FX Airguns nya skyttecenter och uppkommande nyheter

  Nymålad fasad..

Idag så halkade jag över till FXs nya faciliteter och fick en guidad tur där av Fredrik himself. Lite kort så kan man säga att det är en riktigt stor anläggning som därför kommer att delas med ett antal andra företag. Den övergripande känslan är dock att detta kommer att bli riktigt bra och mera av ett skyttecentrum än en produktionsanläggning. Det finns en hel del konceptuellt nytänkande här i FXs nya byggnad.

Det mest minnesvärda ifrån dagen var dock en helt ny produkt för FX Airguns som imponerade stort. Som vanligt, frestas man nog att skriva, så har Fredrik hittat något ganska alldagligt och sedan utmanat tanken på hur saker och ting "borde" vara enbart för att skapa något väldigt enket och väldigt genialt såsom en helt ny produkt på marknaden. Själv kan jag inte göra annat än att häpna över kreativiteten hos den mannen!

Det är lite grann som med piporna, alla vapen har pipor men Smoothtwist är unikt.

Tyvärr så kan jag inte berätta mer om detaljerna runt denna innovation, det är säkert patent och liknande som ligger i bakgrunden, men så fort jag får möjlighet att presentera den här nyheten så kommer det att ske ungefär strax innan omgående. Det jag är nyfiken på är om Fredrik vågar vara ännu mera radikal runt den här produkten och verkligen följa upp prototypen runt detta egenskapsval?

Själv så var jag mest sugen på att ta med en dylik hem och pröva den per omgående. Visst, den fungerar säkert, men det är nog en sak som mest kommer till sin rätt om man får pröva den själv och se med egna ögon. Ibland så tror man ju att man har sett allt och att inget kan utvecklas ytterligare, då är det härligt att överbevisas fel.

Huvudet mot marken...?

Nu har Laxå lyckats lyssna av entusiasternas önska på ett lite mer framgångsrikt sätt och deklarerar därför en tävling den 22 september - dagen till ära min egen födelsedag! Förutom att tävlingen börjar i svinottan så förefaller man ha fått det mesta andra helt rätt - rimlig kostnadsbild (20 kr), brett utbud (både FT/BR) samt god tillgänglighet (söndag, geografisk plats, ingen riktig föranmälan).

Det hela är enkelt och rationellt, tre klasser (10J, full effekt och pistol), exakt vad den sistnämnda har på en FT tävling att göra är dock en smula oklart, det finns ju massor med organiserade pistolskyttetävlingar för luftpistoler åt den som ändå skulle ha den böjelsen. Självfallet så skulle pistol ha ersatts med en dokumenterat populära klassen "Öppna Riktmedel", istället.

Trist nog så har inte heller Laxå någon klass för vapen på full effekt, ett kroniskt tillkortakommande för samtliga av landets klubbar verkar det som. Man skriver beredvilligt ut intyg för licenser på vapen vida över 45J till tävling i Field Target men ingen arrangerar tävlingar för dem!?

Som sagt, en bra bit på väg och därför en mindre bit kvar för att nå en bra tävlingsform som kanske på sikt kan locka en och annan deltagare. Släng ut pistol, in med ÖR, lägg till en klass för full effekt (iaf för BR) och skippa allt vad föranmälan innebär så har ni landets vassaste upplägg.

Annonsen:

Välkommen till Laxå SkytteFörenings Öppna Klubbmästerskap i Field Target och i Bänkskytte!

Söndag den 22:a september

Bänkskyttet startar kl. 09.00 och Field Target startar efter att bänkskyttet har kommit igång ca. kl. 10.00

Laxå skytteförening anordnar öppet klubbmästerskap där vi kör en komprimerad tävling i både bänkskytte och Field target på samma dag. Det är alltså i första hand ett klubbmästerskap men tävlingen är öppen för alla att delta i mån av plats (gäller bänkskyttet och på FT skall alla som kommer kunna tävla ). Bänkskytte tävlar vi i på förmiddagen i tre skjutlag och totalt max 24 starter och Field target har färre skjutstationer och mål än vanligt.

Av praktiska skäl så kör vi med diplom i år så kan vi hålla ner startavgiften så att det blir 20:- per klass i både Bänkskytte och i Field Target.

Vi har korvgrillning med diplom och prisutdelning efter tävlingarna.


INBJUDAN, Field Target:

Då FT tar längre tid ju fler mål man har så kör vi på 5 skjutstationer med 4 mål på varje så hinner så många som möjligt med att gå mer än en runda och vi slår ihop fjäder och PCP så alla kan vara med och skjuta med sitt favoritvapen.

Maxavståndet är 40m och det är 2p för fällning och 1p för plåtträff (alla hjälps åt att lyssna).

Starttid: ca. kl 10.00

Klasser:
- Upp till 10J fjäder & PCP.
- 10J - 45J fjäder & PCP.
- Pistol.

Det behövs ingen föranmälan till Field Target tävlingen.

Startavgiften är 20kr/klass och betalas på plats.


INBJUDAN, Bänkskyttetävling för Luftgevär 25 meter

Vi tävlar enligt det internationella reglementet för bänkskytte med luftgevär från 25 meter.
MEN denna lilla minitävling är en liten "specialare" eftersom vi komprimerar den, så...

Vi tävlar bara i två klasser:
Den nationella klassen upp till 10J och en klass för 10-27J (LV och HV slås ihop)
För båda dessa klasser kör vi valfri optik och en maxvikt på hela riggen (bössa+kikarsikte) på 6,8kg

Vi kör 2st bänkskyttetavlor, alltså 2x25 skott.

Vi provar på att köra med 20 minuter per tavla (istället för 30 minuter), som det kommer att bli i det internationella reglementet framöver.

Så varje skjutlag skjuter 2x25 skott på 2x20 minuter (inklusive valfritt antal provskott)

Enklare vindvimplar finns på banan, men skyttarna får ha med sig egna vindsnurror och vindvisare om så önskas.

Anmälning
Endast föranmälning och anmälan är bindande.
Skytt får anmäla sig till båda klasserna, men antalet platser är begränsade, så det är först till kvarn att anmäla sig som gäller.

Startavgiften är 20kr/klass och betalas på plats.

Mejla anmälning med ert:

- Förnamn Efternamn
- Tävlingsklass
- Vapen och kaliber
- Telefonnummer
- E-post adress

Till: laxa_skf_br@hotmail.se

Vi fyller alltså på de tre skjutlagen så långt platserna räcker, så anmäl er snarast om ni vill vara med...

Skjuttider
Skjutlag 1: 09:00
Skjutlag 2: 10:00
Skjutlag 3: 11:00


Så här hittar du till tävlingsbanorna.

Vägbeskrivning
Laxå ligger exakt mitt i mellan Göteborg och Stockholm utmed E 20. När ni kommer till Laxå, sväng in på väg 205 (mot Askersund) vid det centralt placerade trafikljuset följ väg 205 ca 2 km. Sväng av vid skylten "skjutbanor/skogskyrkogård". Därefter så är det ca 4 km till banorna.

GPS-koordinater
WGS 84 (lat, lon):N 58° 57.501', E 14° 41.570'
WGS 84 decimal (lat, lon):58.95835, 14.69283
RT90:6537932, 1435993
SWEREF99:6535455, 482331

Varmt Välkomna!!!

En solig söndag hos Fuxerna

  Vackert väder, gott sällskap och måttligt med vind..

Idag så blev det dags att testa lite olika diaboler till min Elite. En av styrkorna hos just den här modellen är ju toleransen för alla möjliga och omöjliga sorters diaboler. För skojs skull så laddade jag upp 20 stycken diaboler av 4 olika sorter; 30.00 gn Definant, 25,40 gn JSB King, 27,80 gn Benjamin Domes och dessutom en hålspetsdiabol i form av 28,40 gn Baracuda Hunter. En salig blandning alltså. Mellan 25,40 till 30.00 gn, konventionell rundnos, minié och även expanderande hålspets - samtliga skjutna över fulla femtio meter med exakt samma riktpunkt.

  Visst ser det ut som en hagelskur men...

  ....samtliga diaboler träffade under locket på en Baracuda Hunter ask...!!

Testa att pröva samma sak med något annat vapen på detta avstånd, fyra olika sorters projektiler med 5 grains i maximal viktskillnad och där minst en sort är en expanderande hålspets. Jag har själv aldrig upplevt något annat vapen som har klarat av samma sak.

  Femtio meter är ett drygare avstånd än vad många tror, ser ni målen där nere?

För att få någon form av referens så sköt jag tio stycken Benjamin Domes, utmärkta men svindyra diaboler, över samma avstånd så att jag kunde få en bra riktpunktsjustering. Utfallet blev som följande:

  Det är riktigt synd att dessa diaboler är så dyra och smutsiga, skjuter bra gör de i alla fall...

Air Rifle Headquarters 1968 - sortimentet

En rejäl lunta...

Idag satte jag mig och bläddrade lite i en helt nyanländ ARH från 1968, en fascinerande tidsresa mer än fyra decennier tillbaka i tiden. Här kan man läsa om de hetaste vapnen för sommaren 68 liksom alla de tillbehör som den drivne (o välbeställde) entusiasten kunde skaffa sig. Katalogen var författad av den idag legendariske Robert Law och är hela 69 sidor tjock.

Här finns allt ifrån en konkret lineup av hans produkter, ett helt subjektivt handplockat sortiment mixat utav de bästa vapen som alla de världsledande tillverkarna, till flera kapitel om tidlösa ämnen såsom luftvapenjakt, mekanik & teknik samt hur man blir en duktig skytt med en rekylerande fjäderbössa. Det mesta är dessutom synnerligen vederhäftigt skrivet och lika allmängiltigt då som nu - eviga sanningar så att säga. Men visst, det finns en del konstigheter, men dessa är ändå ganska fåtaliga i relation till den totala informationsmängden. Att vissa sakförhållanden ändå blir fel kan till stor del förlåtas av det faktum att man på den tiden exempelvis helt saknade så basala tillbehör som en elektronisk kronograf.

  En tidlös klassiker och ett givet nybörjarval - då som nu...

I sitt sortiment av modeller så börjar man med att framhålla Weihrauch HW30S, jo, ni läser rätt - den var en populär storsäljare redan då. Fördelarna som framhålls är smidighet, låg vikt och enastående praktiskt precision inte minst tack vare Rekordavtrycket och en mjuk skjutcykel. För denna lilla juvel så fick man betala $44.50. Nästa steg upp var HW50 liksom HW55, vilka var dåtidens "standardvapen" med priser på $58 respektive $109. Samtliga dessa fanns även som enklare basmodeller till lite lägre pris med bland annat bokstockar. För jakt och skytte över längre avstånd och med en angiven utgångshastighet om hela 750 fps (!) så fanns magnumbössan HW35 på vars prislapp det stod $89. Slutligen så hade man en riktigt värsting i sin lineup, monstret HW Barakuda med över 900 fps (!!) angivet för kaliber 22 och 23 grains specialdiaboler. Bössan här gick på hela $104 och var enbart tillgänglig som specialbeställning.

  Myten Barakuda..

Nästa tillverkare var BSF som under varumärket Wischo sålde geväret Bavaria 55. Detta var också en rejäl magnumbössa, likvärdig HW35, som angavs till hela 780 fps! Priset var mycket attraktiva $55 och modellen blev en riktig storsäljare. Den fanns, liksom HW35, även valbar med kaliber 22 och då angivna 625 fps. En modell som rekomenderades för jakt och skytte på de riktigt långa avstånden, bortom 50 yards. Underligt nog så tog Robert bara in just den här modellen ifrån BSFs annars ganska breda sortiment.

Samma sak gällde dessuom för hela den inhemska vapenindustrin, där fanns det bara ett enda fabrikat som han ansåg konkurrentkraftigt nog för att erbjudas hans kunder - Sheridan! Kom nu ihåg att detta handlar om Racines Sheridan, alltså äkta Sheridans långt innan Crosman och andra klumpiga ägare hade besudlat varumärket. På den här tiden så stod Sheridan på sin absoluta topp med sin Rocker-model och i skenet av övriga aktörer så hade man naturligtvis sin givna plats. Till att börja med så såldes den naturligtvis enbart i den (relativt den förhärskande 177) grova kaliber 20 och dess miniéliknande projektil vägde hela 16 1/4 grains. När en såpass tung projektil for av med imponerande (angivna) 700 fps så förstår man lätt att den här modell var sin tids dominerande jaktluftgevär. Förutom grov kaliber och hög utgångshastighet så var ju dessutom geväret helt rekyfritt - unikt för sin tid. Finish och passning ansågs (o är) minst på samma nivå som samtida tyska vapen men prislappen på den tiden i USA var synnerligen attraktiv - $33.50!

  Robert Law - skaparen av den moderna luftvapenhobbyn i USA...

Med dessa så var sortimentet av Sporting Air Rifles avklarat, nu återstod Match Air Rifles, alltså vapen mer riktade på ultimat precision än på kraft.

Dåtidens kung av matchvapnen var Feinwerkbau och här fanns två modeller, dels den enklare M/110 som kostade $135 och dels den toppmoderna semirekylfria M/150 för hela $170. Den sistnämnda får självfallet mycket fokus eftersom att den har sin då helt unika semirekylfria konstruktion med flytande upphängning av mekanismen i stocken. Flera sidor spenderas är på att förtydliga för den, troligtvis tämligen okunnige, genomsnittsamerikanen att detta inte är att jämföra med hans "average BB-gun" i fråga om praktisk precision. Vidare så betonas det också att BBs av stål icke får användas i detta vapens "precisionsräfflade stålpipa".

Främsta konkurrenten till den nya Feinwerkbaun var Dianas GISS-baserade M/60 som också betingade hårresande $169. Detta var det enda vapen från Diana som Robert tog upp i sitt sortiment detta år men vilken bössa det var (o är)! Förutom FWB och Diana så saluförde man också Anschutz med sina 220 & 250. Dessa vapen hade en något sämre försäljning främst beroende på ett högre pris - $199.

  Ett smart sätt att demonstrera precision i en bok, ställ broschyren på 10 meter o studera träffbilden..

Nu kan man tycka att $20 kanske inte är så mycket men vid denna tid så tjänade en vit amerikansk industriarbetare, som vid denna tid var relativt välavlönad, ca $7200 per år. I dagens penningvärde så motsvarade detta ungefär 300.000 kr. Ville man köpa amerikas mest sålda bil vid den här tiden, en splitt ny 68 Chevy Impala så fick man betala $2850 men då fick man sursexa och treväxlad låda. Önskades det en liten V8 och automat samt lite normal utrustning så fick man betala runt £3200. Bilar var med andra ord relativt dyra på den här tiden. För luftgevär så var saken en annan, ett vapen för $100 motsvarade alltså ca 4200 kr och en skillnad på $20 blev motsvarande 840 kr. Få amerikaner var emellertid beredda att betala en och en halv veckolön för ett luftgevär då en vanlig 22LR enkelt kunde köpas hos närmaste järnaffär för mellan $15-50.

Går man sedan vidare och kollar på kikarsikten så fanns det bara tre stycken att välja mellan! Thats all. De allra flesta skyttar sköt med öppna riktmedel eller kiksikte på den här tiden och man kan lätt förstå varför när man ser på prisbilden och dessa kikarsiktes högst mediokra prestanda. Ett så kallat "sugrörsikte" alltså med 7/8" rör och 2.75 gångers förstoring kostade $16.95 (motsv. ca 700 kr). Ett motsvarande med hela x4 förstoring betingade $23.50 och dåtidens värstingsikte i katalogen med 1" rör och 3-8 gångers förstoring kostade $59 (motsv. ca 2500 kr). Till det sistnämnda så kom ett fäste för $14.95.

Vidare i sortimentet så fanns det även luftpistoler från W&S, BSF, Diana, Walther & FWB samt diverse vapenskötselutrustning och blandade tillbehör som bakkappor, bärremmar, lösa kilbaser och diopter/kiksikten i mängd. Ibland tillbehören så finns det speciellt två kategorier som jag tycker är extra intressanta - tuningparts och diaboler.

  Luftvapenjakt i USA under mitten av 1960-talet...

Trots att vi talar om ett sortiment som är nästan ett halvt sekel gammalt så fanns det ett sortiment tuningdelar som de flesta av oss utan tvekan skulle kunna känna igen ifrån en modern handlare. Här fanns lösa slagfjädrar, dito pistongpackningar och inte minst smörjmedel. Här fanns "heavy mainspring tar" likväl som "Molycote grease", det mesta av sortimentet från Ladd Fanta. En del av tillbehören var dock en smula udda, exempelvis en barrel sleeve som man knäppte på runt pipan för att skydda densamma från blåneringsslitage efter ständiga anspänningar!

Diabolerna får ett eget kapitel och upptas av produkter från H&N liksom brittiska Champion och Bulldog. Ibland de idag mer udda sorterna finns ett komplett sortiment från Bimoco och inte minst legendariska Lion Jet från japanska Pigeon Pellets. Just de sistnämnda är historiskt intressanta, Robert Law nosade upp dessa och de blev snabbt en stor hit, de var helt enkelt det sena 60-talet och 70-talets superdiabol på samma sätt som 80-talets Superdome, 90-talets Premiers och 00-talets JBS Exact. Lion Jets blev så populära att när Beeman började konkurrera med ARH i början på 70-talet så tog han över agenturen och namnade om dem till Beeman Silver Jet och det är under detta varumärke som dessa diaboler verkligen har gått till historien. En kul anekdot är två sortes diaboler med kaliber 25;

"Huge .25 calibre pellets! Up until the last decade bore #3 pellets was one of the 3 major calibers in production. For such arms we now proudly introduce the most fantastic commercial pellet ever made; our popular long, sleek Champion pellet in a whopping .25 calibre excution! This is a must for buffs as well as collectors. Super heavyweight at 23 grains. Fits most rifles in the obsolete 25 calibre."

Jojo, föga anade nog den gode Law att kaliber 25 skulle komma att växa till en riktig hit från 90-talet och framåt bara till att få ett dundergenombrott under tidigt 2010-tal när marknaden domineras av kraftfulla PCP, en vapentyp som i normal mening inte ens existerade vid den här tiden. I nästa del så ska vi se lite på luftvapenjakten i USA under 1960-talet, vad man använde och hur man bar sig åt...

Anspråkslöst roligt..

  Vacker varm svensk sensommar och ett klassiskt luftgevär på den egna tomten..

Idag så kunde jag på grund av beredskap/jourtjänst inte lämna hemmet så istället för att åka till skjutbanan och motionera de kraftfullare vapnen så blev det till att skjuta lite klenare, tystare och anspråkslösare vapen på den egna täppan hemmavid. Weapon of choice blev min 1963 vintage Diana 25.

  Först så var det fem meter rum till dörren..

  Därefter så blev det ytterligare tio meter fram till målet...

  Själva målet försågs med en rejäl måltavla så att man enkelt kan rikta och se träffar med öppna riktmedel..

  Utfallet blev ju rätt okej för 15 meter fristående och öppna riktmedel...

  Tillgängligheten att kunna skjuta när och var man vill är en stor fördel med traditionella luftvapen..

Att skjuta öppna riktmedel på 10-15 meter är ibland entusiasterna ofta ett underskattat nöje i all sin enkelhet. Faktum är att det lite grann kan liknas vid att äta chips, det är helt enkelt svårt att sluta - förutsatt att man använder en bössa av anständig kvalité. Min nu 50 år gamla Diana är ett mycket charmigt vapen och definitivt ett gevär som jag aldrig kommer att göra mig av med. Mest av allt av den enkla anledningen att det troligtvis aldrig går att återanskaffa.

  En blånering av den här kvalitén hittar man inte på dagens luftvapen...

Just min D25 är en Improved, alltså en mellanmodell mellan den äldre versionen med samma öppna riktmedel som jag har och den senare versionen med de nya riktmedlen. Improved tillverkades bara under ett enda år - 1964 och är unik på grund av kombinationen av kantig förstock (från 1963 o framåt) och äldre riktmedel (försvann 1963).

  Gudinnan kastar pilbågen till förmån för ett Diana luftgevär - vem kan klandra henne för detta...?

Hunting Field Target Sverige

Idag fick jag information om att man håller på att forma en ett nytt förbund enligt de brittiska HFT-reglerna. De klasser man funderar på att använda är Open (max 16J) respektive National (max 10J). För de som inte är bekanta med skillnaden mellan Field Target och Hunting Field Target så listar jag här de väsentligaste skillnaderna:

- Målen finns på 8-45 yards avstånd (~7-41 meter)

- Skjutställningarna medger inte att man sitter på rumpan

- Parallax och förstoringsgrad måste vara densamma igenom hela tävlingen

- Vindindikatorer, bipods, spiritlevels och liknande är inte tillåtna

Intressant är också att man inte skiljer mellan PCP och fjädervapen liksom att alla kalibrar går i gemensamma klasser. Anledningen till detta är att målen följer en speciell mall, ett visst antal mål måste finnas på ett visst avstånd under tävlingens gång och detta jämnar ut resultaten. De målen som befinner sig längst bort har alltså alltid de största träffzonerna, till gagn för fjädervapnen. Poängberäkningen är 2p för fällning och 1p för plåtträff med 0 poäng för helmiss.

Det ska bli spännande att se om detta förbund kommer att lyckas bättre än det förra, som istället var inriktat på den mer formella Field Taget-versionen...

Teds test av Bobcat

Från Ted´s Hold Over

Att höra eller inte..

Idag har jag lite roat kunna konstatera att OLK har ändrat förutsättningarna för den kommande tävlingen. Ifrån början så skulle man inte registrera plåtträff eftersom det helt enkelt är svårt att höra en plåtträff på lite längre avstånd.

Helt rimligt i sak.

Nu har man emellertid ändrat sig, nu accepterar man plåtträff - men bara i de klasser som har de effektsvagaste vapnen!?

Alltså, i den klassen där man får lägst ljud av en plåtträff, där tillämpar man plåtträff men i de klasser där projektilerna träffar med mera kraft och högre ljud - där tillämpar man inte plåtträff med motiveringen att det är för svårt att höra.

I mina öron så låter det som att det är kritiken som OLK inte har hört, snarare än skramlande metall - eller skramlar det mest i tomma tunnor tro?