konsensus ifrån detta, liksom samlade erfarenheter ifrån ett decennium av besök/drift av olika luftvapenforum är att under 9 fall av 10 så är det som regel alltid ägaren eller någon på ägarens inrådan som har mekat sönder vapnet när ett vapen presenteras som ett garantiärende.

Nästan alltid så har vederbörande försökt att tjuvtrimma vapnet och inte haft tillräcklig kunskap eller kompetens för att göra jobbet korrekt varpå problemen som uppstår utmålas såsom vapnets, och enbart vapnets, fel.

Detta är problem nummer 1 för PCP.

När vapnet sedan går till återförsäljaren eller tillverkaren så brukar denne direkt identifiera problemet som ägarskapat men väljer ÄNDÅ att laga vapnet kostnadsfritt samt returera detta till ägaren, i bästa fall med en uppmaning om att inte skruva själv.

Detta är problem nummer 2 för PCP.

Igenom detta förfarande, som tyvärr har blivit legio hos de svenska tillverkarna, så tror många kunder indirekt att en konstnadsfri reparation också är ett erkännande av reklamationen och att vapnet de facto hade någon typ av mystiskt fel som föranledde den tillmötesgående hanteringen av ärendet.

Man kanske inte är en så usel mekare ändå, som man kanske i eftertankens bleka krankhet egentligen började inse, utan den där skruven som man drog runt kanske var orimligt hårt fastlimmad av tillverkaren trots allt - han tog ju uppenbarligen ansvar för reparationen själv utan att jag behövde betala något?

Ibland, när jag är på ett lite syrligt humör, och jag hör tillverkare, återförsäljare och liknande gnälla över måttligt framgångskrika kunders äventyr i mekartagen så brukar jag diskret påpeka att en stor del av situationen faktiskt är självförvållad.

Kunderna skäller på tillverkarna, det är inte rättvist, men tillverkarna/återförsäljarna har inte heller alltid stake nog att ta kunderna i öronen för deras klantiga tilltag och det är inte heller rättvist.

Jag har pysslat en hel del med reklamationer rent yrkesmässigt, låt vara i en helt annan branch, och all erfarenhet säger mig att reklamationer kan bara i längden hanteras effektivt och rättvist igenom att man tillämpar en enda konsekvent princip - den som bevisligen har gjort fel, den är också den som betalar.

Som jag ser saken så är det precis lika illa att inte debitera en kund som har skapat en onödig reklamation som det är att inte ge upprättelse till den som har råkat ut för ett faktiskt missöde.

Varför gör då importörer/tillverkare/återförsäljare på detta sätt? Anledningarna i det unika fallet kan naturligtvis vara flera, man kanske inte vill tjafsa om saken, det kanske inte handlar om några större pengar men huvudskälet tror jag beror på att man inte vill riskera sitt goda namn och rykte igenom djungeltelegrafen.

Inom en smal hobby och i en liten värld så brukar ofta beskyllningar, sanningsenliga eller falska, spridas likt en löpeld och förbluffande (förfärande?) snabbt förvandlas till "sanningar". Då kanske det inte är så skoj att får sitt namn och varumärke cirkulerande på olika forum i termer av en bad boy...

Då faller det på vårt ansvar, vi som lever och dör med hobbyn och som följer den på nära håll år ut och år in att igenom vårt erfarenhetsmässiga perspektiv kunna gå in och styra upp de diskussioner som florerar. Handlaren X kanske inte alls är traktens största bonnfångare bara för att inte DU fick rätt i en reklamation som vi övriga faktiskt vet väldigt lite om? Igenom att göra detta så underlättar vi för tillverkaren/handlaren att kunna sköta sina reklamationer på ett bättre sätt och när de också gör detta så kommer vi alla, erfarna som nybörjare, att se det faktum att PCP mycket sällan drabbas av tekniska fel.

Alldeles helt oavsett vad någon ensaka nisse där ute i cyberrymden ivrigt påstår.

En bra blogg

Golle och Öbbe är två herrar som tillsammans driver en blogg som de kallar för Luftvapenbloggen. Jag har nu inkluderat den i min exklusiva skara av länkar till bra luftvapensidor. Länken kan återfinnas ganska långt ner på vänster sida om detta bloggfönster.

Min personliga åsikt om bloggen är att den är grafiskt vacker samt innehåller mycket bildmaterial av hög klass. Tyvärr uppdateras den emellertid inte så ofta. Inläggen är ofta korta (läs; för korta) men ändå mycket intressanta och sprider sig över ett stort antal olika ämnen med luftvapenanknytning.

Ronny och Mats, som de egentligen heter, är kända profiler i vår luftvapenvärld.

Ronny brukar tillsammans med sin hustru, som driver ProGunner, besöka de olika tävlingarna både som privatpersoner och handlare. Han är mycket duktig på i synnerhet trä och stockbearbetning så där har åtminstonde jag alltid ett tillfälle att lyssna in lite och förhoppningsvis lära mig lite mera. Mats är en jovialisk entusiast som är duktig på att skjuta och då främst fjäderluftvapen där han brukar nå ganska bra resultat med tanke på sitt vapenval, Webley Patriot.

Det är med andra ord en läsvärd blogg som jag själv tittar till då och då.

Kul att fler entusiaster engagerar sig med bloggar och om ni läsare känner till några andra så tveka inte att tipsa in här så att jag kan ta med även dessa.

En unik månad..

Jag kan med förvåning och glädje konstatera att augusti månad (så långt) är den enda månaden ännu som bloggen aldrig har haft under 100 unika besökare per dygn (noga räknat 106 st som lägst).

Mycket gläjdande, även om jag sällan kollar statistiken för bloggen numera.

Tack alla läsare!