Direktlänk till inlägg 28 februari 2016
Politikerförakt och den tredje statsmaktens ansvar.
Ett tråkigt ämne kräver i alla fall en bra rubrikbild - FWB300RT med Leupold 6.5-20/40 EFR
Som man kan notera i kommentarerna på gårdagens inlägg om den nya luftvapenlagstiftningen i Skottland, likaså på kommenterar i tråden runt samma ämne på det svenska luftvapenforumet så förefaller just politikerföraktet att nå helt nya höjder. Tyvärr är det ju så att just politikerförakt tenderar till att florera i just de kretsar där vapen- och jaktintresserade människor samlas.
Frågan är dock bara om man helt enkelt inte skjuter budbäraren här?
Politiker är som människor i gemen och reagerar på ungefär samma sätt, möjligtvis faktiskt lite mera eftertänksamt eftersom de som regel har vunnit insikt i att att de flesta frågor och företeelser i verkligheten är mer komplexa och sammanvävda med helt andra och mindre uppenbara faktorer än vad lekmän i allmänhet inser.
Sant är emellertid att politiker nästan alltid - hur ideologiskt drivna de än framstår - är lyhörda över vad de tror är väljarnas åsikter. Det är ju faktiskt så att på sista raden så är det väljarna och inga andra som avgör huruvida politikern kommer att ha en framtid som just politiker eller inte.
Alltså - om en politiker uppfattar att väljarkåren önskar något så brukar denne i allmänhet vara snabb till att reagera på detta, av ren självbevarelsedrift. Frågor som däremot ligger utanför väljarkårens fokus bryr man sig vanligtvis inte alls om. Detta dels eftersom man har andra saker att lägga sin dyrbara tid på och dels eftersom politiker överlag anser att om något fungerar tillfredsställande så ska man inte in och peta på det.
Opinionen är alltså själva avtryckaren för politikerns reaktioner.
I de flesta demokratier av västerländskt snitt så drivs opinionen till stor del av media. Skulle media börja rapportera om att exempelvis människor skadas av skjutvapen och utmåla skjutvapen som ett stort problem så kommer självfallet politiker att reagera på detta. Det är både enkelt och logiskt.
Ändå så frodas politikerföraktet?
Än märkligare är attityden här i Sverige där vi har haft en stabil lagstiftning gällande luftvapen under snart 25 års tid. De förändringar som har ägt rum sedan dess har alla varit förbättringar, senast nu när vi fick tre gånger så hög tillåten licensfri anslagsenergi för luftdrivna automatvapen än tidigare.
Trots detta så utmålas politiker som problem?
Visst finns det problem i samhället. En polismyndighet som har svag ledning och som tillåter att enskilda tjänstemän pysslar med egenskapade bisarra tolkningar av lagstiftningen är både olämpligt och i förlängningen skadligt. Här kommer det ett stort ansvar på den tredje statsmakten att exponera detta så att kännedomen kommer till politikernas bord och därmed ger dem en möjlighet att styra upp situationen.
Polisen kräver ofta respekt för lagen men respekten är ett tveeggat svärd som fungerar lika bra åt båda håll. Om polismyndigheten kräver att medborgarna respekterar lagen så måste de också föregå med gott exempel och göra detsamma. Självklart kan tyckas men i vapenlagstiftningens fall så är detta dessvärre allt mer sällsynt.
Vad gäller politiker så är dessa överlag utmärkta tjänare och usla herrar.