Airpang

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Johnny Ottosson - Söndag 5 feb 10:00



The Golden Era!


  En gång i tiden ett riktigt bra vapen!


När jag talade med en entusiast tidigare i veckan så utbrast han nostalgiskt - "Kommer du ihåg hur mycket bättre vår hobby var förr?". Faktum är detta inte är så svårt - jag har bra närminne.


Vår bästa tid är nämligen nu, vilket naturligtvis inte direkt vad var min samtalspartner avsåg. 


Han talade sig varm för brittiska fjädergevär, avgrundsdjupa blåneringar, skimrande ädelträ och allt annat som hör detta till ända tills jag avbröt honom och frågade om egenskaper som prisbild, skjutbarhet och inte minst praktisk precision. Då är den svunna tidens luftvapenhobby inte längre lika rolig.


Faktum är att fram till 1990-talet så var det mesta inom vår hobby rätt så uselt och innan Internets genombrott så var dessutom insikten om detta minst sagt skral. Jag brukar säga att inget har förbättrat vår upplevelse av vår hobby mer än just Internet. Den kunskap som idag finns i entusiastled tack vare Internet är helt enkelt enorm!


Visst, det fanns böcker förr och det fanns även en och annan fantast som var tillräckligt erfaren för att själv ha kunnat bygga upp en bra kunskapsbank, likaså kunde man beställa (dyra och tekniskt sett usla) VHS-kassetter från England med enstaka guldkorn av vishet men ändå - idag är kunskapen lättare än någonsin att hitta, tack vare att vi alla finns online.

  Både utsökt finish, passning och kvalité SAMT moderna prestanda!


Samma sak med vapenutvecklingen, även om man råkar uppskatta traditionella brittiska fjädervapen, som min vän entusiasten. Ställ en BSA Airsporter Mk V med kaliber 22 och full effekt mot dess moderna andliga arvtagare Air Arms Pro Sport i samma utförande. Ladda upp Airsportern med prima Eley Wasp och Pro Sporten med JSB Exact. Testa sedan den praktiska precisionen på 30-50 meter under varierande förhållanden. Skillnaden på ammunition och optik är ÄNNU större...


All hårdvara har tekniskt sett blivit ännu bättre för varje år som går, även om den subjektivt sett estetiska aspekten kanske inte nödvändigtvis har följt med. Bortsett ifrån detta så har dessutom utrustningen blivit relativt sett billigare än någonsin, tack vare CNC-produktion, import från låglöneländer och en intensivare konkurrens på en allt mer värdefull marknad.


Att marknaden har ökat i värde och att luftvapen har blivit populärare än någonsin beror också en helt ny (gammal) vapentyps stora genombrott på 90-talet - dagens moderna PCP!


Tillsammans med Internet så är just PCP en av de stora anledningarna till dagens guldålder för luftskyttehobbyn.


Tack vare PCP så har möjligheterna öppnats för att göra saker med luftvapen som forna tiders fantaster bara hade kunnat drömma om - luftomladdande äkta semiautomater, pålitliga repetervapen, big- och mediumbores, you name it!

  Dagens PCP har prestanda som dåtidens fantaster bara kunde drömma om!


Har man varit med i några decennier så är kontrasterna slående. Jag kommer ihåg när jag första gången läste i Anders L Dahlmans, för övrigt utmärkta, bok "Luftgevär" i början på 1990-talet om hur han beskrev luftvapenjägare som dristade sig till att beskjuta en skata på 50 meters avstånd, något som han bestämt avrådde ifrån. Hade man ett sådant behov så fanns det bättre vapen, menade han och hänvisade till ett salongsgevär.

Själv häpnade man över själv idén att skjuta en skata på den astronomiskt långa distansen av 50 meter. På den tiden så ansåg de flesta att 30 meter var avlägset nog, med dåtidens fjädervapen och tillhörande diaboler. Idag däremot med ett lämpligt PCP som exempelvis en FX Boss så är ett sådant villebråd på ett sådant avstånd en helt annan historia.


Vår bästa tid är nu!




ANNONS
Av Johnny Ottosson - Lördag 4 feb 09:00


Brocock Compatto Bantam Magnum


  Nu finns även Bantam med kaliber 25


Igår så presenterade man så de officiella siffrorna på den större Bantam med kaliber 25. Tyvärr så blev inte effekten riktigt a par med konkurrensen vilket naturligtvis inte är någon fördel på en del viktiga marknader, exempelvis då den amerikanska.


Med 400 cc tub så anger man blott 35 st skott och med 500 cc så blir det ändå inte fler än 50 skott. Trots det ringa antalet skott så stannar effekten vid angivna 38 fpe. Som en referens så ger min 6 år gamla Elite med samma kaliber 100 skott från 500 cc och 75 skott från 400 cc - dubbelt så många.


Inte heller blir jämförelsen mera smickrande för Brocock över att Elite ger fulla 50 fpe och spridningen ligger vid 15 fps.


Anledningen till att Compatton inte ger bättre värden ligger förmodligen i bristen på regulator. Slingshotsystemet, som ju bevisligen fungerar bra vid 16 joule, gör det uppenbarligen inte på full effekt och detta kan bli en tung barlast att bära vid försäljningen på de marknader där det inte finns effektbegränsningar. Idag så skriver vi ju 2017 och marknaden är full av vapen med kaliber 25 och 30 där köparen har ett rikt utbud att välja mellan. Att då ligga märkbart under övriga aktörer i vad sin produkt presterar är ingen fördel.


Compatto är ju dessutom en relativt dyr produkt i USA jämfört med deras inhemska alternativ, liksom här i Sverige i skenet av FX Airguns lineup...




ANNONS
Av Johnny Ottosson - Fredag 3 feb 10:00



Zorakis!


  Ett smidigt SSP/MSP med intressanta prestanda.


Zoraki är en turkisk tillverkare som bland annat tillverkar en mycket intressant pistol, vilken med enkla (men dyra) medel kan förvandlas till ett litet smidigt luftgevär. Mekaniken är baserad på SSP, alltså en Single Stroke Pneumatic men med 3 effektlägen! Detta gör att man med lite god vilja kan betrakta den som en slags Multi Stroke Pneumatic (MSP).


  Ett kompakt paket i sin väska som en ren pistol


På ett pumptag så når man ca 120 mps, vilket ju är ungefär vad en normal luftpistol levererar. Med två pumptag så handlar det istället om runt 160 mps och med fulla tre pumptag så ger den över 180 mps med normaltunga diaboler som har kaliber 177. Önskar man ännu mera kraft så finns den även med kaliber 22 och då når den 10 joule!


  Med en kolvsats för €99 så blir pistolen förvandlad till en pistolkarbin.


Vill man sedan utveckla modellen ytterligare så kan man förse pistolen (ca €230) med en kolvsats och om detta inte räcker så går det även att bygga ut vapnet med en längre pipa från Lothar-Walther. Dessa pipor finns med kaliber 177, 20 eller 22 och ökar naturligtvis effekten ytterligare, så av den anledningen så bör man vara lite försiktig med främst kaliber 22 men även 20 som lätt kan gå över vår gräns för ett licensfritt vapen.

   En längre pipa gör också att vapnet blir enklare att anspänna.


TIll den längre pipan så ingår även en pipvikt/ljuddämpare och tillsammans så kostar dessa £104. Man får alltså räkna med en total prisbild runt 4000 kr för ett komplett vapen med långpipa och kolvsats mm. Visserligen en hel del pengar men då får man också ett självförsörjande rekylfritt vapen som är billigt i drift och som därtill är utrustad med en matchpipa från Lothar-Walther.


  Modellen finns även hos Hurricane och ett komplett sortiment av reservdelar finns hos Chambers UK

Av Johnny Ottosson - Torsdag 2 feb 18:00



Lagom är bäst!


En Crosman Maximus på 16 joule kanske?


Idag när jag rullade mina 30 km till jobbet så funderade jag lite. Under resan så brände jag nära 15.000 Wh energi med bilen och när jag sedan jämför detta med de 300 Wh som jag förbrukar med min elcykel så kommer tankarna onekligen in på effektivitet.


Dagens video är från AEAC och handlar om Euro-versionen av Maximus och det är uppenbarligen en variant av Maximus som tilltalar programledaren. I detta klipp så lovprisar han det faktum att antalet skott på fyllningen ökar, att ljudnivån sjunker och att vapnet överlag blir betydligt mera harmoniskt att skjuta med.


I Sverige så är 16 joule naturligtvis ingen höjdare, för oss så är det ju lika dyrt och komplicerat att ta ut en licens för 16 joule som för exempelvis 80 joule och precis samma regelbegränsningar gäller båda dessa effekter. Om man inte pysslar med en tävlingsform som är avsedd för just den här udda effekten, så blir 16 joule med andra ord rätt meningslöst.


På 10 joule däremot så är skillnaden emellertid rejäl eftersom vapnet plötsligt blir licensfritt.


Här får man ännu lägre ljudnivå, ännu fler skott på fyllningen och detta är naturligtvis tilltalande. Det man däremot förlorar är ungefär 15-20 meters effektiv räckvidd, vilket naturligtvis kan vara en nackdel för de som regelmässigt skjuter på avstånd bortom 30-35 meter.


Personligen så tror jag nog att Maximus, som ju bevisligen behåller sin goda precision även med lägre effekt, förmodligen skulle kunna bli ett populärt val här i Sverige - förutsatt att priset blir rätt. 





Av Johnny Ottosson - Tisdag 31 jan 21:00



Jakt med luftvapen!


  Det kvittar om man skjuter små eller stora villebråd, vissa grundläggande principer är desamma. 


Inte sällan så får jag mail eller meddelanden med frågor om olaglig jakt. Vanligtvis så är det någon som frågar hur man på framgångsrikaste tänkbara sätt kan skjuta villebråd X med hjälp av luftgeväret Y. Ett bekymmer med den här aktiviteten - som de flesta emellertid är fullt införstådda med - är det faktum att detta är en olaglig verksamhet.


Jag har två invändningar mot den här sysselsättningen, just med tanke på att den inte är laglig;


1. Det kan ge konsekvenser för den enskilda individ som pysslar med detta


2. Det kan ge konsekvenser för luftskyttet på sikt, igenom en förändrad lagstiftning


Vanligtvis så brukar de flesta skjuta vad de nu skjuter på ett diskret sätt, för att minimera risken att bli ertappad. De vet också att om någon skulle se dem så brukar gemene man överlag inte ha någon invändning över att antalet skator i kvarteret reduceras. Man är emellertid dock medveten om att det finns fågelvänner, självpåtagna ordningspoliser och andra som de facto gärna skulle rapportera en olaglig jakt, inte minst om den sker på ett etiskt tveksamt sätt.


Det är just dessa kategorier människor som den illegale jägaren huvudsakligen och rättmätligen fruktar. 


Konsekvenserna för hobbyn däremot brukar individen mer sällan beakta men faktum är att om luftvapen till exempel börjar förekomma i lokalblaskan som problemobjekt så kan detta över tid erodera bort de mer förmånliga delarna av vår lagstiftning, exempelvis att luftvapen inte kräver skottlossningstillstånd inom tätbebyggda områden.


  Utan rätt förhållningssätt så kan man aldrig nå en effektiv framgång!


Att skjuta mindre djur, företrädesvis diverse fåglar, behöver inte vara så svårt med ett bra luftgevär men det finns ändå en del saker att tänka på, bortsett ifrån vetskapen om att aktiviteten är olaglig och därför egentligen inte bör utföras överhuvudtaget, i det första rummet räknat. 


Med andra ord - bedriv inte olaglig jakt men om du ändå av någon anledning beslutar dig för att göra detta, gör det på ett så smart sätt som möjligt. Detta både för din och för vår skull samt inte minst med hänsyn för det tilltänkta villebrådet.


Det är med den bakgrunden som jag kan ge följande teoretiska vägledningar i frågan.


JA - det går utmärkt att jaga med luftvapen och även så med "klena" licensfria luftvapen. Detta då förutsatt att man anpassar vapnets förmåga efter matchande mål och räckvidder. Generellt sett så gäller principen om att ju klenare kaliber, desto viktigare är skottplaceringen och ju högre utgångshastighet, desto längre effektiv räckvidd. 

Det absolut vanligaste felen som färska luftvapenjägare gör är att man skjuter på för långt avstånd och man siktar rakt på målet.


Vad gäller avstånd så hänger detta intimt ihop med skottplaceringen, alltså ju längre avstånd som man skjuter över, desto svårare är det att träffa på exakt rätt punkt, den som man siktar mot. Liksom inför alla uppgifter så ökar sannolikheten till framgång om man övar och inför jakt så måste man öva på enkla mål - alltså måltavlor eller andra icke levande och lämpliga föremål. Alla levande mål har ju en träffzon som man vill träffa inom. Det är den ytan som man måste öva upp förmågan att alltid träffa på.


Till detta så måste man även lägga till en "jaktfaktor", alltså den press man drabbas av i ett "skarpt läge".


Man kan alltså skjuta imponerande bra på en måltavla men ändå skjuta gravt illa mot ett levande mål. Detta eftersom man känner tidspress, man vill skjuta innan målet flyger iväg, samt att man kanske skjuter i en lutning och under andra förutsättningar än vad man är van vid, typ som i en annan skjutställning.


En bra huvudregel är därför att halvera den tänkta räckvidden.


Skjuter man alltså regelbundet (10 korrekta träffar av 10 skott vid varje givet tillfälle) inom en enkrona på säg 25 meter, med "fältmässiga" skjutställningar, alltså igenom att använda diverse improviserade stöd - då bör man kunna jaga på kanske 15 meters avstånd, i bästa fall.


Igenom detta så "kompenserar" man för "jaktfaktorn" och dessutom för eventuella oförutsedda försvårande omständigheter såsom en vindpust, en ovan skjutposition eller en udda skjutvinkel.


Skapar man igenom ett lämpligt skottavstånd den säkerhet som krävs för att känna sig trygg med att träffa, då har man också skaffat sig råd att mera omsorgsfullt välja var på målet man önskar träffa. Kan man lägga skotten rätt, på de träffzoner som är vitala hos målet, så ökar sannolikheten att den faller på platsen högst dramatiskt.


Förutom att villebrådet slipper lida så belönas den framgångsrike jägaren med belåtenheten av att ha gjort ett bra jobb. Detta skapar då ett självförtroende som i sin tur ökar möjligheten till framgång nästa gång, förutsatt att man inte frångår de principer som gjorde nyss förevarande skott framgångsrikt. Man får alltså inte låta framgången stiga åt huvudet och öka räckvidden eller på annat sätt förändra de variabler som i hög grad påverkar utfallet.


  Långa avstånd ställer avsevärt högre krav på skytten.


Med stigande vana och framgång efter en längre tid så minskar successivt "jaktfaktorn" man får alltså mindre puls av själva situationen och det är då - först då - som man kan "flytta fram" sina positioner igenom att drista sig till längre skottavstånd, inte innan dess. Ett annat fenomen som brukar uppstå vid samma fas i erfarenheten är att man ibland inser att det är smart att släppa tveksamma skott, man vet ju att det förr eller senare kommer ett bättre läge. Om man gör detta så håller man sitt "trackrecord" rent och undviker missar eller än värre skadeskjutningar. 


Man börjar inse att en miss eller ett vådaskott inte bara är retfullt för skytten eller tragiskt för det tilltänkta målet utan det gör även att man "snavar" i framgångstrappan. Misslyckanden skapar nämligen misslyckanden och framgång föder framgång - av den anledningen så är det bättre att släppa ett tveksamt läge än att rubba sitt eget flyt.


Börjar man bli osäker, på grund av att man missade sist, ja - då är risken att missa igen överhängande.


Undvik därför detta igenom att bra ta säkra skott, sådana som känns rätt. 


Visst, man kan missa ändå - shit happens. Men allt är inte förlorat bara igenom detta, om man bara tar tillvara på misslyckandet igenom analysera missödet och lära av detta. Då kan man vända missen till en relativ framgång. Betänk dock att ett bra misslyckande är alltid sämre avsevärt sämre än en komplett framgång. 


Avslutningsvis så om man känner att man måste jaga olagligt så gör det ändå på ett så smart sätt som möjligt, både för din, vår hobby och inte minst villebrådets skull. Korrekt hanterat så är luftvapnet ett formidabelt jaktredskap men fel hanterat så kan man enkelt drabbas av förbluffande olustiga konsekvenser.




Av Johnny Ottosson - Söndag 29 jan 20:30



Vad får man för ingening?

 

Även billiga PCP kan bli bra köp - det ska bli spännande att följa PCP-versionen av QB-serien....


Nu när superbilliga PCP har kommit ut på marknaden, alltså vapen under 2500 kr, så uppstår naturligtvis frågan vad man får eller inte får för sina pengar. Symptomatiskt för billiga vapen är en varierande kvalité. Tillverkaren släpper alltså ut lite vad som helst och har inte "råd" att kassera exemplar som är något substandard. Får man ett bra exemplar så har man alltså tur, i de flesta fall så får man ett normalt exemplar men betydligt fler får tyvärr ett dåligt exemplar än vad som är brukligt hos dyrare vapen.


Man får alltså chansa lite men skulle man få ett värdelöst ex och inte kan reklamera det så går det alltid att flippa det till någon mindre nogräknad eller i värsta fall sälja den som delar. Oavsett vilket så blir den ekonomiska förlusten blygsam och aldrig mer än de små pengar som man gav för den. En förlust på 2-3000 kr blir det ju minst på ett dyrare PCP oavsett när eller varför man säljer det. 


Därefter så köper man en ny och litar på sannolikheten att man förmodligen inte får ett uselt ex två gånger i rad. Visserligen så blev budgetvapnet nu något dyrare men i gengäld så kanske man har haft möjlighet att skruva isär och ihop sitt första vapen, där det inte är någon fara om något i mekandet går snett, så då har man fått lite läropengar. Det nya exemplaret som kan nu köper har man då bättre kunskaper att meka med, om behov uppstår.


Säkerheten då?


Billiga PCP använder billiga komponenter, detta är logiskt och självklart. Givetvis gäller detta även de tryckbärande komponenterna och eftersom ett flertal billiga vapen dessutom har låga systemtryck så inbjuder de till att bli handpumpade, ett fyllsätt som tyvärr ger luft av en lägre kvalité eftersom man ständigt riskerar att dra in fukt i de rostkänsliga tuberna. 


Väljer man ett billigt vapen och dessutom (vilket man inte bör göra) handpumpar dem så ligger det ett större ansvar på ägaren/användaren att regelbundet inspektera sina trycktuber och vid behov skrota ut. Köper man ett licensfritt PCP för 2500 kr och använder det i tio år så kan man ju med gott samvete sälja det för delar när tubens tekniska livslängd närmar sig, förutsatt att den har klarat sig utan rostskador fram till dess.


Värre då om man köper ett Air Arms eller annat dyrare PCP med samma typ av känsliga vapenfasta tuber för 7-8000 kr. Då är det inte lika roligt att skrota så alternativet blir då att försöka få fram en fräsch vapentub och bygga om vapnet från scratch. 


Billiga vapen kräver alltså ett lite annat förfaringssätt än de dyrare och ägaren får oftast vara lite mer bekväm med att greja med sitt vapen, både i förebyggande underhåll och för ett fintrimma det så att man kan förmå det att prestera så bra som möjligt, exempelvis kröna om en tveksam mynning eller finputsa ett avtryck.


Givet detta så kan även ett superbilligt PCP ändå bli ett riktigt bra köp.

Av Johnny Ottosson - Lördag 28 jan 16:00



Triss i budget!


  Beeman Cheif - en QB78 som är fabriksbyggd som PCP..


Under det senaste året så har det kommit ut eller presenterats inte mindre än 3 stycken superbilliga PCP som borde kunna intressera en hel del fantaster som vill börja skjuta PCP. Idag så ska vi titta lite på dessa tre modeller och notera vilka saker som skiljer dem åt.


  Snowpeak 900 finns redan i Sverige och kostar 2500 kr


Niohundran har blivit populär över hela världen och kan redan idag köpas rakt över disk i Sverige. Detta är ett traditionellt vapen med trästock och som dessutom erbjuder ett självindexerande magasinsystem. Ägarna förefaller överlag vara nöjda och glada med modellen men den del har haft synpunkter på att den praktiska precisionen inte håller samman nivå som dyrare PCP från prisklassen 4000 kr och uppåt.


  Crosman Maximus har ett pris på $199 och frågan är om den också klarar 2500 kr här i Sverige?


Crosmans utveckling av Discoveryn, deras Maximus, har blivit populär i USA på grund av bra teknisk egenprecision tack vare en ny generation egenutvecklade pipor. Här erbjuds bara en syntetstock men med fördelen av fabriksmonterade rembygeldubb. Avtryckarsystemet är samma som för 2260 och inte speciellt sofistikerat, även om det kan förbättras avsevärt av en händig ägare.


Den sista modellen är den nyaste, Beemans PCP-version av QB78 som man hittills (under Shot Show) har benämnt Cheif. Detta är helt enkelt en QB med PCP-teknik och även här landar prislappen på $199. Precis som med Snowpeak 900 så får man en trästock men dock inget magasinsystem. Däremot så finns syntetstock som tillval och eftermarknaden för den här modellen torde vara gigantiskt om delarna är kompatibla med de Co2-drivna QB-vapnen. Med lite tur så bör även detta vapen kunna landa runt 2500 kr och QB-serien är överlag utrustade med ett riktigt vettigt avtryckarsystem som bör ligga ett pinhål över konkurrenterna i prisklassen.


Vilket ska man då välja?


Vill man ha magasinsystem och ett vapen fort så är Snowpeak rätt val. En bössa som även tilltalar traditionalisten. Om man däremot har precision som viktigaste kriterium så torde Maximus dra det längsta strået, mycket på grund av sin fina pipa och ett bearbetningsbart avtryckarsystem. Slutlingen så finns QB-serien för den som gillar att skapa ett helt eget PCP med mängder av tillval från eftermarknaden. Båda de sistnämnda har naturligtvis nackdelen av att de inte finns i Sverige ännu och vi därför inte vet vad de kan leverera samt till exakt vilken prisbild.



Av Johnny Ottosson - Fredag 27 jan 18:00



Meteorval!  


  BSA Meteor Mk V - överst 177 Standard, mitten 22 Super, nederst 22 Super - alla oskjutna.


Tidigare i veckan så fick jag frågan om vilken Mark av Meteor som jag rekommenderar och varför. Den klassiska BSA Meteor tillverkades ju en rad olika ”Marks” (Mk), som särskiljer de olika generationerna av modellen ifrån varann. Förutom dessa Mks så finns det även tidiga och sena subversioner av vissa Mks där viktiga detaljer skiljer dem åt varann inom samma Mk.


  Tidiga Meteor hade denna udda kilbas, avsedda för BSAs eget kikarsikte.


Sagan om Meteor började ju redan 1959 med Mk I och sedan rullade det på fram till 1994 då den sista klassiska Meteoren försvann och som ersattes av Mk VI, som huvudsakligen var en Gamo 400 med BSA-pipa. Varumärket Meteor har därefter funnits kvar men på helt andra modeller, så dessa lämnar vi därhän. Idag ska vi alltså koncentrera oss på 1959-1994 och de riktiga brittiska BSA Meteor, de som man i allmänhet avser när man talar om BSA Meteor.

  BSA Meteor Mk V har en karaktäristisk kort urfräsning under förstocken för den ledade spännarmen.


Så vilka är då mina val?


Jag har faktiskt två val. Den ena är ett modernt fieldrifle som fungerar fint även för modernt allroundbruk och det andra valet är lite mer av ett funktionellt samlarvapen, med en del tillkortakommanden i relation till de efterkommande modellerna.


  Meteor Mk II, överst en tidig version och nederst en sen version med vanlig kilbas och slankare stock.


Mk V


Man brukar ju lite skämtsamt säga att ingen modell är så bra som när den är på väg att läggas ner och detta stämmer mycket bra på den sista riktiga Meteoren, nämligen Mk V. Det här är den mest fulländade varianten och den är dessutom lätt att identifiera eftersom den har en ledad anspänningsarm undertill.

  Klassiska Meteor förutom Mk V har en lång skåra under förstocken för en spännarm utan led.


Detta är den helt unik med och alla tidigare Mks har anspänningsarmar i ett enda stycke. Den ledade anspänningsarmen ger en mindre skåra undertill i förstocken och själva förstocken blir därför starkare, samtidigt som den högerhänta skytten får en större komfortabel yta att nytta för sin vänsterhand.


  En tidig Mk II med den första typen av udda kilbas


Vidare så har den här versionen BSAs legendariska och synnerligen tåliga emaljfinish liksom det modernare pistonghuvudet för maximal effekt och slitstyrka. Visst är det fortfarande i grunden en gammal konstruktion och inte alls lika sofistikerad som exempelvis en Weihrauch HW30/50S men detta är utan tvekan den modernaste ”riktiga” Meteoren och fortfarande ett mycket trevligt och charmigt vapen med en enorm karisma.


  Sena Mk II har normala kilspår.


Mk II – late version


Ett par år in på 1960-talet så hade Meteor funnit sin form. Fortfarande så var metallen blånerad men nu hade man till sist bytt ut de lite besynnerliga fyra klackarna för kikarsiktesfäste till en lång modern kilbas. Den tidlösa Meteor-logotypen finns fortfarande kvar och modellen har en graciös, slank stock.


  Tidiga Meteorer hade den här underbart vackra logotypen.



Den allra vackraste och mest tidlösa Meteoren och dessutom med möjlighet att montera ett kikarsikte på ett vettigt sätt. En perfekt kombination av utseende och funktion. Visst blev senare Meteor tekniskt bättre med modernare pistonghuvud och anspänningsgeometri men detta är den själva arketypen för BSA Meteor.


  Mk IV med sin bleka stock av "Scandinavian hardwood", svensk bok!


Men Mk I och de övriga då?


Det är absolut inget fel på en Mk I men de fyra kilspåren gör det svårt att montera modern optik. Vidare så är de kvarvarande exemplaren av denna absolut första variant mest av allt samlarvapen, kännetecknade av sin unika stock med sina längsgående (och smutssamlande) räfflor på förstocken. Lejonparten av Meteorer i Sverige är emellertid huvudsakligen Mk III och spridda skurar av övriga varianter.


  De nyare Meteorerna hade en stramare logotype


Självfallet så är de ungefär lika bra/dåliga som övriga versioner men de står inte ut på samma sätt som Mk II och V. Exempelvis en Mk III Super är på alla sätt en riktig Meteor men ändå en smula anonym i sin talrikhet.


För den som vill göra ytterligare en nostalgitripp så kommer här en artikel ifrån tiden då det begav sig:


Länk:

 

http://www.shellysguns.co.uk/images/BSA_Meteor_Manufacture_1985_Airgun_World.pdf

 

 



Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

854 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se