Airpang

Alla inlägg under juli 2014

Av Johnny Ottosson - 23 juli 2014 21:00



 

Licenseländet!



Idag fick jag reda på att vi har 109 st anställda personer som är handläggare till vapenlicensärenden i Sverige. Jag har också lyckats luska ut att vi har ca 63.000 st licensansökningar på ett kalenderår.


När man har sådana siffor så blir i alla fall jag sugen på att räkna lite...


Säg att vi har 95 handläggare i ständig tjänst, några är ju sjukskrivna, vårdar barn eller är på annat sätt frånvarande. Låt oss anta att de arbetar 20 dagar i månaden under 11 månader, alltså 220 dagar. Då har vi 95 x 220 "dagsverken" som utförs av handläggarna, summa 20.900 st.


Det betyder att varje dag så måste 63.000/20.900 = 3.014 ärenden handläggas för att väntetiden ska vara 0.


Man kan också räkna det som att en handläggare ska sköta 63.000/109 = 578 ärenden per år, alltså 578/220 = 2.62 ärenden per dag. Gör man detta så är också handläggningstiden 0, alltså i praktiken ett dygn.


Man lämnar in ansökan på måndag och hämtar den på tisdag.


Om vi istället accepterar 3 dagars väntetid, du lämnar ansökan på måndag och får besked i brevlådan på torsdag, då behöver varje handläggare enbart klara av ett enda ärende per arbetsdag (á 8 timmar?).


Min stilla undran är därför vad tusan licenshandläggarna egentligen pysslar med i verkligheten?


Att sköta licenshandläggningen måste ju bara vara en mindre bisyssla om man räknar på tiderna som är inblandade.



ANNONS
Av Johnny Ottosson - 22 juli 2014 12:00



Projekt trästock


  (Foto: American Airgunner)


Idag så kom då de första delarna till min nya trästock för Challengern. Som de flesta säkert vet så är Challengern i grund och botten baserad på Crosman Discovery, vilken i sin tur har rötterna hos Crosman 2260. Just den här modulariteten är en stor fördel när man vill bygga något roligt. När jag då började skissa runt idén att skaffa en trästock till Challengern så blev det alltså naturligt att först kolla närmare på just dessa två systermodeller.


Crosman Discovery blev den första kandidaten som undersöktes. Väldigt mycket är gemensamt mellan Challengern och Discovery men trots detta så finns det också en del markanta skillnader. Den absolut tydligaste är manometerns placering - hos Disco så sitter den undertill förstocken och på Challegern har man valt att placera den på vapnets högersida.


Kan man då flytta manometern?


Nej, det går inte. Inte med mindre än att man byter också själva lufttuben, alltså själva stommen i vapnet. Väljer man Discons stock så måste man lägga igen eller leva med ett hål på undersidan av förstocken samt fräsa upp ett utrymme för Challengerns manometer på högersidan. Detta kan man ju iofs göra men då blir det en hel del arbete.


Crosman 2260 då?


Ja, detta var faktiskt en betydligt bättre kandidat som donator. Här finns ingen manometer och sålunda inte heller något hål i förstocken. Lämpligt nog så har även tuben samma yttre dimensioner som för de övriga två vapnen, alltså 7/8". Vid ett närmare studium så passade allt relativt bra mot Challengerns undersida, det är dock några detaljer som måste lösas.


Avtryckarsystemet


Detta är i princip samma mellan Disco och 2260 men Challengern har istället Marauderns matchavtryck och med detta en helt annan avtryckarkassett. Förutom vissa (mindre) dimensionsskillnader så sitter Challengerns avtryckarsystem lite längre fram än på de två andra vapnen. Lyckligtvis så passar infästningen av stockskruven in med en elegant lösning - man sätter bara en adapter mellan varbygelinfästningen på Challengern och stockskruven till 2260 så passar 2260s stockskruv exakt rakt på. Helt osannolikt trevligt och passande!


  Stockskruv 2260 till vänster och adapterskruven till höger


Pipbanden


Även på pipbanden så finns det lite olika lösningar. Discovery har sitt pipband framförr hela stocken där 2260 helt saknar pipband. Challengern har däremot två stycken. Ett fast som håller pipan och tuben solitt och sedan ett främre som bara sitter i tuben och som inte vidrör pipan. Den är alltså mest en form av stötskydd. Här får jag försöka putsa ur gods i förstockens sidor för att pipbandet ska kunna få utrymme.


Manometern


Detta är det mest påtagliga problemet. Manometern måste ha utrymme på höger sida av förstockens ovansida och här får man medest Dremel putsa fram ett lagom utrymme. Lägligt nog så har manometern samma storlek som en av Dremels sandpappersrondeller. Att helt ta bort manometern är jag inte så sugen på då jag behöver den när jag fyller ifrån min buddybottle, vars fyllkit saknar manometer.


Prisbilden


En sak som är glädjande med Crosmans vapen är prisbilden, i alla fall när man importerar. Skruvarna gick tillsammans på 80 kr ink frakt och stocken betingade $48 - återstår dock att se vad totalpriset blir med frakt och eventuell tull/moms.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 21 juli 2014 18:00


 

 

The Super Swede

 


Sin tids mästerverk!  



Jag fick ett mail för några dagar sedan med frågan om ett FX2000 är ett bra köp eller inte. Ni känner säkert alla till modellen, det handlar om det gevär som satte FX Airguns på kartan under tidigt 2000-tal och som har sina rötter i den ännu äldre Axsorserien ifrån mitten av 1990-talet och framåt.


De flesta entusiaster som har hängt med det senaste decenniet och som skjuter PCP har säkert till och med ägt något exemplar av modellen, det fanns nämligen en period i vår svenska luftvapenhistoria då ett PCP i praktiken näst intill var synonymt med just FX2000 under de första skälvande åren av det nya milleniet.


Ska jag fatta mig kort så är svaret att ett FX2000 är idag ett precis lika bra vapen som det var på den tiden. Skillnaden är bara att utbudet av bra PCP är så oändligt mycket större än då man kunde köpa ett fabriksnytt FX2000 rakt över disk. Ett FX2000 har alltid haft ett genuint och välförtjänt rykte om sig att vara välskjutande och detta är självfallet inte ogrundat. Detta gevär har nämligen de tre variabler i ordning som gör ett vapen bra - en riktigt bra pipa, en jämn utgångshastighet ifrån skott till skott samt ett vettigt avtryckarsystem.


Samtidigt så ska man också vara medveten om att den tekniska utvecklingen inte har stått stilla. Det är lite som en Volvo 850, kanske sin tids bästa personbil och fortfarande fullt duglig för att transportera familjen mellan punkt A och B både komfortabelt och säkert. Modern däremot, det är den inte längre - och därför också tagen ur produktion.


Utveckligen går framåt.


  FX2000 Skeleton Hunter


Vad saknar ett FX2000 jämfört med modernare konstruktioner?


Symptomatiskt för många vapen av sin generation är att FX2000 har en integrerad lufttub i själva vapenstommen. Tuben, på 202 cc för normalvapnet (finns även en mindre, mer ovanlig karbinversion), är sådeles "fast" och kan inte bytas ut hur som helst. Detta är naturligtvis ingen fördel och därför är den typen av konstruktioner idag ovanliga, möjligtvis med undantag av rena lågpriskonstruktioner (Crosman Discovery etc). Man kan givetvis inte heller byta tuben mot en större/mindre tub eller en alternativ tub (ex flasktub).


Moderna finesser som fartomställare, en sidospännare för repteringen eller en grövre kaliber än 22 som tillval saknas helt. Dock så var FX2000 tidigt ute med manometer samt ett riktigt vettigt utformat magasinsystem. Just att vara tidigt ute med en framsynt konstruktion är ju FX Airguns signum som marknadsledande på innovationer till tryckluftsdrivna vapen.


I slutet av produktionstiden så kom även en syntetstock, som kompliment till valnöt eller bokstocken samt en av den första generationens smalshrouder som på ett lagligt sätt kunde ta udden av den värsta mynningsknallen på ostrypta exemplar. Den shrouden ska dock inte jämföras med dagens hypereffektiva diton på exempelvis FX Airguns Independence.


Med dagens mått mätt och i skuggan av sina sentida efterkommande så är alltså en FX2000 relativt spartansk, detta är helt sant. Man ska dock inte blanda ihop detta med att en FX2000 inte kan leverera - ty det kan den. Ett friskt ostrypt exemplar i kaliber 22 kan fortfarande leverera praktisk precision som få skyttar själva förmår att matcha. Hys inget som helst tvivel om detta!


Nyckeln till den saken ligger till stor del hos pipan. FX Airguns har alltid vinnlagt sig om att satsa på riktigt bra pipor till sina vapen, en god vana som man började med mycket tidigt. Hos FX2000 så sitter det utvalda och chokade matchpipor ifrån Lothar-Walther och dessa pipor, som skapades innan den mörka perioden under sent 2000-tal med svajig kvalité, kan utan tvekan matcha sig mot vilka andra pipor som helst.


Ventilsystemet är däremot mindre tidlöst. En FX2000 är med dagens mått mätt ganska lufthungrig. Räkna med att bara få ut ca 30 skott inom acceptabel jämnhet (ca 20 fps) ur den över 200 cc stora tuben, trots en - i dagens perspektiv - måttlig anslagsenergi runt 28-30 fpe. FX2000 går jämnt men inte alls lika snålt som exempelvis Royale-serien.


Den största svagheten hos 2000 av de tre viktigaste punkterna är avtryckarsystemet. Här har man en relativt enkel och pålitlig enhet som med den bästa måttstocken enbart kan anses som ett bra jaktavtryck, men inte mycket mera. Skillnaden mot ett modernt avtryck, som exempelvis Bobcat, är märkbar för att inte tala om kontrasten till FX eget nya matchavtryck till sina FT-vapen.


Tittar man vidare på sekundära egenskaper som passning, finish och övergripande kvalité så finns det inte mycket att klaga på. Detta var sin tids premiumvapen och detta ser man tydligt även nu nästan 15 år senare. Utsökt bra pipor, ypperlig finish på låda och tub samt en del valnötsstockar som ännu i denna dag står oöverträffade. På den tiden som det begav sig så hade FX Airguns (dåvarande PRE-Charge AB) kroniskt trassel med läckande manometrar men detta är sedan lång tid tillbaka historia. Likaså gick en serie vassa hammarfjädrar av på löpande band, vilket föranledde att man monterade in lite tamare och pålitligare fjädrar varför utgångshastigheten sjönk ifrån ca 280 mps till ca 260 mps.


Liksom hos andra PCP med mer än ett decennium bakom sig så ligger den största felkällan till strul med vapnet hos de tidigare ägarna. Okunniga klåpare som i jakt på högre effekt eller avlägsnadet av strypningar har satt sina spår i för övrigt helt solida konstruktioner. Om så är fallet och det tilltänkta objektet har ägts av en "hemmatrimmare" så kan precis vad som helst vara konstigt. Köp därför inga "projektvapen" i onödan. Visst, det går att hitta reservdelar ännu i denna dag men då även sunda och välskötta vapen med tidens tand har fallit såpass i värde att de kan införskaffas hyfsat billigt så finns det inget egentligt skäl att köpa på sig mer problem än nödvändigt.


  FX2000 blev fort respekterad i USA och därför många varmintjägares favoritval på långa avstånd. (foto: Varmintair)


Med dagens moderna konstruktioner som referenser så är gamla 2000 en smula bakvänd i konstruktionen och inte helt självförklarande att meka med. Det är ingen FX Airguns Typhoon på detta sätt. En viss nivå av know-how är därför nödvändigt för att inte orska skada eller problem när man mekar med den här modellen. Den här generationen av tidiga PCP har inte riktigt lika genomtänkta konstruktionslösningar när det handlar om utformningen, materialvalet och placeringen av exempelvis O-ringar så läckage är inte helt ovanliga efter något decenniums tjänstgöring/förvaring.


Känner man sig en smula osäker på hur man ska göra och man har ett "ärligt" vapen så rekommenderar jag alltid att man skickar det till fabriken för en genomgång. Detta kan vara särskillt intressant om vapnet har haft diffusa ägarförhållanden med en lång rad okända eller tvivelaktiga ägare bakom sig. Då får man dessutom ett korrekt injusterat vapen tillbaka med en så kraftfull men samtidigt snål inställning av ventilsystemet som möjligt.


Ska man då köpa sig en FX2000 i nådens år 2014?


Ja, varför inte? Till rätt pengar dock, märk väl. Idag kan man köpa en första generationens FX Airguns Royale som licensfri i kaliber 22 med Evanix valnötsstock som begagnad för 5000 kr så det finns inga skäl att betala mer än 2-4000 kr för en FX2000. Märk väl att vapnet som nytt kostade 5495-7995 kr (beroende på stockval). Ibland har jag sett rena fantasipriserna på Blocket där man har begärt 6-8000 kr för dessa vapen, alltså i princip nypris, med hänvisning till att de inte tillverkas längre. Detta är dock helt rätt - av en anledning. Man kan köpa modernare konstruktioner av motsvarande kvalité, nya såväl som begagnade, klart billigare. Skippa alltså dessa annonser och tänk på att om vapnet ligger på licens så är prutmånen nästan obegränsat. Räkna med halva värdet för ett licensvapen, om ens det. Dagens tävlande i F/T är tämligen ointresserade av en .22 FX2000 som i värsta fall har ägts av en jägare och behandlats därefter.


Som samlarvapen då?


Då gäller, som alltid, vapen i mint condition och med all samtida dokumentation och tillbehör (emballage osv). Ju bättre stock desto mer intressant. En tidig Super De Luxe med tresiffrigt serienummer kommer otvivelaktligen att bli ett framtida samlarvapen för kom ihåg: FX2000 skapade FX Airguns och hela dagens industri med PCP här i Sverige. Det var en tidig vattendelare och sådana kommer alltid automatiskt att ha ett samlarintresse runt sig. Detta är ett vapen som människor kan relatera till, ett vapen som gjorde avtryck på sin samtid och ansågs vara närmast en haloprodukt.


Välförtjänt, med facit i hand, tycker jag.

Av Johnny Ottosson - 20 juli 2014 21:00



Repetition!


  Brittiska vapen har ofta rejäla repeterhandtag..


Något som alla vapen har på ett eller annat sätt är ett repeterhandtag, eller rättare sagt en repetermekanism. Detta helt oavsett om vapnet är enkelskott, magasinmatat eller till och med semi- eller helautomatiskt. Hur den här repetermekanismen är utformad och - kanske främst av allt - placerad, brukar vara ett intressant samtalsämne och inte minst ibland vänsterhänta skyttar.


Absolut vanligast på dagens PCP är ett traditionellt repeterhandtag som repeterar vapnet igenom ett rörelsemönster uppåt-bakåt-framåt-nedåt, precis som en FX Airguns Typhoon. Varianter på detta tema är exempelvis Theobens Rapids uppåt-bakåt-nedåt-uppåt-framåt-nedåt, som var vanligare på samtida vapen ifrån 1990-talet. Detta rörelsemönster finns även för de vapen som inte har repeterhandtaget på sidan av vapnets låda utan baktill på densamma.


Det finns alltså två stycken dominerande placeringar på repeterhandtagen, endera på sidan av lådan eller baktill på lådan, det sistnämnda mest populärt på brittiska vapen och då inte sällan iform av jättelika kromade vred som för tankarna till dörrhandtagen hos en Volvo PV 544. Typexempel på detta är Daystate, Air Arms och BSA.


En del modeller har dock mindre och mer smakfulla handtag, det krävs ju som de flesta vet vanligtvis ingen större kraft för att repetera ett PCP inte ens om man samtidigt indexerar vapnets magasin, som på gamla FX2000.


Bortsett ifrån repeterhandtag i olika storlekar placerade på sidan eller baktill på vapnets låda så finns även den modernare sidospännarmekanismen där handtaget bara dras bakåt och framåt utan att behöva föras upp eller ned under rörelsens gång. Detta ger naturligtvis en snabbare och mer distinkt repetering, förutsatt att mekanismen i sig självt förutsätter detta. Brasklappen här beror på att de flesta har kommit i kontakt med sidospännare igenom gamla FX Airguns Cyclone, som kan vara en ganska racklig upplevelse och i synnerhet så när någon glad amatör har mekat med vapnet. Modernare konstruktioner, som exempelvis FX Airguns Royale, erbjuder en helt annan och betydligt mer precis hantering utan spel och glapp i höjdled.


Vad ska man då välja?


En mekanism där handtaget sitter längst bak på lådan förutsätter en ganska lång matarpinne. Ju längre matarpinnen är, desto bättre måste den vara lagrad för att inte glappa. Detta gäller i synnerhet om man har ett stort och tungt handtag som manövrerar den. 


En mekanism där repeterhandtaget sitter på mitten har en kortare matarpinne och kan även erbjuda en lagringspunkt bakåt eftersom det finns gods kvar i lådan bakom repeterhandtaget, själva matarpinnen är därför formad som ett T. Dessa konstruktioner brukar därför inte vara fullt lika sladdringa att hantera med tiden.


Tittar man på sidospännare så är dessa normalt sett betydligt mer distinkta och kräver dessutom mindre kraft för att repetera vapnet, tack vare sin mekaniska utväxling som själva konstruktionen erbjuder. Vanligtvis så är även den nödvändiga rörelsen kortare.


Slutligen så finns det övriga, udda, repeteringsmeknismer. Till detta hör bygelrepetering (typ Career & PH Phoenix), handtagsrepetering/pumprepetering (FX Airguns Ultimate/Storm), biathlon (Steyr Hunter & FX Airguns Biathlon) samt MMC (div BSA) och straight-pull (Crosman Challenger).


Fantasin är med andra ord stor och utbudet avsevärt. Själv så har jag personligen funnit sidospänning (typ FX Airguns Royale) och straight-pull (Challengern) som behagligast att använda för universellt bruk. BSAs MMC (som nu är utgången) fungerar bra för sitt specifika ändamål (jakt) men är inte speciellt bekvämt vid långa sessioner bänkskytte eller plinking.


Nackdelen med sidospänning är att mekanismen sällan är ambidextriös utan den kommer som endera höger, eller i undantagsfall, vänster. Straight-pull (typ T) är därför smartare eftersom den även fungerar precis lika bra för en vänsterskytt.


Vad föredrar ni andra?

Av Johnny Ottosson - 17 juli 2014 11:00




Alla dessa nya gasfjädervapen!

 

 

Framtidens luftgevär?



Få torde ju ha missat att i samband med att Theoben Ltd försvann ifrån marknaden så började gasfjädervapen pluppa upp ifrån de mest omaka tillverkare, Gamo, Hatsan, Crosman, BSA och you name it! Detta föranleder därför frågan - är dessa vapen "något att ha" eller är det bara en meningslös trend som har brutit fram när Theobens teknologi inte längre är monopoliserad?


Till att börja med så måste man skilja mellan två typer av gasfjädervapen, som ofta sammanblandas.


Gasfjädervapen


Dessa är slutna gasfjädrar, ungefär som de som håller uppe bagageluckan i en kombibil eller som återfinns under sätet på en kontorsstol. De har ett givet tryck ifrån fabriken, som man inte kan eller ska försöka förändra. Mest kända torde AWTs eftermarknads dito vara som såldes av Theoben för eftermontering i diverse vapen under 1990-/2000-talets första år.


Luftfjädervapen


Den här typen av teknik hade Theoben i sina vapen, liksom i Weihrauch HW90, som licensierades med Theobens teknologi. Här kan man förändra trycket i luftfjädern med hjälp av en extern pump och därmed påverka hur fjädern agerar i allt från effektuttag till nödvändig anspänningskraft.


Gasfjädervapen (oavsett typ) har fyra betydande nackdelar:


Högt pris jämfört med konventionella drivkällor (fjädrar + guider)

Svåra att montera själv, kräver alltid fjäderkomprimator

Ger en snabbare rekyl som kan gå hårt åt kikarsikten

Gör att vapnet blir avsevärt tyngre att anspänna


Fördelarna har traditionellt sett utmålats som tre stycken:


Snabb locktime ger bättre praktisk precision igenom snabbare diabolacceleration

Högre effekt hos vapnet, snabbare utgångshastighet och mera anslagsenergi

Gasfjädern mattas inte utan vapnet kan vara anspänt hur länge som helst


Att gasfjädrar är dyrare är kanske inte så konstigt, de är mer komplexa och de har alltid ett visst "svinn" i form av exemplar som läcker, blir fel i tillverkningen, blir reklamationer etc, vilket kostar pengar och vars kostnad bakas in i försäljningspriset. Alla och envar som någonsin har försökt montera en AWT i exempelvis en så mild bössa som Webley Tracker (vilken man normalt inte behöver komprimator för) inser direkt att en gasfjäder är inte alls lika mjuk och följsam som en vanlig spiralstålslagfjäder. Rekylen är sedan en bieffekt av den snabba Locktimen och det enda sätt man kan komma åt den är att motbalansera den, såsom Theoben gjorde med sina inmonterade luftfjädrar vilka utrustades med en "floating internia", som bromsade upp rekylen mikrosekunden efter kompressionsslaget. Detta var ett system som man kallade HE (High Efficency) och som inte finns på slutna gasfjädervapen. Slutligen så blir gasfjäder/luftfjäder-vapen alltid groteskt tunga att anspänna på grund av sin styvhet i drivkällan.


Exakt hur tunga de är att spänna är enklare att förstå om man sätter den erfoderliga kraften i perspektiv. En vanlig HW30S är lätt att spänna med 18 lbs i nödvändig kraft. Detta kan i princip alla människor, från unga tonåringar och uppåt, göra hela dagen lång utan att märka av någon uttröttning. De medeltunga vapnen är gevär som HW80/35 eller Diana 34/36 etc, alltså fullstora gevär med konventionell slagfjäder, de är ungefär dubbelt så tunga att spänna, runt 35 lbs, så här finns ungefär gränsen för vad en normal vuxen i de flesta fall anser som behagligt att skjuta med under en hel dag. Den här kraften är ofta mer än vad yngre skyttar och/eller de flesta kvinnor klarar av - mer än för några enstaka skott. Går vi därefter över till ett gasfjädervapen så hamnar HW90 på ca 45 lbs, visserligen lite kraftfullare än HW80 men ni förstår bilden. Ser man därefter på ett potent gasfjädervapen så kan vi exemplifiera med Theobens mäktiga Eliminator. Ställd för max effekt (vem kör en Eliminator på halvfart?) så kräver den 65 (!) lbs för att spännas upp!


Hur värderar man fördelarna då?


Gasfjädrarna har en oerhört snabb locktime och ger mera effekt. Detta är ett erkänt faktum och detta beror i sak inte på att man använder luft eller gas som pistongdrivningsmedium utan det beror helt enkelt på att pistongen färdas rakare på flykt från anspännt till avlossat läge.


En spiralslagfjäder kommer nämligen alltid att ha en inbyggd förlustfaktor i sig själv igenom det faktum att den är spiralvriden. Så fort en sådan fjäder dekomprimerar så sker även en rörelse i sidled, runt sin egen slaglängdsaxel. En tumregel brukar vara att slagfjädern har en verkningsgrad på ungefär 75% (enligt Tom Gore, Vortek). Vänder man på saken så försvinner alltså 1/4 av drivkällans energi till ingen nytta i form av olika förluster, alltså förluster som en gasfjäder i sammahanget saknar.


Det finns alltså tekniska vinster att göra på gasfjädervapen och dessa ska man absolut inte bortse ifrån. Personligen så ser jag emellertid också några farhågor, främst då att man levererar skenstrypta vapen till den svenska marknaden, vilket direkt går ut över skjutbarheten, samt att dessa enkla och billigare gasfjädervapen förses med lågpris skräpskikten som inte kommer att hålla eller i övrigt fungera pålitligt.


Mina allmänna rekommendationer för någon som är ny till sporten förändras inte av dessa nya vapens ankomst på marknaden. Köp en HW30S för 1995 kr eller kanske rent av ca 1500 kr direkt ifrån Tyskland. Skjut sedan och njut. Krävs det lägre räckvidd eller om precisionen hos HW30S inte räcker till - köp en fräsch begagnad Feinwerkbau 300. Om mera kraft önskas eller om man vill skjuta kaliber 22 och uppåt - köp ett PCP. Vid nyköp, titta på modeller som FX Airguns Typhoon, Crosman Discovery/Challenger eller CZ/AA S200-serien alternativt AA 400-serien och BSAs Scorpion/Ultra - de två sistnämnda då på privatimport eftersom de inte blir prisvärda vid köp i Sverige. Vid begagnatköp, samma vapen samt FX Airguns Cyclone-serien och även gamla FX2000 kan vara prisvärd för "rätt" pengar (max 4000 kr). Skippa fotpump om man inte kör HPA-vapen, gå på dykarflaska direkt (ca 1500-2000 kr beg + 1000 kr för ett fyllkit).


Vill man sedan köpa ett mer exklusivt fjädervapen så är det naturligtvis roligt, men jag tror inte att man ska pröva på det innan man har testat PCP, risken är då att man upplever att man har gjort ett "felköp". Ett billigt fjädervapen (typ 2000 kr) kan man alltid "ha över", men det är kanske inte lika kul med en bössa för 6000 kr. 

Av Johnny Ottosson - 16 juli 2014 10:00




Ett intressant tillbehör..

 


  En inställbar fartomställare till Crosman..


SteveNC har i dagarna visat en helt ny fartomställare till Crosmans vapen, en intressant lite sak som gör det möjligt att få en repeterbar inställning på olika utgångshastigheter liksom kompensera för ett fallande systemtryck. 

Av Johnny Ottosson - 14 juli 2014 23:00



Vassare än vad många tror...


  Här har vi 95 skott - 70 skott på 40 meter och 25 skott på 30 meter - ifrån en fyllning 135-65 Bar..


Idag sköt jag en hel fyllning, ifrån full till tom, på 40 meter. Det blev då 70 skott, samtliga redovisade ovan. Sedan sköt jag ut den sista luften på 30 meter eftersom träffarna började dala på den sjunde tavlan. Det räckte gott till ytterligare 25 skott med oförändrad träfflägeshöjd. Totalt så kunde jag alltså klämma ut 95 skott mellan 135 Bar och ner till 65 Bar då tuben är "tom".


Genomsnittet av samtliga 10-skotts tavlor på 40 meter blev 24.71 mm - under 1.00"


Bästa tavlan hamnade på 16 mm och den sämsta, tack vare en låg flyer, blev 31 mm.


Då luften efter 70 skott (jag får bara ut 62-63 skott inom 16 fps enligt kronografen) började försvinna så minskade jag avståndet till 30 meter för ytterligare 25 skott vars genomsnitt landade på 15.20 mm.


Väl hemma så var det bara att fylla upp igen. Jag passade på att räkna lite över ChAirGuns FillCalc och det visade sig att jag kan få ut 120 överfyllningar ifrån min 8 liters flaska. Räknar jag med sessioner som idag (95 skott) så betyder det 11.400 skott någonstans..


Dagens skytte stämmer onekligen till lite eftertanke. Ibland läser jag på olika forum om hur olika entusiaster har diverse besynnerlige önskemål ifrån sina tänkta favoritvapen. När jag då sitter och funderar lite över saken så vad behöver man egentligen ha och varför?


Här har jag ett vapen som är rimligt tyst, utan varken shroud eller ljuddämpare - man kan utan vidare skjuta hemma på sin radhustomt utan att någon reagerar, samtidigt som vapnet levererar riktigt regelbundna och fina träffbilder även på såpass långa avstånd som 40 meter. Geväret är lätt, totalt ambi - både mekanism och stock - så det fungerar precis lika bra för en vänsterskytt. De mest väsentliga fysiska parametrar är fullt justerbara. Bössan är licensfritt men kan ändå leverera bra precision på dryga distanser. Man får ut mängder (ca 100 skott) på en fyllning där lejonparten (ca 60 skott) ligger inom 15-16 fps spridning. Tack vare lågtryckssystemet så får man även fram tusentals skott på en enda fyllning.


Vad kan man egentligen mera begära av ett luftgevär?

Av Johnny Ottosson - 14 juli 2014 10:00



Vad skapar tystnad?


Avfyrningslätet ifrån ett PCP är ofta en irritation för de flesta skyttar, för att inte tala om dess omgivningar. En fråga som pluppade upp under veckan ifrån en fundersam läsare var ett konstaterande att olika PCP tydligen låter olika mycket, trots att de är på samma effekt.


Vad beror då detta på?


Generellt sett så finns det tre variabler som har den största påverkan på avfyrningslätet:


1. Pipans längd, en kort pipa låter mer än en lång


2. Vapnets systemtryck, ett högt systemtryck låter mer än ett lågt


3. Vapnets kaliber, en högre kaliber låter mer vid samma piplängd


Om vi börjar med att titta på pipans längd så är resonemanget här ganska enkelt för de flesta att inse. En kort pipa gör att trycket bakom diabolen släpps ut i fria luften innan trycket har fallit och ju högre tryck man släpper ut - desto högre smäller det.


Systemtrycket har också en stor betydelse. Jag har exempelvis noterat en betydande skillnad mellan 200-serien och min Challenger, de förstnämnda sköt jag ifrån ca 180 Bars tryck vid 10J och den sistnämnda ifrån ca 135 Bars tryck och skillnaden i ljudknall är betydlig, även om båda är relativt måttliga jämfört med kraftfullare PCP. Tittar man på mitt BSA Ultra som både har 235 Bar systemtryck, kort 12 tum pipa samt relativt grov kaliber (.22), så är det inte så konstigt att den smäller riktigt elakt.


Vapnets kaliber däremot har lite olika sekundära faktorer inblandade. En grov kaliber släpper förvisso ut en större mängd luft men samtidigt så har luften ett lägre tryck eftersom kalibern är grov. Därför kan man inte generallisera den är punkten lika enkelt. De flesta har säkert hört att frekvensen på ljudet, alltså hur ljudet låter snarare än hur högt det är i dB räknat, varierar mellan vapen i två olika kalibrar med samma piplängd ifrån drivkällor med samma grundeffekt. Likaså kan man lätt höra på ett PCP när luften börjar ta slut att skottljudet blir annorlunda, ett tommare och dovare läte utan den dämpade snärtighet som hörs när systemtrycket fortfarande är högt. Vapnets kaliber påverkar alltså ljudnivån, men om det är till det värre eller det bättre är väldigt individuellt beroende på de övriga faktorerna.


Den som då specifikt söker ett vapen som ska vara så tyst som möjligt, utan att använda tillsatser som shrouds eller rena ljuddämpare bör alltså i första hand titta efter ett vapen som har så lågt systemtryck som möjligt (eller regulator), liksom en så lång pipa som möjligt.

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se