Direktlänk till inlägg 7 juli 2016
BSA som aldrig blev...
Ett fullt produktionsklart vapen, sånär som på behållarlocket - som aldrig tillverkades..
För några dagar sedan så fick jag frågan om BSA aldrig har tillverkat ett Co2-vapen och i så fall varför? Egentligen så är skälen till detta väldigt goda - till att börja med så avfördes Co2-vapen från FAC, motsvarande licenskrav, först 1997!
Innan dess så låg alltså alla Co2-vapen (oavsett effekt!) på licenskrav i England.
De som då tog sig mödan att ansöka om en licens för ett luftvapen tenderade emellertid till att välja ett kraftfullt vapen långt över 12 fpe snarare än ett som råkade drivas med just Co2. Nästa goda skäl var det opålitliga brittiska vädret som ofta är lindrigt varmt, varpå Co2 fungerar dåligt eller i bästa fall väldigt opålitligt.
BSA var emellertid inne lite på att göra ett Co2-gevär och uppdrog därför åt John Bowkett att designa ett sådant varpå detta gevär, som aldrig hann få ett namn, skapades och det är den bössan vi kan beskåda högst upp i detta inlägg.
Som ni säkert ser så är det frågan om en modell som man plockade ihop av kända komponenter från lagerhyllan, något som BSA är mycket duktiga på att göra. Den enkla rena och i mina ögon vackert funktionella stocken tog man från Techstar, ett gevär som BSA tillverkade åt den dåvarande amerikanska återförsäljaren Compasseco (som sedermera blev uppköpta av Pyramid Air) men den var i sin tur baserad på Spitfire-stocken. Tittar vi sedan på stocken för Spitfire så var den skapad utifrån stocken till dåvarande Supersport och anledningen till detta släktskap är att mycket av stocken i grund och botten är samma råprodukt. BSA hade en grundmall för sin stock och sedan så fräste man ut mekaniken beroende på om man ville framställa en Supersport, en Spitfire eller en Techstar.
Mekaniskt sett så handlade det till största delen om just Techstar med vissa anpassningar för Co2-drift. En nyhet var emellertid mekanismen som penetrerar Co2-patronen, den hade en finess som gav full kraft redan vid det första skottet, något som är ovanligt för Co2-vapen som drivs med 12 grams standardpatroner. Prestandamässigt sett så handlade det om ca 30 skott på 12 fpe med kaliber 22.
I slutändan så var det emellertid oberäknerligheten hos Co2 som dödade modellen. Köparna ville ha vapen så nära 12 fpe som möjligt men om man ställde ett Co2-vapen där så skulle det ofelbart gå över gränsen om temperaturen i den miljö som vapnet användes ökade. Lösningen var att ställa bössan någonstans runt 9-10 fpe men då befarade BSA att köparna inte skulle vara intresserade av den. När allt sammanvägdes så bedömde man därtill att exportmarknaderna var för små och därmed så skulle inte projektet kunna bli en framgång varpå modellen aldrig togs in till produktion.
Synd, på en udda och spännande modell...