Slut i Suburbia!

Nu går resan till ett nytt boende och en fin ostörd egen tomt.

Till sist så är det dags att lämna Ucklum och min nuvarande lägenhet som jag har innehaft under exakt 10 år på månaden. På grund av min pappas tragiska frånfälle i somras så har det äntligen blivit rätt tillfälle i livet att åter igen bli husägare och få tillgång till en stor egen tomt utanför detaljplanerat område. Ånyo så går dessutom färden till Ödsmål efter detta decennium på andra sidan Stenungssund.

Efter separationen från mina barns mamma så sålde vi vårt gemensamma hus i Ödsmål och jag köpte en lägenhet i Ucklum. Min pappa som hade blivit ensam efter mammas bortgång samma år skaffade också en lägenhet i samma område och det första åren så var han en stor tillgång som barnvakt när mina barn var små.

De senaste åren så blev det tvärtom, pappa behövde allt mer hjälp samtidigt som barnen blev mer och mer självständiga. Nu har ungarna körkort och grabben tillbringar sin mesta tid på I17 Uddevalla så behovet av ett boende i närheten av deras mammas bostad har blivit närmast obetydligt. 

När sedan pappa lämnade oss så fanns det inte heller något som band oss till just Ucklum längre.

Jag har förvisso trivts bra i min bostadsrättsförening, även under den sista halvan när jag satt som ordförande, men på sista raden så kostar boendet 6000 kr i månadsavgift samt ytterligare 2000 kr för elektricitet, dessutom så har jag haft alldeles för lite ytor till skyttehobbyn samtidigt som jag alltid har haft grannar nära att ta hänsyn till.

Nu har vi till sist köpt ett litet hus på 43 kvm där den tidigare ägaren redovisade en månadskostnad på under 2000 kr inklusive elektricitet vilket gör en kostnadsskillnad på över 70.000 kr per år eller 700.000 kr för ett  decennium. Till huset hör också 1900 kvm tomt utan några grannar i skottriktningen, vilkens gräns avslutas av en liten bäck och ett berg - helt perfekt!

Här kan man se fastigheten som 413 till höger, bortom bäcken finns ett stort berg.

Mer perfekt än så går inte att hitta för vår hobby! Om man kikar på kartan ovan så kan man se avstånden. Huset är precis 10 meter långt och det högre övre hörnet är precis 40 meter bort, innan berget tar vid i en bananform runt hörnet, ca 10 meter till höger om tomtens lilla bäck. Det rum som finns innanför nedre högra hörnet kommer att utgöra min skjutplats inomhus. För de riktigt fina dagarna så finns även en rejäl altan med lagom glest staket för att kunna sticka ut en pipa.

Huset ligger längst in på en liten grusväg och närmaste granne bor tydligen ytterst sporadiskt i sitt hus, framför huset finns en vändplan eftersom det blir längst in på en återvänds väg. Hela området badar i ett ymnig vegetation sommartid (eller kopiösa mängder löv nu på senhösten), så huset är inte helt lätt att hitta trots att det bara finns mindre än 4 km ifrån centrala Stenungssund. 

Nu på vintern så ska jag dock tillbringa kvällarna framför en öppen brasa under de mörka vardagarna.

Nu står närmast en badrumsrenovering och lite småfix på agendan så någon gång i slutet av januari så kommer flytten, vilken naturligtvis kommer att bli lite omständig då vi flyttar från 93 till 43 kvm men någon gång från mitten eller slutet av februari så kommer allt att vara färdigt.

Då väntar en riktigt härlig vår!

Brittiska nyheter numera tenderar att vara gammal skåpmat...

Har vi inte sett något liknande tidigare?

Tidigare i veckan så lanserade BKL, ett systervarumärke till Brocock, en helt ny modell på marknaden.

Originalitet är ofta svårt att få fram i design runt konstruktioner som har ett konkret syfte men var går egentligen gränsen till plagiat och hur påverkar ett plagiat bilden av tillverkaren i skenet av den plagierade partens verk?

När motorscooters blev populära strax efter det andra världskriget så hade den branschen samma problem. Piaggio tillverkade sin Vespa och skapade med detta mallen för hur en motorscooter skulle se ut, både av praktiska och estetiska skäl. När konkurrenten Lambretta från likaledes italienska Innocenti började tillverka sin version så fick man sålunda mycket kritik på grund av modellernas snarlikhet.

Man försvarade sig då med att ”det går helt enkelt inte att skapa något annorlunda, om man vill behålla en lika hög funktionalitet”. Det var först 1956 som Soichiro Honda utmanade detta igenom att tillverka en helt egen motorscooter som var ännu bättre rent konstruktivt sätt och som dessutom hade en distinkt annorlunda design. – Honda gick helt enkelt ett steg längre.

Idag är Lambretta (som originalbolag) borta, Vespa går sisådär och Hondas SuperCub är nu världens mest sålda fordon med förbränningsmotor efter 120 miljoner tillverkade exemplar.

Så har ofta historien visat sitt utfall.

En konstruktion behöver inte vara helt ny och originell (Honda lät sig inspireras av såväl NSU som Kreider) men den måste vara bättre och den måste fort vinna en stor acceptans bland köparna. Klarar man det så blir man originalet i omvärldens ögon och alla efterkommande döms då oftast som kopior eller plagiat.

Kollar vi på nya Ghost så är det naturligtvis uppenbart efterapad Impact.

Därefter passerade 7 år och nu kommer BKL med sin Ghost varvid den naturligtvis drabbas av epitetet som blott en blek kopia. Som kopia så är tillvaron naturligtvis inte lika enkelt. Många köpare accepterar förvisso en kopia men då ska den också leverera ett eget mervärde, vanligtvis ett betydligt lägre pris, eller – mer ovanligt – betydligt bättre tekniska egenskaper till samma pris. Klarar man ingendera så är risken att man bara framstår som fantasilös efterapare istället för innovativ konstruktör.

Utan att i övrigt ha prövat Ghost eller ens vara ett fan av Impact så tror jag att den förstnämnda kommer att ha svårt med att utmana den sistnämnda, som ju närmast ha blivit ett begrepp i branschen.

Enda öppningen är möjligtvis att den brittiska marknaden har blivit så protektionistisk att Ghost kan få en boost av detta i fråga om priser och tillgänglighet, såsom näst bästa alternativ eller kanske ett brittiskt alternativ. Trist, då Daystate och även Brocock annars är ett av få innovationsrika företag inom hobbyn. Modeller som Compatto och Bantam gav ju stort hopp för en bra restart för Brocock och sedan kommer detta…..

Trist.

Björns Jakt & Fiske i Stenungsund!

Marcus Jonsson från Fondprodukter dök upp med lite PCP - här Reximex Daystar.

Under gårdagen så besökte jag Björns Jakt och Fiske i Stenungsund, som är min lokala jakthandlare. En gång om året så kör de en jaktkväll med lite olika inbjudna leverantörer toppat med specialpriser på diverse saker. Glädjande nog så fick jag tillfälle att återse den eminente Marcus Jonsson från Fondprodukter som passade på att presentera lite olika nyheter, för min del så blev det naturligtvis luftgevär och speciellt så ville han framhålla Reximex PCP från Turkiet.

I den här kartongen så dolde det sig en Reximex Accura.

Jag har tidigare inte bekantat mig med Reximex så detta var naturligtvis en trevlig upplevelse, likaså att ta del av den smidiga lilla ljuddämpare som Marcus hade extrautrustat den medtagna Daystar med. I all korthet så upplevde jag dessa Reximex som solida och förbluffande välbyggda, jämfört med exempelvis Hatsan, men också med en prislapp som avspeglade detta.

Krutvapen var naturligtvis huvudtemat, här en SIg Sauer Cross med kaliber Creedmore 6.5

Bortsett från PCP så hade man självfallet med en rad krutvapen och en som tilltalade mig speciellt var repetergeväret Cross från Sig Sauer med en vikt om bara 3080 gram på 97 cm längd, här i den synnerligen flackskjutande kalibern Creedmore 6.5 vilken är en amerikansk snarlikhet till vår klassiska nordiska 6.5/55

Mängden med krutvapen var naturligtvis imponerande i denna lilla 30 kvm stora lokal.

En styrka med Björns är dessutom att man alltid har ett stort sortiment begagnat inne, ofta till bra priser.

Ljuddämpare är nu snarare norm än undantag på krutvapen, så även hagelbössor.

På det hela så var det naturligtvis en mycket trevlig afton med många roliga saker att titta på, inklusive ett kikarsikte som kopplar upp sig mot en laseravståndsmätare med Bluetooth och som sedan ger en rödpunktsdiod på korrekt riktpunkt i siktet beroende på avståndet till målet.

En annan kul finess var att den dessutom hade en inbyggd horisontalindikator igenom två lysdioder längst till höger och vänster i kikarsiktets siktbild vilka tände sig som varning om man kantade siktet.

Ibland så snubblar man på ett fynd!

Nu ska det stå sig ett tag...

 

Vill man bunkra upp så är rätt tid NU.

Med regulatorn på 80 Bar och 30 meter!

Dagens resultat kändes riktigt bra.

Den nya inställningen av regulatorn gav direkt utslag på 30 meter och skillnaden på 2 joule i anslagsenergi märkte jag inte av överhuvudtaget. Utfallet blev 12, 16, 17 och slutligen 22 mm för ett genomsnitt av 10 skott på uppmätta 30 meter med JSB Simply av 16.75 mm - inte illa för en i grunden luftpistol på detta avståndet.

Vid föregående test så blev snittet 18.50 mm så det förstärker min subjektiva känsla av att den mindre spridningen gagnar den praktiska precisionen mer än skillnaden i effekt.

Tittar man sedan på skillnaden i BC så kan jag överhuvudtaget inte märka den, vilket stärker tesen om att ett högt angivet BC för rundnosdiaboler sker i högre hastigheter än vid våra licensfria farter och att skillnaden mot flatnosdiaboler därmed är avsevärt mindre. Träffbilden i dagens inlägg är ju skjuten på 30 meter trots att jag har skjutit in bössan spot-on vid 10 meter och enligt ChAirGun så borde skillnaden i dropp vara mycket större än vad den bevisligen är i verkligheten.

Allt sammantaget så känner jag mig mer och mer intresserad av flatnosdiaboler vars prestanda överstiger vad jag tidigare har förväntat mig, sannolikt begränsad av fördomar och bristande användning. I synnerhet när det handlar om deras flyktegenskaper så tror jag att fler än jag själv skulle bli positivt överraskade om man hade testat dem lite mera i praktiken.

Detta trots att de är diametrala motsatser till dagens mest trendiga projektiler, våra slugs.

Reload!

En fyllning på Scubadivers, TIngstad i Göteborg kostade 100 kr.

Eftersom jag har skjutit en del med min luftkrävande Elite och dessutom fyllt den från tom ett par gånger då den läckte i våras så klarade min tub inte ett fullt års fyllning, som beräknat. Av den anledningen så blev det en tur ner till Göteborg i veckan för att fylla upp den.

Jag brukar fylla på Scubadivers i TIngstad numera eftersom de tar 100 kr per fyllning istället för 200 kr (!) som är fallet hos räddningstjänsten i Stenungsund, tidigare så tog de ju 75 kr under många års tid.

Med regulatorn till min Crosman ställd för 80 Bar så innebär detta 135 fyllningar x 70 skott vilket ger 9450 skott med fulla fyllningar, bortåt 15.000 skott med delvisa fyllningar.

Med tanke på att min fulla 12 liter tank väger 20 kg så är det utomordentligt viktigt att den förankras ordentligt i det transportfordon man använder. Min 20 kg tunga flaska väger nämligen 800 kg vid en kollision med 50 km/h och ohyggliga 2560 kg vid en krock som sker vid 90 km/h!

Krocktester har visat att solida objekt passerar rakt igenom både baksäte och en framstol vid en sådan vikt om hastigheten blir 90 km/h. Gällande krocksäkerhetsnormer för bilar garanterar bara ungefär 50 km/h innan ett objekt passerar det.

Viktigt är därför att säkra flaskan både med två av varandra oberoende lastsäkringar så att flaskan inte rullar runt utan finns på förväntad plats vid en olycka samt blir fixerad tvären i syfte att minska risken för att flaskan ska gå med en smal sida igenom ett framförvarande säte.

Själva baksätet förstärks också med ihopsatta säkerhetsbälten, även om baksätet är tomt.

Ett baksäte klarar en mänsklig vikt på 3000 kg så på detta sätt så fraktar man flaskan så säkert som möjligt samtidigt som man har ett bra utgångsläge för en argumentation med en eventuell diskussion med en trafikpolis.

Ett pluggat utlopp ökar säkerheten och minskar risken för funktionsstörande smuts

En annan bra sak när man transporterar en flaska är att plugga utloppet. Att råka vrida kranen åt fel håll kan hända och då det är direkt farligt med 300 Bar bakom, speciellt om man inte är beredd. En annan fördel är att smuts från ett bagagerum eller liknande inte kan komma in till utloppet och ställa till med bekymmer för fyllkitet med smuts etc.

Resultatet!

En fyllning från 190 Bar ner till 80 Bar.

Efter att äntligen ha fått bössan tät ("ta i trä") så började jag justera lite med regulatorn ställd på blott 80 Bar. Jag skruvade ut hammarfjädern så mycket som möjligt och använde sedan Crosmans möjlighet att ställa in hammarens längd. Ställer man hammaren så lång som möjligt så slår det lättare på regulatorn och ställer man den så kort som möjligt så slår den hårdare. Jag började så hårt som möjligt och skruvade den sedan mot så lätt som möjligt tills dess att utgångshastigheten sjönk, då stannade jag.

Ironiskt nog så blev det samma utgångshastighet som vapnet hade som default när jag bara sänkte regulatortrycket, sannolikt så har jag gjort den här inställningen en gång tidigare när jag monterade regulatorn första gången i dess högre tryck.

Nåväl..

Jag laddade tyvärr bara 190 Bar då flaskan börjar dala lite tryck och sköt sedan 60 skott tills dess att jag nådde 80 Bar och utgångshastigheten sjönk dramatiskt på bara ett par skott. Utav dessa 60 skott så missade kronografen 1 skott och jag råkade dubbelladda 2 diaboler vilket resulterade i 432 fps, ett resultat som jag raderade.

På sista raden så blev det 57 skott nonstop med en spridning på blott 10 fps från ovägda JSB RS tagna direkt ur burk.

En mycket fin kurva minsann...

När jag räknar lite på saken så har ju Crosman ett maximalt tillåtet tryck på 3000 Psi, vilket motsvarar 206 Bar. Jag brukar därför börja vid 210 Bar och detta borde då ge åtminstonde 10 skott till, summa ca 70 skott.

Jämför man med original 1701 så ger den 4 fpe istället för ovanstående 6 fpe och ungefär 80 skott med en spridning på 15-20 fps. Här blev alltså vinsten av regulatorn +2 fpe med effekt på ungefär lika många skott med en något lägre spridning. Originaltuben är dock bara 45 cc och den längre för 1720, som jag använder, håller 65 cc men samtidigt så tar både regulatorn och plenum plats vilket sannolikt gör dem hyfsat jämnstora som tuber i nettoutförande, utan att ha räknat på saken.

Sammanfattningsvis så är jag mycket nöjd i nuläget.

Luftförbrukningen är minimal och en effekt på 6 fpe eller 8 joule blir ofta en perfekt kompromiss mellan skytte inomhus såväl som utomhus vid avstånd mellan 10-30 meter - allt med ett hyfsat diskret skottljud, trots en kort pipa.

I relation till ett regulatortryck på 120 Bar så har jag vunnit ca 20 skott till priset av 2 joule lägre effekt och får dessutom en märkbart lägre spridning över hela kurvan, inte bara i början av den.

Nu blir det till att testa den praktiska precisionen ut till 30 meter och ser vart det landar..

Från det ena till det andra..

Min regulatorutdragare/inskjutare.

Knappt hade jag hunnit få ihop min Crosman sedan sist innan jag upptäckte att den läckte igen. Denna gången så var det dock inte påfyllningsnippeln utan O-ringen som sitter runt tubgaveln. Av den anledningen så blev det dags för lite mera mekande.

Först så kopplade jag upp bössan mot dykflaskans fyllkit. Sedan fyllde jag i så mycket luft så att fyllventilen precis öppnar med sitt lilla "klick". När det händer så stänger jag kranen på dykflaskan och öppnar därefter långsamt avluftningsskruven på fyllkittet varvid jag dränerar all luft ur vapnets tub.

Detta är det smidigaste och säkraste sättet att tömma vapnet på luft.

Det finns ytterligare två sätt, men båda har nackdelar.

Ett är att helt enkelt skjuta slut luften, vilket tyvärr tar lång tid och dessutom så kan man skada vapenventilen i hastigheten när den hamras utan motstånd från tubens insida i slutet av processen.

Det andra sättet är att skruva loss en manometer, gavel eller annan del.

Detta kan naturligtvis vara riskabelt av uppenbara skäl men det vanligaste bekymret man möter här är att man strippar gängorna på exempelvis en manometerfot vilket gör att man får en läcka när man är färdig och återfyller vapnet.

Med vapnet tomt på luft så kunde jag konstatera att packningen på gaveln verkligen inte var bra. 

Lyckligtvis så hade jag kvar mitt manometerblock för innan jag konverterade till regulator och då manometerblocket blev överflödigt. Efter att ha konsulterat en sprängskiss med reservdelslista så kunde jag konstatera att O-ringen för gaveln är likadan som O-ringarna till det nu överflödiga manometerblocket - Bingo !!

När jag ändå hade öppet tuben så tänkte jag passa på att dra ur regulatorn och sänka trycket i den.

Original så levereras regulatorn ställd på 120 Bar för Marauder-pistolen som går på full effekt med kaliber 22 för de flesta tilltänkta kunder på regulatorn. Detta innebär dessvärre att vapnet smäller högre än vad jag tror att det behöver göra och likaså är jag inte helt imponerad över antalet skott jag får ut på en fyllning.

I båda fallen så misstänker jag att det finns en distinkt förbättringspotential. 

Frågan är bara - hur få ut regulatorn?

På den här modellen så knuffar man ju ner regulatorn längst ner i lufttuben och där hamnar den fäst med sina två O-ringar mot tubens insida. Den sitter kanske inte hårt fast men den sitter ju lite dumt till, svår att få grepp om osv.

Lösningen här blev att limma fast en M3 skruv på en glasfiberpinne med superlim. Nu kunde jag styra pinnen ner i tuben och sedan gänga på M3 skruven på regulatorns ställskruv och sedan enkelt dra ut den. Humas regulatorer är ju enkla att ställa in tack vare sin skala med vred så jag justerade lätt ner den från 125 (!) Bar ner till 80 Bar. Därefter vände jag på min pinne och använde den ändan till att skjuta ner regulatorn på plats. Viktigt att komma ihåg blir alltid att ventilationshålet på regulatorn ska riktas uppåt, mot pipan.

Superlim gör susen..

Med gaveln och dess nya O-ring monterad så blev det därför dags att fylla upp igen.

Fyllningen gick smidigt, fyllventilen fungerade klanderfritt och vapnet var tyst och synbarligen (hörbarligen?) tätt. Nu blev det därför dags för krongrafen. Utan att ha ställt om varken förspänningen på hammarfjädern, slaglängden på hammaren eller någon annan variabel så drog jag iväg 20 skott med en fin spridning på 14 fps. Utgångshastigheten hade emellertid fallit och landade vid 600 fps istället för tidigare ca 660 fps, det sistnämnda utan att ha maxat förspänningen på hammarfjädern. I energi räknat så handlade det om ett fall från 10 joule till 8 joule när jag använder 7.33 grains JSB RS.

Hur går man då vidare?

Nästa steg blir att backa förspänningen på hammarfjädern lite och förkorta hammarens slaglängd. Målet är att få ett så lätt anslag som möjligt på ventilen så att den precis öppnar, men inte mer. Detta för att förbruka så lite luft som möjligt på ett skott och därmed även få en så låg ljudnivå som man kan uppnå. Effektmässigt så är jag beredd att falla ner till 7.50 joule, som minst.

Bortsett ifrån en mindre luftförbrukning vid skott så räknar jag dessutom med att få +30 skott ungefär, alltså från 50 till 80 skott bara igenom att jag fyller om vapnet vid 80 Bar nu istället för vid 120 Bar tidigare och därmed kan utnytta ett större spann ner från fulla 200 Bar.

Skulle jag kunna dubbla antalet skott från mina uppskattningsvis 50 cc upp till 90-100 bra skott (inom 20 fps) istället för 50-55 skott så hade det varit en bra tradeoff för ett fall från 10.00 ner till 7.50 joule.

Det ska bli spännande att se vart detta kommer att landa..