Airpang

Alla inlägg under augusti 2015

Av Johnny Ottosson - 9 augusti 2015 10:30


 

Vad ska jag köpa?


"En bössa mellan 5-15 000 som jag kan relativt enkelt få att börja träffa tätt på 50-70meter och som är tyst... Vill gärna känna kvalité när man håller i bössan.. "

 

Ja, så kan frågorna bli ibland. Många frågor är smala och/eller konkreta i stil med vad kan jag få för en budget på max 5000 kr etc men ibland så kan frågorna bli synnerligen breda - i det här fallet så kan man ju i princip välja vad man vill på marknaden när spannet är så brett som mellan 5000 till 15000 kr.

 

Räddningen på dessa svåra frågor är att man ofta kan läsa lite mellan raderna hur önskningen är, trots att den kanske inte är helt klart formulerad, liksom att frågan i övrigt (ej citerad i sin helhet här ovan) kan ge ledtrådar om vad man söker efter - trots att det kanske inte står med i den konkreta frågeraden.

 

Det jag tror frågeställaren menar här är alltså ett vapen med fyllkälla och då smalnar ju budgeten av betänkligt, likaså finns inget PCP tidigare och det förefaller osäkert om något mera ska anskaffas. En stor del av användningsändamålet kommer dessutom att vara skyddsjakt.

 

I detta perspektivet så skulle jag i första hand föreslå ett FX Airguns Indy.

 

 

FX Airguns Indy (foto: AoA)

 

Varför då, frågar man naturligtvis? Jo, Indyn är praktisk eftersom den inte kräver någon fyllkälla, den har en utsökt praktisk precision och den kan erhållas med kaliber 25, som är synnerligen lämplig för just skyddsjakt. Självklart så finns även den mer konventionellt utformade Independence men detta vapen är (som jag upplever saken) inte alls lika skön att pumpa, dessutom är den otympligare eftersom den är längre och väljer man kaliber 25 med dess långa shroud så blir vapnet långt nog ändå.

 

Arbetsprincipen hos detta vapen är mångfacetterat. Dels kan man skjuta den som ett vanligt pumpgevär, alltså man tar 4 pumptag och skjuter ett skott (full effekt räknat, ca 45 fpe med kaliber 25), alternativt så skjuter man 5 skott i raskt takt (vapnet har magasin) varpå man därefter pumpar 20 pumptag för att återfylla vapnet. Det tredje sättet är att man tetherar vapnet till en extern fyllkälla (kompisens dykarflaska etc) och skjuter nonstop ifrån denna.

 

Styrkan med konstruktionen är emellertid friheten ifrån externa fyllkällor, man har ju alltid pumpen med sig. Att pumpa vapnet är dessutom enkelt och smidigt, vilket inte alltid upplevs så med de lösa flerstegspumparna på marknaden. Är man på språng i skog och mark så slipper man släpa med dykarflaska eller separat pump men man kan alltid skjuta precis så mycket man önskar, utan att behöva koppla till och fylla någonstans. 

 

Skulle man sedan skaffa ännu ett PCP och en fyllkälla till denna (dykartub etc) så kan man tethera sin Indy för långa sessioner i exempelvis bänkskytte utan att behöva pumpa alls. Kollar man bakom drivkällan så finns det ett utmärkt avtryckarsystem, FX Airguns erkänt goda kundservice/support samt en oöm syntetstock med softskin-yta. Ingår gör dessutom en helt utmärkt långshroud som innebär att Indyn är en av de absolut tystaste vapnen som finns i den här kalibern, utan konventionella (och licenspliktiga) ljuddämpare. 

 

Nackdelar då?

 

Utseendet polariserar många, en del tycker att den är snygg - andra mindre så. Pistolgreppet kan innebära trassel för licensansökningen i vissa län och några saknar en trästock som tillval, även om syntetstocken kanske är mest ändamålsenlig för just jaktbruk. Slutligen så har vi prisbilden, bössan betingar 10.695 kr.

Av Johnny Ottosson - 8 augusti 2015 09:00



Ryska IZH


  IZH-532 Running Bear - 600 fps, 5000 gram och 1200 mm lång - SSP


Ryska IZH har en lång rad spännande modeller i sitt sortiment och den mest kända av dessa torde vara den nu legendariska pistolen M46. Förutom den så har man också några gevär i sin lineup, baserade på samma typ av drivkälla - en Single Stroke Pneumatic. Just drivkällan gör också dessa modeller intressanta, de erbjuder rekylfrihet och därmed samma skjutbarhet/skjutkänsla som ett PCP men är helt självförsörjande utan behov av extern pump och/eller dykarflaska. Till skillnad ifrån MSP (Multi Stroke Pneumatics), i vardagstal kallade "pumpgevär" så är SSP mycket enkla att anspänna, oftast enklare än ett fjädergevär av motsvarande anslagsenergi.


Självklart så finns det även nackdelar och den främsta är att dessa vapen vanligtvis har ett mycket måttligt effektuttag, som mest 8-9 joule. För svenskt vidkommande om man avser att ha vapnet legalt licensfritt så är detta kanske inte per automatik en nackdel då vår lagstiftning ändå maximalt tillåter 10 joule men effektbegränsningarna hos dessa konstruktioner innebär ändå att drivkällan som sådan är ovanlig i vårt land.


  Take-down delight


Den kanske mest intressanta modellen av SSP är idag, som sagt, IZH-46 som är en SSP-pistol med utsökt avtryckarsystem och dito pipa. Ett klubbmatchvapen för luftpistolskyttar i början av karriären. För vårt vidkommande så är den emellertid kanske mest intressant eftersom den är enkel och billig (USD 57) att konvertera till pistolkarbin. Som sådan så är den högst transportabel, tyst att använda, fri från behovet av extern fyllkälla samt med lagom effekt för inomhusskytte på kanske 10-25 meters avstånd.


Paul Capello prövar IZH-46 - notera att den nuvarande modellen ligger 60-80 fps högre


I dagsläget så ligger IZH-46 på 4250 kr hos Hurricane (www.luftvapen.se) och till den får man då räkna med kabinkolven som lägger paketet runt 5000 kr. Vill man gå vidare så krävs en rail för optik och optiken självt, samt kanske även en liten trevlig väska? Ett trevligt val för den urbane luftvapenentusiasten som mest skjuter inomhus och som behöver ett högst transportabelt vapen med måttlig effekt och ypperlig praktisk precision.

Av Johnny Ottosson - 7 augusti 2015 09:00

           


Nya Gamo !


  En riktigt vettig Gamo?


Den senaste katalogen ifrån Gamo har ramlat ut och här kan man hitta deras vanliga lineup kryddad med några små nyheter. De modeller som sticker ut är nya Challenger IGT som är en mjukställd gasfjäder i en kompakt trästock med BSAs berömda kallhamrade pipor. Modellen påstås vara Gamos mest välskjutande gevär sedan SSP-modellerna ifrån början av 1980-talet. Om detta verkligen är sant eller inte återstår att se. Förutom en snabb och twangfri drivkälla liksom en bra pipa så laddas vapnet via RB-systemet, vilket också är gammalt gott arvgods från BSA. Avtryckarsystemet påstås också vara vässat och allt lär i sak vara bättre än Gamos vanliga avtryckarsystem..


Gamo Coyote Black Whisper - en tactical Coyote och 492 mps utgångshastighet - med PBA!


Nästa modell är mera traditionell Gamo, utan nyskapande krav på detaljer som precision och kvalité. Här handlar det om superhög utgångshastighet och militär design - ett Gamo, som vi känner igen. Här ser vi BSA Buccaner i sitt alter ego som Coyote fast med en ny plaststock och en klatschigt utformad ljuddämpare i storformat. Troligtvis en kommande storsäljare i amerikanska box-stores..


Av dessa två så känns alltså Challengern mest intressant, med reservation för vilken nivå som man får avtryckarmekanismen och var priset hamnar. Med ett bra avtryck och ett pris på max 4000 kr så tror jag att den kan ha en bra plats på marknaden. Lagom vikt, rätt effektnivå för Sverige och utan behov av tuningkit - en Field Target instegsbössa färdig direkt ur kartongen. Visst blir man lite nyfiken..


För oss som gillar bra värde för små pengar så är det många spännande nyheter på marknaden nu, först Snowpeak Airguns och nu Challengern från Gamo....trevligt!

Av Johnny Ottosson - 6 augusti 2015 10:30



Goda nyheter!



Jag har varit i samspråk med Fondprodukter och de kommer att ta in Snowpeak Airguns, dessutom i såpass stor skala att de får en möjlighet att påverka produktionen av de vapenmodeller som man avser att importera. Detta är en utveckling som ska bli mycket spännande att följa. Som ni säkert vet så är jag en vän av låga trösklar, mitt mantra är att luftvapenhobbyn måste vara tillgänglig för alla - det är det bästa sättet att säkra dess överlevnad på sikt.


Ett viktigt led i detta är att bra vapnen ska vara ekonomiskt överkomliga för att kunna erbjuda meningsfullt och stimulerande skytte för alla och envar. Som vanligt så kommer jag att lägga ut mera information här så fort jag får veta något nytt om ämnet.


Jag vet att många läsare av Airpang också läser engelska luftvapentidningar och kanske även till och med amerikanska dito när de produceras. En riktigt bra och dessutom gratis e-tidning är Airgun Collector och här kommer ett smakprov på hur ett sådant nummer ser ut:


Länk:  http://issuu.com/garvin3/docs/airgun_collector_issue_2/0

Av Johnny Ottosson - 5 augusti 2015 11:00



Laddkassetter !


Those were the days..  


Lagom till säsongen 1962 så presenterade anrika BSA ett helt nytt luftgevär. Stärkta av den moumentala framgången av det 1959 presenterade Meteor så hade man beslutat att spinna vidare med ännu en nyskapande modell. Under varumärket Original så hade Dianawerke haft stora framgångar på de brittiska öarna under slutet av 1950-talet med sin serie ungdomsgevär betecknade 22, 23 samt 25 och dessutom så hade Webley & Scott sina motsvarigheter Junior och Ranger i sitt sortiment vilket allt tillsammans krattade manegen för BSAs motdrag - Merlin!


-"Just like your fathers Airsporter!", förkunnade annonserna och pekade på att nya Merlin också var en underspännare och därmed något mera än konkurrenternas simplare pipspännare. Förutom den rent visuella likheten med Airsporter som en underspännare med fast pipa så var man dessutom snabba på att påvisa de konkreta fördelar som dess riktigt stora feature - laddkassetten - medförde.


  Elegant formgivning hos ett udda vapen..


Den dyra och påkostade Airsporter hade ju precis som samtida Webley & Scott Mk III laddning med en tvärställd roterande laddtapp, vilket var tidskrävande och därmed också kostsamt att producera eftersom de polerades och passades in helt för hand. Den typen av hantverkskrävande tillverkning kunde av ekonomiska skäl aldrig bli aktuell för ett lågprisvapen riktat mot ungdomar.


Lösningen blev ny och revolutionerande, en synbarligen genial förenkling i form av laddkassetten! En laddkassett som rörde sig upp och ner likt en hiss behövde egentligen bara ha korrekt passning på två raka ytor, snarare än runt en 360 graders sfär, detta gjorde det möjligt att skapa en billig och snabb tillverkning. Unikt för modellen var också att den hade anti-beartrap, den första i branschen (såvitt jag vet), liksom att kassettens utformning gjorde att man var tvungen att rikta pipan nedåt marken vid laddning.


  Laddkassett - här hos Gamo


Tyvärr så var modellen behäftad med en del barnsjukdomar så den ersattes redan två år senare med en förbättrad Mk II (känns mönstret igen?) varpå produktionen löpte vidare ytterligare några säsonger till nedläggningen 1968. I skenet av modeller som Cadet, Cadet Major och inte minst Meteor så får vi nog tyvärr betrakta Merlin som ett ganska så svagt kort i BSAs historia.


Fast forward några decennier..


Gamos försök med laddkassetter började med CF-16  


Under 1986 så tar Gamo över BSA och i köpet ingår då patentet på laddkassettsystemet (vilket ord!). Ganska så omgående så börjar man fundera på om inte den idén trots allt inte förtjänar en renässans och redan två år senare så har man modellen CF-16 redo för marknaden. I början av 90-talet så ersätts den av CF-seriens mest kända modell här i Sverige - CF-20 för att slutligen avslutas med den något större CF-30, vilket även hade ett metallinlägg i laddkassetten och som även såldes i USA under några år.

Med handen på hjärtat så var inte CF-serien speciellt bra vapen, även om de sålde respektabelt bra och det ironiskt nog eftersom många köpare trodde att dess konstruktion med fast pipa skulle ge bättre precision. I verkligheten så hade man en hel del bekymmer med inpassningen av laddkassetten, vilket är konstruktionens akilleshäl. Plasten nöttess succesivt ner och passningen blev allt sämre varvid diabolens "hopp" mellan kassetten och in i pipan inte alltid blev helt symmetriskt och då med en flyer som resultat. Till detta ska man också lägga modellseriens övriga Gamoegenskaper med en seeg och gummibandsliknande avtryckarmekanism liksom avfyrningens råa twaaangighet.


Slutligen så satte Gamo in en metallinsats i laddkassetten och denna konade (=centrerade) då diabolens färd för att skapa en större tolerans för avvikelser i synkroniseringen mellan laddkassett och pipa. Detta hjälpte förvisso en hel del men CF-serien sjöng ändå på sista versen och till efterföljaren CFX så övergick man till längdsmonterad roterande laddtapp, även denna en gammal BSA innovation från Superstar och Silverstar.


  Weihrauchs HW57  


Nästa varumärke som tog upp laddkassetten var lustigt nog Weihrauch med sin lätt vanryktade HW57. Här var tanken att skapa en lättare och billigare underspännare som instegsmodell till de populära och storsäljande HW77 respektive HW97. Tanken var god men tyvärr så slirade det hela på just laddkassetten. Bortser man ifrån den så är HW57 en helt utmärkt och mycket typisk Weihrauch, inklusive Rekord avtryckarsystem. Även här så fick man trassel med symmetrin mellan själva kassetten och pipan och även här så blev blev resultatet naturligtvis ofelbara precisionsproblem. Beeman i USA hade tagit in några få exempelar men reagerade blixtsnabbt och lät hälsa HW att den modellen vill man inte ens ta i med tång så den försvann ifrån USA-marknaden fortare än kvickt.


I England gick det dock bättre och i synnerhet så efter att man hade slipat in tillverkningen och fått ordning på den viktiga justeringen mellan kassett och pipa. Nu har HW57 varit med oss i mer än ett decennium och är förmodligen den mest lyckade inkarnationen av detta laddkoncept. Många HW57 fungerar helt utmärkt och ger klart acceptabel precision. Någon storsäljare blir den dock aldrig, inte på samma nivå som HW30/50S eller HW95/80 etc. Den är och förblir ett udda val för den som promt bara måste ha en underspännare - trots att detta egentligen inte tillför någon konkret fördel jämfört med systermodellen HW50S.



The Dual Magnum!  


Slutligen så har vi den absolut mest udda bössan som skapades runt laddkassetten för fjädervapen, Theobens magnifika men illa uppskattade Dual Magnum. Här byggde Theoben under 2003 och 2004 totalt 81 st exemplar av en SLR-liknande underspännare som laddades via - just det - en laddkassett. Unikt för modellen var också en tvåstegs luftfjäder där man kunde spänna mekanismen en gång för halvfart och sedan spänna om vapnet utan att avfyra det emellan för att få ett andra effektläge för fullfart, lägsta läget gav runt 24 fpe och full effekt 36 fpe.


TiN-belagd laddkassett var förvisso elegant..  


Även här så fick modellen kritik för usel precision och modellen hade rykte om sig att bara skjuta bra med endera av två diabolorter, Baracudan eller Beemans Silver Ace, vilken ju också var en HN-produkt. Udda, dyr och med tveksam precision så försvann Dual Magnum ifrån marknaden bara efter något år och är numera mest ett kuriosium, ett rent samlarvapen som aldrig fick några andra efterföljare och definitivt inte i den prisklassen.

Av Johnny Ottosson - 4 augusti 2015 10:30



Marknadens billigaste PCP?




Vågar vi tro på ett pris runt 2500 kr?



Jag har fått lite frågor med anledning av ett nytt vapen som förekommer i en tråd på luftvapenforumet. Geväret som tråden handlar om är kinesiskt och har tydligen importerats av Fondprodukter i Karlstad. Jag har mailat Marcus där för att få lite mera information men tills dess så kan jag bara konstatera att det rör sig om ett vapen från Shaoxing Airguns som vanligtvis saluförs under varumärket Snowpeak.


Modellen som förekommer i tråden är PR900W och den säljs lite varstans i Europa med varierande prisbild. Vid en hastig koll så hittar jag den billigast i Tjeckien med 5490 CZK = 1890 SEK och dyrast i England med £199 = 2600 SEK.


Vågar vi tro på ett svenskt pris runt 2500 kr?


Oavsett vilket så ska det bli väldigt spännande att se om modellen och de övriga sortimentet kommer hit. Till rätt pris så är jag övertygad om att detta kan bli starka alterantiv till Hatsan, förutsatt att de inte prisar ut sig. Vi får inte glömma att en Typhoon ger mycket värde för pengarna och halva priset på en sådan får man nog betrakta som tak för en kinatillverkad motsvarighet med okänd renomé.


På pappret verkar allt vara rätt, quickfill, manometer, självindexerande magasinsystem osv lovar gott. Precisionsmässigt sett så hade jag personligen varit nöjd om jag hade fått samma praktiska precision som ur en QB-78 för dryga tusenlappen. Om den klarar detta återstår att se, förutsatt att den överhuvudtaget kommer att börja importeras reguljärt.


Jag återkommer i ärendet så fort jag vet mera..



Av Johnny Ottosson - 3 augusti 2015 12:00




"Ska jag gå med i en skytteklubb, tycker du?"



Ibland så kan man få lite oväntade frågor och frågor som ovanstående brukar i regel frågeställaren reda ut själv efter en stunds fundering. Först så tänkte jag bara helt kort svara något i stil med "om du behöver" men därefter tänkte jag till lite mera och kom fram till att det är ju kanske inte alls så självklart varför man ska vara med i en skytteklubb - om man nu ska vara det. Därav dagens inläggstema - varför ska man vara med i en skytteklubb?


Generellt sett så finns det fyra vettiga (sakliga) skäl:


1. Behov av licens


Man har eller tänker skaffa ett licenspliktigt vapen och ska man få ut en vapenlicens så krävs det numera att man är medlem i en skytteklubb som regelmässigt ägnar sig åt tävlingsskytte i en sådan form där det vapen man söker licens för hör hemma. För att få ut ett intyg ifrån klubben där klubben står bakom licensen så kräver klubben normalt sett att man har varit medlem i minst 6 månader liksom att man har varit aktiv. Just vad aktiv innebär kan vara högst varierande men överlag så förefaller de flesta klubbar ha tagit mera fasta på aktivitetskravet de senaste åren. Generellt sett så ska man ha tagit aktiv del i alla de aspekter som ingår i ett klubbliv och därmed hjälpt till att utveckla klubben för framtiden. Det kan handla om allt ifrån att köra gräsklippare och reparera byggnader till att sköta olika former av administration etc.


Numera så har emellertid allt fler etablerade fantaster börjat skjuta 10J och önskemålet om licenser har av den anledningen minskat. För ett drygt decennium sedan så såg man få kända entusiaser som sköt licensfritt men numera är detta allt vanligare. Dels så har insikten om att skjutglädje per automatik inte är kopplat till hög effekt spridit sig och dels så är det helt enkelt för mycket krångel och ansvar med licensvapnen. Man behöver helt enkelt inte alltid ha 45 joule för att skjuta max 30 meter. Till detta kommer också böket och värdefallet om man ska sälja ett licenspliktigt vapen. Slutligen så är det naturligtvis horder med människor som skjuter licenspliktiga vapen utan licens och som helt enkelt inte bryr sig om lagkraven.


2. Man har ett tävlingsintresse


I Sverige så är det i nuläget bara Field Target som har ordentlig geografisk spridning och förekomst, i alla fall i de södra delarna. Sporter som BR, Silhouette och HFT förekommer endast sporadiskt. Har man ett intresse av att tävla i Field Target så är klubbmedlemskap ett automatiskt måste - är man inte medlem i en klubb så får man helt enkelt inte vara med och tävla, förutom en pröva-på klass någon enstaka gång som debutant.


Alla tävlar emellertid inte och många som tidigare tävlade har slutat när man inte har känt sig lika bekväm med det allt mer renodlade tävlingsfokus som har växt fram de senaste åren. Om man inte avser att tävla så försvinner naturligtvis tävling som argument för ett klubbmedlemskap.


3. Man söker en plats att skjuta


Många urbana människor bor i lägenheter och har inga bra naturliga platser att skjuta på. Har man inte tillgång till en egen tomt eller annan lämplig yta så kan en riktigt skjutbana vara en bra lösning. Skjuter man sedan med licenspliktiga vapen så är en formell skjutbana verkligen att rekommendera. Här beror behovet på vilket vapen man använder, en luftpistol på 3 joule fungerar utmärkt inuti en lägenhet där ett PCP-gevär på 70 joule inte gör det. Finns det ingen annan lösning som är närmare, bekvämare eller smidigare så är skjutbanan och därmed klubbmedlemskapet en relativt enkel lösning.


Sverige är dock glest befolkat med stora fria ytor. Många människor bor i villa eller på landet där man vanligtvis har en bra tomt att kunna nyttja problemfritt. Då kan det vara både miljövänligare och bekvämare att skjuta hemmavid.


4. Den sociala gemenskapen


En klubb kan också vara en social tillflyktsort där man kan umgås med andra likasinnade och ta del av deras erfarenheter. Förr i tiden så var skjutbanan en naturlig plats för entusiaster att träffas av just den här anledningen.


Numera så sker dock en stor del av kunskapsutbytet och det sociala småpratet på sociala medier som bloggar, forum och inte minst Facebook/Instagram. Där kan man också komma i kontakt med människor långt bortom de geografiska ramar som är möjliga att nå för egen maskin, inte minst här i Sverige med våra stora avstånd. Det finns också ett större antal människor att finna på exempelvis ett stort internationellt forum än på den lokala klubben och därmed också större sannolikhet att man hittar den önskade kompetensen för en specifik frågeställning.


För min egen personliga del så skjuter jag till 95% äkta licensfritt, jag tävlar inte numera eftersom det inte finns några tävlingar som tilltalar mig, jag har en bra plats att skjuta på och mitt behov av social gemenskap kan jag mer än väl mätta online. Av den anledningen så har jag numera inget behov av att vara med i en skytteklubb. Detta är emellertid inte hugget i sten för all framtid, skulle det exempelvis dyka upp en mer tilltalande tävlingsform så skulle jag naturligtvis tävla igen och då skulle ju behovet av ett klubbmedlemskap kunna återuppstå.


Var och en får alltså känna själv om behovet av en skytteklubbsmedlemskap finns eller inte.

Av Johnny Ottosson - 2 augusti 2015 12:30



Ett svårfunnet klipp?


  Diana Modell 340 N-Tec Luxus Professional Compact (DI340LUXPROCO) - €499


Okej! Du vill ha en fjäderbössa med lite fjutt i utan att vara extrem. Du har alltid gillat Theobens underbara gasfjädervapen med valnötstockar och smäckra pipvikter. Du har dock en begränsad budget så drömmen om en Evolution eller en Eliminator blev just bara drömmar. Det finns helt enkelt inte ett femsiffrigt belopp att lägga.


Enter Dianas lite udda variant på 340 N-Tec - Luxus Professional Compact.


Prislappen säger 5000 SEK men här finns ändå valnötstocken, gasfjädermekanismen samt en lång rad andra godsaker som T06-avtrycket helt i metall, glasblästrad finish, en elegant pipvikt och en modernt smäcker design.


Jag ska erkänna det direkt, jag är inget fan av Diana och har heller aldrig varit det. Visst, jag äger en Diana 25 ifrån 1964 som håller absolut nyskick men det är mest ett samlarföremål och naturligtvis så har de gigantiska sidospännarna en given plats i mitt hjärta liksom hos alla andra luftvapenfantaster men i övrigt så har det alltid varit tunt med entusiasmen för detta anrika varumärke.


Nu kanske det är dags att tänka om, Diana har numer en rad både eleganta och tekniskt intressanta vapen med rimliga prislappar och god prestanda. Kanske vi anar en renässans för Diana framöver? s

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards