Diverse reflektioner..

  Ljuddämpare, Airstripper och kornsikte i en och samma enhet...

Noterar att Andrew Hugget har presenterat en ny produkt, en "extra allt" att pryda framdelen av ett PCP med. Här finns det mesta man kan önska i ett och samma paket, möjligtvis utom ett smakfullt utseende.

Vidare så noterar jag att Laxå kommer att köra ytterligare en variant av tävling, denna gång så är det inte SM utan ett RM, alltså något man kallar för "Riksmästerskap"? Bititeln är "Scandinavian Open", vars innebörd är en smula dunkel. Vill man kanske antyda en förhoppning även om deltagare ifrån våra grannländer kanske?

Antalet klasser är dock spektakulärt många, inte mindre än 11 (!!) stycken, inklusive specifika klasser för damer och veteraner. Tänk, jag som i min enfald trodde att skytte var en gränsöverskridande tävlingsform där alla kunde tävla mot varann på lika villkor - oavsett kön och vuxen ålder. För säkerhets skull så har man garderat sig med en brakslapp om att minst tre stycken tävlanden krävs för att en klass ska gå av stapeln. Det blev ju lite konstigt vid en tidigare tävling när någon utsågs till svensk mästare (?) i en klass med bara en deltagare. Tävlingsledningen här har förbehållit sig rätten att samköra flera klasser i brist på deltagare, lite oklart dock om just vilka som slås ihop.

Nästa ögonbrynshöjare är prislappen - all time high med 250 kr !!

Sug på den ni! Dessutom krävs föranmälan, men det framgår dock inte om den är bindande eller om anmälningsavgiften gäller valfritt antal klasser alternativt om man förväntas betala 250 kr per klass. Lite mer frågetecken än utropstecken i inbjudan med andra ord.

Med tanke på kostnaden, säg kanske 750 kr för tre klasser (vilket ju är normalt) samt obligatorisk föranmälan, som kanske inte återbetalas vid återbud, för att åka (i mitt fall) 25 mil bort i okänt väder (risk för hällregn etc) så kan jag inte göra mer än häpna, höja på ögonbrynen och rycka på axlarna.

Lycka till där !!

Nä, nu orkar jag inte bry mig mer om alla dessa udda tävlingar som pluppar upp här och där hela tiden. Svenskt mästerskap hit och Riksmästerskap dit, traditionella regler här och nya regler med stoppur och rumpkudde där. Säsongen hittils har inte direkt givit mersmak med alla olika bud om vad som gäller hit och dit. Till detta så kommer dessutom krav på grönt kort nästa år när vi har skapat ännu mer byråkratiskt krångel till oss själva.

För min del så ska det i alla fall bli klubbtävlingar hemmavid precis som i gamla goda tider och kanske ett sista besök på Onsala till hösten eftersom det förmodligen blir sista gången man får vara med utan officiell certfiering.

Även om jag inte direkt har deltagit i alla tävlingar igenom åren så har det ändå varit kul att vara med någon gång då och då och jag ser det som en förmån att få ha upplevt en tid då vi sköt på Hova Jaktskyttebana helt utan föranmälningar, deltagaravgifter, tidtagarur, rumpkuddar eller liciensdiskussioner. Vi bara åkte dit med våra gevär, vi sköt och vi hade kul. Dessutom så träffade vi nya människor hela tiden och inte bara samma gamla herrklubb gång efter annan. Visst har får hobby förändrats stort under de gångna femton åren...

Klassiska diaboler..

För att fortsätta dagens tema av konstigheter och ocker så noterar jag att Fondprodukter sätter distinkt olika pris på Crosman Premiers, väljer man den tyngre varianten så kostar den 259 kr och väljer man den lättare så kostar den bara 179 kr. I båda fallen 1250 st i kaliber 177. Det intressanta är att Crosman själva begär precis samma pris för vilken vikt som - $24.59 och samma sak gäller även hos olika US handlare.

Frågan är anledningen, marginalförstärkning eller högre fraktpriser?

Air Arms efterträdare till sorgebarnet Ev2 är äntligen här...

Den har tagit tre år att få fram och nu ska regulatorerna fungera direkt från fabrik...!!

Världens dyraste halvfabrikat har den kallats, gamla Ev2-serien ifrån Air Arms. Efter två Mks så lade man ner serien och nu har man laddat om igen med en modell som man kallar FTP 900. För den facila summan av ca £1500 så kan man förvärva Air Arms nya flaggskepp - om man vågar.

Tyvärr så har driftsäkerheten inte direkt varit på topp och modellen plågades från mängder av udda barnsjukdomar, detta parat med Air Arms mycket måttliga intresse för att hjälpa köpare utanför UK har gjort Ev2 till luftvapenvärldens motsvarighet till bilarnas Chrysler Voyager - en iskall krångelmaskin där precis vad som helst kan och kommer att börja trassla precis när som helst, helt utan synbar anledning.

Nu får vi hoppas att det går bättre med nya FTP som i alla fall slipper bära belastningen av en Ev2-benämning Mk-någonting. En mycket god idé att byta namn för att slippa smittas av Ev2s vanrykte. Nu återstår bara att se om den här dyrgripen förmår att leverera i paritet med sin prislapp.

De första FX Airguns Bobcat är ute nu !

  Den första FX Airguns Indy som levererades - till en mycket nöjd ägare här hemma i Sverige.

Nu har FX Airguns Bobcat/Indy äntligen börjat levereras till sina hugade spekulanter. I går hämtade den här kunden ut sin splitt nya Indy igenom att hänga på låset personligen hos handlaren. Kalibern blev 22 och vapnet är utrustat med det helt nya matchavtrycket.

När jag skriver detta så är han på väg ut till skjutbanan för att skjuta in och bekanta sig med nyförvärvet. Klockan är halv elva här och det är redan 22 grader varmt i Ucklum. I princip helt vindstilla också. Jag hoppas att den lycklige ägaren har minst lika goda betingelser - då kommer det säkerligen att bli en kanondag för honom!

Vidare så köpte jag ett nytt fäste till HW35, denna gång ett Sportsmatch OP15C som är lite lätt lutande för att kompensera barreldroop, precis ett sådant som jag ägde till min gamla Feinwerkbau Sport en gång i tiden. Lustigt nog så är detta fäste spegelvänt jämfört med alla andra skenmontage ifrån Sportsmatch. Korrekt montera, alltså med rekylpinnen bakåt (för att passa i ett av hålen) så hamnar alltså skruvarna till skenan på vänster sidan av vapnet jämfört med höger sida som är gängsle på i princip alla andra fästen och definitivt alla andra Sportsmatch.

OP15C - notera att bilden visar ingen rekylpinne alls...

Noterbart är också att Sportsmatch anger samma höjd på detta fäste som på sina raka motsvarigheter, alltså att skillnaden i höjd därmed kan antas finnas på den bakre, högre, ringen. Så är emellertid inte fallet i verkligheten! Skillnaden finns på den främre ringen. Detta betyder att oavsett om Sportsmatch anger att detta fäste passar till 45 mm objektiv + PA-ring så stämmer inte det. Detta fäste ÄR lägre. Inte ens när jag tog av flippset på den objektivet så passade Legenden på bössan.

Lösningen blev helt enkelt att skifta sikte, nu hamnade därmed Leupolden, som är lägre, på HW35L och Bushnell Legend på FX Airguns Elite. Egentligen en nödlösning med andra ord men jag tror nog att jag trivs rätt bra med den lösningen också, den växer liksom på mig ju mer jag betraktar vapnen. Nu återstår bara att skjuta in och se hur allt fungerar i praktiken.

Fästet från Ramsbottom via Ebay kom alltså i tid och så gjorde även min nya avtryckare ifrån Rowans, ARHs varbygel kom ju tidigare i veckan liksom nya, snyggare, rembygelfästen från Unckle Mikes. Enda problemet var BAR, där jag köpte en ny säkringsknapp, på deras webshop så fanns den i lager men när den skulle levereras så var den plötsligt restad! Irriterande då jag helst vill byta alla prylar på en gång. Utan resultat så har jag försökt få besked av BAR om leveranstid..

Dum och dummare...?

Idag blir det bara ett kort inlägg. Till att börja med så kontaktades jag av en entusiast tidigare under dagen som hade förvånats över att Airgun hade inför någon form av lurkerspärr som gjorde att man bara kunde se ett fåtal sidor innan man var tvungen att logga in - något som naturligtvis inte är möjligt om man inte är medlem på forumet.

Nu vet jag inte vad Airgun har för mål med sin verksamhet men de flesta forum och självfallet även denna blogg försöker ju aktivt sprida hobbyn och intresset till så många "utomstående" människor som möjligt. Att då försöka stänga ute samma klientel är minst sagt kontraproduktivt! De flesta forum som brukar tillämpa dessa metoder tenderar till att ha någon form av sluten aktivitet, inte sällan en juridiskt tveksam sådan, som man inte vill att utomstående ska ta del utav.

Nu tror jag inte att så är fallet på just Airgun, de olagligheter som sker där sköts formodligen fortfarande i kulisserna, men just slutenheten kan vara ett problem för allas vår hobby. Det man kan fråga sig är naturligtvis syftet? Tja, kanske vill föra någon form av statistik?

Nästa mindre bra sak är Sportsmatch som har infört en ny form av rekylpinne som man kallar "EasyFit". Tanken bakom detta är att den enklare ska kunna tas bort och sättas dit efter behov. De gamla pinnarna var hårdare och krävde don & hammare för att demonteras/monteras. Problemet med de nya är dock att de böjer sig (!) under vapnets rekyl och riskerar därmed att skada finishen runt exempelvis rekylspärrhålen på vapen som AA och HW.

Detta är självfallet duktigt dumt och här får Sportsmatch göra om och göra rätt eftersom man faktiskt inte längre de facto har monopol på marknaden. Här finns Hawke, med en klart bättre gängad rekylpinne, liksom B-Square mfl som bara väntar på att ta marknad från Sportsmatch om de slarvar vidare på detta sätt.

Nä, till båda ovanstående - inse problemen, gör om och gör rätt.

Nya projektiler till gamla gevär...

  Defiants nya superprojektil för luftgevär sedan anno dazumal..

Många entsuiaster av äldre brittiska bössor har haft svårt att hitta bra ammunition sedan Eley Wasp moderniserades till rent skräp. Milbro har förvisso både TwinRing och Caledonian men detta är också diaboler vars prestanda även i praktiska termer för tankarna till en svunnen tid.

Nu har Defiant dock börjat producera en äkta 5.60 diabol för alla gamla Trackers, Airsporter och liknande!

Projektilen väger 14.50 grains och betingar £10.95 för 500 st.

Elektronik & Teknik

Jag satt och funderade lite över Silwer och KJs funderingar runt elektroniken i vissa av dagens moderna PCP, exempelvis Daystates toppmodeller. Där kan jag konstatera att ganska många entusiaster tycker nog mera som KJ än som Silwer i dessa frågor, alltså att man känner en instinktiv försiktighet mot elektronik i skjutvapen.

Varför, frågar jag mig?

Modern teknik i övrigt, alltså "normal" PCP teknologi, använder man ju glatt - så länge som den inte innehåller just elektronik. Vapen som exempelvis FX Airguns mekaniska mästerverk är ju designade via dator, tillverkade via CNC-utrustning och innehåller en hel del artficiella materialval, ifrån kompositer i stockar och packningar till mekaniska komponenter av högteknologiska legeringar. Designmässigt sett så är många av detta fabrikats modeller duktigt futuristiska i sin formgivning, redan 2003 års Cutlas och ända tills dess helt nya ättling, Bobcat.

Ändå har de vunnit en bred acceptans.

Kan det möjligtvis vara de eventuella rent sakliga nackdelarna med elektroniken som man är rädd för?

Men dagens elektronik är ju otroligt driftsäker och luftvapenmonterad dito är säkerligen inget undantag. Modern elektronik kan relativt prisbilligt byggas både absolut vatten och slagtåligt, trots mycket kompakta dimensioner. Jag har själv ett armbandsur, en Casio G-Shock, som förmodligen tål mer våld och vattentryck än vad jag själv någonsin skulle göra och därmed kunna utsätta den för, ens om jag ville. Min bil (en Toyota Prius) sägs innehålla 29 individuella datasystem sammanlänkade till varann i en mycket komplex harmoni. Detta är då elektronik som utsätts för mycket tuffa förhållanden i en personbil som rullar i ur och skur. Vi har växlande värme och kyla (-30/+80 grader), varierande viberationer, regelbunden exponering av damm, väta och kondens - ändå fungerar den perfekt. Den har nu rullat 13.000 mil under sex år och jag räknar kallt med att den ska fungera precis lika bra under minst tre gånger så lång tid. Behöver nämna att modellen är en av de modeller som får minst nedslag av SBP?

Så, elektroniken klarar säkert belastningen av att fungera i ett skjutvapen, vilka fördelar ger den då?

Tja, det mesta man kan göra med elektronik kan man ju (iaf i dagsläget) göra även med mekanik, vilket FX Airguns vs Daystate tydligt har visat igenom åren. Däremot så har elektroniken ett mervärde, det är helt enkelt kul med avancerad elektronik även om det inte ger någon konkret fördel. Lite som med färddatorn på bilen, detta fordon tar ju mig från A till B precis lika bra även om den inte hade haft ett statistikprogram som visar bränsleförbrukningen den senaste halvtimman i små femminutersintervaller. Men nu finns det ju ett sådant program och då kan man ju bara inte låta bli att använda det och när jag kör familjens mer konventionella miljöbil (Aygo) så saknar jag det innerligt.

Saker behöver ju inte vara konkret meningsfulla för att de ska skänka ägarglädje liksom, de kan ju bara vara kul att ha i all sin avancerade enkelhet. För att lösa de praktiska situationerna under normala omständigheter så klarar man sig som regel med mycket enklare utrustning än vad man har anskaffat. Precis som att jag kan sköta min vardag med ett armbandsur som visar 30 sekunder fel på ett år istället för ett som går 0,5 sekunder fel på samma tid så kan jag exempelvis pyssla med skyddsjakt nästan lika bra med ett gammalt mekaniskt Meteor likväl som ett elektronikspäckad Air Wolf.

Elektroniken däremot gör allt lite roligare, om man bara har den böjelsen...

Airgun Offline

Idag så har jag fått tre mail, ett telefonsamtal och ett personligt påpekande av en god vän att Airgun ligger nere. Jag vill därför ånyo - som alltid när något konstigt händer med Airgun - påpeka att jag INTE har något med detta forum och dess incidenter att göra, vilket många fortfarande förefaller tro..

Trots att jag alltså slutade vara aktiv där 2009 (fyra år sedan!) och trots att forumsägaren klart och tydligt har deklarerat att forumet är (tillfälligt) stängt på grund av flytt, så får jag ändå förfrågningar om vad som händer där. Då jag inte besitter en kristallkula så är mitt ärliga svar - jag har ingen aning!

Då man tydligen önskar att jag spekulerar runt saken så lutar dagens gissning åt att han endera är ärlig (!) o faktiskt ska flytta eller att han helt enkelt har tröttnat på allt tramsande fram och tillbaka runt olika påhittade SM-tävlingar i de mer obskyra (100 meter 10J BR !!) tävlingsgrenarna som tydligen pågår på klubbasis runt om i landet. Det sistnämnda renderade ju en veritabel pajkastning fram och tillbaka på forumet de senaste dagarna som forumet var öppet.

Mina åsikter om den sakfrågan?

Tja, jag orkar ärligt talat inte hålla mej uppdaterad och än mindre bevaka alla turer fram och tillbaka runt tävlingstramset. Vad jag kan förstå så finns det tydligen en fraktion seriösa tävlanden som vill ha internationell anslutning och som kämpar för att få vissa av dessa tävlingsformer etablerade på svensk mark samtidigt som en annan fraktion verkar läsa tävlingsregler ungefär som f-n läser Bibeln och hittar på diverse udda tävlingsformer utifrån detta.

Saken komplicerad ytterligare av att det ena forumet lägger munkavle på de deltagare som inte samtycker med det forumets ägares syn på sin fraktions förträfflighet samtidigt som det andra forumet slår sig på bröstet och hävdar att på hans forum råder det minsann "högt i tak". Tjena!

Kanske inte undra på att diverse aktörer funderar på var de kan skriva vad någonstans.

Nåväl...

Om det underlättar för de intresserade så får ni gärna köra er vendetta vidare här på kommentatorsfältet till detta inlägg, om inte annat så kan det ju ur terapeftiskt perspektivt ibland vara nyttigt att få prata av sig lite. Enda regeln är - inga personangrepp (detta av juridiska skäl). I sakfrågan så bryr jag mig inte om vem som påstår vad och ingenting kommer att censureras.

Go ahead - go crazy!

Varför ingen gasfjäder - varför Vortek ?

Jag har tidigare fått frågan och mitt enkla svar på saken är - den tillför inget. Dessutom så finns ju också nackdelen att det (ännu) inte existerar någon som passar för just HW35. Air Weapon Technology (AWT), som Theoben licensierade DIY eftermarknadsgasfjädrar till bygger ju på att pistongen saknar centralt upphak, något som i princip alla HW har. Det lysande undantaget är HW80, som det faktiskt existerade en gasfjäder till för eftermarknadsmontering, men där så ersattes hela pistongen. Detta innebar att den enheten var betydligt större och dyrare än AWTs vanliga skapelser. Skälet till att man gjorde sig detta "besvär" var ju att HW80 utgjorde en stor och viktiga modell på marknaden vid tiden för gasfjädrervapnens boom, på tidigt 90-tal.

På den tiden så var det ju inte bara Theoben och AWT som skapade gasfjädrar, där fanns även framtida kändisar som Fredrik Axelsson (FX Airguns), John Bowkett (Titan, BSA) och Tom Gore (Vortek). Med tiden så tog dock utvecklingen skilda vägar, Fredrik lämnade gasfjäderdelen (iaf just nu) och Bowketts system togs upp av Gamo varpå det sedan åter igen landade hos BSA i deras nya gasfjäder. Theoben gick omkull och patentet för gasfjädrar i Europa förföll så att AWT inte längre blev ensamna på marknaden med dessa drivkällor på vår kontinent. Gore utvecklade sina gasfjädrar till NitroPiston som Crosman köpte upp och nu marknadsför i sin nya linup bestående av diverse udda varumärken (Remmington, Trail, Legacy, Benjamin etc).

Hursomhelst...

Gasfjädervapen har fyra betydande nackdelar:

Högt pris jämfört med konventionella drivkällor (fjädrar + guider)

Svåra att montera själv, kräver alltid fjäderkomprimator

Ger en snabbare rekyl som kan gå hårt åt kikarsikten

Gör att vapnet blir avsevärt tyngre att anspänna

Fördelarna har traditionellt sett utmålats som tre stycken:

Snabb locktime ger bättre praktisk precision igenom snabbare diabolacceleration

Högre effekt hos vapnet, snabbare utgångshastighet och mera anslagsenergi

Gasfjädern mattas inte utan vapnet kan vara anspänt hur länge som helst

Att gasfjädrar är dyrare är kanske inte så konstigt, de är mer komplexa och de har alltid ett visst "svinn" i form av exemplar som läcker, blir fel i tillverkningen, blir reklamationer etc, vilket kostar pengar och vars kostnad bakas in i försäljningspriset. Alla och envar som någonsin har försökt montera en AWT i exempelvis en så mild bössa som Webley Tracker (vilken man normalt inte behöver komprimator för) inser direkt att en gasfjäder är inte alls lika mjuk och följsam som en vanlig spiralstålslagfjäder. Rekylen är sedan en bieffekt av den snabba Locktimen och det enda sätt man kan komma åt den är att motbalansera den, såsom Theoben gjorde med sina inmonterade luftfjädrar vilka utrustades med en "floating internia", som bromsade upp rekylen mikrosekunden efter kompressionsslaget. Detta var ett system som man kallade HE (High Efficency) och som inte finns på exempelvis AWTs lineup. Slutligen så blir gasfjäder/luftfjäder-vapen alltid groteskt tunga att anspänna på grund av sin styvhet i drivkällan.

Exakt hur tunga de är att spänna är enklare att förstå om man sätter den erfoderliga kraften i perspektiv. En vanlig HW30S är lätt att spänna med 18 lbs i nödvändig kraft. Detta kan i princip alla människor, från unga tonåringar och uppåt, göra hela dagen lång utan att märka av någon uttröttning. De medeltunga vapnen är gevär som HW80/35 eller Diana 34/36 etc, alltså fullstora gevär med konventionell slagfjäder, de är ungefär dubbelt så tunga att spänna, runt 35 lbs, så här finns ungefär gränsen för vad en normal vuxen i de flesta fall anser som behagligt att skjuta med under en hel dag. Den här kraften är ofta mer än vad yngre skyttar och/eller de flesta kvinnor klarar av - mer än för några enstaka skott. Går vi därefter över till ett gasfjädervapen så hamnar HW90 på ca 45 lbs, visserligen lite kraftfullare än HW80 men ni förstår bilden. Ser man därefter på ett potent gasfjädervapen så kan vi exemplifiera med Theobens mäktiga Eliminator. Ställd för max effekt (vem kör en Eliminator på halvfart?) så kräver den 65 (!) lbs för att spännas upp!

Hur värderar man fördelarna då?

Gasfjädrarna har en oerhört snabb locktime och ger mera effekt. Detta är ett erkänt faktum och detta beror i sak inte på att man använder luft eller gas som pistongdrivningsmedium utan det beror helt enkelt på att pistongen färdas rakare på flykt från anspännt till avlossat läge.

En spiralslagfjäder kommer nämligen alltid att ha en inbyggd förlustfaktor i sig själv igenom det faktum att den är spiralvriden. Så fort en sådan fjäder dekomprimerar så sker även en rörelse i sidled, runt sin egen slaglängdsaxel. En tumregel brukar vara att slagfjädern har en verkningsgrad på ungefär 75% (enligt Tom Gore, Vortek). Vänder man på saken så försvinner alltså 1/4 av drivkällans energi till ingen nytta i form av olika förluster, alltså förluster som en gasfjäder i sammahanget saknar.

När olika aktörer skapar tuningkits så brukar man lägga fokus på att minska slagfjäderns vibrationer. Detta kan ske på lite olika sätt, det vanligaste är att man monterar en tightare guide baktill som tvingar slagfjädern att "knipa" runt densamma så att vibrationerna minskar under avfyrningen. Ett annat trick är att tynga ner slagfjädern längs hela dess längd, något som Ladd Fanta var tidigt ute med under sent 60-tal i USA. Han kletade helt enkelt på tung underedsmassa ("body") på slagfjädern vilket lugnade ner den. När någon sedan frågade vad det var för äckligt svart klet som återfanns inuti hans tunade vapen så kunde han ju inte gärna svara underedsmassa utan när kunden själv fyllde i med -"Is it some kind of tar?", så bejakade Ladd detta fort som ögat och förtydligade; -"Its genuine mainspring tar". Konceptet fastnade och ännu i denna dag så saluför Jim Maccari på Air RIfle Headquarters sin "Genuine Mainspring Tar" på småburkar med en distinkt doft av Molykote.

Nåväl..

Den här typen av tuning kommer naturligtvis att ta bort twaanget i själva skottögonblicket, sätter man sedan in en lite klenare fjäder av bättre kvalité så kommer man också att få en lättare anspänning, mindre rekyl och längre fjäderlivslängd. Detta är ungefär vad man får ut av en traditionell tuning, hemmagjord eller proffslevererad.

Det Vortek har gjort och som var den geniala idén bakom verksamheten kläcktes av företagets ägare/grundare Tom Gore. Han konstaterade att om man skapade en bättre styrning på fjädern så att man filade bort nettoförlusterna skapade av slagfjäderns rörelse så skulle man erhålla både bättre skjutbarhet OCH ökad effekt. Alltså gasfjädersegenskaper utan gasfjäderns latenta nackdelar i fråga om rekyl och tyngd att anspänna. Så långt teorin, frågan var hur man skulle översätta tankegångarna i praktiken.

Tom började med att studera vad andra gjorde. En intressant sak var fenomenet "Lazaglide", alltså att man försåg pistongen med en syntetisk glidyta mot insidan av cylindern. Detta kunde ske på lite olika sätt, V-Mach/Venom körde med en ring runt perferin på pistongens botten, en del eftermarknadsaktörer använde "buttons" alltså ett fåtal gildpunkter i form av i pistongfoten infällda glidpuckar som låg an mot cylindern. Extra intressant var Ken Turners skapelse TX200 som såldes av Air Arms. Detta vapen har ju en exceptionellt hög effekt i relation till dess synnerligen klena slagfjäder, nästan helt utan förspänning. Dessutom var den då (ca 3 år sedan) i princip helt ensam på marknaden om att erbjuda syntetlager mot den inre mekaniken som standard för sin konstruktion.

Varför var TX200 så skön att skjuta med och hur kunde den ge en såpass hög effekt (lätt 20 joule) ur en fjäder av ungefär samma dimensioner som HW30S!? Vad hade Ken egentligen gjort?

Jo, konceptet bakom TX200 var helt enkelt att bygga vapnet effektivare. Med mindre energiförluster så krävdes det mindre bruttoeffekt och ju lägre bruttoeffekt man behöver för att ge önskad nettoeffekt desto färre nackdelar (rekyl etc) och desto fler fördelar (ökat skjutbarhet och effekt) når man. Konceptet var i grunden baserat på följade:

Central transferport

En centralt placerad transferport ger alltid högsta tänkbara verkningsgrad. Sitter öppningen i mitten på cylinderns vägg så fokuseras hela luftpulsen unisont och jämnt runt transferporten och maximal kraft uppnås. Diana valde att utnyttja den centralt placerade transferporten till att få ut monstereffekt (Diana 48/52/54/56) där TX-serien istället använde den ökade effektiviteten "åt andra hållet", alltså igenom att ha lägre effekt till priset av en riktigt klen slagfjäder. Då fick man en fjäder som var lätt att montera och som gav behagligt mjuk rekyl samtidigt som den blev väldigt lätt att anspänna. Ben Taylor var också inne på samma tanke när han konstruerade Zepyr-packningen, en packning som byggde på tanken att kompressionsytan av packningen försågs med "kanaler" som fokuserade luftpulsen mot den asymmetriskt placerade transferporten, en nästbästa lösning då man ju inte kan flytta transferporten på ett vapen utan avsevärt besvär.

Glidytorna

Nästa detalj var de syntetiska glidytorna. Den uppenbara fördelen, som de flesta ser och tänker på, är att mekaniken går mjukt och tyst utan skrapande läten från metall-till-metallkontakt. Men faktum är att de syntetiska glidytorna har en annan, avsevärt viktigare, funktion - de centrerar nämligen pistongen! En pistong är ju alltid centrerad i sitt huvud, på grund av kompressionspackningens placering, men i pistongens botten så finns det ju ingen styrning! Detta gör att pistongen kan svänga i sidled (eg. oscillera) och en sådan rörelse innebär osvikligen en avsevärd förlust. En förlust som på något sätt måste kompenseras för att nå en given effeknivå, då som regel kompenseras med exempelvis en kraftfullare fjäder etc. Om man däremot även hade en styrning i foten på pistongen så skulle pistongen kunna arbeta effektivare och då kunna drivas av en klenare fjäder osv.

Det fanns med andra ord mycket att lära av TX-serien, frågan är ju bara hur det hela skulle omsättas till DIY-kit för gemene man att använda på en lång rad av helt olika vapenmodeller?

Till att börja med så krävs det en bra slagfjäder och sedan någon form av styrningar för fjädern så att den rör sig så lite i sidled som möjligt. Vidare så behövs det någon form av centrering som gör att pistongen hela tiden går exakt rakt, utan att slösa energi på vibrationer eller okontrollerade sidorörelser. Slutligen så krävs det någon form av energireglering, det sistnämnda inte minst viktigt på marknader med strigenta regelverk för maximala anslagsenergier, exempelvis England.

Att få fram en bra fjäder är på många sätt den enklaste delen, Vortek använder här amerikanska fjädrar som man har värmebehandlat, försträckt och sedan har ändarna på fjädrarna jämnslipats, slutits och polerats. Bra fjädrar, säkerligen, men det är inte här som poängen med Vortek ligger, som jag ser saken.

Pistongcentreringen däremot unik! Baktill på slagfjädern så använder man dubbla guider, en konventionell inre på sedvanligt sätt och ett rörformat yttre guiderör. Det yttre guideröret är förhållandevis långt så när vapnet anspänns så kommer den rörformade guiden att glida in i själva pistongen! DÄR har vi en styrning. När pistongen frigörs vid avfyrningen så kommer guideröret att guida pistongen så att den avlossas centrerat på sin färd mot cylinderns ända. Därvidlag så behövs inga "buttons" eller liknande syntetglidytor på pistongens utsida - pistongen går rakt ändå.

Den inre guiden däremot är konventionell och fungerar på ett konventionellt sätt. I kombination med den rörformade guiden däremot så säkerställer den maximal styrsel på slagfjädern så att den dekomprimeras så rakt som möjligt, för maximal energiöverföring. Framtill så har man slutligen den tredje styrningen, i form av en hålborrad tophat. Förutom att styra fjädern ifrån andra ändan, så innebär hålet i mitten att detsamma också kan borras ut ytterligare. Gör man så då minskar man tophatens vikt och därmed finjusterar man anslagsenergin utan att behöva använda lösa spacerbrickor såsom V-Mach/Venom.

Allt sammantaget så har man här ett tuningkit som faktiskt ÖKAR vapnets anslagsenergi, i vissa fall rejält, utan att minska vapnets skjutbarhet. Satserna är enkla att montera eftersom de, som regel, är kortare än originaldelarna. Man har alltså gasfjäderegenskaper utan att behöva dra på gasfjädrarnas alla nackdelar. Prismässigt sett så hamnar man under gasfjädrarna och då får man också med en ny pistongpackning, vilket normal inte ingår till gasfjädrarna.

Den som är mer intresserad av detaljerna runt dessa superba tuningkits bör lämpligtvis slå Ronny på ProGunner en signal. Där kan man också få uppgifter om pris och tillgänglighet till olika modeller, liksom tips och råd runt montering och intrimmning av kitsen.