Nya upptäckter

  Inte samma med HW som CZ

I går när jag städade lite så hittade jag en sats insatser till HWs kornsikte, sannolikt bortglömda ifrån någon HW30S som jag har ägt tidigare. Eftersom jag håller på och bygga ihop öppna riktmedel till mitt PCP, enligt våra nya regler, nu när vi får skjuta öppna riktmedel med samma vapen som valfri annan klass, förutsatt att vapnet inte har justerbar effekt, så var detta naturligtvis välkommet.

Säg dock den lycka som varar, jag kunde snabbt konstatera att min korntunnel ifrån CZ inte alls hade samma dimensioner som HW. På bilden ovan så är inlägg 1 original CZ och inlägg 2 motsvarande original HW. Skillnaden i storlek och infästning framgår tydligt.

Inlägg A, B och C bör, som jag tolkar reglerna, vara överensstämmande med kravet på "stolpe" i "stolpe och öppen skåra". Inägg D är sannolikt helt optimerat för användning med diopter.

För att lösa problemet så har jag nu beställt en HW korntunnel ifrån Chambers. Jag valde den billiga varianten med ett enda inlägg då jag redan har en inläggssats. Priset blev totalt £14 + £3.80 vilket bör betyda ca 180 kr med dagens låga pundkurs.

Nu väntar jag bara på mitt öppna bakre riktmedel från USA (Mendoza) och Chambers leverans bör komma på onsdag då vi har helg på måndagen.

Delar till Ruger 10/22 till salu

Då jag inte har tillträde till våra två fina luftvapenforum så tänkte jag nyttja bloggen för en liten saluannons, trots att objekten egentligen inte har med luftvapen att göra. Liksom många andra luftvapenfans så vurmar även jag för Rugers fantastiska 1022 och jag har igenom åren köpt på mig mängder av prylar. Några av dessa är nu överskott eftersom jag inte använder dem själv och det verkar dessutom inte sannolikt att jag köper ännu en 1022 inom överskådlig framtid.

* Power Custom Target Hammer art 607022 på Midway Sverige. Helt fabriksny i oöppnad originalförpackning, inklusive instruktioner, shims och fjädrar. -SÅLT-

Pris i Sverige: 671 kr (Midway), pris i USA $38.90 (PCs hemsida) = ca 234 SEK.

Jag begär 200 kr (+frakt)

* Ten22 Innovations Bolt Buffer. Helt fabriksny i oöppnad originalförpackning, inklusive monteringsanvisning (!??). Detta är en helsyntet buffer som reducerar omladdningslätet ordentligt, kärnlös till skillnad från VQ etc.

Pris i Sverige: ca 200 kr (motsv. fabrikat, Midway), pris i USA $9.90 = ca 60 kr.

Jag begär 50 kr (+frakt)

* Tactical Innovation Ti25 highcap 25 rnd magazine. Helt fabriksny i oöppnad originalförpackning, inklusive moteringsanvisning etc. Aluminium 25 skott highcap magasin, fullt justerbart.  -SÅLT-

Pris i Sverige: 1098 kr (Shot Shop), pris i USA $65 (TIs hemsida) = ca 390 kr.

Jag begär 500 kr (+frakt)

Först till kvarn gäller och ta kontakt via min mail (finns i presentationsrutan).

Våren här här !

Nu är det äntligen vår på allvar och med temperaurer uppåt 19-20 grader så är det ett underbart väder för luftskytte. Vindstilla, soligt och en natur i full vårskrud - kan det bli bättre. En extra bonus är också att kvällarna blir längre så man får mera tid att tillbringa utomhus.

   Min skjutbana

När man sedan börjar skjuta utomhus så blir den första saken på dagordningen att se över målen ifrån förra säsongen. Jag har för att testa dess vädertålighet haft ute mina mål hela vintern och dessutom använt dem flitigt, trots att de tidvis till och med har varit ihopfrusna och omöjliga att fälla.

Det första målet som jag tittade lite närmare på var mitt snurrmål från Caldwell. Här kan ni läsa lite mer om detta mål när det var nytt: http://airpang.bloggplatsen.se/2010/03/18/2681698-ett-bra-mal/

Detta mål köpte jag på Elmia-mässan under juni 2009 och det har nu gjort sin andra vinter utomhus. Fortfarande så fungerar det helt utmärkt och det har dessutom blivit beskjutet med en hel del diaboler från min Lonestar, detta med gott resultat. Till saken hör dock att målet har varit placerat på 50 meters avstånd hela tiden.

   Lite slitet och skevt men fullt fungerande

Med facit i hand så får man nog säga att jag fick väldigt mycket mål för de 199 kr som snurrmålet betingade för två år sedan. Med lite färg, nya dekaler och lite riktande av ett par paddlar så skulle man sannolikt få det i skick som nytt.

Nästa mål är Gamos Ekorre ifrån Hurricane, Vittsjö. Även detta, mer komplexa mål, har klarat vintern helt utan anmärkning. Här är en tillbaka blick på detta mål när det var blänkande nytt och oskjutet: http://airpang.bloggplatsen.se/2010/09/07/3521056-gamos-basta-produkt-nagonsin/

Idag är det, efter en bister vinter då det stundtals har varit helt ihopfruset, klart mera slitet och väderbitet:

   Efter ett halvårs hård tjänstgöring i regn, rusk och snö...

Detta mål har också utsatts för mängder med skott fast företrädelsevis kaliber 22 och 25 med effekter från 40 uppåt till 65 joule. Eftersom målet dessutom var placerat vid en brunn så frös det ihop under vintern och jag satt en hel eftermiddag och sköt tiotals skott på det utan att reagera över att jag inte lyckas fälla det. Då jag sköt med min gamla Lonestar så blev ekorrkroppen tämligen skev innan jag förstod att den inte kunde falla. Skevheten till trots så fungerade ekorren ändå klockrent när den hade blivit upptinad igen.

Ett av de bästa målen som jag har prövat och mycket stryktåligt. Ett ypperligt köp för de blott 249 kr som det betingade. Rekomenderas varmt.

Rejält gedigen

   Enorm kvalité och mycket hög finish.

Idag kom den nya airstrippern i brevlådan efter en sedvanlig över natten leverans ifrån Hurricane i Vittsjö. Tusen tack för detta, Tobbe! Det första intrycket är en tung och enormt gedigen konstruktion med riktigt fin finish, något som man tyvärr inte alltid får ifrån airstrippers från eftermarknaden. Den här pjäsen är märkbart tyngre och mer gedigen än exempelvis de små lätta airstrippers som medföljer diverse PCP som original.

   De två delarna

Konstruktionen består av två delar, dels en del som utgörs av hongänga 1/2 UNF 28 TPI samt cirkelborrningen för luftevakueringen och dels en del som utgörs av plattformen för monteringen av kornsiktet. De två delarna sitter ihop med hjälp av två stycken stoppskruvar på undersidan av kompensatorn.

Först så gängar man alltså på enheten och sedan lossar man de två skruvarna för att kunna loda in plattformen helt korrekt. När skruvarna sedan blir åtdragna så kan hela paketet gängas av och på utan att man behöver göra om kalibreringen.

   Första delen monterad på min BSA Ultra

Det hela systemet fungerar perfekt, återstår gör bara att hitta ett bra kornsikte. Mitt eget, som följde med CZ200T som orignal, har dessvärre bara ett inlägg med ringar. Efter att ha scannat runt på Chambers hemsida så hittade jag dock ett kornsikte från HW som verkar passa, till den facila kostnaden av £14. Detta sikte sitter som original på HW95 mfl.

Om någon av er som läser bloggen har öppna riktmedel för HW liggande så vore jag tacksam om någon kunde mäta kilbasmåttet så vi kan beräkna för säkert om detta kornsikte passar på den här kilbasen.

   Slutresultatet på Ultran med korntunnel från CZ200T

En annan intressant möjlighet som den här konstruktionen erbjuder är att man kan ersätta den yttre delen med exempelvis en ringformad svarvad metallvikt, vilken då kan agera som nodbalans åt vapnets pipa. Då har man alltså både en airstripper (inbyggd i den första delen) samt en steglöst skjutbar balansvikt. Man behöver alltså inte ha behov av just användandet av öppna riktmedel bara för att ha nytta av det här smarta tillbehöret.

Mera information finns även på FX Airguns hemsida.

Ett intressant tillbehör

   Ett kombinerat kornsiktesfäste och airstripper

FX Airguns har sedan en tid ett mycket intressant tillbehör i sortimentet för de som önskar skjuta med öppna riktmedel. Här finns en liten suverän sak som man lätt skruvar på befintlig 1/2" UNF gänga för att få en kilbas till exempelvis en korntunnel. Eftersom den dessutom är tvådelad så utgör basen, förutom fäste, också en airstripper med ventilationshål som evakuerar bort turbulensluft.

Klubbar och vandel

Det sägs att medlemmar i skytteklubbar är mycket mer skötsamma än andra människor, detta eftersom en viss nivå av laglydighet krävs om man önskar behålla eller erhålla en vapenlicens här i Sverige. Hur är det då i våra klubbar, där den största delen av verksamheten faktiskt inte förutsätter licensvapen?

Kan en klubbmedlem fortfarande vara medlem även om denne åtalas för vapenbrott, pysslar med tjuvjakt eller har blivit åtalad för våldtäkt?

Hittils så har detta utan tvekan varit fallet då ovanstående exempel faktiskt är direkt tagna direkt ifrån verkligheten. Det vi ska komma ihåg är att klubbarna faktiskt inte har något åläggande att fungera som moraldomstolar. Klubbarna ska pyssla med sin egen verksamhet och de kan sedan välja att rekomendera en medlem för licens grundat på att denne har engagemang, kunskap och färdighet.

Sedan är det upp till handläggarna på tillståndsenheten att avgöra huruvida personen ifråga är skötsam eller inte. Problemet är just att vandeln, alltså skötsamhetsbegreppet, är ett glidande begrepp och inte absolut. Teoretiskt sett så hade man kunnat säga att den som är fälld för ett brott är olämplig och den som är friad är lämplig men samhället har faktiskt rätt att neka någon en licens på nästan vilka grundval som helst och dessutom så är det inte alltid som man behöver motivera ett avslag.

Ett tydligt exempel på detta hade vi för ett par år sedan i Göteborg då en person med utländsk härkomst fick sin licensansökan avslagen på grundval av att "sökanden anses vara en säkerhetsrisk". När han överklagade beslutet och önskade en avslagsmotivering så hänvisade tillståndsenheten till säkerhetspolisens utlåtande vilka i sin tur förklarade att sitt utlåtande var säkerhetsklassat och därmed hemligtstämplat. Ingen licens där alltså och inte heller någon möjlighet att överklaga.

Bakgrunden till att sådant är möjligt här i Sverige är det faktum att skjutvapen är olagliga att inneha för privatpersoner. Så är det faktiskt. Dock så kan samhället, på nåder, medge undantag ifrån detta totalförbud. Det är detta som vi kallar för vapenlicenser. Med andra ord så är licenserna ingen rättighet som någon förvägras utan en möjlighet som inte alla människor kan erhålla. Förbehållsrätten att avgöra vem som är lämplig eller inte ligger helt och hållet hos samhället. De kriterier som samhället kan ställa på sökanden kan alltså därför vara helt godtyckliga och hur absurda som helst, om man skulle hårddra saken. Dock så har man skapat en praxis, som i de flesta fall anses vara tillämpliga, exempelvis att en jägarexamen automatiskt berättigar till en viss typ av licensinnehav, givet att övriga förutsatser uppfylls.

Klubbarna har alltså ingen egentlig skyldighet att bedömma lämpligheten hos sökanden men om de framhärdar att rekomendera folk som konsekvent får avslag av vandelsskäl så kommer naturligtvis klubbens omdöme att ifrågasättas och i värsta fall så kommer tillståndsenheten att avbryta sitt samarbete med klubben varvid inga intyg överhuvudtaget kommer att beaktas ifrån den klubben. Detta betyder att klubbarna av rena självbevarelseskäl inte bör utfärda intyg till tokstollar och rättshaverister.

Medlemskap är dock något helt annat. Jag ser absolut inga skäl till att man ska utesluta någon ur en klubb bara för att denne inte skulle klara en vandelsprövning. De centrala delarna av klubbverksamheten, tävlingarna och gemenskapen, är ju helt oberoende av licenserna och medlemmarnas vandel.

Har man en medlem som exempelvis är en notorisk väskryckare av äldre damer så kan jag utan vidare se denne som medlem, dock inte som en medlem där klubben bör utfärda ett aktivitetsintyg för en licensansökan.

Slutligen så ska man också tänka på att klubbar är enskilda föreningar, de har ingen skyldighet att ta emot alla människor som medlemmar. Så länge det inte rör sig om en ren diskriminering så kan man lätt vägra en individ medlemskap av rent sociala skäl. Personen ifråga kan ju vara en helt socialt inkompentent knöl som ingen direkt vill umgås med och därför få sitt medlemskap avslaget av den anledningen. I denna intersociala bedömning så kan ju även klubben, med fördel, inväga tidigare eller förvärvat rykte för eventuella olagligheter.

En storsäljare

Weihrauch HW30S  

 Detta är var de flesta tillverkare önskar sig och inte minst om populariteten dessutom håller i sig, år efter år och decennium efter decennium. Den tyska vapentillverkaren Weihrauch har sedan lång tid ett gott rykte för att tillverka bra vapen av hög kvalité och när det gäller deras luftvapenproduktion så finns det inte heller några undantag ifrån detta.

Ibland entusiaster över hela världen så anses Weihrauch, tillsammans med Theoben och Air Arms, som de absolut främsta tillverkarna av fjäderluftvapen. Det unika med just Weihrauch är dock att de även har modeller också i den absolut lägsta prisklassen. Alla tillverkare kan ju, som bekant, skapa ett bra vapen för en generöst tilltagen budget men utmaningen ligger emellertid alltid i att tillverka ett riktigt bra vapen till så lågt pris som möjligt.

Den modell vi ska titta närmare på idag intar en absolut särställning på luftvapenscenen. Förutom att den har sålts och haft bra försäljning under flera decennier så är den högt respekterad av skyttar över hela världen. Alla älskar modellen, även i länder som USA där köparna annars har en tydlig preferens mot effektstarka vapen, något som inte är en framträdande egenskap hos just den här bössan.

Weihrauch HW30S är på många sätt luftvapenvärldens guldgosse. Liksom hos Husqvarna 1900 så finns det här massor av goda sidor och mycket få svagheter, detta till ett pris ut till kund inklusive moms på mindre än 2000 kr. Mera prisvärt än så blir det inte och idag så ska vi analysera lite över varför det förhåller sig så.

   En enkel konstruktion i grund och botten..

På pappret så är egentligen inte en HW30S speciellt egendomlig, den är byggd enligt ett mycket beprövat koncept och lite av Standard 1A för billiga fjäderluftgevär. Det är en stock av bok, en blånerad finish och en helt konventionell brytvapenkonstruktion, precis som barndomens gamla Dianor. Egentligen så borde den snabbt konkurreras ut av de modernare och fräckare plastvapnen ifrån Gamo, Hatsan och andra mer sentida tillverkare i samma prisklass, vilket emellertid inte är fallet.

Anledningen till detta är att HW30S besitter något så omodernt som kvalité, en riktigt hög kvalité. Detta är en högst tidlös egenskap och för den som förmår att uppskatta detta så är den också betydligt mera värdefull än trendig design och fräcka benämningar. Kombinerar man sedan hög kvalité med utsökt precision, skön skjutkänsla och marknadens absolut bästa avtryckarsystem för fjäderluftvapen, då börjar vi närma oss lite av vad som egentligen har gjort HW30S till en ren kultmodell.

   Enkel att spänna upp..

Det är ett vapen som är lätt att spänna upp, det har en tyst och distinkt avfyrningscykel samt den alltid lika begärliga egenskapen att träffa precis där man siktar. Det första intrycket man får av modellen är att den känns liten men detta är dock till stor del en villfarelse då exempelvis avståndet mellan bakkappa och avtryckarblad är större än många andra vanliga vapen.. Modellen passar lika bra till vuxna som ungdomar om än att mycket storvuxna män kan uppleva den som något liten. Överlag så är det dock en mycket väldimensionerad och lagom modell i frågan om yttre fysiskt format.

Sedan ett par år tillbaka så har modellens tidigare så impopulära stenhårda bakkappa av plast ersatts av en mjuk motsvarighet i gummi, något som alla de vars vapen har kanat ner på golvet när man har lutat dem mot exempelvis en vägg alltid har efterfrågat.

Stockarna fungerar lika bra för höger som vänsterskyttar och håller hög kvalité i fråga om passning och finish. Noterbart är att undersidan av förstocken inte är så långt uppslitsad eftersom modellen har ledad spännarm – mycket bra.

Tack vare en kulkoppling som låsning för pipan så går vapnet mycket lätt att öppna och den måttligt kraftfulla slagfjädern är enkel att komprimera även för yngre skyttar. Tyvärr så har man valt en automatsäkring som direkt säkrar vapnet så snart det är anspänt. Tidigare saknade modellen detta men numera finns det sedan ganska många år tillbaka och då mest som en eftergift för marknaden i USA och deras konsumentskyddslagar.

Riktigt bra öppna riktmedel är standard..

De öppna riktmedel som medföljer modellen är några av marknadens absolut bästa. På pipan så finns det en korntunnel med 6 stycken utbytbara kornelement som medföljer vapnet. Det bakre siktet kan roteras till 4 olika typer av skåror och all siktesjustering sker helt utan verktyg. Samtliga komponenter, med undantag av foten till det bakre siktet, är av metall. Önskar man skjuta utan öppna riktmedel så kan dessa enkelt demonteras och som tillbehör så finns det både fina pipvikter och även en prydlig liten blånerad täckbricka som döljer hålen för det bakre siktet när detta är demonterat.

  Det bakre siktet med sin vändbara siktskiva..

Vill man använda kikarsikte så finns det en fräst kilbas och den är dessutom kompletterad med två grunda hål mitt emellan kilspåren. I ett av dessa hål placerar man sedan spärrpinnen från kikarsiktesfäste så att montaget blir absolut skottfast. En mycket bra finess som man normalt bara återfinner på dyrare vapen.

Ett av de absolut starkaste argumenten för att titta lite närmare på Weihrauch som fabrikat är att de flesta modeller ifrån denna tillverkare är utrustade med ett avtryckarsystem som kallas Rekord. Detta system utvecklades redan i början på 1950-talet och var då så långt före sin tid att modellerna HW50SV och HW55 kunde matcha dedikerade matchvapen som Walther och Feinwerkbau i den absoluta toppen av luftvapenvärlden. Idag efter nästan sex decennier så kan man inte längre vinna OS med ett Rekord-system, eller för den sakens skull ens med ett fjäderluftvapen, men Rekordsystemet finns kvar ännu och det är precis lika bra. Visserligen så har Air Arms inspirerats kraftigt av Rekord när de skapade sitt CD-system men de allra flesta håller ändå Rekord högst upp på stegen som till himmelen bär. Ingen annan konkurrent, oavsett prisklass, har alltså något som är klart bättre än Weihrauch när det gäller avtryckarsystem och detta gäller naturligtvis i synnerhet runt lågprisklassen under 2000 kr.

Ställskruven bakom avtryckaren visar att vapnet har Rekord

Rekord är ett äkta tvåstegssystem och det är fullt justerbart på tre olika sätt. Man kan justera spelet för det första steget, tryckkraften som krävs för att utlösa både första och andra steget samt spelet för det andra steget. Det enda som jag saknar är ett overtravelstop, alltså något som spärrar slaget bakåt på avtryckarbladet när det första steget har utlöst det andra. Exakt hur man finjusterar avtrycket finns detaljerat beskrivet både i instruktionsboken och på Internet.

Finns det några framträdande nackdelar hos modellen? Nej, knappast. Möjligtvis så kan man tycka att vapnet är en smula effektsvagt men det följer så att säga med konceptet av ett mindre fjäderluftvapen. Kom också ihåg att bristen på hög effekt gör också att skjutbarheten blir hög igenom mindre rekyl. I övrigt så är detta en väl beprövad modell som har sålts i 100,000-tals exemplar under årtionde efter årtionde. En del skyttar föredrar tyngre vapen som man anser ger lite stadga vid anläggningen och då kan ett så pass smäckert och kompakt vapen upplevas som vingligt, något som mest av allt är en vanesak.

   Rejäla hål håller fast kikarsiktets fästen ordentligt.

Eftersom HW30S har varit i produktion under en så lång period och sålts bra på ett flertal olika marknader så finns det många olika versioner av modellen att välja mellan. Man måste alltså ta ställning till olika piplängder, stockar, typer av ytfinish samt diverse val av öppna riktmedel. Det finns liksidiga stockar, rena högerstockar, blånering eller nickelfinish, TruGlo eller konventionella sikten osv. i all oändlighet. Generellt sett så väljer man helt enkelt den version av vapen man själv föredrar. I fråga om kalibrar så saluför Weihrauch modellen med ett val av kaliber 177 (4.50 mm), 20 (5.05 mm) eller 22 (5.50 mm). Detta är ganska ovanligt, de flesta luftvapentillverkare och i synnerhet i lågprisklassen erbjuder bara kaliber 177.

De flesta väljer instinktivt kaliber 177 när effekten är licensfri under 10 joule men HW30S hanterar både kaliber 20 och 22 mycket bra, faktum är att de ger mera effekt i dessa kalibrar, något som är lite udda för effektsvaga fjäderluftvapen. Räkna med runt 8 joule för kaliber 177, ca 9 joule för kaliber 20 och ytterligare ett joule upp till maximala 10 joule för kaliber 22. Översätter man detta i utgångshastigheter så har man 180-185 mps för kaliber 177, mellan 170-175 mps för kaliber 20 och ungefär 150-155 mps för kaliber 22.

Jag har själv ägt minst ett exemplar av varje kaliber igenom åren och för den som främst tänker använda sitt vapen för informell plinking på självmarkerande eller improviserade mål som tomburkar, snurrmål och liknande så kan de grövre kalibrarna vara väldigt bra val, i synnerhet om de används ihop med öppna riktmedel. Dessa större diaboler är enklare att ladda samtidigt som de ger en tydligare träffmarkering hos målen. Vill man istället ha flackaste tänkbara projektilbana, kanske för tävlingar inom HFT/FT, så kan istället kaliber 177 vara ett bättre val. Tänkvärt är dock att diaboler med kaliber 20 är betydligt svårare att hitta och både kaliber 20 och 22 har dyrare ammunition än kaliber 177 samt färre sorter att välja mellan.

Avslutningsvis så har Weihrauch en solid position i prisklassen under 2000 kr. Inga andra konkurrenter har ännu kunnat erbjuda en motsvarande komplett modell med lika hög kvalité till ett likvärdigt eller lägre pris. Lilla HW30S är något så ovanligt som ett nytillverkat vapen med själ. Den är inte modern och detta är lustigt nog en stor tillgång. Modellen är gammaldags men på ett genuint och ärligt sätt. Det handlar om stål och trä, det är hantverk och kvalité snarare än glatt svart hårdplast och påklistrade dekaler. Modellen är anonym och finns inte hos alla jaktaffärer, på Hobbex eller i stormarknaderna. Detta är ett vapen mera för kännaren, som vet att det finns skillnader även mellan luftvapen och som förmår att särskilja dessa. Flexibiliteten är stor, modellen fungerar perfekt för allt ifrån sommarstugeskytte hos totala nybörjare till precisionsvapen för tävlingsskytte hos kompromisslösa luftvapenentusiaster. Det kvittar om man är kille eller tjej, ung eller gammal, helt okunnig eller vapenfantast – en HW30S har förmågan att tillfredställa i princip alla människors behov av ett basalt enkelt och roligt luftgevär och till ett pris som alla har råd med. Inte konstigt att en sådan modell har fått en kult omkring sig med en veritabel armé av följeslagare världen över. Det är den väl värd!

Varför har vi skytteklubbar?

I skenet av den senaste veckans stundtals heta diskussioner om det nukommande licenskravet för licenspliktiga vapen vid tävlingarna från och med säsong 2011 så har jag funderat lite på vad skytteklubbarna fyller för funktion till var och en.

Frapperande nog så verkar många dessvärre anse att klubbarnas enda funktion är att agera som intygsproducenter till licensansökningarna.

Licenserna betraktas alltså som det primära målet snarare än klubbverksamheten, gemenskapen och tävlingsmomenten. En del drar resonemangen så långt att man inte anser att det överhuvudtaget går att vara med och tävla om man inte kan delta med antingen ett illegalt vapen eller ett vapen på licens, båda med hög effekt. Man blundar alltså helt för det faktum att flertalet av klasserna faktiskt är tillgängliga för helt vanliga licensfria vapen.

Varför kräver då klubbarna att man visar licensen? För att jävlas med deltagarna? För att minska konkurrensen? För att de är juridiskt tvingade?

Ingendera.

Det finns två utomordentligt goda argument för licenskravet:

1. Den som har licens har bevisligen någon typ av utbildning eller dokumenterad vapenvana. Detta ökar säkerheten på banan när ett flertal människor agerar på en begränsad yta med vapen som har höga prestanda.

2. Man vill göra ett klart ställningstagande till omgivningen, vi står bakom lagstiftningen och vi är villiga att samarbeta med myndigheterna. Detta kräver en ömsesidig respekt ifrån båda parter. Igenom att samarbeta så når man framgång.

Mot detta så hör man vanligtvis följande invändningar:

1. Men jag har aldrig visat licens tidigare och jag har tävlat i X antal år med det ena och det andra vapnet.

Så kanske det är men detta spelar ingen roll i det här sammanhanget. Av respekt för den arrangerande klubben så följer man klubbens egna regler när man besöker klubbens tillställningar. Detta oavsett om klubben påbjuder licenskontroll eller bärande av en rosa saftblandare på huvudet. Klubbens regler gäller på klubbens tillställningar. Kan man inte acceptera detta så får man pyssla med annat.

2. Detta minskar antalet deltagare, jag kommer själv aldrig att delta mer etc...

Det må så vara. Men om vi inte samarbetar med myndigheterna så är det bara en tidsfråga innan vi inte har någon sport kvar överhuvudtaget. Samarbetar vi så når vi förståelse, acceptans och förtroende. Detta underlättar för sportens framtid.

3. Men detta har ju aldrig varit ett problem tidigare?

Nej, det är helt sant. Men allt utvecklas och det måste vi också göra. Ska vi vinna struktur och ett framtida landsomfattande förbund så måste vi börja anpassa oss och i detta ingår mycket, varav en viktig punkt är att bli lagliga i det vi gör.