Världens billigaste PCP

 
  Ett PCP för under $100!

Nu har de första exemplaren av XS60C kommit ut till kunder i USA och de första recensionerna förefaller odelat positiva, prisbilden till trots. Just priset är ju den största grejen med detta vapen - ett PCP för under $100 USD!

Hur man än räknar så är detta otroligt billigt, även i USA. På den marknaden så kan man köpa en Crosman Discovery för $369 som billigast och räknar man om detta pris till svenska kronor (samma skillnad) så hade prislappen hamnat på 865 kr. En aktör i Sverige, om vi räknar med en högre fraktkostnad borde kunna få dem på marknaden för 995 kr, detta eftersom Crosman tas ifrån en importör inom EU (som i sin tur har tagit in volymerna), en XS60C däremot får man ta in själv i egen batch ifrån ett land utanför EU (Kina). Även med ett pris i intervallet 1200-1700 kr så tror jag nog att ett vapen som XS60C kan vara konkurranskraftigt eftersom det helt enkelt inte finns någon annan aktör i detta prissegment. Våra billigaste PCP i nuläget är ju Discon för drygt 3000 kr.

Vad får man då för vapen för $100, eller rättare sagt - vad får man inte?

De första recensionerna är, som sagt positiva, i relation till priset. Ifrån fabrik så anger man "25 fpe" och ett test ifrån en ägare rapporterar runt 870 fps med 16 gn JSB. Över en kort sträng så har man mätt upp ca 4.00% avvikelse i hastighet ifrån skott till skott. I övrigt så är utförandet av enklaste sort, en ren omönstrad bokstock med blek finish. Alla metallytor är målade, snarare än blånerade men vapnet levereras komplett med öppna riktmedel, typ Tru-Glo. Liksom min egen Challenger och systermodellen Discovery från Crosman så är XS60C i grund och botten ett Co2 vapen så max fylltryck hamnar på 105 Bar. Även om man bara får ut tjugotalet skott på en fyllning så blir alltså vapnet enkelt att fylla även med handpump.

Återstår att se är om modellen kommer till Sverige.

Kronografmätningar vid tävlingarna

En bra kronografanläggning för en skytteklubb...

På det svenska luftvapenforumet så pågår nu en mycket intressant tråd och tack vare den eminente Scratch (kul att läsa hans inlägg igen) också en med lite glöd i. Vad frågan gäller den här gången är hur man kontrollmäter tävlingsvapnen inför tävlingarna i Field Target. Detta har tidigare varit en till stor del icke-fråga eftersom stämningen tidigare har varit avslappnad och några mps hit eller dit inte har spelat någon roll. Den tiden verkar nu vara borta och eftersom allt plötsligt ska vara ordentligt seriöst så ifrågasätts också allt - inklusive arrangörernas kontrollmätningsmetoder. 

Såvitt jag vet så är det bara en gång tidigare som man har haft en snarlik diskussion och det var någon gång nere i Onsala då jag tror någon hade problem med en FWB300 som han inte fick tävla med eftersom den var för snabb. I övrigt så har jag aldrig tidigare varken sett eller råkat ut för några kontrollmätningar. Man har av hävd helt enkelt litat på att deltagarna har varit ärliga - något som av någon anledning inte fungerar att göra när man nu ska vara mera "seriösa". 

Men till sakfrågan. Som jag förstår saken så gäller glasklara 195 mps med 8.44 gn vid mynningen och man tillåter där en avvikelse på +/- 2.00% För klassen med full effekt så verkar man dock inte ha angivit någon mätmetod, i alla fall inte i den aktuella tråden, frågan är då varför? Troligtvis så är detta en klass som man på sikt vill få bort ur tävlingarna.

När man sedan mäter så upprör sig någon över att man mäter EO och att man då får fram en något lägre effekt än om man mäter E4 med samma hastighet. Självfallet så spelar dock denna marginella skillnad ingen som helst praktisk roll för tävlingen. Problemet är emellertid att många ägare av främst fjädervapen har sina vapen ställda över 10J E0 och får då för hög effekt för tävlingen även om vapnen i juridisk mening klarar lagkraven om 10J E4. Utifrån det konkreta problemet, även om det är ett litet sådant, så har diskussionen eskalerat vidare till huruvida man behöver ha en certifierad kronograf fast monterad i en sluten låda för att resultaten ska vara rättvisa och pålitliga. Detta, mina vänner, är naturligtvis rent trams. 

Om jag nu hade fått sätta upp kriterier för en kontrollmätning så hade jag använt en Chony kronograf, undermodell oväsentligt. Den hade fått stå mörkt och fått belysning via sin belysningssats detta eftersom dagsljus faktiskt kan få dem att slå fel. Ofta så är den avvikelsen emellertid väldigt grov så att man som användare direkt inser att detta är fel, men ändå. Sedan hade jag skjutit på E 0.50 meter eftersom luftkvasten från tryckluft (och i synnerhet Co2) också kan få kronografen att visa fel. Därefter så hade jag satt en gräns på 10.00 joule med en avvikelse på +/- 2.00% för att kompensera för eventuella varierande diabolvikter etc.

Jag tycker det fyller en bra funktion att tävlingarna ligger något under den juridiska gränsen så att arrangören har absolut torrt på fötterna ifall något skulle hända. Även om vi sinsemellan kan ha en förlåtande attitid så kan man alltid ha maximal otur och springa på en nitisk åklagare i händelse av en eventuell olycka med personskador. Jag räknade själv på gränsen mot senaste klockningen av min Challenger och den tillåts då maxa ut på 199 mps med JSB 8.44 gn. Mitt högsta värde på hela kurvan var där 198 mps. Genomsnittet hamnade på 196 mps och lägsta värde vid 195 mps. Anledningen till detta är att jag har ställt vapnet för att vara lagligt med den ammunition jag skjuter, som är för kalibern förhållandevis tung (10.30 gn). Då PCP, som bekant, tappar effektivitet med lättare projektiler så har jag inga problem att klara av gränsen för tävlingarna trots att vapnet ligger exakt på gränsen E4.

Förlagsvis så tillämpar man samma princip när man ställer in ett fjädervapen, fast då med exempelvis JSB RS som ligger nere vid 7.33 gn. Har man då 10J E0 så klarar man garanterat gränsen vid E0 för tävlingarna med en tyngre diabol och defintivt den lagliga gränsen.

Svårare än så behöver det inte vara...

Tävling i Mörrum !

  Visst är det Mörrum SG som arrangerar när man ser ett sådant fallmål...

Idag vill jag passa på att tipsa om Mörrums tävling nästa söndag, alltså 140427. Detta blir säsongens första tävling i Svenska Skyttesportsförbundets Field Target. Mörrumsklubben, som har många framträdande medlemmar aktiva på vårt forum, är en etablerad klubb med en strukturerad verksamhet och god numerär. Detta borgar naturligtvis för både en välorganiserad tävling liksom ett stort besökarantal.

Enligt uppgifter ifrån klubben så har man redan erhållit ett drygt fyrtiotal föranmälningar, vilket naturligtvis är ett gott tecken. Har man nu bara vädret med sig så kan det bli en riktig kanontävling.

Det enda som klubben egentligen har emot sig är dess lätt avsides geografiska läge. Av våra tre metropoler (Sthlm, GBG och Malmö) så finns egentligen bara det sistnämnda inom rimligt avstånd, ca 14 mil och en och en halv timmas körtid. Själv har jag drygt 30 mil att köra enkel väg och ungefär 4 körtimmar. Ifrån Stockholm så handlar det om över 50 mil och fem timmar i bil.

Nästa bekymmer, som delvis anknyter till det avlägsna läget i ett hörn av Sverige, är själva regelverket. Liksom Onsala så erbjuder man bara två fria klasser, PCP 10J och fjädervapen 10J - det är allt. För att ytterligare förstärka detta problem så omfattar de fria klasserna bara 15 mål (mot övriga klasser 30 eller 45 mål). Det blir alltså en lång väg för många att köra bara för att skjuta väldigt lite. Naturligtvis är detta inga förutsättningar som gynnar ett högt deltagarantal så i skenet av detta så måste 40 stycken hittils föranmälda, sannolikt lokala entusiaster, vara mycket tillfredsställande för arrangörerna.

Om man däremot råkar bo i närheten och dessutom besitta alla nödvändiga kvalifikationer (skyttekort, vapenlicens, tävlinglicens etc) samt har några hundra över att spendera (startavgift 100 kr/klass) så kommer säkert en besökare att vara mer än nöjd med sitt tävlingsbesök.

Vi andra får hålla tummarna för att de utvalda får en riktigt trevlig dag och vettigt väder, trots den tidiga säsongen..

Förödelse i tankarna

Många av oss som skjuter med PCP använder i stor utsträckning en dykarflaska som fyllkälla. Alla som har gjort detta känner förhoppningsvis till att dykarflaskor regelbundet måste besiktigas och att om de då är behäftade med svagheter (ex rost) så måste de renoveras (blästras) för att bli godkända för ytterligare en period. Vanligtvis så försöker man typa om dem till "teknisk luft" vilket ger 10 år mellan besiktningstillfällena. Om man inte gör detta så gäller blott 5 år mellan varke besiktning.

Vad många däremot kanske inte tänker på är att en hel del personbilar också drivs med komprimerad gas, som regel natur- eller biogas. Dessa gasflaskor är som regel laddade till lite drygt 200 Bar men är godkända för 260 Bar. Jämfört med våra dykarflaskor så finns det ett antal väsentliga skillnader mot fordonsflaskorna.

Fordonsflaskor lever i en betydligt tuffare miljö. De utsätts omväxlande för värme och kyla, de utsätts för vibrationer och mekaniskt nötning sin infästning etc. Temperaturen på utsidan av en bil kan lätt skilja mellan -20 på vintern till +30 grader på sommaren.

Fordonsflaskor komprimeras och dekomprimeras mycket oftare ("tankas") varpå de "sträcks" i sitt material. Inte sällan sker detta en gång i veckan. Hur ofta fyller du som PCP-skytt din dykarflaska?

En dykflaska innehåller ren luft. Visst är trycket farligt men inte själva gasen. En fordonsflaska innehåller däremot nästan helt ren metangas.

Det händer att bilar krockar och då kan bilen (o tuben) skadas allvarligt. Den typen av extremt våld är svårt att utsätta en dykarflaska för, såvida man inte går ut på balkongen och kastar ner den från sjätte våningen eller liknande.

En dykarflaska måste besiktigas minst vart tionde år men kan teoretiskt sett användas hur länge som helst, om den bara klarar sina besiktningar. Fordonsflaskor däremot behöver aldrig besiktigas. Visserligen så rekommenderar EU enligt direktiv ECE R110 att man besiktigar dessa flaskor vart fjärde år - okulärt från utsidan och enbart mot läckage! Någon trycktest behövs inte.

Alla våra bilbesiktningsstationer då?

Vad gör dessa? Ingenting, är det korta svaret. Det finns inget direktiv som tvingar dem att kontrollera fordonens gasflaskor och eftersom flaskorna ofta sitter dolda bakom kåpor och paneler så sker inte ens en oklulär besiktning. Hade man ägnat tid åt att skruva isär dessa delar för att besiktiga flaskorna så hade besiktningen blivit dyrare varvid kunderna istället hade valt ett annat besiktningsföretag som är billigare. Fri konkurrens, ni vet...

Vad som däremot kan ställa till saken för bilägaren är att fordonsgasflaskan har en begränsad livslängd på 20 år ifrån tillverkningsdatum. Då måste den ovillkorligen skrotas. Sedan är det upp till bilägaren att endera köpa nya flaskor eller skrota bilen. Kan bilen desutom gå på bensin så kan man typa om den till ren bensindrift och plugga gasflaskan. Då får man en tyngre bil med jätteliten bränsletank och tillika räckvidd samt med något reducerat bagage. Ändå torde pluggningen vara det vanligaste valet..

En enda av de tre gasflaskor som sitter i en VW Passat Ecofuel från 2009 kostar nämligen 55.000 kr ink tankventil. Tilläggas bör att bilen innehåller inte mindre än tre gasflaskor. Just den här bilen hade bara gått 6200 mil så här tog Volkswagen Group reparationen på goodwill varpå kunden "bara" behövde betala 7700 kr för själva arbetet. När bilen är 20 år gammal och alla tre flaskorna behöver bytas.....tja....ni förstår läget...

Vad vill jag då egentligen ha sagt med det här inlägget..

Jag vet faktiskt inte, ibland blir man bara så trött på myndigheter som silar mygg och sväljer kameler...

Lite är lagom!

I samband med inlägget om det allt färre antalet tävlingar i HFT och BR så reagerade någon med förvåning och någon med löje över att jag skjuter 10J/177. Som de trogna besökarna på bloggen säkert vet så är detta inte någon nyhet. Faktum är att jag bedriver säkert 90% av allt mitt skytte med just 10J/177, detta trots att jag äger ett par tillståndspliktiga PCP med effekter som vida överstiger detta.

Att skjuta 10J/177 har jag gjort länge. För tiotalet år sedan så sköt jag ett par Weihrauch HW30S vilka sedemera ersattes av ett par AA/CZ200, där jag faktiskt ägde den sista så sent som 2012. Skälet till bytet var att jag helt enkelt är mer intresserad av PCP än fjädervapen samt att en 200 är mer lättskjuten än en HW30S. På en tävling så råkade jag dock få pröva en Crosman Challenger och med en gång så insåg jag att jag därmed hade hittat ett vapen som skulle passa mig bättre än mina 200. Främsta skälet till detta var främst ett betydligt bättre avtryckarsystem, lågtrycksfyllning och en straight-pull repetering istället för 200-seriens mer gammaldags upp-bak-fram-ner repetering. Detta tyckte jag vägde tyngre än 200-seriens starkare sidor i form av bättre finish, nättare format och demonterbara tuber.

Ska sanningen fram så är jag såpass nöjd med att skjuta 10J/177 att jag lätt skulle välja den här typen av vapen om jag hade varit tvungen att bara hålla mig till en enda kaliber och en enda effekt resten av livet. Anledningen till detta är helt enkelt mångsidigheten - den här kalibern och effekten är såpass bred att man kan göra i princip allt man rimligen kan begära ifrån ett luftgevär och därtill mycket som kraftfullare vapen inte klarar. Egentligen så finns det bara två begränsningar, för jaktbruk och vid skytte bortom 40 meter utomhus och/eller under tuffa yttre omständigheter (främst blåst). I gengäld så kan man skjuta bra inomhus och på kortare avstånd med billigare ammunition, lägre ljudnivå, fler skott på fyllningen och utan att kulfången blir skrot. Med 10J/177 så räcker även korta distanser för att skapa ett meningsfullt skytte. En annan stor fördel är att man slipper allt krångel med licenser och det absoluta föremålsansvaret. Just licenser medför ju stora kostnader, enorm frustration och en hel del bökande, förutom att man får ett icke ringa antal begränsningar till hur man får använda och förvara sitt vapen.

Ett exempel på detta är ägaren till en revolver som i en artikel publicerad av Expressen häromdagen berättade hur han hade drabbats av avslag på sin yrkan att få vapenlicensen förlängd. Anledningen till detta var att han bara hade kunnat påvisa 5 stycken tävlingar under två säsonger. Med ett så litet antal genomförda tävlingar så ansåg inte tillståndsenheten att han längre hade något sakligt behov av detta vapen.

Nu har vi ju "evighetslicenser" (ännu) på våra vapen men notera tillståndsenhetens nyttjande av sitt tolkningsföreträde - något som kammarrätten fastslog när vapenägaren överklagade - med bara 5 tävlingar på två säsonger så erhåller man ingen licens. Att han sedan hade en klubbkamrat som hade tävlat i exakt samma tävlingar (o placerat sig sämre!) fick sin licens förnyad hjälpte inte. Kammarrätten avslog överklagandet ändå.

Har man otur och får "fel" handläggare så är det alltså inte osannolikt att man måste ha tävlat i minst fem tävlingar utöver klubbtävlingsnivån under minst två säsonger för att få ut en licens. Detta har kammarrätten nu fastslagit igenom sitt utlåtande och möjligheten att vinna ett framtida överklagande av samma typ torde på grund av detta vara helt utsiktslösa. Så, som ni nu håller på att söka en licens, bli inte förvånade om det blir avslag trots att ni har ert föreningsintyg och ert "gröna kort" i ordning. Tillståndsenheten kan och får även efterfråga tävlingsaktivitet utöver rena klubbtävlingar.

Nu kan man naturligtvis fundera över hur tävlingsreslutat kan erhållas när man inte har något vapen för tävlingsformen men där är hänvisningen att man alltid kan låna vapen ifrån klubben eller, som i vårt fall, tävla flitigt några år med tillståndsfria vapen innan man kan anses kvalificerad nog för ett tillståndspliktigt dito. Likaså finns det en skillnad i sak mellan flerskotts enhandsvapen och våra luftgevär, för flerskotts enhandsvapen (o fullautovapen) så ska det krävas "synnerliga skäl" vilket inte krävs för övriga vapen ("evighetslicensvapen") men jag tror inte att alla handläggare ser eller respekterar den skillnaden till vår favör. Alla tecken, som jag ser saken, tyder på att utvecklingen går mot större restriktivitet i fråga om licensbifall och detta helt oavsett vapentyp/ändamål.

När sedan licensen har ordnats så kvarstår ansvaret för vapnet, både under transport och förvaring. Här finns en del begränsningar, det är till exempel inte helt problemfritt om man behöver smita in på ICA på väg hem från en tävling och lämnar vapnet i bilen etc. Ska man sedan skjuta så står man fri att nyttja sitt licensfria vapen i princip överallt där man endera äger marken eller har markägarens uttryckliga tillstånd (helst skriftligen) och där fara/olägenhet för annan inte kan antas föreligga. Ett luftvapen på målskyttelicens däremot får i praktiken bara användas på en skjutbana. Visserligen så finns brasklappen "skjutplats" men räkna inte med att en vanlig ordningspolis känner till detaljerna runt detta och även om man får rätt i långa loppet så är det aldrig kul att ha sitt vapen omhändertaget under det att en tidskrävande utredning runt ärendet pågår. Livet är alltså betydligt smidigare med licensfria vapen än tillståndspliktiga motsvarigheter.

Slutligen så har vi då kostnadsdelen. Ett vapenskåp är ett måste, räkna med från 2000 kr och uppåt. En förstalicens kostar i nuläget 750 kr. Sedan krävs några hundra i klubbavgift, 300 kr i tävlingslicens och i alla fall fem-sex hundra i olika startavgifter för att man ska känna sig hyfsat trygg i att man har tävlat tillräckligt mycket för att licensen ska beviljas. En femtiolapp för det "gröna kortet" är alltså nästan gratis i sammanhanget. Budgetera med andra ord minst vapenskåp + 2000 kr och bered dig sedan på en lång väntan. Först minst sex månader, kanske ännu längre om man har otur och tillståndsenheten kräver in diverse tävlingsresultat som tar tid att producera, därefter lika lång tid i handläggningsväntan. Till sist gäller det att välja "rätt" vapen, där lurar också en grav ekonomisk smäll om man väljer att sälja bössan och byta/sluta. Ett PCP för 10K har inte många kronor kvar om man tar den på licens och bor i ett distrikt med en stram tolking av licensreglerna ifrån tillståndsenheten.

I skenet av allt detta så är det kanske inte så konstigt att jag ser den ljusaste framtiden för tillståndsfria vapen även när det gäller våra olika tävlingsformer. Nu kan man lätt frestas att se allt i moll efter ovanstående redogörelse av läget i landet men faktum är att om man bara ger vapen av typen 10J/177 en chans så tror jag att de flesta entusiaster hittar en hel del skjutglädje även i dessa vapen.

Det har i alla fall jag alltid gjort.

En tanke...

Med anledning av gårdagens inlägg så satte jag mig ner och funderade lite runt hur en alternativ tävlingsform skulle kunna tänkas se ut om man primärt satsade mot att få in så många deltagare som möjligt att pröva vår form av luftvapenskytte.

Som bekant så är det ju alltid enkelt att klaga på något befintligt snarare än att försöka skapa något helt nytt så betrakta detta bara som tankar på pränt i dess mest lösa form.

Jag började med att fråga mig varför vi tävlar? Jag tror att vi tävlar eftersom vi vill ha roligt. Detta uppnår vi igenom att träffas och tävla på ett sådant sätt att vi vill mäta vår skicklighet som skyttar mot andra. Det vi inte vill göra är egentligen att jämföra prestandan hos vår utrustning. Vi vill låta kombinationen av utrusningsval och den skicklighet som en skytt under träning med sin valda utrusning kan uppnå jämföras mot andra skyttekamraters dito.

Tankegodset som sådant är inte nytt, när jag har spånat här hemma så gick främst tankarna till allstartävlingar. För er som inte känner till denna tävlingsform så kan man lite kort och vårdslöst förklara den med att man smälter samma två på pappret udda tävlingsformer till en och utformar den med syftet att den ska vara så underhållande som möjligt både för deltagare och åskådare. Ett exempel är motorcykelsporten Supermotard. Här tävlar man på en bana som inte är olik en gokartbana, alltså tekniskt krävande, kort och förhållandevis långsam, som delvis innehåller grus och slät asfalt om vartannat. Motorcyklarna blir då en hybrid mellan en roadracingmaskin och en motocross. Ibland så korsar man in vitt skilda sportformer till en, vår mest publika skytteform (skidskytte) är ett exempel på detta där man mixar skidåkning med salongsgevärsskytte.

Det jag tänker mig är att man utvecklar en skytteform som väver in de tävlingsformer som tidigare har visat sig vara populära ibland oss entusiaster. Man mixar alltså HFT med BR och lägger in silhuetteskytte därtill. Självklart så måste tävlingsformen vara så enkel som möjligt, både för arrangerande klubb och deltagarna. Ett vapen ska räcka och det ska av praktiska och juridiska skäl vara under 10 joule (valfri kaliber). Ett minium av rekvisita ska räcka för arrrangören, till skillnad ifrån dagens FT-tävlingar som kräver mängder med (dyra) fallmål och en hel del planering. Alla tävlingsformernas utfall räknas sedan samman för en totalplacering, alltså ungefär som i triathlon.

Det jag tänker mig är fem olika delmoment som ska reflektera vitt skilda delar av de skytteformer (användningsområde) som vi kan tänkas använda våra vapen för hemmavid.

Fallmål

En tävlingsform liknande HFT, maximalt 10 fallmål ska krävas - valfritt antal stationer. Få antal fallmål för att få fram en låg investeringskostnad och valfritt antal stationer beroende på arrangörens lokala förutsättningar att skapa en intressant bana. Saknas tillgång till fallmål så kan man använda spinners istället med då får man justera poängberäkningen. Avstånd 10-40 meter. Två poäng för fällning, en poäng för plåtträff och noll poäng för miss. Ingen rumpa i marken, annars valfri skjutställning. Resultatet flyttas över som startvärde till nästa gren.

Tavelskytte

Skytte från bord med fullt stöd. Tillåtna stöd är sådana som man endera har fästa på vapnet eller som man bär runt i samtliga grenar som en del av sin utrustning (ryggsäck etc). Detta gör BR ("servicesstöd") otympliga men möjliggör ändå mindre beanbags, bipod etc. Enkel tävlingsgradering; tio skott ska avfyras på 25 meters avstånd mot tio ringar som är 25 mm i diameter (en enkronas storlek). Träff inom ringen ("obrutet ringstreck") ger 1 poäng, utanför ger -1 poäng ifrån den tidigare ihopsamlade kvoten.

Silhouette

Samma regler som HFT-delen, ingen rumpa i marken men valfri skjutställning, inga skjutstöd får användas, förutom den egna kroppen. Kyckling på 20 meter, kalkon på 30 meter, gris på 40 meter och och får på 50 meter. Två skottförsök på varje mål. Varje fällt mål ger 3 poäng. Finns inte tillgång till metallsilhouetter så använder man skalenliga utskrifter (måltavlor) från internet istället.

10 M skytte

Fristående rakt upp och ned, 10 st tomma 22 LR hylsor ska fällas med tio skott. Varje träff ger 2 poäng, varje miss ger -2 poäng på den totala ställningen.

Long range

Samma som tavelskyttet tidigare. Avstånd 50 meter och målen tillverkas av vanliga lock från diabolaskar (lilla typen). Klädnypor håller fast dem så att de kan stå upp på ett plant underlag. 10 mål med ett skott på varje för 3 poäng per träff.

Nu ska jag inte fördjupa mig i fler detaljer, jag tror ni förstår själva principen – egentligen så krävs det inte några enorma resurser eller arbetsinsatser för att skapa en bra tävling bara man vågar tänka lite okonventionellt. Samma sak gäller tävlingsplatsen. När jag började tävla organiserat för runt 15 år sedan så gick många tävlingar på Hova fältskyttebana och dess största tillgång var att den låg perfekt geografiskt placerad – precis mitt emellan Stockholm och Malmö. Även de dåtida tävlingarna som SLUG arrangerade på Spillepengen (Malmö) och Dalby stenbrott låg bra eftersom tillgängligheten var god med tåg, både från Göteborg och Stockholm.

Vidare så säger inget att man måste tävla på en formell skjutbana. Jag har tävlat på de mest underliga urbana platser, ifrån Fagerlids sågverkshallar inomhus till på en stängd bilskrot (!).  En säker och avskild plats med tillåtelse av markägaren är allt som behövs eftersom vi använder licensfria vapen.

Man får helt enkelt använda fantasin.

Vad drar?

Jag har funderat lite över vad som attraherar en besökare till våra tävlingar. Jag tror att det finns vissa huvudsakliga komponenter som krävs för att en tävling ska kunna bli välbesökt.

En bra dag

Rätt tid på året, alltså inte tidigt på våren eller sen på hösten när vädret är oförutsägbart. Ingen dag som krockar med något annat stort evenemang (VM-final i fotboll etc). Helst en söndag eftersom folk tenderar att arbeta i större utsträckning på lördagar än på söndagar. Bra väder är viktigt, därför krävs det en reservdag ifall den planerade dagen exempelvis innebär regnrisk. I ett sådant läge så kan man ta söndag som huvuddag och lördag som reservdag.

Bra geografisk plats

Ju längre bort besökarna får färdas desto större risk är det att de inte färdas alls. Man bör försöka tänka sig en radie på ca 20 mil, det är ett avstånd som folk kan tänka sig att åka i normalfallet. Bra kommunikationer underlättar, alltså bra vägar eller tillgång till järnväg. Bra och fria parkeringsplatser faller också under den här punkten.

Låga kostnader

Vem vill egentligen betala 100 spänn för en klass? Kör man tre klasser så är det 300 spänn bara i deltagaravgifter. Till detta kommer bränslekostnader, förtäring och liknande. Låga eller inga avgifter attraherar naturligtvis mer besökare än höga omkostnader.

Fritt deltagande

Alla välkomna utan att behöva uppvisa en mängd formalia, alltså medlemskap i diverse föreningar, innehav av skyttekort, jägarexamen eller andra kvalifikationer som automatiskt kan tänkas diskvalificera en antal tänkbara deltagare.

Skytte hela dagen

Vem vill åka 20 mil för att skjuta 1 timma och vänta ut resultat i 6 ytterligare timmar? En besökare ska kunna hållas sysselsatt hela tiden så att dagen inte känns seeg. Här finns också behovet av att en skytt ska kunna delta i flera olika tävlingsmoment med ett och samma vapen. Man ska inte behöva ha bilen full med olika vapen för att kunna tävla i flera olika klasser eller grenar.

Låga utrustningskrav

Elitism måste bekämpas. Alla ska kunna ha en möjlig möjlighet att vinna med en förhållandevis enkel utrustning. Det är inte kul att delta i en tävling när man på förhand vet att möjligheten till en placering är obefintlig.

Vad tror ni andra?

Prisvärda måltavlor !

  Ett hundra tavlor för 49 kr - inte dumt.

I helgen så besökte jag Jula där de saluför förpackningar om 100 st måltavor till bra pris - 49 kr/fp. Jämfört med XXL som säljer 50 st för 39 kr så var detta ett klart bättre pris. Tavlorna håller standardiserade 14 x 14 cm och är tillverkad av kartong som håller hög kvalité i form av hålstabilitet och våtstyrka. Man erbjuder två spegelsidor, endera 5 riktpunkter eller en traditionellt enringad variant. Ett mycket bra köp.