Airpang

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Johnny Ottosson - 10 november 2019 10:00


Bra magasin till bra pris!


 

Lösa 9-skottsmagasin till Snowpeak 900 köps med fördel från England


Idag så kompletterade jag bössan med två nya magasin, vilket innebär att jag nu totalt sett har 3 stycken och därmed kan skjuta en fyllning non-stop. Varje fyllning ger ju luft åt 30 bra skott och 3 magasin innebär summa 27 skott. Då det är gevären är globala vapen för en internationell marknad så kan man köpa magasin för valfri marknad och det bästa priset jag hittade vid en snabb sökning var summa 515 kr för 2 stycken, inklusive frakt, från Chambers, England. Kollar man här i Sverige så hittade jag lägsta pris på 286 kr (+frakt).


Räknar vi bort frakten så tar vi om 226 kr/st och det får ju anses som ett väldigt bra pris i relation till prisläget för magasin till PCP av de vanligaste fabrikaten, exempelvis FX Airguns Impact (599 kr) eller Royale (495 kr) alternativt Air Arms 4/500-serie (499 kr). Närmast i pris hittar vi Crosman Marauder (295 kr) och i andra ändan av spektrat finns Daystate (790 kr) och Brocock (599) bland autoindexerande magasin av snarlik typ.


Själva magasinet är tillverkat av metall, förutom täckskivan av transparant plast. Det är fjäderbelastat på sedvanligt sätt och hålls på plats i själva vapnet med hjälp av en magnet. Det känns solitt och gediget, för sina pengar och inte "billigt" på det sätt som man kan befara för sin kostnad. En positiv överraskning med andra ord.


Förutom magasinet så ingår det även en enkelskottsadapter till vapnet, vilket även den sitter fast med samma typ av magasinsystem.


Vidare bland reservdelar så kan nämnas en ny originalstock i trä för 400 kr, en lufttub för 550 kr samt pipor för 750 kr. Reservdelspriser som ligger i rimlig proportion till vapnets nypris med andra ord. Nästan alla delar finns att köpa från SMK i England, vilka levererar snabbt och smidigt till Sverige (i alla fall så länge England är med i EU).

   





ANNONS
Av Johnny Ottosson - 9 november 2019 10:00


Kronografen har talat!



En förvisso brant fallande kurva men ändå inom 20 fps spridning.



Nu har jag kört min nya  Snowpeak 900 i kronografen för att se hur bra den matchar upp mot mina förväntningar. Idag så använde jag 10.30 grains JSB Heavy eftersom dessa projektiler är synnerligen effektiva för att locka fram maximal effekt ur ett PCP med kaliber 177 och licensfri effekt. Köper man ett licensfritt vapen så vill man ju vanligtvis ha en hög och jämn effektkurva så nära den lagliga maxgränsen som möjligt - men absolut inte så att man överstiger den. Idag så mäter jag från 200 Bar och nedåt med 30 skott non-stop, där alla resultat är medräknade:


590, 91, 89, 88, 84, 88, 89, 86, 87, 86


585, 83, 86, 83, 83, 83, 84, 84, 80, 83


584, 81, 81, 81, 79, 78, 78, 76, 74, 71


Högsta värde: 591 fps - 180 mps / 8.01 fpe = 10.85 joule

Lägsta värde: 571 fps - 174 mps / 7.48 fpe = 10.14 joule

Medelvärde: 583 fps - 178 mps / 7.80 fpe =  10.60 joule

Spridning: 20 fps - 6 mps


Räknar vi effektgränsen så är den ju 10.00 joule vid E4 (4 meters avstånd), där hamnar mätningen på; 9.82 joule (lägsta resultet), samt 10.27 joule (medelvärdet) och slutligen 10.50 joule (maxvärdet). Visserligen över gränsen i genomsnitt men med ett hårsmån, avrundar man nedåt till närmsta joule så hamnar man ju exakt på gränsen. Det blir godkänt men med viss tvekan.


Till saken hör ju, som bekant, att en för kalibern tung projektil alltid genererar så hög effekt som möjligt. Hade jag mätt med 8.44 grains eller ännu lättare så hade effekten naturligtvis blivit märkbart lägre. Man ska ju ha i tankarna att 7.50 grains räknades som nominell vikt för kaliber 177 förr i tiden, även om de flesta diaboler i den här kalibern nuförtiden ligger mellan 8-9 grains.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 7 november 2019 16:30


De första intrycken.

 

 

Leupold EFR är kanske overkill på en bössa för 2500 kr men då är det inte siktets fel om man missar.


 

Så, då har en splitt ny Snowpeak 900 till det facila priset av 2605 kr (ink frakt) landat efter en föredömlig leverans på bara två dagar. Intressant nog så var inte vapnet levererat i dubbla kartonger utan bara i en illustrerad försäljningskartong, svept i Hurricanes traditionella svarta krympplast.

 

Allt hade dock gått bra och själva bössan var väl fastsatt med frigolitblock inuti kartongen. Precis innanför locket så fanns en informationslapp från Hurricane som i mycket korta ordalag berättade vad man inte ska göra med ett fjädervapen (ena sidan) eller ett PCP (andra sidan), ingen dum idé alls.

 

Vidare så ingick det en kortfattad engelsk manual, ett magasin, en listig fyllprobe (samma typ som BSAs nya) med fosterhane till fyllnippel (liknande gamla FX2000). Extra glädjande var att även hitta en liten påse med en ansenlig mängd O-ringar för framtida bruk. Själva bössan hade bra finish och passning för sin prislapp.

 

Visst, man kunde ana spår av bearbetning på vissa mindre ställen, bakkappan satt i träskruv typ lastpall osv men det övergripande intrycket är ändå mer än acceptabelt givet prisbilden. En positiv överraskning var blåneringen på pipan som faktiskt var mer krämig än vad jag hade väntat och inte alls så transparant skör som man ibland hittar hos exempelvis Crosman. Passningen var oklanderlig, allt var symmetriskt, rakt och alla delar var väl tillpassade mot varann.

 

Efter att ha fyllt till 150 Bar, konstaterat funktionen hos vapnet (skjutit några skott), låtit den stå över natten (ingen märkbar förändring av trycket) så fyllde jag till 190 Bar och började montera kikarsikte. Kornsiktet sitter med en mycket liten insexskruv så det var raskt löst, det bakre siktet däremot satt som gjutet trots att skruven som håller fast den var lossad.

 

 

Det bakre siktet behövde lite övertalning för att lossna.


 

Det visade sig vid ett närmare studium att siktesbasen sitter på en kilbas och därför måste knackas lite försiktigt framåt för att lossa. Inte helt självklart men ändå lätt löst när man förstod lösningen. Nu kom den första förvånande överraskningen – kilbassammansättningen! Jag har tidigare haft vapen med flera kilbaser, exempelvis Air Arms S200, och dessa vapen har haft det gemensamt att alla kilbaser är på samma höjd – vilket ju är en absolut nödvändighet för att kunna montera på ett kikarsikte.

 

Överlag så betraktar jag flera kilbaser som en tillgång, det gör det ju möjligt, för den som så önskar, att exempelvis montera ett extremt lång kikarsikte, en bra valfrihet. Nu har dock Snowpeak dedikerat den främre kilbasen till just det bakre siktet så den sitter högre än blockets båda kilbaser (de framför- och bakom magasinsöppningen). Tanken är förmodligen att de öppna riktmedlen ska bli bättre att använda, vilket de blir, men ändå?

 

Nästa bekymmer är att det bakre siktets kilbas sitter så långt bak att den hamnar i vägen för kikarsiktet objektiv, om man använder låga fästen. Många kör säkert Snowpeak 900 med magasin och då är ju medelhöga fästen ändå en nödvändighet men man beskär ju även här valfriheten när låga fästen bara kan användas i kombination med ultrakorta kikarsikten (typ Bug Buster).

 

Nu fick jag istället gräva fram ett par nya BLK-fästen som jag ursprungligen köpte till min Crosman Challenger för 4 år sedan men som då inte passade utan har blivit liggandes. Dessa passade emellertid helt perfekt.

 

Nu är allt till slut färdigt så i helgen så hoppas jag kunna bekanta mig lite mer praktiskt med nyförvärvet och se vad den kan prestera i verkliga livet.

Av Johnny Ottosson - 4 november 2019 20:00



Användningsändamål och utveckling!


 

I många länder så är Niohundran populär som jaktvapen.


Så, vad ska man då hitta på med en helt ny Snowpeak 900 med kaliber 177?


Tanken är ju att använda den som en allrounder.


Som mitt förråd ser ut nu så har jag två PCP på licens med 25 respektive 70 joule i kaliber 22 och kaliber 25. Sedan så har jag min luftpistol i form av en Crosman Silhouette med den längre tuben från 1720. Den sistnämnda är ställd på knappa 5 joule och därför skjuter jag mest med den på tomten, vid avstånd på 7-15 meter, liksom inomhus. Av den anledningen så ska nyförvärvet bli något mitt-emellan på 10 joule för lite diverseändamål vid 10-30 meter både inom och utomhus, där de licenspliktiga vapnen inte är lämpliga av olika anledningar.


 

HUMA har en specialtillverkad regulator för just den här modellen


Nästa fundering är hur man ska utvecka vapnet. En lockande tanke är en HUMA-regulator. Jag har ju monterat en regulator från detta fabrikat i min FX Airguns Elite och blev mycket nöjd över resultatet. En sådan regulator ger 36 skott inom 18 fps spridning vid full effekt vilket gav ett snitt på 917 fps med 8.44 diabol, enligt en oberoende recension. Det är nästan en fördubbling av antalet skott jämfört med original, räknat på samma effekt och spridning. Med frakt så handlar det om en kostnad på ganska så exakt 1000 kr.


 

En manometer och fyllventil från Diana Bandit (aka CP-1)


Väljer man att gå vidare med en regulator, vilket först förutsätter att man trivs med vapnet och att det rent tekniskt fungerar bra, så blir nästa tillbehör en manometer och fyllventil från en pistolmodell i samma sortiment, ett vapen som är i Sverige går under modellbeteckningen CP-1. Den här enheten kostar ca 300 kr och passar rakt på geväret varpå den ersätter original fyllventil, som saknar manometer. När den nya fyllventilen är på plats så får man därför två manometrar, en (den främre) mäter trycket i själva tuben där den bakre (gevärets originalmätare) visar värdet för själva regulatorn.


Väljer man att köra på det här spåret så handlar det om strax under 4000 kr för ett nytt PCP med regulator, dubbla manometrar, självindexerande magasinsystem samt trästock. 


Vem kunde tro att ett vapen med sådan konfiguration kunde köpas för sådana pengar för 20 år sedan?


På den tiden så kostade ett billigt PCP 5500 kr (FX2000 med bokstock) samtidigt som lönen var en tredjedel av idag.




Av Johnny Ottosson - 2 november 2019 19:00


Dags för en Snowpeak 900..?


Marknadens billigaste PCP kostar 2500 kr - kan det vara något att ha?


En modell som jag har varit svårt svag för under flera år är Snowpeak 900 en modell som även är känd under benämningarna Diana Stormrider eller Artemis PR900W alternativt SMK Stormrider - kärt barn har många namn. Detta är ju en av marknadens absolut billigaste PCP och det skapar naturligtvis frågor, inte minst hur mycket PCP man får för såpass lite pengar. Är den helt enkelt prisvärd eller handlar det bara om rent skräp?


Själv så har jag en mycket begränsad erfarenhet av kinesiska luftvapen men jag var på vippen att köpa ett fabriksnytt kinesiskt automatgevär för något tiotal år sedan, för den blygsamma summan av 1495 kr. Då handlade det om en Norinco JW-20 men i sista stund ångrade jag mig och valde istället en Taurus 62 från Brasilien. Dock så har jag köpt lite kinesiska armbandsur, exempelvis en Wuxing från Tianjin liksom en Shanghai Spider, båda till stor belåtenhet.


Nu har 900 funnits på marknaden några år och modellen förefaller inte ha plågats av några större bekymmer i form av barnsjukdomar eller andra konstigheter. Det har visserligen ramlat ut en Gen2-version men den förefaller inte ha bidragit till några revolutionerande förbättringar. 


NU är med andra ord rätt tid för ett inköp.


Jag sköt ju lite med modellen som hastigast vid ett besök på Hurricane för ett par år sedan, här finns en länk till det inlägget:


http://airpang.bloggplatsen.se/2016/05/01/11305299-luftgevar-100/


Förutom funderingen om värde för pengarna så tilltalas jag av vapnets tillgänglighet - har man bara fyllkälla så är detta ett PCP som alla entusiaster torde ha råd att äga, inte bara när det handlar om den initiala investeringen vid inköpet. Någon gång i framtiden så säljs ju alla luftvapen och då är alltid restvärdet intressant.


Om man exempelvis köper ett vapen från FX Airguns eller Air Arms för 10.000 kr och sedan önskar sälja den några år senare, man kanske hittar något nytt man vill ha, då har man ett delikat problem. För att vara attraktiv med det begagnade vapnet hos köparen i relation till att denne väljer ett annat och fabriksnytt exemplar så måste det begagnade vapnet vara betydligt billigare och i synnerhet så om det sedan visar sig ha kommit ut en förbättrad version av modellen ifråga. 


Har vapnet kostat dessa 10.000 kr så får man kanske räkna med att i bästa fall få 7.000 kr. Har det däremot kommit ut en förbättrad efterträdare så sjunker det lätt till 5-6000 kr. Har man i den värsta av världar lagt vapnet på licens så får man var glad om man får 2-3000 kr, om man överhuvudtaget hittar en kund till det.


Här ser vi snabbt fördelen med ett vapen för 2500 kr, man kan helt enkelt aldrig förlora mer än just 2500 kr på det. Man kan lite raljant säga att den här typen av vapen är den perfekta modellen att lägga på licens, skulle man ångra sig så är det smidigt och inte speciellt svidande att bara lämna in bössan till Polisen för destruktion, snarare än att behöva böka med att sälja den. 


Vad är då mina förväntningar?


Importören talar om ca 80 skott och till detta så är jag mycket skeptisk, i alla fall om man talar om en anständig spridning från skott-till-skott. Tester i England talar om 25 skott på 11 fpe och på ostrypta marknader om 13 skott vid 16 fpe. Räknar man lite på saken så betyder det en effektpotential på 275 fpe respektive 208 fpe. Eftersom det handlar om en väldigt liten vapentub med bara 100 cc så gissar jag att det högre värdet är rimligt att utgå ifrån vid svensk effekt. När man då räknar bakåt och utgår från 280 fpe så hamnar man vid (280/8) 35 skott. 


Förutom förväntan om 35 skott inom 20 fps spridning så anser jag att ett modernt PCP på 10J ska klara "halva lika-regeln" ut på det avstånd som dessa vapen är lämpade till. Ett licensfritt luftgevär används i regel på en vanlig hustomt hemmavid och en genomsnittlig svensk villatomt är 650 kvm, säg 25x25 meter någonstans. De allra flesta använder sannolikt dessa vapen på maximalt 30 meter så min förväntan blir därför att den med de bästa diabolerna för vapenindividen ska klara att leverera 5 serier i rad med 5 träffar inom 15 mm c-t-c.


Klarar mitt vapen, som blir ett slumpmässigt vapen fabriksnytt rakt ur kartong, att leverera följande så skulle jag anse det som prisvärt ur ett prestandahänseende:


Den ska klara 35 skott över 9.00 joule men under 10.50 joule med diaboler mellan 7-9 grains som inte har en spridning på mer än 20 fps. När jag skjuter med de bästa diabolerna för vapenindividen inomhus och med bästa möjliga stöd så ska jag nonstop kunna skjuta 5 serier om 5 skott där ingen serie får vara sämre än 15 mm c-t-c.


Kraven ovan är det jag skulle definiera som ett minimum för ett modernt PCP nu år 2019 med 100 cc tub. Det är rimliga krav i relation till vad lagstiftningen och vapnets fysiska dimensioner dikterar (licensfritt & 100 cc). 


Nu är en helt fabriksny bössa beställd (till fullpris naturligtvis) av min hovleverantör, Sveriges ledande luftvapenhandlare Hurricane. Nu är det bara väntan kvar, sedan ska det exemplaret hårdtestas så får vi se vad som faller ut av det hela.


Detta ska bli mycket spännande!

Av Johnny Ottosson - 2 november 2019 18:00


Förändringar av vapenlagstiftningen är föreslaget!


 

Även luftvapen kan påverkas av den nya lagstiftningen - i vissa fall.


Nu i dagarna så har det ramlat ut ett nytt lagförslag som berör magasin till skjutvapen här i Sverige. Detta förslag kan även påverka luftvapen och förslaget är som följer:


”Förslaget innebär att tillstånd kommer att krävas för innehav av ett löstagbart vapenmagasin, oavsett kapacitet eller storlek, om inte magasinet är avsett för samma ändamål som vapentillståndet.”

 

Notera speciellt den sista raden "samma ändamål som vapentillståndet". Den är mycket viktig att notera. 

 

Vem berör då detta?

 

Det berör de som har ett halvautomatiskt luftgevär på licens med ändamål jakt. 

 

Om licensen har en magasinbegränsning på 5 skott så uppstår det problem ifall man innehar magasin med större kapacitet än 5 skott, även om dessa magasin förväntas användas till målskytte.

 

Nu tror jag inte att det är så många som berörs av det här i praktiken, däremot så kommer många ägare/skyttar med halvautomatiska gevär med kaliber 22LR att drabbas, typ de som skjuter Ruger 10/22 eller Remington 597. Där är det inte ovanligt att man har ett 2- eller 5-skottsmagasin för jaktbruk och ett magasin på 10- eller 25-skott för övningsskytte eller plinking.

 

Där blir det stopp - går förslaget igenom så blir det enbart max 5-skottsmagasin även för detta och magasin med större kapacitet blir automatiskt illegala att inneha, om man inte får ut en separat licens för dem (vilket förmodligen är både bökigt och svårt).

 

Återstår att göra är att se om detta går igenom och blir lag framöver.

Av Johnny Ottosson - 19 september 2019 21:00



What does it take?


 

Skulle detta vara lockande för en nybörjare - kan de känna sig bekväma i den här situationen?


På Field Target-forumet så pågår det just nu en intressant diskussion av självrannsakan om varför sporten förefaller döende och varför så få personer kommer till de tävlingar som arrangeras.


Jag har i princip slutat intressera mig för den verksamheten eftersom den har vandrat så långt ifrån den typen av luftskytte som tilltalar mig personligen men då uppfriskande ögonblick av självinsikt ändå dyker upp i tråden där så kan jag inte låta bli att kommentera saken.


Någon noterade ju nyktert att alla som skriver i tråden är ju "bara de som tävlar själva" och detta är nog just ett tecken på problematiken som sådan – alla andra är endera bortskrämda från ett forum som numera helt känns dedikerat till FT eller så bryr man sig helt enkelt inte eftersom man inte tillhör målgruppen som bedriver tävlingsskytte på hög nationell nivå.


Precis som jag har tjatat om i åratal så ligger lösningen i problemen att skapa tillgänglighet, alltså att ha låga trösklar.


Luftskytte ska vara enkelt, kravfritt och roligt.


Råder motsatsen så kan man lika väl skjuta krut, om man överhuvudtaget vill engagera sig – annars skjuter man enskilt hemmavid istället.


Vad är då tillgänglighet och låga trösklar?


Precis som någon annan klarsynt person skrev i tråden så måste man gå till sig själv och fråga; vad krävs det för att JAG (som icke-tävlande) ska delta?


Det är den input som de ansvariga måste erhålla.


Om jag ser på hur jag själv och min familj har deltagit genom åren så krävs det vettigt väder (vilket inte arrangörerna råder över i detalj), alltså att man lägger tävlingen/träffen på så vädersäkra månader som möjligt. Likaså att man har en alternativ dag tillgänglig om den primära verkar vara på väg att regna bort. Företrädelsevis så ska man tävla på söndagar, eftersom många tänkbara deltagare arbetar på lördagar numera, med då lördagen som tänkbar backup. Här har man faktiskt anammat tankebanorna och många tävlingar ligger numera på söndagar.


 

Är det lättare för en nybörjare att känna igen sig här?


Sedan så är det en fråga om avstånd, att färdas långa sträckor kostar tid, pengar och skapar en ökad miljöbelastning. Själv så åker jag 10 mil i radie med säkerhet och kan undantagsvis tänka mig att åka 20 mil i radie. Tävlingar bortom detta går alltid bort, det är helt enkelt inte värt tiden, kostnaden och mödan.


För min del så har det då varit Fuxerna (innan ledningen där körde klubben i graven), Skepplanda (innan de ledsnade), Örgryte (finns de kvar?), självklart Onsala (två träffar dessutom, en brukar ske på vettigt väder) samt Hova (många glada minnen där från den gyllene tiden för vår hobby).


En annan stor tröskel är det byråkratiska krångel och de extra kostnader som tillkommer i onödan, exempelvis obligatoriska klubbmedlemskap, tävlingslicens, sportskyttekort och förhöjda deltagaravgifter.


Om man nu tävlar en eller två gånger om året (beroende på avstånd, familjesituation, arbete etc) så är det helt enkelt inte värt mödan att ha en tävlingslicens aktiv. Är man aldrig på en skytteklubb, exempelvis på grund av avstånd eller bra möjligheter att skjuta hemmavid, så är det meningslöst att sitta i en klubb bara för en eller två tävlingar.


Ska man vara med i en klubb så ska man - tycker jag - också vara aktivt engagerad och inte bara en regelverksskapad kassako.


Nyckeln till någon form av nytillförsel av deltagare är alltså att skapa frihet, inte krångel.


 

Om man har ett sådant gevär och skjuter lite hemmavid - vill man tävla då, eller bara umgås och skjuta?


En tävlingsklass måste därför alltid hållas fri, alltså frihet från klubbmedlemskap, tävlingslicenser och förhöjda startavgifter. Sedan om den är på 10J, om den är med i en rating eller vilka utrustningskrav som gäller tror jag är helt egalt. De som ska lockas in till hobbyn är de människor som gillar att träffas, ha kul och skjuta – inte de som ska fostras in i en tävlingsfålla och bli framtida elitskyttar i landslaget. Dessa människor är inte lika intresserade av placeringar, tävlingsteknik eller snordyra tävlingsvapen som de tävlande förefaller tro, präglade av sina egna preferenser.

Av Johnny Ottosson - 13 september 2019 21:30


Gränslöst skytte!


 

Inne i varuhuset fanns många spännande skyltningar av olika slag.


Som trogna läsare av Airpang säkert vet så är min son en Airsoft-fantast, något som jag huvudsakligen på sin höjd tillskriver med en gäspning i hopp om att detta är en tillfällig fas innan han växlar upp till ”riktiga” luftvapen, eller möjligtvis krutvapen.


Hur kul är det egentligen med look-a-like krutvapen som skjuter små rundkulor av plast utan fart och precision?


Under de senaste åren så har hans Airsoftmani eskalerat och han har börjat modifiera vapen mer omfattande med andra växellådor, motorer och liknande samtidigt som hans samling har ökat, liksom tillbehör och allt annat runt omkring.


Precis som med vanligt luftskytte alltså, men med ”leksaksvapen”.


Förvisso har jag inte kunnat undgå att bli lite imponerad av hans nyare skapelser som är tungt solida liksom hårt skjutande och med förhållandevis vettig praktisk precision, givet vapentypen, men ändå – inte riktigt min grej.


Hursomhelst.


Nu skulle han på ett Airsoft-konvent och behövde en chaufför då aktiviteten låg utanför Borås, en ansenlig sträcka att färdas för en körkortslös 14-åring. Då hans mamma, om möjligt, var ännu mer ointresserad av att se storheten i Airsoft så tilldelades jag uppgiften att agera transportör till evenemanget. Sagt och gjort, vi åkte dit och junior bubblade av entusiasm inför den stundande dagen.


När vi sedan nästan var framme så svängde vi in i ett industriområde vilket enligt GPS skulle vara rätt väg när en herre i varselväst klev ut i vägen. Först trodde jag det hade inträffat en bilolycka (här inne i ett industriområde??) då en jättelik bilkö uppenbarade sig framför motorhuven vid svängen runt hörnet, men det vara bara en slingrande kö med glada skyttar…?!? Farbrodern (i 60-årsåldern?!) var parkeringsvärd och tillsammans med ett dussin gelikar så hade han i uppgift att slussa in besökande in i själva industriområdet så att de kunde parkera sina bilar på ett vettigt sätt.


Medan jag häpet konstaterade detta och väntade på min tur så påpekade Erik lite syrligt –”Du, pappa, det är fler parkeringsvakter här än det är deltagare på dina skyttetävlingar….”


 

Kön ringlade sig lång, tur att vi inte var där när det öppnade...


Efter att ha gjort oss av med bilen och travat en ansenlig sträcka igenom industriområdet så kom vi slutligen fram till…ännu en jättelång kö! Nu var det kön in till det inhängande området som där konventet ägde rum. Först trodde jag att man tog inträde och att detta slöade upp tempot men det visade sig bara var allmän trängsel samt att arrangören delade ut lotter till alla besökare. En DJ höll stämningen uppe i kön och några i kön roade sig även med att dansa (!) till musiken.


Blandningen av människor var väldigt intressant, själv föreställde jag mig att det huvudsakligen skulle vara grabbar typ 12-18 år och möjligtvis några fäder men här kunde man se precis alla åldrar liksom förbluffande många tjejer, inklusive sådana i 30-50 års åldern, vilket jag definitivt inte hade väntat mig – annat än möjligtvis som transportörer åt tonårssöner.


 

En kulstpruta som drevs av en dykflaska, på en specialbyggd terrängbil


Inne på området så fanns det ett tjugotal stånd med olika aktörer som sålde vapen och utrusning men den riktigt stora affärsverksamheten bedrevs inne i ett veritabelt varuhus som utgjorde själva det företaget som förestod träffen. De hade dessutom lejt in vakter som slussade in besökare i tur och ordning med en konstant kö på 20-30 personer utanför, detta med hänvisning till att brandskyddsreglerna bara tillät 200 personer inomhus samtidigt.


 

En av de fyra väggarna med vapen, här fanns bara moderna gevär


Inne i varuhuset så fanns det en kassa med 4 datorer och tre andra sellingpoints med totalt ett tiotal medarbetare som hade fullt upp att sälja. Det fanns också en skjutbana på uppskattningsvis 15 meter där en spekulant kunde provskjuta det tilltänkta objektet innan inköpet.


 

Containerstaden med sina olika improvisarade byggnader.


Utomhus så visade det sig att man bakom varuhuset hade byggt upp en ”stad” i form av containers som skulle föreställa hus där man hade skurit upp ”fönster” och ”dörrar”, en del stod på marken och andra var staplade med uppbyggda trappor och liknande. Tydligen så hade man ”spel” här där man sköt på varandra efter att ha sprungit runt i labyrinten av simulerade hus. Anläggningen var så omfattande så att man även kunde köra in och manövrera personbilar där, vilket användes i vissa spel.


 

En klubb hade två amerikanska polisbilar till sina spel, helt autentiskt utrustade.


Några som visade upp sin verksamhet var diverse klubbar där man ägde olika militära terrängbilar likväl som amerikanska polisfordon av varierande slag ifall man ville spela en shootout mellan tjuvar och poliser i den, av dessa containers uppbyggda, låtsasstaden.


 

Kanske en Ford Crown Victoria?


En annan falang entusiaster pysslade med reenactment av diverse olika krig från varierande historiska tidsperioder, med tonvikten lagd på nutid, Vietnam-konflikten samt – naturligtvis – andra världskriget. Nu är jag, som sagt, inte så intresserad av Airsoft som hobby men som ”utomstående” med viss erfarenhet av vanliga skyttetävlingar så var detta sannerligen något utöver det vanliga. Engagemanget och skalan på evenemanget kunde inte undgå att imponera, så mycket tid och pengar som det måste ha krävts för att iscensätta allt detta!


 

En klubb som pysslar med reenactment, här var temat andra världskriget.


Som ansvarig inom en (annan) försäljningsverksamhet så noterar man också vilka summor som måste ha omsatts denna dag i de affärsmässiga delarna, det var ju inga små mängder med prylar som besökarna passade på att handla med sig. Tänker man några tusenlappar per kund och sedan kanske 3-400 besökare..


Nästa överraskning var att Sverige inte bara hade ett landslag i tävlingsformen Airsoft utan även ett damlandslag. Några representanter av dessa var här på plats och skrev autografer (!) till sina fans. Någon annan ”utomstående” frågade landslagsmannen vad han ”gjorde annars” (=när han inte tävlade), spontant och leende svarade han ”tränar”, varpå frågeställaren förtydligade – ”men till vardags?”. Med en oförstående och lätt förvånad min så svarade tävlings mannen belåtet ”Inget, det här är ju mitt jobb”. Vidare så berättade han att de hade erövrat en fjärde plats av tjugonio olika nationer i VM som tydligen hölls i Taiwan och som TV-sändes nationellt, ungefär som när vi kollar på skidskytte i Sverige.


 

Det här gänget körde nutid Irak som sitt tema...


Totalt sett så blev det en heldag både för oss båda och jag roade mej mest med att gå runt och prata lite med olika fantaster som utövade diverse varianter av den här hobbyn.


En mycket trevlig kille jag snackade med var fritidsledare och drev en sida på Instagram som han kallade ”Real Fake Guns” och han åkte runt i skolorna med sin Vietnam-utstyrsel och höll föredrag om militär historia tillsammans med hans klubb, där alla intresserade sig för just denna konflikt. De hade också gjort en studieresa ihop till just Vietnam för att fotografera sig på de platser där olika slag och viktiga händelser ägde rum, komplett uppklädda med all sin utrustning. Några andra fantaster ägnade sig mera åt cosplay och hade klätt upp sig (”klä ut sig” lärde jag mig fort var en oförskämd och okunnig benämning på fenomenet) till olika karaktärer från kända konflikter, exempelvis General Patton och liknande.


Överlag så blev det hela en mycket trivsam och intressant dag, även om jag egentligen inte är så intresserad av just den här hobbyn.


 

En skjutbana där man kunde testa lite udda vapen utomhus, inklusive spränggranater!


Tankarna går dock onekligen till Svensk Field Target, eller vad som nu är kvar av den. En snarlik lite nischad hobby som visserligen också har ett landslag men där dess antal ungefär utgör halva mängden nationella utövare, med lite god vilja två dussin. Det hela kändes märkligt med tanken att man i Field Target stänger klasser på grund av för få utövare på en enskild tävling när det inom den här skytteformen stängs ute deltagare då en tävling av organisatoriska skäl bara kan ta 200 deltagare som aktiva i ett event. Här kör man först-till-kvarn för att inte överhopas av tävlanden där men inom Field Target möter tillkännagivandet på ett forum med ännu en tävlingsdeltagare med stort jubel och nöjt konstaterar att SM-avgörandet nu kommer att ske mellan 3 deltagare så att tävlingen överhuvudtaget kan äga rum.


 

Försäljning på gården..


För grabbens skull så förhörde jag mig lite om vad som krävdes för att få vara med att spela, bortsett från lämplig ålder (vilken föreföll vara 15 år, helst 18 år, på de flesta klubbar). Samtliga rapporterade bara önskemål om ”egen utrustning och glatt humör”, liksom att ”vadsomhelst duger i början, en budget på tusenlappen ger både vapen och mask”. Ingenting nämndes om vapenlicenser, obligatoriska klubbmedlemskap, skyttekort eller tävlingslicenser.


Bara kom, ha kul och var med o skjut.


Många företrädare gjorde spontant en betoning på att man ska ha låga trösklar och att det ska vara enkelt och krångelfritt att vara med. Det väsentligaste var ju inte att prestera något utan bara att träffas, skjuta ihop och ha kul.


Tankeväckande och uppfriskande.


Ännu en salugata med blandade leverantörer.. 


Jag frågade vad som gjorde att deras hobby hade vuxit så explosionsartat med tanke på den badwill som finns i media med ungdomar som rånar folk på stan med Airsoft liksom RPS häxjakt efter vapentypen? Den dominerande uppfattningen var att ”vi har kul tillsammans och alla kan vara med, sedan behöver man inte göra så mycket, det växer på spontant” eller som en medelålders dam skrattande berättade – ”ställ upp några tomma burkar på lite avstånd och ge vem som helst en automat så är de fast direkt”…


Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

863 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se