Direktlänk till inlägg 30 april 2014
Våndan av vind
Visst ser det stilla och lugnt ut - teoretiskt sett...
Idag blev det ännu en sväng till banan då det låg ett par timmar lediga i min livsschema. Härligt väder, varmt och skönt, nästan helt vindstilla dessutom. Eller vänta nu. Var det verkligen det? När jag studerar vindvimplarna vid banans sidoavgränsningar så ser jag tydligt att de lutar lite inåt på högersidan. Blåser det verkligen? Ja, det förefaller faktiskt göra det. Jag går lite downrange för att sätta upp mitt mål och där borta märks det betydligt tydligare än ifrån paviljongen.
Intressant nog så handlar det om en väldigt jämn och mjuk vind. För skojs skull så bestämmer jag mig därför att sätta upp tre tavlor på 30, 40 och 50 meters avstånd för att se hur stor skillnaden blir på de olika avstånden. Det känns intressant eftersom jag själv hade bedömt dagen som ”vindstilla” eller med mycket måttliga vindar, ståendes uppe vid skjutplatsen.
Bara 30 meter är en barnlek med 10 skott, notera det retfulla förstaskottet..
På 30 meter så finns det inte mycket att säga, förutom att det första skottet (”sättskottet”) gick en smula högt, övriga nio skott träffade där de skulle. I övrigt en jämn och fin grupp, helt representativ för den här setupen när den skjuter JSBH vid 175 mps. Möjligtvis så kan jag känna en antydan till vindavdrift åt vänster, eller så är det bara en inbillning eftersom jag förväntar mig detta.
Någonstans här runt 40 meter möter man gränsen för vad 10J/177 klarar...
På 40 meter däremot så märks skillnaden mera tydligt. Visst öppnar gruppen en hel del, men fortfarande inom enkronan för 10 skott, förutom då de två skott som drog av åt vänster.
Ska man skjuta 50 meter med den här effekten så krävs verkligen perfekta förhållanden
På 50 meter är det inte längre någon fråga om det blåser eller inte. Här kan jag tydligt se hur träffbilden blir långsmalt dragen åt vänster. Visserligen samlar jag fortfarande anständigt men träffpunkt kontra riktpunkt talar sitt tydliga språk.
Sammanfattningsvis så finns det två lärdomar som man kan notera här;
1. Skillnaden mellan ”lite vind” och ”ingen vind” är milsvid
2. Att skjuta 50 meter med .177/10J är något helt annat än att skjuta 40 meter och i synnerhet 30 meter
Nu hade jag det dessutom så bra förspänt att jag skjuter ett synnerligen välskjutande PCP med riktigt bra optik. Skulle man istället skjuta med även en hyfsad fjäderbössa men med ett lågpris kikarsikte så hade naturligtvis svårighetsgraden ökat markant och träffbilderna försämrats i motsvarande grad.
Tänk då en glad amatör som vill skjuta 50 meter med en lågpris fjäderbössa och ett kikarsikte för tusenlappen.
När jag publicerade ett tidigare inlägg om Challengern så fick jag frågan om hur ofta och på vilket sätt som jag gör rent pipan. Det korta svaret är att jag inte gör det, i alla fall inte ännu - trots ett antal tusen skott skjutna. Anledningen till att jag inte gör det är att jag ännu inte har sett något skäl till detta. Så länge vapnet skjuter bra så finns det inget skäl att trixa med någonting. Skulle sedan precisionen av någon anledning försämras så hade jag möjligtvis övervägt att dra rent pipan.
Nu ska man självfallet inte dra för stora växlar av hur just jag gör med just mitt vapen. Alla pipor är individer och i min erfarenhet så kräver vissa pipor rengöring då o då medan andra inte förefaller vara lika känsliga. Man får helt enkelt skjuta och se hur saker och ting utvecklas. Håller sig precisionen på en nivå som du är nöjd med? Bara skjut och njut. Försämras precisionen succesivt? Då kan en rengöring vara ett enkelt och billigt sätt att börja undersökningen mot vad det är som gör att precisionen har försvunnit.