Lika optimal som ful...

BSA Lightning XL Tactical

BSA Supersport är en av luftvapenvärldens verkliga evergreens. Redan när Gamo övertog BSA 1986 så var den i produktion och än idag utgör den stommen i BSAs lineup av fjäderluftvapen - ett kvarts sekel senare. Inte illa av en konstruktion som har rötterna ända tillbaka till BSA legendariska Meteor 1959.

För att kunna ligga i produktion under en så lång tid och fortfarande sälja bra så krävs det två saker; antingen att man är oerhört före sin tid eller att man låter en bra grundkonstruktion evolveras tillsammans med sin tid. BSA tog det säkra före det osäkra och kombinerade dessa två goda egenskaper i ett och samma vapen.

Supersport fick sin 18 tum långa pipa kapad till 14 tum i mitten av 1990-talet varpå den plötsligt blev BSA Carbine och började sälja ännu bättre än originalmodellen. Ett bra koncept tyckte BSA och kapade pipan ytterligare en liten bit för ännu bättre försäljningsframgångar - o se, det funkade minsann igen. Enter the Lightning. Lanserad i början av 2000-talet så gick Lightning med sin superkorta 10 tum pipa direkt upp bland bästsäljarna, detta trots att belackarna i tid och otid gärna berättade att namnet Lightning härrör ifrån de faktum att modellen, liksom blixten, sällan träffar på samma plats två gånger i rad.

Orignalmodellen av Lightning hade en del tekniska problem, inte minst eftersom den hade ett relativt rått avtryck, liksom alla Supersportversioner, samt en disharmonisk layout med sin källarkapade superkorta karbinpipa. Eftersom den trots allt sålde bra så beslöt BSA att man skulle utveckla modellen vidare och resultatet blev dagens Lightning XL.

Det perfekta fjädervapnet för skyddsjakt..?

Här fanns en Lightning som den borde vara, bättre avtryck och bättre balans. Ur ett praktiskt, men inte estetiskt, perspektiv så fulländades modellen för bara ett par år sedan igenom presentationen av undermodellen Lightning XL Tactical, den modell som vi ska titta lite närmare på idag.

Vapnet som illustrerar dagens inlägg är just en Lightning XL Tactical och det mest utmärkande är naturligtvis den groteskt formgivna men oerhört praktiska plastkolven. Ägaren, som bor i USA, är en hängiven skadedjursjägare och valde därför kaliber 25 till sitt vapen - den ultimata jaktkalibern av small bore airguns.

En skunk på drygt 5 kg är ingen match för 25 Rhino med 600 fps..

Med en utgångshastighet av 600 fps (183 mps) då den skjuter 19 grains Milbro Rhino så genererar den 16 ft/lbs och passar sådeles perfekt in under det svenska regelverket för luftvapen till skyddsjakt. Lätt, oöm och med tillräckligt av kraft och precision så utgör den på många sätt det optimalt praktiska valet för den fjäderföredragande skyddsjägarens primära beväpning i en urban miljö.

En Lonestar från USA

En god vän i USA, Luiz Ruiz, äger denna vackra Lonestar Mk II:

En formidabel långhållsmaskin..

Notera att dämpare för luftvapen (non firearms) är inget problem i USA under förutsättning att de inte kan demonteras ifrån pipan utan är permanent förankrade. Förbluffande många PCP saluförs över disk med dämpare i USA.

"Pics of my Lone Star, I have done nothing to it straight out of box
and it delivers ragged one hole groups at 50 yards every time, currently shooting 40 FPE for 22 shots with a 21 ES.

If I back out the hammer spring it gets 33 shots at 34 FPE with an ES of 27.

If you dont mind single shot the Lone Star is one awesome gun at $595."

Kortare än vanligt

Idag (måndag) körde jag min 200 på kortare avstånd än vanligt. Istället för 30 och 50 meter så blev det sådeles 25 och 30 meter. Anledningen till att jag inte körde 15 och 20 meter (ännu) som jag tänkte från början var att jag inte har en lämplig bana för så korta avstånd på ytterligare någon elle några veckor.

Som vanligt så är målbilden halva likaregeln, alltså 15 mm genomsnitt för 25 skott när det gäller 30 meter och 12 mm genomsnitt för 25 skott när det handlar om 25 meter. Ammunitionen är JSB RS 177.

Först börjar vi med vanliga 30 meter:

Ett resultat som jag hade förväntat mig.

Grupp 1: 16 mm

Grupp 2: 16 mm

Grupp 3: 15 mm

Grupp 4: 15 mm

Grupp 5: 8 mm

Genomsnitt: 14.00 mm

Tack vare det lugna vädret så fungerade allt som det skulle. Under 15 mm är alltså kravet och allt under 10 mm ser jag själv som mycket bra.

Nu är det dags att testa 25 meter, det är mycket sällan jag skjuter på kortare avstånd än 30 meter och här blir kravet 12 mm eller bättre för att jag ska vara nöjd och mycket bra blir allt under 8 mm.

Även här var det riktigt bra..

Grupp 1: 12 mm

Grupp 2: 8 mm

Grupp 3: 7 mm

Grupp 4: 7 mm

Grupp 5: 8 mm

Genomsnitt: 8.40 mm

Här ser man ett fenomen som är typiskt för effektsvaga PCP. Så fort avståndet krymper så minskar träffbilderna oproportionellt mycket. Eftersom vindens inverkan minskar så kommer vapnens prestanda så att säga ikapp avstånden och resultaten förbättras i motsvarande grad. Det ska bli mycket spännande att se vad min 200 kan prestera på 10, 15 och 20 meter framöver.

Linsskydd

Alla har sett dem och många har själva några men hur viktiga är de egentligen? Själv så använder jag alltid flips och jag har prövat de flesta storsäljarna på marknaden igenom åren. Liksom de flesta andra så började jag med bikini, sedan gick jag vidare med Bushwacker och nu använder jag bara Weaver. Däremellan så har de flesta större och även en del udda fabrikat passerat som one-offs.

Här nedan kommer en kort presentation av de mest kända varianterna som jag själv har prövat samt några rader om vad jag tycker om dessa. Generellt sett så ger alla linsskydd ett skydd mot främst damm och smuts. Det ackumuleras nämligen kopiösa mängder sådant och det lömska med främst dammet är att man har svårt att se det med blotta ögat eftersom ögat är så nära linserna när kikarsiktet används. Istället så förnimmer man bara en mjölkvit hinna och om man inte är van vid siktet sedan tidigare, exempelvis vid ett begagnatköp, så kanske man lätt och orättvist avfärdar siktet som av mindre god optisk kvalité.

Är det däremot ett sikte som man har ägt sedan nytt så inträder ett annat lömskt fenomen, försämringen sker så smygande att man lätt vänjer sig till vid den. Man kan säga att det är lite som med dåliga vindrutetorkare på bilen - det är först när man byter dem som man inser hur dåliga de gamla var...

Bikiniskydd

Vanligaste linsskydden torde bikini vara då detta skydd ofta medföljer de lite billigare kikarsiktena. Just att de medföljer eller är väldigt billiga att köpa till är dessa skydds absolut största förtjänster. I övrigt så är det mest nackdelar, inte minst det faktum att man inte riktigt vet var man ska göra av dem när de inte är monterade på siktet. Skulle man sedan behöva skjuta ett snabbt skott så tar det en stund att avlägsna dem och detta kräver inte sällan dessutom två lediga händer och detta kan nästan aldrig genomföras i själva anläggningen.

Bushwacker

Bushwacker var länge min favorit eftersom de låg bra till i pris samt hade de fördelar som bikiniskydden saknar. Man kan lätt flippa upp dem med fingerspetsarna, de sitter stadig på siktet både som nedfällda och uppfällda samt är dessutom användbara för snabba skott då man kan kolla rakt igenom skydden nedfällda. Nackdelarna är främst sladdrig passform, billig kvalitétskänsla samt att de tenderar till att fälla upp sig själva i tid och otid.

Butler Creek Flipup

BCs flipps är riktiga klassiker och mycket bra linsskydd, visserligen något dyrare man man får en mycket fin passform och till skillnad ifrån Bushwacker så fäller de inte upp sig innan skytten själv önskar. Dessa flips finns i två utförande med endera transparanta luckor eller sådana av genomfärgad svart plast. De förstnämnda kan man använda till nöds för att skjuta med och de förvränger inte bilden lika gravt som Bushwacker. Nackdelarna med BC är att de kräver en väldigt exakt matchning mellan kikarsiktets storlek och dito på BC. Det finns alltså ingen "stretchmån" som på många andra fabrikat utan man måste få exakt rätt size.

Weaver Flipup

Weaver kör en serie mycket bra flips, som jag själv använder på mina Leupolds. Här finns kan man säga alla goda egenskaper i ett och samma flip, därtill med en mycket bra prisbild. Passformen är suverän, samt dessutom förlåtande för några millimeter hit eller dit och funktionen hos luckorna helt klockren. Enda nackdelen är att de kan var lite trögare att manövrera jämfört med BC när de är helt nya. Dessa flips levereras som standard med båda gula eller transparanta luckor som kan monteras efter tycke och smak. Ett mycket bra köp.

Slutligen, tänk nu på att de viktigaste inte är vilka skydd ni använder utan att ni alltid kör med skydd varje gång....

Hur mycket är 10 joule jämfört med 7.50 joule..?

På våra forum så finns det ofta trådar som behandlar effektskillnaden mellan 7.50 joule och 10 joule. Anledningen är i de flesta fall att någon har köpt ett rent tävlingsgevär för 7.50 joule och önskar tävla med detta i HFT där vår nationella effektgräns är 10 joule.

Hur stor är då skillnaden i reda siffror mellan dessa båda effekter?

Det är lite av detta som vi ska titta lite på i dagens blogg. Är det värt att uppgradera ifrån 7.50 joule till fulla 10 joule eller omvänt, hur mycket förlorar den som skjuter 7.50 joule mot de starkare konkurrenterna?

Jag började med att göra två grafer som illustrerar skillnaden i ett bildligt perspektiv. Tyvärr så blir de en smula små eftersom bloggens utrymme är begränsat för bildstorlek men jag ska förtydliga dem efteråt med lite tabellvärden och tolkningar av vad man kan läsa ut av dessa.

En JSB RS som är skjuten med 178 mps - 7.50 joule.

En JSB RS som är skjuten med 205 mps - 10.00 joule.

Om vi börjar med 7.50 joule så kan vi ifrån tabellen utläsa följande, båda graferna är byggda på att vapnet är inskjutet på exakt 30 meter (33 yards):

Högsta punkt i projektilbanan: 28 mm vid 19 meter

Dropp vid 40 meter: 325 mm

Dropp vid 50 meter: 543 mm

Nu jämför vi istället mot 10.00 joule:

Högsta punkt i projektilbanan: 26 mm vid 20 meter

Dropp vid 40 meter: 243 mm

Dropp vid 50 meter: 404 mm

Här kan man tydligt se att på längre avstånd, alltså 35-40 meter och bortom detta, så är skillnaden minst sagt dramatisk. Räknar man 50 meter, som är rejält långt för den här effekten oavsett vilken av dem, så är skillnaden hela 14 cm!

En skytt med 7.50 joule måste alltså hålla över en hel måltavla (14x14 cm) för att träffa rakt på målet jämfört med 10 joule.

Vidare så kan man se att trots att båda effekterna är inskjutna på samma avstånd (30 meter) så skiljer det bara 2 mm på avvikelsen i höjd ut till 33 meter. På avstånd under 30 meter så är den praktiska skillnaden av effekten i praktiken försumbar och på 35 meter så är den fortfarande väldigt liten.

När vi tävlar här i Sverige så skjuter vi ganska ofta på 40 mm träffzoner och med en sådan förutsättning så är 10 joule helt klart ett smartare val. På 40-50 meter så kan en skicklig skytt peta in en diabol med en smula tur. Fast om denne istället skjuter 7.50 joule så krävs det istället rätt så mycket tur...

Hade vi däremot använt 25 mm träffzon så hade hastigheten inte spelat lika stor roll eftersom båda skyttarna i det scenariot hade behövt bra mycket mera tur än skicklighet.

Om banan istället hade varit lagd med 40 mm träffzon och de längsta målen på 30-35 meter (som på Hova i början av 2000-talet), så hade det inte spelat så stor roll vilket val man hade gjort. På ett så kort avstånd och med en så generös träffzon så hade båda effekterna vara ungefär likvärdiga.

Om vi nu inte tävlar med vapnet utan bara använder det för rekreativ plinking och lite skojskytte hemmavid, kanske lite informellt tavelskytte, så gäller i praktiken samma sak. Ligger vi inom 30-35 meter så spelar det absolut ingen roll om man har 7.50 joule eller 10 joule i vapnet - båda effektnivåerna är där likvärdiga.

CZ 200 - del 3

Nu har vi tittat lite på historien bakom tillkomsten av 200 samt olika effektnivåer/versoner av modellen. Idag ska vi kolla lite närmare på själva vapnet, dess ergonomi och hur det fungerar att använda det.

Det mest framträdande som de flesta reagerar på när man får modellen i handen är formatet - det är en otroligt liten och lätt bössa. Mitt eget exemplar, som är en Targetmodell, har en justerbar bakkappa vilket gör att både totallängden och längden till avtryckaren kan förändras. Totallängden är alltså ställbar mellan 82 cm till 89 cm och detta kan då jämföras med en Webley Tracker som ligger på 93 cm.

Avståndet mellan bakkappan och avtryckaren är på samma sätt också justerbar, mellan 32 till 38 cm. Detta gör att modellen passar lika bra för barn/ungdomar som för vuxna. Vikten (utan riktmedel och övriga tillbehör) hamnar på 2400-2600 gram (beroende på stock).

På alla versioner så är arvet ifrån tävlingsmodellerna markant, pistolgreppet är nästan vertikalt och man har en ganska hög siktlinje när man lägger an normalt. Detta blir helt perfekt för diopter eller kikarsikte. Den annars så vanliga anpassningen hos andra vapen till användandet av konventionella öppna riktmedel saknas av naturliga skäl helt och hållet.

Som original så är avtrycket justerbart på två sätt, dels så kan avtryckarbladet skjutas fram och tillbaka på en lätt lutande ramp och dels så kan avtryckarvikten justeras med en ställskruv. Min avtryckare ifrån Rowan Engineering har dessutom justermöjligheter i form av att själva avtryckarbladet kan höjas/sänkas samt skänkas i sidled. Överlag så anses avtrycket som bra, i relation till prisklassen, men själva avtryckarbladet är tyvärr som original i plast vilket ger en lätt fjädrande känsla som inte är speciellt behaglig. En eftermarknadsavtryckare är alltså varmt att rekomendera.

Vapnet repeterars/anspänns med ett repeterhandtag som sitter längst bak på blocket och som går ut åt höger. Att spänna upp är väldigt mjukt och lätt eftersom hammarfjäderns förspänning är låg. Placeringen av repeterhandtaget är också sådan att man kan sluta mekanismen endera igenom att använda handtaget på konventionellt sätt eller igenom att trycka på repeterhandtagets ände med tummen och sedan fälla ner handtaget i viloläge med pekfingret. Detta går betydligt fortare och det känns ofta som det naturliga valet om man exempelvis har försett sitt exemplar med ett eftermonterat magasin.

Targetmodellen är också lite speciell eftersom den förutom justerbar bakkappa även har en justerbar kolvkam som kan ställas upp och ner med en spännvidd på ca + 6 cm som mest. Justeringen sker igenom att man lägger till eller tar bort justeringsbrickor tills önskad höjd har uppnåtts. Dessa är så finurligt konstruerade att man inte behöver demontera kolvkamstoppen för att justera om utan det räcker med att man släpper lite på skruvarna så att brickorna kan sättas in eller tas bort.

I nästa del så ska vi kolla närmare på själva drivkällan och pipan samt tuberna som är valbara till modellen.

Att låna ett vapen

Jag lånar vapen ibland, mest för att kunna skriva artiklar om dem men då vi här i Sverige har en relativt låg gräns för licenskraven till luftvapen så blir det därför oftast aktuellt med lån av vapen på licens. Nästan alla har hört talas om "lånelicenser" men de exakta reglerna runt detta kan ibland kännas lite luddiga så därför tänkte jag titta lite närmare på dessa som ämnet för dagens blogg.

Vi ska här kolla på de tre olika sätten som man kan låna licensvapen:

Lånelicens

I vardagstal så brukar man kalla alla typer av lånade licenspliktiga vapen som lånelicenser men detta beskriver i strikta juridiska termer bara en enda specifik typ av lån som för de flesta är mycket sällan förekommande. Det handlar då om när en arbetsgivare lånar ut ett vapen till en anställd. Exempel på detta är en väktare som lånar ett skjutvapen ifrån ett vaktbolag etc.

Lånetillstånd

Lånetillståndet används när någon som inte själv har licens för ett motsvarande vapen önskar låna ett sådant. Ett lånetillstånd utfärdas alltid av polisen. Förfarandet är exakt samma som när man söker en licens när de gäller alla krav på sökanden (vandel, skåp, föreningsintyg etc). Ett lånetillstånd är obegränsat i tid men man får bara låna ett specifikt vapen under maximalt 14 dagar. Man kan säga att lånetillståndet ligger vilande och kan användas så fort man önskar låna ett vapen av rätt typ.

Låneintyg

Detta är den enklaste och vanligaste vägen att gå. Det kräver dock att man själv redan har licens för ett vapen av motsvarande typ. Om detta är fallet så laddar man bara ner en blankett ifrån Polisens hemsida.

Länk: http://www.polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Blanketter/Vapen/RPS_551_4_0408.pdf

Blanketten fyller man i och både vapenägare och vapenlånare behåller ett exemplar vardera. Detta intyg är giltigt under maximalt 14 dagar. Låntagaren har med sig sitt exemplar av blanketten, sin legitimation och sin riktiga licens för det motsvarande vapnet som man äger när man är ute och skjuter med det lånade vapnet. Långivaren förvarar lämpligtvis sitt exemplar av blanketten i sitt eget vapenskåp ifall han får inspektion och behöver förklara var hans vapen finns.

Ingen anmälan behöver göras till Polisen men rätt papper ska alltså kunna uppvisas på anmodan, exempelvis i en trafikkontroll eller om Polisen av annat skäl kräver att få reda på varför man är i besittning av ett speciellt skjutvapen.