Air Rifle Headquarters 1968 - sortimentet

En rejäl lunta...

Idag satte jag mig och bläddrade lite i en helt nyanländ ARH från 1968, en fascinerande tidsresa mer än fyra decennier tillbaka i tiden. Här kan man läsa om de hetaste vapnen för sommaren 68 liksom alla de tillbehör som den drivne (o välbeställde) entusiasten kunde skaffa sig. Katalogen var författad av den idag legendariske Robert Law och är hela 69 sidor tjock.

Här finns allt ifrån en konkret lineup av hans produkter, ett helt subjektivt handplockat sortiment mixat utav de bästa vapen som alla de världsledande tillverkarna, till flera kapitel om tidlösa ämnen såsom luftvapenjakt, mekanik & teknik samt hur man blir en duktig skytt med en rekylerande fjäderbössa. Det mesta är dessutom synnerligen vederhäftigt skrivet och lika allmängiltigt då som nu - eviga sanningar så att säga. Men visst, det finns en del konstigheter, men dessa är ändå ganska fåtaliga i relation till den totala informationsmängden. Att vissa sakförhållanden ändå blir fel kan till stor del förlåtas av det faktum att man på den tiden exempelvis helt saknade så basala tillbehör som en elektronisk kronograf.

  En tidlös klassiker och ett givet nybörjarval - då som nu...

I sitt sortiment av modeller så börjar man med att framhålla Weihrauch HW30S, jo, ni läser rätt - den var en populär storsäljare redan då. Fördelarna som framhålls är smidighet, låg vikt och enastående praktiskt precision inte minst tack vare Rekordavtrycket och en mjuk skjutcykel. För denna lilla juvel så fick man betala $44.50. Nästa steg upp var HW50 liksom HW55, vilka var dåtidens "standardvapen" med priser på $58 respektive $109. Samtliga dessa fanns även som enklare basmodeller till lite lägre pris med bland annat bokstockar. För jakt och skytte över längre avstånd och med en angiven utgångshastighet om hela 750 fps (!) så fanns magnumbössan HW35 på vars prislapp det stod $89. Slutligen så hade man en riktigt värsting i sin lineup, monstret HW Barakuda med över 900 fps (!!) angivet för kaliber 22 och 23 grains specialdiaboler. Bössan här gick på hela $104 och var enbart tillgänglig som specialbeställning.

  Myten Barakuda..

Nästa tillverkare var BSF som under varumärket Wischo sålde geväret Bavaria 55. Detta var också en rejäl magnumbössa, likvärdig HW35, som angavs till hela 780 fps! Priset var mycket attraktiva $55 och modellen blev en riktig storsäljare. Den fanns, liksom HW35, även valbar med kaliber 22 och då angivna 625 fps. En modell som rekomenderades för jakt och skytte på de riktigt långa avstånden, bortom 50 yards. Underligt nog så tog Robert bara in just den här modellen ifrån BSFs annars ganska breda sortiment.

Samma sak gällde dessuom för hela den inhemska vapenindustrin, där fanns det bara ett enda fabrikat som han ansåg konkurrentkraftigt nog för att erbjudas hans kunder - Sheridan! Kom nu ihåg att detta handlar om Racines Sheridan, alltså äkta Sheridans långt innan Crosman och andra klumpiga ägare hade besudlat varumärket. På den här tiden så stod Sheridan på sin absoluta topp med sin Rocker-model och i skenet av övriga aktörer så hade man naturligtvis sin givna plats. Till att börja med så såldes den naturligtvis enbart i den (relativt den förhärskande 177) grova kaliber 20 och dess miniéliknande projektil vägde hela 16 1/4 grains. När en såpass tung projektil for av med imponerande (angivna) 700 fps så förstår man lätt att den här modell var sin tids dominerande jaktluftgevär. Förutom grov kaliber och hög utgångshastighet så var ju dessutom geväret helt rekyfritt - unikt för sin tid. Finish och passning ansågs (o är) minst på samma nivå som samtida tyska vapen men prislappen på den tiden i USA var synnerligen attraktiv - $33.50!

  Robert Law - skaparen av den moderna luftvapenhobbyn i USA...

Med dessa så var sortimentet av Sporting Air Rifles avklarat, nu återstod Match Air Rifles, alltså vapen mer riktade på ultimat precision än på kraft.

Dåtidens kung av matchvapnen var Feinwerkbau och här fanns två modeller, dels den enklare M/110 som kostade $135 och dels den toppmoderna semirekylfria M/150 för hela $170. Den sistnämnda får självfallet mycket fokus eftersom att den har sin då helt unika semirekylfria konstruktion med flytande upphängning av mekanismen i stocken. Flera sidor spenderas är på att förtydliga för den, troligtvis tämligen okunnige, genomsnittsamerikanen att detta inte är att jämföra med hans "average BB-gun" i fråga om praktisk precision. Vidare så betonas det också att BBs av stål icke får användas i detta vapens "precisionsräfflade stålpipa".

Främsta konkurrenten till den nya Feinwerkbaun var Dianas GISS-baserade M/60 som också betingade hårresande $169. Detta var det enda vapen från Diana som Robert tog upp i sitt sortiment detta år men vilken bössa det var (o är)! Förutom FWB och Diana så saluförde man också Anschutz med sina 220 & 250. Dessa vapen hade en något sämre försäljning främst beroende på ett högre pris - $199.

  Ett smart sätt att demonstrera precision i en bok, ställ broschyren på 10 meter o studera träffbilden..

Nu kan man tycka att $20 kanske inte är så mycket men vid denna tid så tjänade en vit amerikansk industriarbetare, som vid denna tid var relativt välavlönad, ca $7200 per år. I dagens penningvärde så motsvarade detta ungefär 300.000 kr. Ville man köpa amerikas mest sålda bil vid den här tiden, en splitt ny 68 Chevy Impala så fick man betala $2850 men då fick man sursexa och treväxlad låda. Önskades det en liten V8 och automat samt lite normal utrustning så fick man betala runt £3200. Bilar var med andra ord relativt dyra på den här tiden. För luftgevär så var saken en annan, ett vapen för $100 motsvarade alltså ca 4200 kr och en skillnad på $20 blev motsvarande 840 kr. Få amerikaner var emellertid beredda att betala en och en halv veckolön för ett luftgevär då en vanlig 22LR enkelt kunde köpas hos närmaste järnaffär för mellan $15-50.

Går man sedan vidare och kollar på kikarsikten så fanns det bara tre stycken att välja mellan! Thats all. De allra flesta skyttar sköt med öppna riktmedel eller kiksikte på den här tiden och man kan lätt förstå varför när man ser på prisbilden och dessa kikarsiktes högst mediokra prestanda. Ett så kallat "sugrörsikte" alltså med 7/8" rör och 2.75 gångers förstoring kostade $16.95 (motsv. ca 700 kr). Ett motsvarande med hela x4 förstoring betingade $23.50 och dåtidens värstingsikte i katalogen med 1" rör och 3-8 gångers förstoring kostade $59 (motsv. ca 2500 kr). Till det sistnämnda så kom ett fäste för $14.95.

Vidare i sortimentet så fanns det även luftpistoler från W&S, BSF, Diana, Walther & FWB samt diverse vapenskötselutrustning och blandade tillbehör som bakkappor, bärremmar, lösa kilbaser och diopter/kiksikten i mängd. Ibland tillbehören så finns det speciellt två kategorier som jag tycker är extra intressanta - tuningparts och diaboler.

  Luftvapenjakt i USA under mitten av 1960-talet...

Trots att vi talar om ett sortiment som är nästan ett halvt sekel gammalt så fanns det ett sortiment tuningdelar som de flesta av oss utan tvekan skulle kunna känna igen ifrån en modern handlare. Här fanns lösa slagfjädrar, dito pistongpackningar och inte minst smörjmedel. Här fanns "heavy mainspring tar" likväl som "Molycote grease", det mesta av sortimentet från Ladd Fanta. En del av tillbehören var dock en smula udda, exempelvis en barrel sleeve som man knäppte på runt pipan för att skydda densamma från blåneringsslitage efter ständiga anspänningar!

Diabolerna får ett eget kapitel och upptas av produkter från H&N liksom brittiska Champion och Bulldog. Ibland de idag mer udda sorterna finns ett komplett sortiment från Bimoco och inte minst legendariska Lion Jet från japanska Pigeon Pellets. Just de sistnämnda är historiskt intressanta, Robert Law nosade upp dessa och de blev snabbt en stor hit, de var helt enkelt det sena 60-talet och 70-talets superdiabol på samma sätt som 80-talets Superdome, 90-talets Premiers och 00-talets JBS Exact. Lion Jets blev så populära att när Beeman började konkurrera med ARH i början på 70-talet så tog han över agenturen och namnade om dem till Beeman Silver Jet och det är under detta varumärke som dessa diaboler verkligen har gått till historien. En kul anekdot är två sortes diaboler med kaliber 25;

"Huge .25 calibre pellets! Up until the last decade bore #3 pellets was one of the 3 major calibers in production. For such arms we now proudly introduce the most fantastic commercial pellet ever made; our popular long, sleek Champion pellet in a whopping .25 calibre excution! This is a must for buffs as well as collectors. Super heavyweight at 23 grains. Fits most rifles in the obsolete 25 calibre."

Jojo, föga anade nog den gode Law att kaliber 25 skulle komma att växa till en riktig hit från 90-talet och framåt bara till att få ett dundergenombrott under tidigt 2010-tal när marknaden domineras av kraftfulla PCP, en vapentyp som i normal mening inte ens existerade vid den här tiden. I nästa del så ska vi se lite på luftvapenjakten i USA under 1960-talet, vad man använde och hur man bar sig åt...

 

kj

25 augusti 2013 16:41

nog för att amerikanarna varit galna inom att jaga med klena vapen det kommer du nog att bevisa när du skriver om deras jakt,jakt med luftvapen bör inte få förekomma annat än kråkfågel och kanin råttor,alltså mindre arter,beror mycket på att kulorna är ju solida inte som tex klass 1 för älgjakt med olika utformning för att svampa upp,halvmantlade kulor,

Johnny Ottosson

25 augusti 2013 20:34

Inget säger att expansion är nödvändigt för att fälla ett vilt på ett humant sätt.

Med en tillräckligt grov diameter, i förhållande till viltets storlek, så får man till och med en bättre effekt än med en expanderande projektil då expansionsfasen kan vara nyckfull beroende på träffläge.

Skjuter man en älg med 20 mm solid mjuk blyrundkula så faller den på platsen, vilket svartkrutsjägare ständigt bevisar.

 

Johan

25 augusti 2013 19:53

Ser fram emot kommande artikel om luftjakt på 60 talet...

http://www.luftjakt.se

 

Silwer

26 augusti 2013 04:05

Jag har inte sett Barakuda monterat på annat än hw35, det var dock meningen att kunna användas på alla möjliga fjäderbössor.
Men ojämn effekt, tvingade til rundkulor då den sprängde sönder diaboler så sjönk ju även presisionen en hel del.
Och så var det ju inte luftgevör heller utan eterexplosiondrivet.
Det dök upp på 50talet och sägs ha arbetats på ända till 70talet, vilket ju här bevisats, man kan undra varför.
Jag har en test från 58 tror jag och personen är inte imponerad av saken, även om den kunde ge en del mer effektså var det som sagt för varierande.

I Sverige vet jag inte, troligen hade de inte ens räknats som luftvapen.
10 år ändrar en del iaf, då hade hw 35an och 55an, övrigt var ju Walther lg53 och lite sånt, amerikanska multipumpar (Sheridan) och deras co2 patrons kolsyrevapen.
Givetvis gamla Dianor.

10 år senare ser vi att mycket dykt upp, FWB tex, fler hw modeller.

På den engelska sidan vet jag inte vad som fanns för vanligt folk 58, 68 hade ju en hel del kommit.
Amerikanen som skrivit nämnda airgunbok från 58 är inne på inhemskt och tyskt främst, tyvärr.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...