Inga tävlingar denna säsong!

Idag kom så besked om att Laxå inte kommer att köra några BR tävlingar detta år. Även när det gäller HFT så kommer det inte att annordnas någon tävling inom Laxås regi, som det ser ut i skrivande stund. De enda två tävlingarna som jag hittils har sett påpannonserde är SM i BR hos Vittsjö och några tävlingar HFT hos Piteå.

För de som bor i närheten av PLVK så är det bara att gratulera, för oss andra som bor mer centralt så avskräcker förmodligen tyvärr de långa avstånden. Det som återstår är FT och det programmet är ju sedan länge spikat vilket de invigda troligtvis redan har konstaterat via FT Sveriges hemsida.

Tyvärr så verkar alltså 2014 bli ett mellanår i hopp om att någon klubb kan fånga upp intresset till nästa år.

I begynnelsen...

Idag blir det en gammal artikel ifrån tiden då allt började...

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FT1_zps57294645.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FT3_zpsc0559d2d.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FT5_zps36a1b300.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FT4_zpse51e4e3e.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FT2_zpscaa7436b.jpg

Den nya projektilbanan..

  En riktigt trevlig projektilbana.

Idag kommer projektilbanan ifrån den, för vapnet, nya inställningen med JSB Heavy 10.30 gn. Med den här projektilen så levererar vapnet en genomsnittlig utgångshastighet av 178 mps med ett spann på 175-180 mps. Inskjutningsavståndet valde jag till 25 meter och då ligger jag inom 2 cm diameter mellan 7.20 och 28.10 meter. Den andra centrerade träffpunkten hamnar därför här på 10 meter.

Byte till JSB Heavy

  Min Challenger nu laddad med JSBH.

Idag skiftade jag över från Defiant, som sköt överlägset bäst vid 7.50 joule, till JSB Heavy - som nu vid 10 joule har visat sig skjuta helt klart bäst. Det är märkligt hur ett vapens ammunitionspreferenser kan förändras så dramatiskt när man förändrar effekten, låt vara att de sker med nästan 30%.

  Trettio meter till målet med x9 förstoring...

Med den tyngre ammunitionen så krympte träffbilderna ordentligt vid mitt nuvarande effektuttag. Den här skillnaden blev än tydligare när man sköt på längre avstånd, alltså i det här sammanhanget mellan 30-40 meter.

  Visst krympte träffbilderna även på 25 meter men skillnaden var inte SÅ stor, här 10 träffar...

Efter att ha ställt in siktet på 25 meter så klickade jag upp åtta steg och då hamnade jag på en lämplig inställning för 30 meter. Nackdelen med JSBH på "bara" 10 joule är att utgångshastigheten blir låg och bantiden lång. Det gäller med andra ord att hålla bra koll på avståndet - den här diabolen är inte speciellt flackskjutande vid 175 mps.

  Fyrtio meter till målet med x9 förstoring...

Här ute vid 30 meter så samlade den nuvarande setupen helt godkänt, trots ett stilla regn framför pipan. Lyckligtvis så var det relativt lugna vindar och det kändes spontant som "goda förhållanden" för lite precisionsskjutning.

  Tio skott på 30 meter, en hyfsat representativ träffbild på avståndet..

Efter att ha skjutit lite på trettio meter så var det dags att pröva den yttersta gränsen för 10 joule. Efter att ha gått upp ytterligare 24 (!) klick så kunde jag hålla (i princip) rakt på vid 40 meter..

  Tio skott över 40 meter, trycket i tuben började sjunka - därav den fallande träffbilden..

Överlag så var det en trevlig dag där man i lugn och ro kunde skjuta över lite varierande avstånd. Enda otrevliga överraskningen var att en skruv ramlade ur avtryckarmekanismen. Exakt var den satt och vad den gjorde var svårt att utreda på plats men väl hemma och med avtrycket i handen under en stark lampa så kunde jag lokalisera den. Det visade sig vara skruven som ställer in tryckpunkten för avtrycket. Efter lite finlirande med inställningen där så fick jag till ett kännbarligen ännu bättre avtryck än vid skyttet ovan tidigare under dagen.

Nu räcker det sannerligen bara att nudda avtryckaren för att skottet ska gå. Om detta är på gott eller ont återstår att se framöver..

Priser och kostnader

Leupold EFR 3-9/33 VX II

Titt som tätt så hör läsare av sig till mig och önskar rekommendationer på kikarsikten. Inlägg om detta har dock varit förhållandevis sparsamt förekommande på bloggen och det beror helt enkelt på att jag inte anser mig besitta tillräcklig kunskap på området för att kunna förmedla detta på ett vederhäftigt sätt.

Idag ska jag dock göra ett litet undantag och berätta hur jag själv resonerar när det gäller att välja optik. Jag ska försöka hålla mina tankar så allmänna som möjligt så får var och en dra slutsatser själva om vad som kan vara rätt enskilt fabrikat och modell för det individuella behovet.

Jag har under de senaste 15 åren prövat en mängd olika kikarsikten i varierande prisklasser med olika för och nackdelar. Mitt mest minnesvärda slutsats av detta är följande:

Köp alltid kvalité.

Visst, kikarsikte med hög kvalité har också ett högt inköpspris men därmed är det inte sagt att de dessutom har en hög kostnad - oftast är det nämligen precis tvärtom. En gång i tiden, jag tror det var 2002, så köpte jag mitt första EFR, en Leupold 3-9 VX II för den då svindlande kostnaden av 3495 kr. Detta var i dåtidens perspektiv riktigt dyrt. Detta var en tid innan stora FT-sikten var utbredda och ett typiskt "bättre" kikarsiktesval var vid denna tid exempelvis en Bushnell Banner 4-12/40 Ao från Nordmark vilket kostade 1995 kr. Jag hade själv ett sådant på min dåvarande FX2000, ett av dåtidens toppvapen. Det vapnet kostade för övrigt året innan 5495 kr så ni förstår ju att 3495 kr var mäktiga pengar för ett kikarsikte.

Åren gick och sex år senare så fick jag ett kanonerbjudande. En skytt som skulle sluta skjuta annonserade ut ett VX II EFR, alltså "uppföljaren" för 3500 kr. Förvisso begagnat men i absolut toppskick. Jag slog till direkt, nöjd som jag var med VX I. För att finansiera det nya siktet så var jag då tvungen att sälja av lite kikarsikten och omstrukturera min vapengarderob. Mitt Banner åkte ut på annons och efter ett par veckor så kunde jag slutligen få 800 kr för det. Jag tappade 1200 kr på sex års användning. Nu skulle VX I säljas och det siktet sålde jag redan samma kväll - för 2500 kr! Det siktet hade jag också haft under sex års tid och det hade då bara kostat mig 1000 kr trots att det siktet hade givit mig klart mycket bättre prestanda under hela den tiden jag ägde det.

Ett kikarsikte med tung prislapp behöver alltså inte alls vara speciellt dyrt att äga då man alltid får ut ett betydligt högre restvärde. Om jag idag, ytterligare sex år senare skulle få för mig att sälja mitt EFR VX II så skulle jag säkert utan tvekan få tillbaka mina utlagda 3500 kr då samma sikte fortfarande säljs och nu betingar nära 5500 kr. Hade jag gått iland med detta så hade jag haft siktet "gratis" under sex år och min totala kostnad för 12 års Leupoldägande hade stannat vid 1000 kr.

Ponera nu att du hade tagit samma kostnad (1000 kr) och köpt ett "kinasikte". Min gissning är då att man knappast hade fått samtliga pengar tillbaka efter ytterligare 12 år. Oavsett vilket så hade man definitivt inte fått lika god prestanda och ägarglädje som med ett Leupold EFR för motsvarande kostnad. Jag antar att ni förstår poängen. Visst kostar ett bra sikte mycket pengar att köpa men dess ägandekostnad - det mest väsentliga - är sällan så hög som man lätt kan tro.

Idag så ser marknaden helt annorlunda ut jämfört med för tio-femton år sedan. Utbudet av både PCP och kikarsikten har ökat mångfald och det är därför "svårare" att köpa ett prisvärt kikarsikte. Forna tiders bättre sikten från Simmons och Bushnell är idag ersatta av produkter från MTC och Falcon mfl. Till och med gamla Tasco, numera Hawke, tillverkar anständiga kikarsikten till rimliga pengar och har haft stor succe med sin Sidewinder-serie.

Problemet med den här utvecklingen är att många av dessa "trendiga" kikarsikten utvecklas hela tiden framåt med fler finesser och nya utföranden. Inte sällan sker detta utan att priset höjs utan ibland kan det till och med sänkas i takt med att produktionen förläggs till att billigare länder i tredje världen. Om vi nu köper ett "bra"kikarsikte här för 4000 kr så finns alltid risken att samma sikte kommer att säljas nytt för 3500 kr om två år och då kanske dessutom med någon ny liten finess. Hur tror ni då detta påverkar andrahandsvärdet?

Låt oss nu anta att ni istället köper ett Weaver, Leupold eller liknande för 6000 kr och att precis samma sikte två år senare kostar 8000 kr. Vilket sikte tror ni då sjunker mest i pris och har kostat minst på sista raden när siktet väl säljs i andra hand?

Att verka utan att märkas.

Unigum - en underbar produkt...

Många entusiaster, liksom jag själv, skjuter ibland hemmavid. Detta är ju en av de obestridliga fördelarna med luftvapen - man kan bedriva meningsfullt skytte nästan precis var man vill. De enda parametrar man egentligen behöver betänka är säkerhet och hänsyn. Idag ska jag beröra främst det sistnämnda. Vi som bor lite trängre och inte sällan i lägenheter, radhus eller liknande behöver vidta lite speciella åtgärder för att kunna bedriva vår hobby på ett hänsynsfullt sätt. Förutom säkerheten så är det främst hänsynen mot omgivningen i form av att hålla ner vår ljudnivå som utgör den största utmaningen för den som har möjlighet att få till tiotalet meter eller längre hemmavid.

Fördelarna med att skjuta i eller ifrån sitt hem är många. Man kan skjuta nästan precis när man vill - minsta lilla tidslucka i dagsschemat räcker får ett fåtal skott då o då. Att skjuta hemma gör också att man inte behöver spendera tid och pengar på att förflytta sig, något som naturligtvis inte minst gagnar miljön ifall man transporterar sig till skjutplatsen med bil. Om man dessutom pysslar med någon bisyssla (kronografskytte, empiriska experiment etc) så finns alla faciliteter nära. Ju mer prylar man vill använda och desto mer skrymmande som de är (dykarflaskor, stationära kronografer osv), desto bekvämare är det att skjuta hemma.

Slutligen så kan man skjuta även under de mörkaste och kallaste förhållanden, i många fall räcker det med att sticka ut pipspetsen ur en fönsterglipa och då kan resten av kroppen med fördel befinna sig i närheten av ett element. Det enda som utgör ett problem, om man inte skjuter helt och hållet inomhus, är eventuella vindförhållanden. Huruvida man sedan ser avsaknaden av skyttekamrater som en för- eller nackdel kan vara en öppen fråga..

Vad ska man då tänka på?

Det finns ett antal punkter som man bör beakta och en mycket underskattad sådan är kulfånget. Att kulfånget måste vara säkert i närheten av bebyggelse tror jag de flesta inser som självklart men vad man däremot inte alltid tänker på är hur mycket diabolens träff i exempelvis ett konventionellt plåtkulfång låter, även om vapnet i övrigt har måttlig effekt. En av de främsta prioriteterna är alltså att ljuddämpa kulfånget.

Igenom åren så har jag prövat de flesta olika knep, ifrån vedertagna trix som tygtrasor och packat papper till mer udda och exotiska föremålsval. Den absolut bästa helhetslösningen anser jag att Unigum utgör. Detta lerliknande material används till någon form av rörläggeriaktivitet och kan köpas billigt hos rörläggare eller gör-det-själv kedjor som Jula mfl. Förutom att klibba fast lagom mycket i kulfånget så att det sitter fast men utan att skvätta av träffarna, så är det absolut tyst vid anslaget och fångar effektivt upp projektilen utan att denna riskerar att studsa bort. Förutom allt detta så är produkten långlivad (slitstark) och prisbillig (ca 100 kr för 500 gram) samt tynger ner kulfånget så att det inte riskerar att välta lika lätt.

När man har dämpat i den ändan så ska vi titta lite på vapnet. Då man som regel skjuter på väldigt korta avstånd, nästan alltid på 5-15 meter, så krävs naturligtvis ingen dundereffekt - snarare tvärtom. Hög effekt och grova kalibrar gör att skyttet låter mera samt sliter hårdare på kulfången helt i onödan. Det perfekta vapnet för den här typen av skytte har självklart kaliber 177 och en mycket måttlig effekt 5-10 joule som max. Förutom anslaget så finns det också en annan ljudkälla som en utomstående i större utsträckning än skytten lätt kan upptäcka, nämligen ljudet av projektilens färd igenom lufthavet.

Det kvittar hur väl dämpad avfyrningen är och hur bra anslaget döljs av kulfånget, projektilens flygläte finns alltid kvar. Även här gäller principen - less is more! Ju mindre kaliber och ju lägre utgångshastighet desto måttligare flygläte. Kulfånget och vapnets läte kan vi alltid påverka med olika attribut, så inte projektilbanans ljud. Detta är tänkvärt och en upplevelse för den som inte har reflekterat över saken tidigare. Jag har själv testat att stå bakom ett hörn när en kamrat har skjutit (längs väggen) och skillnaden i flyktljud mellan olika kalibrar och utgångshastigheter är betydligt större än vad man spontant tror.

Den absolut största ljudkällan när man skjuter är emellertid avfyrningslätet. Har man inget vapen med shroud eller legal ljuddämpare så är dock inte vapnet omöjligt till ändamålet ändå, man måste bara tänka sig för och improvisera lite en smula. Skjuter man exempelvis innefrån ett rum och utåt så bör pipan aldrig sticka ut ur rummet. Sker detta så kommer ljudvågorna att helt obehindrat att färdas rakt ut i omgivningen. Sitter man däremot ett par-tre meter in i rummet och skjuter utåt så fångar själva rummet en stor del av avfyrningslätet. Vill man sedan dämpa lätet ytterligare, exempelvis för att inte störa övriga familjemedlemmar inomhus så kan man enkelt sätta ihop en "skottunnel". Många av er har säkert sett och kanske prövat en fullsize sådan på någon skjutbana och de är i all sin enkelhet förbluffande effektiva. På krutvapenskjutbanor så utgörs de oftast av ett antal bildäck som sammansatta sida vid sida utgör en lång tunnel som skytten avfyrar sitt vapen igenom. För suburban shooting så tillämpar vi samma princip, men i nedskalad form. Personligen så brukar jag bygga min med böcker som är enkelt staplingsbara och som absorberar olika läten på ett effektivt sätt.

Med en skjuttunnel, rätt placering av skytt med lämpligt vapen och ett bra kulfång så har man fått ihop mycket bra förutsättningar för hänsynsfullt hemmaskytte. Det man kan göra ytterligare för att vara ännu mer diskret är att skapa en lämplig ljudkuliss. Man låter helt enkelt ett lämpligt bakgrundsljud beblanda och därmed dämpa skottljudet. De flesta utomomstående människor har nämligen en långt större förståelse för en påställd radio än växlande och pluppande skottläte. Exakt vad man väljer beror på de lokala förutsättningarna, här får man vara kreativ. Man kan vrida upp en luftvärmepump lite, öppna fönstret till badrummet/tvättstugan eller dra på stereon. Tänk dock på att ljudkulissen bör vara normal och att alltför höga ljudnivåer kan ha motsatt effekt och reta/uppmärksamma grannar snarare än maskera den egentliga sysselsättningen. Det gäller alltså att använda sunt förnuft, i en än större utsträckning vid den här typen av skytte än ute på skjutbanan.

Royale?

"Vilken Fx Royale ska jag välja 400'an eller 500'an ska ha den till långskytte och för typ kaniner ect.

mvh Crille"

Kaninskytte med en Royale? Tja, varför inte? Royale är dock inte längre det ulitmata bästa valet som jaktvapen ur FX expansiva sortiment. Den rollen har numera tagits över av Bobcat, som är kortare och smidigare. Det Royale kan tillföra är framst en stor luftvolym - vilket vanligtvis inte är nödvändigt för jaktbruk. Fråga dig själv; hur många kaniner orkar du bära? Det räcker med andra ord gott med tjugotalet skott för en jakt med kanske ytterligare tiotalet för inskjutning etc.

Att välja mellan 400 och 500 cc är också en fråga om luftkapacitet och därtill hörande skottmängd per fyllning. Räkna med att en 500 cc ger 25% fler skott på ett vapen utan regulator. Oavsett vilket så är antalet skott flera, flera gånger fler än vad man behöver för kaninjakt. I skenet av detta så är 500 cc ännu mera overkill. Om man har en regulator till sitt vapen så kan man ladda upp 250 Bar systemtryck istället för 220 Bar och därmed tillhörande ännu fler skott - ungefär + 30 skott, allt annat lika.

Nackdelen med en 500 cc tub är främst ytterligare vikt, något som naturligtvis är en nackdel om man befinner sig på rörlig fot och bär runt sitt vapen, exempelvis vid jakt. Sammanfattningsvis så är mitt råd att i första hand kolla på en Bobcat. Tilltalas man inte av denna (utseende etc) så hade jag kört på en Royale 400 då en 500 inte i sammanhanget tillför något ytterligare mervärde.

Lycka till med ditt kommande förvärv.

Ännu en del av Theoben återuppstår..

  Theoben Ladri - en Eliminator made in Italy....

Som ni säkert vet så är det flera olika aktörer som har tagit över spillrorna efter forna Theoben Ltd. En del av verksamheten har ju utvecklats i England tack vare Impact Airguns och en annan del fortlever i USA under varumärket Rapid Air Weapons (RAW). Gemensamt för dem båda är att de har riktat in sig på forna Theobens linje av PCP. Det är först nu i dagarna som de första leveranserna av de nygamla gasfjädervapnen, som presenterades på IWA, kommer till landet. Importören, Hurricane, har dessutom lyckats få till en riktigt bra prisnivå.

De nya versionerna av gasfjädervapnen tillverkas numera i Italien (!) av det anrika företaget Bugia & Falsita. Tobbe har lyckats få fram tre modeller nu i initialskedet, i den första leveransen så finns Theoben Ladri (fd Eliminator) liksom Theoben Truffati (fd SLR) och Theoben Soffiato (fd Evolution).

Prislapparna hamnar på 4995 kr för Soffiato, 6995 kr för Truffati och slutligen 8495 för toppmodellen Ladri. Samtliga modeller finns med kaliber 177, 20, 22 & 25. Valfritt på licens eller licensfria (enbart strypta med ett lägre tryck i drivkällan). Lös pump ("Theoben Scoreggia") kostar 995 kr (SlimJim typ). 

Utöver detta så kör Tobbe in introduktionskampanj på ytterligare 20%, en besparing på många sköna kronor som kan användas endera till luftvapenrelaterade tillbehör eller exempelvis en italiensk ordbok så att den lycklige vapenägaren kan översätta sitt vapens nya modellbeteckning till svenska...