Field Target Sweden?

Jag fick tidigare i veckan en fråga om det fanns någon Field Target kvar i Sverige och jag har faktiskt inte funderat över den saken på flera år så jag blev lite osäker och dessutom nyfiken - kanske dags att kolla läget?

Jag gick in på FT Sveriges hemsida och kollade där - minsann, full fart precis som förra gången jag kikade in.

Man har tydligen haft en tävling nyligen med 12 deltagare, betydligt fler än vad jag hade väntat mig. Tävlingen gick dessutom av stapeln på en plats som heter Hemmenslöv, som jag aldrig har hört talas om. Utifrån resultatlistan så kunde jag konstatera att 10 deltagare sköt 16J och 1 deltagare valde den gamla storklassen för fri effekt, som numera är kastrerad till 35J. Vidare så fanns det dessutom 1 skytt med fjädervapen!

Av namnen jag kände igen så var det åtminstonde 2 från samma familj, som sköt även för 4-5 år sedan och i övrigt 4 stycken ytterligare som jag är bekant med sedan förra decenniet. Alltså ungefär 60 procent veteraner från tidigare och 40 procent nya ansikten. Ifrån den gamla storklubben i Onsala så fanns det 2 deltagare.

Borta förfaller vara klasserna för fjäder 10J, PCP 10J, fjäder FP (35J) och dessutom junior (?).

Man hade emellertid en "pröva-på-klass" med 6 ytterligare deltagare.

Så svaret är helt klart bejakande, Field Target i Sverige lever och frodas precis som tidigare. 

Givetvis inte som i fornstora dagar för 15 år sedan med 50-60 deltagare fördelade under 8 klasser och parkeringsbekymmer men verksamheten existerar uppenbarligen, trots omständigheter som Svenska Skyttesportförbundet och pandemin.

Nu återstår det att se om de kan bli någon tillväxt dessutom, att ha 6 stycken nybörjare är naturligtvis ett lovande tecken, det är ju trots allt 50 procent av alla andra aktiva deltagare i den här tävlingen för övrigt.

Fler tävlingar är dessutom planerade, en sker den 8/5 borta i Mörrum och nästa i Eslöv 19/6. Slutligen så kan det bli ytterligare två, en då i Halmstad och slutligen ännu en tävling i detta Hemmenslöv - inalles 4 stycken kvar den här säsongen. 

Hur situationen är med Onsala vet jag faktiskt inte, de hade enligt kalendern på sidan sin senaste tävling förra decenniet och har sedan dess markerat sina tävlingar som "inställda". Vad som har hänt i Onsala känner jag inte till min det är ju alltid tråkigt om en så fin och välordnad klubb skulle försvinna. 

Egentligen lite märkligt att inte fler tar möjligheten att tävla nu, intresset för luftvapen är ju större än någonsin för stunden och de olika grupperna på Facebook bubblar ju av engagemang.

Sannolikt så kan det vara en effekt av pandemin där många har varit tvungna att arbeta hemifrån och då fått mera tid för att pyssla med en hobby hemmavid, på tomten eller radhustäppan. Dessutom så har man ju inte kunnat spendera pengar på resor och liknande så även försäljningen av nya vapen har gått väldigt bra, något som man inte minst ser i många av grupperna igenom det stora antalet nybörjare som hör sig för om hobbyn.

Det ska bli spännande att se om några av dessa nya entusiaster hittar till Field Target också framöver.

Jämnheten?

Rätt okej med tanke på priset men ingen effektiv drivkälla minsann...

Idag så körde jag min Spa-900 igenom kronografen, bara för skojs skull. Tänk så enkelt och smidigt det är att köra ett magasinvapen igenom kronografen, den bekvämligheten är man inte bortskämd med när man brukar mäta enskottsvapen. 

Jag laddade upp 3 magasin med 9 skott vardera och sköt dem rakt upp och ned, ovägda.

Tyvärr så missade kronografen att registrera 2 resultat så hela strängen blev på 25 skott från 200 Bar. Kollar man på jämnheten så ger den 25 skott inom 25 fps variation, varav de 23 bästa faktiskt hamnar nere på 20 fps avvikelse.

Ska man sätta detta i ett perspektiv så är det inte så lysande jämfört med min 1701 som trots 65 cc i relation till 100 cc ändå ger 54 skott inom 18 fps och då är naturligtvis 25 skott inom 25 fps (eller ens om det vore 20 fps) inte speciellt bra.. 

Emellertid måste man betänka att 1701 kostar dubbelt så mycket + ytterligare 1000 kr för en HUMA regulator.

Vilken jämnhet ska man kunna förvänta sig från ett PCP som kostar blott 2500 kr?

I skenet av priset så tycker jag nog att 25 skott inom 25 fps är helt acceptabelt. Faktum är att vapnet är fullständigt orört från fabrik och man skulle säkert kunna justera in det betydligt bättre. Vi ser ju att kurvan börjar relativt högt, vilket tyder på att ventilsystemet skulle kunna hantera ett högre starttryck - kanske 210 Bar - och då ge fler skott innan kurvan började dala efter skott 25 (egentligen skott 27). I så fall borde man klara 30-35 skott på fyllningen. Likaså hade man säkert vunnit ytterligare skott om man justerade tillbaka hammarfjäderns förspänning. Det hade förvisso sänkt utgångshastigheten men i gengäld så hade man förmodligen balanserat ventilsystemet än mer harmoniskt. 

Effektmässigt sätt så hamnar man på 9.10-9.20 joule E0 med 8.02 grains Red Star, vilket troligtvis hade inneburit strax över 10.00 joule EO med tyngre projektiler på över 10.00 grains. Jag tror däremot inte att man hade nått över 10.00 vid E4 men självklart så ska jag testa att göra om dagens mätning med tyngre projektiler framöver. 

Sammanfattningsvis så får man rätt mycket PCP för 2500 kr. 

Det är inget enastående vapen men idag är 2500 kr värdet av två tankar bensin till en bil för många. Det är inga jättepengar i skenet av att många PCP kostar 10 gånger mera. Att ett sådant vapen inte är 100 procent lika bra som ett 3 gånger så dyrt "normalt" PCP innebär dock inte att det är objektivt sett dåligt presterande, bara att vi har andra perspektiv numera.

Kör man en Spa-900 mot exempelvis en fjäderbössa, även en bra sådan som en Weihrauch, med en prislapp på 5000 kr, alltså summan för en Spa-900 med en billig fyllkälla, så skulle fjäderbössan få en tuff uppgift att hänga med och i synnerhet som man drog upp effekten över den licensfria nivån. 

I termer av praktisk precision så är nämligen PCP på en helt annan nivå än konventionella fjädervapen, på gott och ont.

Öppen budget!

Allt man behöver för att ha riktigt kul till ett lågt pris!

För ett antal år sedan så kom jag i kontakt med SPAs luftvapen när jag besökte Hurricane på en arbetsresa. Jag hade då länge varit nyfiken på detta fabrikat och föll direkt för känslan och den kompakta dimensionen hos modell 900. Av olika anledningar så blev det emellertid inget köp men några år senare så fick jag till sist ändan ur vagnen och köpte ett eget exemplar från samma handlare.

Då kostade den 2495 kr och det är ju inte jättemycket pengar så jag tänkte att om jag inte slår till - och om modellen utgår eller förändras - så kommer jag ju bara att gräma mig länge.

Jag köpte bössan, monterade på kikarsikte och konstaterade att den inte sköt imponerande bra.

Träffbilderna blev ungefär som ett bra fjädervapen men inte lika bra som min dåvarande Crosman Challenger eller den Crosman 1701 som jag köpte strax efteråt, både dessa med matchpipor från Lothar-Walther.

Eftersom behovet kom av ett transportabelt och kompakt vapen så utvecklade jag min 1701 till dess nuvarande konfiguration som bullpup under några år men i helgen så blev det dags att göra ett återbesök av 900:an.

Jag monterade då på de öppna riktmedlen och sköt in den med dessa över 10 meter, där jag blev riktigt nöjd med träffbilderna, vilket ju alltid är trevligt. Ska sanningen fram så sköt jag en hel eftermiddag och hade jättetrevligt i min ensamhet, så trivsamt faktiskt att jag helt glömde av tiden.

Rekreativt skytte när det är som bäst med andra ord.

Det var då enkelskott på tavla och det var med 9-skotts magasin på en enkelt snurrmål. Jag sköt över 10 meter och över 15 meter, sittande och fristående, helt efter vad jag kände för i ögonblicket. Naturligtvis så fick jag fylla luft ibland med 40-50 skott från dess 100 cc stora (lilla?) tub och ladda magasinen men det hela flöt på fantastiskt fint utan att jag störde mig på dessa korta och smidiga avbrott. När mörkret började falla så började jag själv fundera.

Tänk så kul jag hade haft med ett så billigt vapen!

Jag kollade lite på utrustningen som jag hade använt under dagen.

Förutom själva vapnet så hade jag ett kulfång för 59 kronor, måltavlor som kostade 19 kr för 50 st och mitt snurrmål för 69 kr samt givetvis också ammunition – Red Star för 35 kr om asken med 450 st diaboler, ammunitionen från XXL och övrigt från Gekås/Ullared.

Om jag exempelvis hade förbrukat en packe tavlor och en ask diaboler så hade dagens räkning stannat vid 54 kr, men i mitt fall så blev det kanske 30 tavlor och resten på snurrmålet. Jag sköt kanske 400 skott och förbrukade då material för runt 40 kr på 4-5 timmar.

Vilket annat skytte är så billigt dessa dagar?

Med öppna riktmedel så har man ju fördelen av att ett vapen inte behöver ha absolut perfekt praktisk precision på fulla 30 meter, skjuter den bara fint på halva den distansen så är det ändå främst skytten som begränsar det färdiga slutresultatet. Detta lilla smidiga PCP är dessutom välgörande tyst att använda på grund av sin förvisso mycket lilla men ändå väl dämpade kornfot/pipvikt/ljuddämpare - faktum är att den rassliga repeteringen låter mer än själva avfyrningslätet! Här märks det faktiskt en del skillnad jämfört med min precis lika kraftfulla 1701 som på grund av sin avsevärt kortare pipa låter mera, trots dess effektivare shroud. Piplängden har onekligen en hel del effekt på skottlätet hos vapnen med låga- till måttliga effekter.

Så, med en budget på 2500-3000 kr så kan man faktiskt komma över ett fabriksnytt PCP med magasin och anständig ljudnivå och få ut en enorm skjutglädje för väldigt lite pengar, förutsatt naturligtvis att man har en bra fyllkälla. Har man inte detta så finns ju modell 600 från SPA som ett alternativ med Co2-drivning. Detta är förvisso dyrare men samtidigt så kan det ändå vara en bra lösning för den som kanske inte skjuter så jättemycket och som har en begränsad budget för inköp av kringutrustning som fyllkällor.

Mitt-emellan-avstånd!

Då var det dags för avslutningen för Red Star och denna gång 18 meter.

Vi har ju tidigare sett att den levererar riktigt bra på 10 meter men märkbart sämre än JSB RS på 30 meter så nu var det dags för något nästan mitt-emellan. Som en extra bonus så körde jag också de utsökta QYS Streamline för referens och dessa är riktigt bra diaboler men till en hialös prislapp, tyvärr.

I fallande ordning så blev utfallet för QYS riktigt bra 7 mm, favoriten RS hamnade på 12 mm och Red Star vid 21 mm. Kriteriet för godkänt vid den här distansen är 18/2 x 1.6 = 14 mm.

Vi kan därför konstatera att RS levererade ungefär som förväntat, QYS riktigt bra och för Red Star blev det påtagligt underkänt.

Det känns spontant som att allt bortom 10 meter blir i stigande grad besvärligt för Red Star.

Bortsett ifrån dessa grupper om 10 skott så sköt jag även 2 grupper om 5 för QYS vilket gav 6 och 12 mm samt 2 grupper för RS vilket blev 6 och 13 mm där Red Star också här föll bort med 25 mm. Med bara grupp om 5 skott så bör c-t-c ligga på max 9 mm för dessa 18 meter. Genomsnittet för QYS blev då 6 + 12/2 = 9 mm och för RS 6 + 13/2 = 9.50 mm. Redstar då långt därifrån.

Hur blir det nu då?

Sannolikt så kör jag Red Star till min SPA-900, som jag använder hemma på 10 meter med öppna riktmedel. För 1701 så blir det RS men framöver tänker jag pröva fler QYS och jag hoppas även att det i framtiden kommer handlare i Sverige som för dem eftersom jag tror att många andra entusiaster också skulle uppskatta dessa små kinesiska underverk, klart mer än deras nuvarande kostnadsbild i alla fall.

Överblivet? 

Liten, billig och kul - vad mer kan man begära?

Under mitt 7 år långa ägande och succesiva ombyggnad av min 1701 så har jag samlat på mej en hel del prylar som kanske aldrig kom att användas på sista raden, antingen för att jag helt enkelt ändrade mig eller för att jag hittade bättre saker att använda. De införskaffade komponenterna hamnade då i förrådet i väntan på bättre tider, eller i alla fall bara liggandes.

En dag när jag inte hade något att göra så funderade jag lite över vilka saker jag hade i gömmorna och insåg då att jag förmodligen hade prylar nog för att kunna bygga ihop ytterligare ett litet vapen.

Kärnan blev en Crosman 2240 som jag köpte för 500 kr för säkert 5-6 år sedan till grabben men då han inte (ännu) blev någon skyttefantast så hamnade den i mitt förråd. Sedan tidigare så hade jag dessutom en 1389 axelstock ett främre pistolgrepp. På eBay köpte jag för länge sedan en främre rail för 2240/50 eftersom jag tyckte den var smart, men den blev aldrig använd utan hamnade i förrådet oöppnad. Min gamla Phantom dämpare har ju nu blivit liggande då jag har en bättre enhet på min BSA samt en shroud på 1701 så den fanns också ”över”, liksom en adapter för Crosmans smala pipor till ½ UNC.

När jag hade min 1701 som pistol så hade jag ett rödpunktsikte som jag gillade, så mycket faktiskt så att jag köpte ytterligare ett men för Picatinny-rail för vapnet när det som bullpup istället fick en sådan skena. Mitt första rödpunkt med 11 mm fäste hamnade därför i förrådet men passade ju utmärkt på 2240s metallbreech – en detalj som jag köpte strax efter själva vapnet eftersom grabben ville skjuta med kikarsikte.

Allt detta grävde jag fram nu och vips – så fanns det ytterligare en liten smidig och lätt isärtagbar bössa tillgänglig.

Den längsta delen är bara 45 cm!

Själva ihopmonteringen gick snabbt och enkelt men tyvärr så hade jag inga 12 gram Co2 patroner hemma så jag har inte kunnat skjuta med den ännu. Dock vill jag minnas att den gav runt 9 joule med 16 grains projektiler för ett tjugotal bra skott med tillräckligt god praktisk precision för att kunna samla 10 skott under ytan av en enkrona på 10 meter.

Allt sammantaget så blev det en ball liten bössa med en hyfsad låg budget då den totalt bara har kostat mig ca 2600 kr. Närmast står att köpa lite kolsyrepatroner och ta en dag för att testa den praktiska precisionen samt skapa en effektkurva i kronografen.

Enkelt kan ju ofta faktiskt vara mycket roligare än vad man tror.

Lågpris på 30 meter!

BSA Red Star högt upp och JSB RS längst ner, klicka för förstoring.

Till sist så blev det dags för 30 meter mellan favoriten JSB RS och den nyfunna utmanaren i budgetklassen, BSA Red Star. 

Dessvärre så förmådde inte Red Star att imponera på samma sätt som vid 10 meter och man kan tydligt se den ojämnhet som ofta präglar budgetprojektiler, speciellt om man jämför storleken på bästa 9 skott med den totala träffbilden på 10 skott.

Om vi börjar med JSB RS så ger den här två bra grupper med 15 respektive 16 mm för 10 skott. Vi kan också notera att bästa 9 skott också är jämna och inte speciellt mycket bättre hos 14 respektive 16 mm. Däremot hos Red Star så är grupperna för 9 skott riktigt bra med 16 respektive 19 mm – klart acceptabla i skenet av RS och inte minst det låga priset för Red Star.

Tittar man däremot på den totala träffbilden med alla 10 skott så ökar den dramatiskt till 31 respektive 37 mm, vilket ju är alldeles för mycket på detta avstånd. Orsaken är som regel en flyer. Jag har nu skjutit otaliga grupper över 30 meter med dessa diaboler växelvis och även om gruppstorlekarna skiljer lite hit och dit så är mönstret dessvärre hela tiden detsamma, Red Star håller ihop 8 eller 9 skott och får sedan en flyer som kastar bort gruppen helt.

Kontrasten till JSB RS är därför stor som hela tiden ger jämna grupper med såväl 8, som 9 och 10 skott. Dagens tavlor är alltså utvalda som illustrerande exempel på detta mönster och efter ett tiotal tavlor med respektive modell så hamnar dessa på en representativ nivå.

Mitt referensvärde för detta avstånd är som tidigare ”halva-lika-regeln + 60 procent”, alltså 24 mm.

Nu återstår att testa dessa på ett avstånd mitt-emellan liksom att pröva om möjligtvis kontrollvägning kan vara det som får Red Star att bli av med sina flyers.

My size is right size! 

En pelletsizer.

Jag noterade att någon reagerade över att jag använde en pellet sizer till min senaste diabolutprovning och någon funderade över vad detta är för något.

En pellet sizer är helt enkelt ett verktyg som kalibrerar en diabol till en exakt diameter. När man köper diaboler med en viss storlek så får man en huvudstorlek på exempelvis 4.52 mm men dessa diaboler har inte alltid en storlek på just 4.52 mm, även om en sådan angivelse i sig självt låter väldigt exakt, och stjärten på diabolen håller definitivt inga 4.52 mm!

Rent matematiskt så håller ju ett .177 en metrisk storlek på 4.4958 mm. Det betyder att en 4.52 mm diabol som i verkligheten kanske är närmare 4.53 mm och med en kjol på uppåt 4.65-4.68 mm blir väldigt trögladdad och dels skaver den av en massa bly i pipans bommar helt i onödan.

"A look down the business end..."

Vad värre är att hastighetsvariationen kan bli betydande när luftpulsen vid ena avfyrningen knuffar en smal diabol som lätt skjuts igenom loppet samtidigt som nästa avfyrning måste knuffa en grov diabol som trögt skjuts igenom loppet. Jämnhet är alltså därför viktigt - för vad spelar det för roll om regulatorn ger en jämn luftpuls om luftpulsen själv måste jobba med högst varierande belastning?

När vi exempelvis väger diaboler för att få dem att väga lika mycket, då säkerställer vi jämnhet i hastighet från skott till skott. Detta är precis samma sak med samma tanke - igenom att siza en diabol så säkerställer vi också jämnhet i hastighet, inte igenom en uniform vikt då, utan igenom en uniform dimension.

  Verktyget består av två delar.

Själva verktyget som sådant är tillverkat av mässing och består av två delar, en inre del som knuffar diabolen igenom den yttre delen vars håldiameter är just exakt vad man önskar, i mitt fall 4.52 mm.

Hanteringen är mycket enkel, ner med diabolen, huvudet först, i den yttre delen och efter diabolen så stoppar man in den inre delen. Slutligen så trycker man ihop den yttre och inre delen varpå diabolen med ett klick ramlar ut under den yttre delen. Det hela är jättelätt och går snabbt att göra.

  Slutresultatet, kolla kanten runt kjolens ända.

Kollar man sedan på diabolen efteråt så kan man tydligt se att kjolen är tillpassad både på insidan och utsidan längs dess yttersta kant. I vissa fall så är till och med huvudet lite tillpassat runt sin periferi och resultatet blir en diabol som håller exakt 4.52 på såväl huvud som kjol.

Resultatet är diaboler som blir helt jämna i sina dimensioner och betydligt mer lätta att ladda i de flesta vapen samt som inte blyar igen pipan lika mycket. Tar man sig dessutom omaket att tvätta diabolerna, smörja dem lätt och väga den till viktkorrekta batcher så har man skapat premiumdiaboler av högst ordinära eller till och med budgetversioner.

Bästa budgetvalet?

Vad sägs om 450 diaboler för 35 kr?

Det finns ju ett talesätt som säger att om något är billigt, så är det billigt av en anledning.  När jag först såg Red Star så var jag väldigt skeptisk, bara namnet för ju tankarna till de gamla öststaterna och deras ofta obefintliga kvalité. När tillverkaren dessutom är BSA så finns det ytterligare skäl till oro eftersom GAMO äger BSA och GAMO är ju stora på diaboler, vilka tyvärr sällan tillhör de bättre på marknaden. Slutligen ett superlågt pris.

Ni förstår ju?

Hursomhelst så kunde jag bara förlora 35 kr, vilket ju inte är så mycket så jag köpte en ask på chans. En redig burk med skruvlock bekräftade misstanken om att det egentligen var produkter från GAMO, låt vara under BSAs något bättre varumärke.

Riktigt grovhuggna skapelser med en tydlig presslinje längs hela sin längd och dessutom kopiöst smutsiga. Ett par missbildade diaboler kunde skönjas i burken, vilket ytterligare cementerade mina förväntningar. Här snackar vi budget, riktig lågprisbudget!

Testade att ladda en i min Crosman och kunde knappt stänga mekanismen utan avsevärd ansträngning, sannolikt rejäl oversize på dem men vilken storlek som de egentligen skulle ha var omöjligt att hitta uppgifter om. Lösningen blev att plocka fram en pellet sizer på 4.52 eftersom just 4.52 är den storlek som jag har på JSB RS, vilket ju är den diabol som har levererat bäst resultat hittills. Raskt körde jag igenom ett trettiotal och det var inte helt utan ansträngning som de klickades igenom till en kalibrerad storlek på exakt 4.52 mm.

JSB RS levererade dessa 5-skottgrupper på 10 meter.

Givetvis så vill jag inte ha in en massa smuts i pipan så de fick en sväng i ultraljudstvätten med tvättmedel och en avsevärd mängd blydamm landade på botten. Rena och torra så tog jag 25 st och gjorde mig beredd att testa lite. Först sköt jag 25 st JSB RS bara för att få en referenstavla och det gick ju ungefär som förväntat, någon bra grupp, någon sämre.

Sedan så prövade jag Red Star och de inte bara träffade på samma storlek som RS trots 8.00 grains angivet jämför med 7.33 grains – de sköt också ofattbart bra!  

WTF !?!

Alltså inte bra för sitt pris utan bra i allmänhet, riktigt bra, seriöst bra. Faktiskt lika bra eller till och med något bättre än tidigare ledande RS trots en märkbar prisskillnad. Justerat för 500 diaboler så kostar ju Red Star blott 39 kr där JSB RS betingar 89 kr! Det är en skillnad på 600 kr för 10 burkar! Numera efter exakt 40 år i hobbyn sedan 1982 så är det ytterst sällan som jag blir överraskad över något, det mesta man möter följer givna mallar och mönster så detta var sannerligen något exceptionellt. Hur hade jag kunnat missa dessa?

BSA Red Star imponerade med dessa 5-skottsgrupper på 10 meter - jämför RS ovan!

Här har jag hållit på och importera svindyra QYS från Tyskland bara för att konstatera att de möjligtvis levererar lika bra som RS, när jag hade Red Star på XXL bara en mil söder om min arbetsplats rakt över disk för 35 kr per burk och som levererar minst lika bra, om inte bättre?

Det hela känns minst sagt egendomligt.

Visst, jag har prövat GAMOs diaboler tidigare och de har stabilt levererat på en nivå mellan värdelösa till möjligtvis usla med undantag av gamla TS-10 som i vissa vapen nådde upp till nivån acceptabla. Dessa Red Stars var dock på en helt annan nivå.

Dock!

Nu ska vi kanske lugna oss lite och inte dra för stora växlar på enbart några tavlor över 10 meter, självklart så ska de även få bekänna färg mot RS på såväl 15 som 30 meter innan jag kan ge ett fullständigt omdöme men nog katten hajade man till över dessa träffbilder, eller hur?