Direktlänk till inlägg 8 juni 2015
Piplängd hos fjädervapen !
Theoben Fenman Profile - en modern klassiker ifrån Theobens glansperiod..
I veckan så fick jag en fråga av en entusiast om vilken roll pipans längd egentligen har i vår typ av luftvapen. En i grunden ganska enkel men synnerligen viktig och intressant fråga. Tyvärr är den här typen av frågeställningar enkla att missa när man bloggar eftersom man ofta blir hemmablind och främst skriver som det man själv gillar, snarare än det som kan vara viktigt att försöka informera om.
Förutom att ge vapnet dess praktiska precision så har pipan två sorters inverkan på vapnet, dels vilken effekt vapnet kan ge och dels övriga praktiska egenskaper (eller biverkningar).
Om vi börjar med fjädervapen så har pipans längd i praktiken ingen som helst inverkan på vapnets effekt. Påstående om annat är bara gamla myter eller rena missförstånd. Otaliga experiment av typen att man successivt kapar en fjäderbössas pipa och kontinuerligt mäter utgångshastigheterna under arbetets gång har tydligt visat detta. Den nedre brytgränsen, alltså när utgångshastigheten i praktiken börjar påverkas, finns ända nere vid 6 tum (ca 15 cm). Att exempelvis en fjäderluftpistol ger relativt låg effekt har alltså inte med kort pipa att göra utan det hänger istället ihop med drivkällans brist på inre volym. I praktiken så är det alltså lika enkelt att få ut exempelvis 16 joule ur 15 cm pipa som ur 60 cm lång pipa.
Att piplängden inte spelar någon roll beror på att en fjäderdrivkälla förmår att accelerera projektilen otroligt fort, det tar alltså ytterst kort sträcka innan projektilen har nått sin maximala toppfart. Efter detta så kommer ytterligare piplängd bara att bromsa ner (främst igenom friktion) projektilens hastighet - märk väl bara marginellt.
Igenom historien så har vi sett att ett fåtal tillverkare faktiskt också har använt väldigt korta pipor till sina vapen. Tydliga exempel på detta är TX200HC med 22 cm och Theoben Fenman med blott 18 cm. Trots detta så handlar det om vapen som utan vidare ger 15-20 joule.
Emellertid så är en kort pipa inte bara intressant för effektutvecklingen utan en kort pipa påverkar även andra aspekter av konstruktionen hos ett vapen. Till att börja med så blir i regel vapen med extremt korta pipor synnerligen tunga att anspänna och särskilt då gasfjädervapen. Anledningen till detta är att man förlorar ren hävstångslängd, endera igenom att pipan är kort som hävstång räknat eller att den korta pipan också innebär en lika kort spännarm. Undantag finns naturligtvis, som Dianas 52 Carbine för marknaden i England vilken har en fullång spännarm men ändå en extremt kort pipa, tack vare sin udda konstruktion med sidospännare.
Nästa tillkortakommande är bristen på visirlängd, något som främst bara är en uppenbar nackdel för de som skjuter med öppna riktmedel. En del tävlingsvapen har löst detta igenom att man har en kort pipa inuti en längre shroud och då får man både en kort pipa och en lång visirlängd.
Tanken bakom just detta för oss då in på avdelningen av fördelar av kort pipa. Förutom hanterbarheten, att korta vapen är enklare att manövrera runt och i synnerhet i trånga utrymmen, så befinner sig också projektilen inuti pipan en relativt kort stund i en kortare pipa än i en längre dito och ju kortare tidsrymd som projektilen accelereras deso mindre är sannolikheten att skytten själv råkar störa den praktiska precisionen med sina egna ofrivilliga rörelser. Teoretiskt sett så får därför vapen med kort pipa en "på pappret" bättre teknisk egenprecision men i praktiken så hänger det hela dock på att skytten är skicklig nog att låta denna lilla detalj innebära en praktisk skillnad även i verkligheten.
Vilken piplängd är då bäst?
Den som är lagom, helt enkelt. Det beror alltså på vapnet. Personligen så föredrar jag korta pipor eftersom fördelarna vanligtvis överväger nackdelarna och i synnerhet hos licensfria vapen eller vapen med måttlig effekt överlag. Vapen med hög effekt däremot kräver mer kraft för att anspännas och då kan en längre hävstång vara välkommen. Detta gäller i synnerhet hos gasfjäder/luftfjäder-vapen vars erfoderliga kraft är betydligt högre på grund av att de saknar den mekaniska fjäderns progressivitet. På sista raden så får dock användningsändamålet styra behovet. Är det ett jaktvapen som man kanske skjuter 3-4 skott med per timma så kan man oftast leva med en tung anspänning. Är det däremot en plinker för hela familjen som ska gå 200 skott på en timma så måste vapnets behov av anspänningskraft noga beaktas och där är en längre pipa oftast välkommen.
Air Arms TX200HC har en mycket kortare pipa än vad många tror...
Slutligen, några korta ord om säkerheten runt anspänningen av fjädervapen.
Kontrollera alltid att eventuella pipvikter och liknande är säkert förankrade. Jag fick för bara någon vecka sedan höra en tankeväckande berättelse om en entusiast som hade monterat en pipvikt på sin HW80k. När han efter en stunds skjutande skulle anspänna för ytterligare ett skott så kanade helt enkelt pipvikten av pipan mitt i anspänningsrörelsen. Resultatet blev att pipan flög upp med full kraft och han kände vinddraget ifrån densamma bara några centimetrar ifrån sin mun. Nu slutade det hela lyckligt med en bananböjd pipa men det hade lika gärna kunnat varit ett antal utslagna tänder på marken.
Av precis samma anledning så gäller det att hålla fingrarna utanför varbygeln när vapnet är spänt och att man verkligen håller kvar spännarmen/pipan med handen under laddningen. Här kan inte bara en pipa som slår ut vara en fara utan även fingrar som rör sig runt laddöppningen ligger illa till om mekanismen snabbt och oväntat sluter sig. Nu vet jag att många moderna vapenkonstruktioner har antibear-traps som förhindrar att öppnade mekanismer avfyras av misstag eller som fångar framrusande vapendelar (friflytande cylindrar etc) men absolut säkrast är alltid att hålla ett stadigt fysiskt grepp runt hävstångsdelarna.