Varför ingen gasfjäder - varför Vortek ?

Jag har tidigare fått frågan och mitt enkla svar på saken är - den tillför inget. Dessutom så finns ju också nackdelen att det (ännu) inte existerar någon som passar för just HW35. Air Weapon Technology (AWT), som Theoben licensierade DIY eftermarknadsgasfjädrar till bygger ju på att pistongen saknar centralt upphak, något som i princip alla HW har. Det lysande undantaget är HW80, som det faktiskt existerade en gasfjäder till för eftermarknadsmontering, men där så ersattes hela pistongen. Detta innebar att den enheten var betydligt större och dyrare än AWTs vanliga skapelser. Skälet till att man gjorde sig detta "besvär" var ju att HW80 utgjorde en stor och viktiga modell på marknaden vid tiden för gasfjädrervapnens boom, på tidigt 90-tal.

På den tiden så var det ju inte bara Theoben och AWT som skapade gasfjädrar, där fanns även framtida kändisar som Fredrik Axelsson (FX Airguns), John Bowkett (Titan, BSA) och Tom Gore (Vortek). Med tiden så tog dock utvecklingen skilda vägar, Fredrik lämnade gasfjäderdelen (iaf just nu) och Bowketts system togs upp av Gamo varpå det sedan åter igen landade hos BSA i deras nya gasfjäder. Theoben gick omkull och patentet för gasfjädrar i Europa förföll så att AWT inte längre blev ensamna på marknaden med dessa drivkällor på vår kontinent. Gore utvecklade sina gasfjädrar till NitroPiston som Crosman köpte upp och nu marknadsför i sin nya linup bestående av diverse udda varumärken (Remmington, Trail, Legacy, Benjamin etc).

Hursomhelst...

Gasfjädervapen har fyra betydande nackdelar:

Högt pris jämfört med konventionella drivkällor (fjädrar + guider)

Svåra att montera själv, kräver alltid fjäderkomprimator

Ger en snabbare rekyl som kan gå hårt åt kikarsikten

Gör att vapnet blir avsevärt tyngre att anspänna

Fördelarna har traditionellt sett utmålats som tre stycken:

Snabb locktime ger bättre praktisk precision igenom snabbare diabolacceleration

Högre effekt hos vapnet, snabbare utgångshastighet och mera anslagsenergi

Gasfjädern mattas inte utan vapnet kan vara anspänt hur länge som helst

Att gasfjädrar är dyrare är kanske inte så konstigt, de är mer komplexa och de har alltid ett visst "svinn" i form av exemplar som läcker, blir fel i tillverkningen, blir reklamationer etc, vilket kostar pengar och vars kostnad bakas in i försäljningspriset. Alla och envar som någonsin har försökt montera en AWT i exempelvis en så mild bössa som Webley Tracker (vilken man normalt inte behöver komprimator för) inser direkt att en gasfjäder är inte alls lika mjuk och följsam som en vanlig spiralstålslagfjäder. Rekylen är sedan en bieffekt av den snabba Locktimen och det enda sätt man kan komma åt den är att motbalansera den, såsom Theoben gjorde med sina inmonterade luftfjädrar vilka utrustades med en "floating internia", som bromsade upp rekylen mikrosekunden efter kompressionsslaget. Detta var ett system som man kallade HE (High Efficency) och som inte finns på exempelvis AWTs lineup. Slutligen så blir gasfjäder/luftfjäder-vapen alltid groteskt tunga att anspänna på grund av sin styvhet i drivkällan.

Exakt hur tunga de är att spänna är enklare att förstå om man sätter den erfoderliga kraften i perspektiv. En vanlig HW30S är lätt att spänna med 18 lbs i nödvändig kraft. Detta kan i princip alla människor, från unga tonåringar och uppåt, göra hela dagen lång utan att märka av någon uttröttning. De medeltunga vapnen är gevär som HW80/35 eller Diana 34/36 etc, alltså fullstora gevär med konventionell slagfjäder, de är ungefär dubbelt så tunga att spänna, runt 35 lbs, så här finns ungefär gränsen för vad en normal vuxen i de flesta fall anser som behagligt att skjuta med under en hel dag. Den här kraften är ofta mer än vad yngre skyttar och/eller de flesta kvinnor klarar av - mer än för några enstaka skott. Går vi därefter över till ett gasfjädervapen så hamnar HW90 på ca 45 lbs, visserligen lite kraftfullare än HW80 men ni förstår bilden. Ser man därefter på ett potent gasfjädervapen så kan vi exemplifiera med Theobens mäktiga Eliminator. Ställd för max effekt (vem kör en Eliminator på halvfart?) så kräver den 65 (!) lbs för att spännas upp!

Hur värderar man fördelarna då?

Gasfjädrarna har en oerhört snabb locktime och ger mera effekt. Detta är ett erkänt faktum och detta beror i sak inte på att man använder luft eller gas som pistongdrivningsmedium utan det beror helt enkelt på att pistongen färdas rakare på flykt från anspännt till avlossat läge.

En spiralslagfjäder kommer nämligen alltid att ha en inbyggd förlustfaktor i sig själv igenom det faktum att den är spiralvriden. Så fort en sådan fjäder dekomprimerar så sker även en rörelse i sidled, runt sin egen slaglängdsaxel. En tumregel brukar vara att slagfjädern har en verkningsgrad på ungefär 75% (enligt Tom Gore, Vortek). Vänder man på saken så försvinner alltså 1/4 av drivkällans energi till ingen nytta i form av olika förluster, alltså förluster som en gasfjäder i sammahanget saknar.

När olika aktörer skapar tuningkits så brukar man lägga fokus på att minska slagfjäderns vibrationer. Detta kan ske på lite olika sätt, det vanligaste är att man monterar en tightare guide baktill som tvingar slagfjädern att "knipa" runt densamma så att vibrationerna minskar under avfyrningen. Ett annat trick är att tynga ner slagfjädern längs hela dess längd, något som Ladd Fanta var tidigt ute med under sent 60-tal i USA. Han kletade helt enkelt på tung underedsmassa ("body") på slagfjädern vilket lugnade ner den. När någon sedan frågade vad det var för äckligt svart klet som återfanns inuti hans tunade vapen så kunde han ju inte gärna svara underedsmassa utan när kunden själv fyllde i med -"Is it some kind of tar?", så bejakade Ladd detta fort som ögat och förtydligade; -"Its genuine mainspring tar". Konceptet fastnade och ännu i denna dag så saluför Jim Maccari på Air RIfle Headquarters sin "Genuine Mainspring Tar" på småburkar med en distinkt doft av Molykote.

Nåväl..

Den här typen av tuning kommer naturligtvis att ta bort twaanget i själva skottögonblicket, sätter man sedan in en lite klenare fjäder av bättre kvalité så kommer man också att få en lättare anspänning, mindre rekyl och längre fjäderlivslängd. Detta är ungefär vad man får ut av en traditionell tuning, hemmagjord eller proffslevererad.

Det Vortek har gjort och som var den geniala idén bakom verksamheten kläcktes av företagets ägare/grundare Tom Gore. Han konstaterade att om man skapade en bättre styrning på fjädern så att man filade bort nettoförlusterna skapade av slagfjäderns rörelse så skulle man erhålla både bättre skjutbarhet OCH ökad effekt. Alltså gasfjädersegenskaper utan gasfjäderns latenta nackdelar i fråga om rekyl och tyngd att anspänna. Så långt teorin, frågan var hur man skulle översätta tankegångarna i praktiken.

Tom började med att studera vad andra gjorde. En intressant sak var fenomenet "Lazaglide", alltså att man försåg pistongen med en syntetisk glidyta mot insidan av cylindern. Detta kunde ske på lite olika sätt, V-Mach/Venom körde med en ring runt perferin på pistongens botten, en del eftermarknadsaktörer använde "buttons" alltså ett fåtal gildpunkter i form av i pistongfoten infällda glidpuckar som låg an mot cylindern. Extra intressant var Ken Turners skapelse TX200 som såldes av Air Arms. Detta vapen har ju en exceptionellt hög effekt i relation till dess synnerligen klena slagfjäder, nästan helt utan förspänning. Dessutom var den då (ca 3 år sedan) i princip helt ensam på marknaden om att erbjuda syntetlager mot den inre mekaniken som standard för sin konstruktion.

Varför var TX200 så skön att skjuta med och hur kunde den ge en såpass hög effekt (lätt 20 joule) ur en fjäder av ungefär samma dimensioner som HW30S!? Vad hade Ken egentligen gjort?

Jo, konceptet bakom TX200 var helt enkelt att bygga vapnet effektivare. Med mindre energiförluster så krävdes det mindre bruttoeffekt och ju lägre bruttoeffekt man behöver för att ge önskad nettoeffekt desto färre nackdelar (rekyl etc) och desto fler fördelar (ökat skjutbarhet och effekt) når man. Konceptet var i grunden baserat på följade:

Central transferport

En centralt placerad transferport ger alltid högsta tänkbara verkningsgrad. Sitter öppningen i mitten på cylinderns vägg så fokuseras hela luftpulsen unisont och jämnt runt transferporten och maximal kraft uppnås. Diana valde att utnyttja den centralt placerade transferporten till att få ut monstereffekt (Diana 48/52/54/56) där TX-serien istället använde den ökade effektiviteten "åt andra hållet", alltså igenom att ha lägre effekt till priset av en riktigt klen slagfjäder. Då fick man en fjäder som var lätt att montera och som gav behagligt mjuk rekyl samtidigt som den blev väldigt lätt att anspänna. Ben Taylor var också inne på samma tanke när han konstruerade Zepyr-packningen, en packning som byggde på tanken att kompressionsytan av packningen försågs med "kanaler" som fokuserade luftpulsen mot den asymmetriskt placerade transferporten, en nästbästa lösning då man ju inte kan flytta transferporten på ett vapen utan avsevärt besvär.

Glidytorna

Nästa detalj var de syntetiska glidytorna. Den uppenbara fördelen, som de flesta ser och tänker på, är att mekaniken går mjukt och tyst utan skrapande läten från metall-till-metallkontakt. Men faktum är att de syntetiska glidytorna har en annan, avsevärt viktigare, funktion - de centrerar nämligen pistongen! En pistong är ju alltid centrerad i sitt huvud, på grund av kompressionspackningens placering, men i pistongens botten så finns det ju ingen styrning! Detta gör att pistongen kan svänga i sidled (eg. oscillera) och en sådan rörelse innebär osvikligen en avsevärd förlust. En förlust som på något sätt måste kompenseras för att nå en given effeknivå, då som regel kompenseras med exempelvis en kraftfullare fjäder etc. Om man däremot även hade en styrning i foten på pistongen så skulle pistongen kunna arbeta effektivare och då kunna drivas av en klenare fjäder osv.

Det fanns med andra ord mycket att lära av TX-serien, frågan är ju bara hur det hela skulle omsättas till DIY-kit för gemene man att använda på en lång rad av helt olika vapenmodeller?

Till att börja med så krävs det en bra slagfjäder och sedan någon form av styrningar för fjädern så att den rör sig så lite i sidled som möjligt. Vidare så behövs det någon form av centrering som gör att pistongen hela tiden går exakt rakt, utan att slösa energi på vibrationer eller okontrollerade sidorörelser. Slutligen så krävs det någon form av energireglering, det sistnämnda inte minst viktigt på marknader med strigenta regelverk för maximala anslagsenergier, exempelvis England.

Att få fram en bra fjäder är på många sätt den enklaste delen, Vortek använder här amerikanska fjädrar som man har värmebehandlat, försträckt och sedan har ändarna på fjädrarna jämnslipats, slutits och polerats. Bra fjädrar, säkerligen, men det är inte här som poängen med Vortek ligger, som jag ser saken.

Pistongcentreringen däremot unik! Baktill på slagfjädern så använder man dubbla guider, en konventionell inre på sedvanligt sätt och ett rörformat yttre guiderör. Det yttre guideröret är förhållandevis långt så när vapnet anspänns så kommer den rörformade guiden att glida in i själva pistongen! DÄR har vi en styrning. När pistongen frigörs vid avfyrningen så kommer guideröret att guida pistongen så att den avlossas centrerat på sin färd mot cylinderns ända. Därvidlag så behövs inga "buttons" eller liknande syntetglidytor på pistongens utsida - pistongen går rakt ändå.

Den inre guiden däremot är konventionell och fungerar på ett konventionellt sätt. I kombination med den rörformade guiden däremot så säkerställer den maximal styrsel på slagfjädern så att den dekomprimeras så rakt som möjligt, för maximal energiöverföring. Framtill så har man slutligen den tredje styrningen, i form av en hålborrad tophat. Förutom att styra fjädern ifrån andra ändan, så innebär hålet i mitten att detsamma också kan borras ut ytterligare. Gör man så då minskar man tophatens vikt och därmed finjusterar man anslagsenergin utan att behöva använda lösa spacerbrickor såsom V-Mach/Venom.

Allt sammantaget så har man här ett tuningkit som faktiskt ÖKAR vapnets anslagsenergi, i vissa fall rejält, utan att minska vapnets skjutbarhet. Satserna är enkla att montera eftersom de, som regel, är kortare än originaldelarna. Man har alltså gasfjäderegenskaper utan att behöva dra på gasfjädrarnas alla nackdelar. Prismässigt sett så hamnar man under gasfjädrarna och då får man också med en ny pistongpackning, vilket normal inte ingår till gasfjädrarna.

Den som är mer intresserad av detaljerna runt dessa superba tuningkits bör lämpligtvis slå Ronny på ProGunner en signal. Där kan man också få uppgifter om pris och tillgänglighet till olika modeller, liksom tips och råd runt montering och intrimmning av kitsen.

 

Silwer

15 juli 2013 12:01

Du är inte ensam, även jag tycker inte att gasfjäder är ett botemedel för allt.

Att det är så inne beror på att de vapnen är ren skit som de är original med fjäder och guider, säg Hatsan eller nån lågprisamerikan.

Det blir inte alls ett sånt lyft på en bra bygd bössa, där kan fjäder med de här uppräknade sakerna vara bäst.

Nu blir folk sura, men det är vad jag tycker.

 

thorgus

15 juli 2013 15:18

Ja, för oss som gillar rekylfjäderbössor så är det en rätt skön känsla när man får en spiralfjäder att skjuta gôtt, men det är klart att skulle Axelsson få för sig att återuppta gasfjäderspåret och bygga en rekylfjädersmälla av märket FX så kanske jag skulle överväga att införskaffa en dylik tingest - med den sannolikheten är väl ungefär lika stor som att vinna på lotto 2 veckor i rad - haha.

Men visst vore det intressant.

 

kj

15 juli 2013 16:34

silwer du skriver lågprisamerikan,mig veterligt finns det inom luftvapen ingen högprisamerikan?,däremot inom krutvapen,finns det

Johnny Ottosson

15 juli 2013 19:40

Högprisamerikan kan ju vara exempelvis Airforce Talon och liknande?

De ligger ju åtminstone i samma prisnivå som FX Airguns, om inte på Daystate eller Theobens höjder.

 

Silwer

15 juli 2013 17:28

Ok, det är nog sant, men jag förstår varför en gasfjäder kommitvtill pass där helt enkelt.
De bössor som inte är helt genomtänkta och som tar genvägar blir naturligt de som vinner på gasfjädern .främst

 

dagevert

16 juli 2013 00:17

Beklager Johnny, men at tx200 har like slapp fjær som en hw30 stemmer ikke.
Det stemmer heller ikke at det er den sentrerte transfer-porten som er årsaken til effektiviteten.

Mye av årsaken til TX'ens effektivitet ligger i transferporten, men det er den korte lengden på porten, ikke hvor den ligger, som skaper effektiviteten.

Du skriver en god del bra, men når det kommer til teknikk synes jeg du skal slutte å servere ting som ikke stemmer.

 

Silwer

16 juli 2013 01:46

De är heller inte för sam effekt, HW30 är tillverkad för tyska 7.5J och TX200 för 12fpe, sen hur den käns i 10J vet jag inte.

Faktum är ändå att AA har sin transferport centrerad, och kolla runt det är inte helt vanligt.

Jag råkar håla med om att de verkligen lyckades, de ville kampas med HW77 och de lyckades klaar bygga ett trycke som var minst lika bra och de bygde en bössa som jag anser är mer lättskruvad och klart vettigare än HW.

Jag har en Pro-Elite, en ovanlig bössa på 30J, hur lätskruvad som helst och med dubbla glidringar så det inte blir stål mot stål i cylindern och trots 30J ett fantastiskt trycke.

Man kan säga att den är som en stor AA Pro-sport i uppbygnad.
Men det slog inte väl ut, den kom 97 och PCP vågen hade redan kommmit i UK, de som skaffade FAC köpte PCP och bössan var rätt seg i 16J tyvärr.
Bara 1400 nåt tillverkades har jag för mig.

Men ävgen den andas det TX och PS gör än idag, inget lågpristrams, inget plast, vi bryr oss inte i exakt vad priset hamnar, vi gör vad vi gör.

Jag anser at det slår HW som lever på sina, PEn var tänkt att knäcka HW80 och tja det gör den, men finns tyvär inte i .25.

Jag har skruvat en del med min och satt i bla fullfartsfjäder, och det är så jävla smart uppbygt, och glidlagerna är en fröjd.

Jag hade önskat mer i sama stil på marknaden.

Nu har Walther LGV komkit in som det senaste, många glada användare och en hel del arga med, svårt at få grepp om denna.

Dian whatever är trams bara imo, folk ska köra D56or i det ena och det andra, det vill jag se, jag har provskjutit och det käns som billlighets FWB300s eller nåt, mer semirekylfritt årligt talat.

 

Leif

16 juli 2013 18:06

Jag hade Theoben gasfjäder i min ena Patriot och den sköt som en dröm :-)

I det fallet stämde inte dina nackdelar Johnny :-)

Den blev lättare att spänna
Något lägre effekt än original
Det behövdes ingen komprimator för den passade perfekt utan att pressas utan glapp
Skjutbarheten blev 300% bättre

Nu tror jag det är ett undantag så sätt..... iom. att dPatrioterna inte är så bra original

Johnny Ottosson

16 juli 2013 18:46

Jag tror att allt hade varit bättre än originalskrotet i Patrioten..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...