Airpang

Alla inlägg under januari 2010

Av Johnny Ottosson - 20 januari 2010 18:45


Webley Paradigm !


  

Webleys nya hopp...?


Idag presenterade Blackpool Air Rifles Webleys nya Paradigm på sin hemsida. Enligt ordboken så betyder Paradigm en förebild eller ett skolexempel och den här modellen ska onekligen bli spännande att följa upp med sin nytänkande teknik. Vapnet som sådant har rönt en del uppmärksamhet på brittiska forum de senaste dagarna men idag var den första gången man kunde studera vapnet, iofs en prototyp, på bild.


Enligt en forumsdeltagare på AirgunBBS som har haft möjlighet att känna och provskjuta den avbildade prototypen på Stoneleigh Tackle & Gun Show under mitten av oktober 2009 så kändes konceptet mycket intressent, trots att tidigare vapen på samma tema (ex gamla Genesis) som inte direkt rosade marknaden med speciellt bra försäljning.


Modellen är en Single Stroke Pneumatic (SSP) där man har en infälld spännarm i förstocken vilken ledar strax under mynningen. Hävarmen öppnas sedan i nästan 180 grader för att kunna ge runt 11 ft/lbs (ca 15 joule) med kaliber 22 då mekanismen sluts. Pumparbetet beskrevs som relativt tungt men då får man betänka att det handlar om en prototyp och Webleys personal på plats försökrade att produktionsexemplaren skulle bli avsevärt mera lättmanövrerade.

En annan intressant detalj är att ventilen ska vara av blow-off typ vilket ger en suveränt snabb locktime och en ifrån mekanismen ljudlös avfyrning.

Priset beräknas bli mellan £650-700.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 20 januari 2010 10:00


Fler kul saker ifrån Rowans !


  

Min CZ200T nu med Leupold EFR 3-9/33 VX-II


Idag kom lite roliga saker ifrån Rowan Engineering, England. Den här gången så blev det ett nytt justerbart avtryckarblad eftersom jag var så nöjd med det nya avtryckarsystemet till min Lonestar, som jag också köpte av den gode Dave.


  

Höger sida av avtrycket.


Det nya avtryckarbladet är justerbart på totalt 3 olika sätt. Dels kan bladet höjas och sänkas steglöst, dels kan det vinklas (skänkas) i sidled och slutligen så kan hela avtryckarbladet justeras framåt eller bakåt på själva rampen till avtryckarbladet, vilket naturligtvis påverkar LOP.


  

Vänster sida av avtrycket.


Själva avtryckarbladet är tillverkat av mässing med avtryckarspak i eloxerad lättmetall. Hela enheten ger ett mycket gott intryck och håller Rowans sedvanligt höga kvalité. Priset var £36 + frakt, vilket betyder summa 475 SEK.


  

Raisers för bakkappan.

 

Vidare så har Dave tillverkat raises till bakkappan efter samma typ (fast kortare) som till hamstern. Även med alla plastplattorna mellan bakkappan och kolven så blev kolven väldigt kort på detta mycket kompakta vapen så mina nya raisers ger en klart bättre ergonomi då man får bakkappan i axelvecket istället för i armvecket...


Nu sitter jag bara och väntar på ännu en kul grej till bössan, en specialdesignad Airstripper och därefter har jag planer på ytterligare ett roligt tillbehör som dock ännu bara befinner sig på ritbordet ännu.


ANNONS
Av Johnny Ottosson - 19 januari 2010 10:00


 

Weihrauch HW 35



Weihrauchs Weihrauch har den ibland kallas, en modern klassiker som trots över 50 års produktion med ytterst små förändringar fortfarande känns hyfsat modern och genomtänkt långt in på 2010-talet.

  

Min egen (numera sålda) HW 35 Luxus tillverkad 1964.

 

Tyvärr missar många av dagens entusiaster, även sådana som gillar fjädervapen, just den här modellen. Den anses anonym, den har måttligt med effekt i förhållande till sin storlek och den kan vara lite bökig att meka (läs, trimma) på grund av den ålderstigna konstruktionen med skruvat bakstycke.


Detta är synd då modell 35 har många andra goda kvalitéer av vilka några är ganska ovanliga med dagens mått mätt. Tidiga 35, utan säkring, som mitt exemplar ovan, hade en enastående kvalité i form av passning, finish och materialval. Valnötsstocken på bilden ovan tror jag talar för sig självt och en likvärdig blånering har jag bara sätt på ett fåtal Webley, fjärran ifrån dagens HW med sin vågiga rand precis bakom pipskarven.


Även dagens 35, i synnerhet de mera påkostade, står inte föregångarna så långt efter och bara det faktum att den har en äkta valnötstock av god kvalité gör den lite udda i dagens sortiment av fjädervapen. En annan ovanlig egenhet för en brytfjäderbössa är också det aktiva piplåset som mycket sällan återfinns på moderna luftvapen.


  

Det aktiva piplåset frigörs med spaken till vänster om pipblocket.


Fördelen med piplåset är att vapnet blir helt okänsligt för glapp mellan pipa/pipblock och själva cylindern. Pipan kommer alltid att spärras i exakt samma läge när vapnet inte är brutet vilket naturligtvis är en stor fördel när man betänker att riktmedlet (kikarsiktet) inte har fast förbindelse med själva pipan.


Liksom hos övriga HW så är avtrycket av typen Rekord, ett legendariskt avtryckarsystem som fortfarande med bred marginal tillhör branchens bästa. Likaså använder modell 35 Weihrauchs mycket fina öppna riktmedel vilka erbjuder inte mindre än 28 olika kombinationer av riktbilder ifrån ett bakre sikte som är ställbart till 4 olika lägen och en korntunnel med 6 olika inlägg.


  

Korntunnel med 6 olika inlägg är standard.

 





Överlag så är hela konstruktionen ovanligt påkostad och genomtänkt vilket ställer den i skarp kontrast till dagens Hatsan/Gamo-sortiment av krympfärgsmålade metallytor och plaststockar. En 35 andas hantverk helt enkelt och ju mer man vrider och vänder på vapnet så hittar man detaljer och konstruktionslösningar som vittnar om just detta. Ett bra exempel är den solida förstocken utan en sedvanligt lång slits för spännarmen. Modell 35 använder istället ett delat länkage och får en betydligt starkare förstock igenom den korta slitsen.

  

En kort slits ger en starkare förstock.




Givetvis så har även 35 sedvanliga små HW-detaljer som borrade hål i bakstycket/cylindern för att säkert förankra kikarsikte mot de unika dubbelverkande rekylen hos dessa fjädermekanismer.


Så, vad får man då för de blott 3500 kr som en standard 35 betingar?


Först och främst så får man format, detta är ett fullsize-vapen för vuxna skyttar. Längden är 111 cm med den långa pipan på 47 cm och vikten uppgår till 3800 gram. Detta är ingen picknickbössa för tonåringar, även om den är lätt att spänna på grund av den långa pipan, detta är ett fullvuxet vapen vars bulk onekligen underlättar för att hantera rekylen.


Effekten ligger runt 185 mps för kaliber 22. Många menar på att den ger jämnt med HW95 och andra påstår snarare att den är likvärdig med HW50S. Min egen gamla bössa med kaliber 177 och läderpackningar gjorde 220 mps med 7.90 grains CPL i en mycket jämnt session. Utan att personligen ha testat ett antal olika vapenindivider så är dock min slutsats, baserat på konsensus av iaktagelser ifrån olika forum under årens gång, att HW 35 klarar kaliber 22 relativt bra och att den ger proportionellt sett bättre effekt med tunga diaboler för kaliber 177 än lätta dito.


  

En lite udda version med tumhålskolv.

 

Förklaringen till detta fenomen som kan tyckas vara udda för ett fjädervapen tror jag ligger i det faktum att modell 35 har en ganska grov pistongdiameter i relation till sin slaglängd och detta tror jag gynnar grövre kalibrar och tyngre diaboler. BSAs modell Supersport uppvisar för övrigt tendenser till samma beteende även om det inte är lika uttalat på den modellen eftersom den är avsevärt kraftfullare.


Är den då ett bra köp...?

Ja, absolut - men bara för rätt köpare. Rätt köpare är då den som inte är så intresserad av effekten, eller vill ha en fullsize-bössa på 10 joule och som accepterar formatet - främst då en lite bökig totallängd. Det man får i gengäld är ett relativt billigt vapen vars konstruktionskvalité och till viss del även utförande vida överstiger sin prislapp. Det är ett vapen med hög skjutbarhet, mjuk rekyl och mängder med omtänksamma finesser. Den praktiska precisionen tillhör utan tvekan de bästa vapnen på marknaden igenom avtryckarsystemet och piplåset.

Betänk bara det faktum att innan HW 77 lanserades som en föregångare till dagens HW 97 och TX-serien ifrån Air Arms så var det HW 35 som tillsammans med Feinwerkbau Sport och Anschutz 335 som regerade den tidiga scenen för Field Target.

Alla kända luftvapenjägare (ex John Darling) och F/T-mästare (ex Nick Jenkinson) startade sina karriärer med just HW 35. Kanske inte för att de just precis gillade den långa gammaldags HW:n utan just för att det helt enkelt var det mest kompetenta valet som fanns på marknaden.

Skulle man ha en fjäderbössa innan 1980 och man ville ha ett bättre avtryckarsystem än FWB Sport, ja - då var det en 35 som stod allra högst upp på stegen som till himlen bar...

Av Johnny Ottosson - 18 januari 2010 18:45


 

Nya Mk II av BSA Ultra !



Som de flesta känner till så lanserade BSA sin storsäljare Ultra under våren 2005 och trots att jag själv direkt tände på modellen så väntade jag drygt ett år innan jag köpte mitt eget exemplar, sommaren 2006.

Anledningen till detta vara min naturliga skepis mot det mesta som tillverkas på de brittiska öarna i fråga om tillverkningsteknik och jag resonerade som så att de flesta barnsjukdomar torde vara borta när modellen hade producerats under åtminstonde ett kalenderår.

Min bössa fick serienummer strax under 2000 och har hittills under de 4 år som jag har ägt den fungerat helt perfekt. Totalt har jag skjutit runt 25.000 diaboler med den och jag har aldrig haft isär den för service eller översyn.

Sedan ungefär ett år tillbaka så tillverkas dock Ultran som Mk II med vissa detaljskillnader och det är dessa små skillnader som vi ska kolla lite närmare på i dagens blogginlägg.



  

Kolven, min egen Mk I


Om vi börjar ifrån de bakre delarna och går framåt så ligger den första skillnaden hos själva kolven, bilden ovan visar originalkolven till min 2005 Ultra Mk I.


  

Kolven, en helt ny Mk II


Som vi kan se på bilden ovan, vilken föreställer en Mk II så är bokstocken överlag ljusare och BSAs kända logo - The Piled Arms Trademark - är laseretsat precis framför bakkappan, vilket saknas på min lite äldre bössa.


Framför kolven så har vi pistolgreppet och även här har man förändrat designen märkbart, som vanligt är det min egen gamla Ultra på den första bilden:

  

En kompakt och tät nätskärning.

 

Tydligen så har man kört ett helt nytt program för laseretsningen när man ser dagens modell på samma tema:


  

Pistolgreppet på Mk II, betydligt mera fintandat.

 

Som synes så flyter nätskärningen på pistolgreppet numera bakåt och sträcker sig nästan ända ut på kolven, vilket inte är fallet på Mk I vars nätskärning strikt håller sig på just själva pistolgreppet.


  

Förstocken, Mk I.


Även förstocken har ett matchande mönster. Min gamla bössa har även här ett tydligt avgränsat parti för dekoren.


  

Mk IIs mera flytande (flygande?) linjer.

 

Överlag så verkar den nya Mk II ha lite mera konstnärligt friskapande design som ger ett överdådligt, nästan kitchigt utseende.


En annan detalj som skiljer ganska tydligt är locket som skyddar luftfyllningen till tuben. Där hade Mk I en tydligt konisk form som nu är ersatt med ett kantigare och striktare formspråk, mera som ett defintivt avslut på tuben.


  

Airstrippern på min bössa är inte original.

 

Bortsett ifrån det olika utseendet på själva tuben så skiljer även påfyllningsventilerna sig åt markant. De äldre modellerna har svarta ventiler av stål medan de nyare har guldfärgade ventiler av mässing. Tyvärr så har jag ingen bild på detta, förutom min egen Ultra ovan med stålventil.


  

Mk II med kantig skyddshuv.

 

Anledningen till ventilbytet var att man i USA fortfarande envisas med handpumpande eftersom infrastrukturen med dykflaskor ofta är dåligt utbyggd, i synnerhet inåt mitten av landet. Stålventilerna hade då dessvärre en benägenhet att rosta, i synnerhet om man då handpumpade dem med BSAs rekomenderade pumpfabrikat (Hills) som saknar fuktavskiljare. Lösningen, för att inte bli stämd om det inträffar en olycka, blev att tillverka ventilen av mässing istället varpå man motverkar rostrisken.


Vilken av dekorerna tycker ni är snyggast, Mk I eller nya Mk II?


Delta gärna i min omröstning om saken, till vänster om bloggfönstret.

Av Johnny Ottosson - 17 januari 2010 17:39


En dags skojskytte !


  

Lilla Grusvägen dånar loss med Sportsman HV.

 

Idag kom Anders Sandstig över med sin splitt nya BSA Sportsman HV för att testa lite vinterskytte över min tomt. Tyvärr så hade fullpowerprylarna inte kommit ännu så vi fick bekanta sig med hans nyförvärv i något begränsat utförande.


För de som inte känner till saken så är Sportsman HV en magasinversion av Lonestar, i hans fall med kaliber 22. Anders passade också på att provskjuta min BSA Ultra som för dagen hade utrustats med ett helt nytt kikarsikte. Den var avsevärt enklare att anspänna samt ungefär exakt en halvmeter kortare...


  

Leupold EFR 3-9/33 VX-II

 

Ultrans gamla kikarsikte har nu blivit överflyttat till CZ200T vilken, trots störande vind, fick bekänna färg på 40 meter, ett drygt avstånd för blott 8 joule.


  

CZ200T .177

 

På många sätt den totala motsatsen till de brutala Lonestar och Sportsman så utgör lilla 200 ändå en mycket rekreativ maskin för precisionsskytte av yppersta klass i kategorin yttersta flugvikt. Lätt att anspänna, väldigt tyst och oerhört smidig att handaha så utgör den ett perfekt redskap för flera timmars förnöjsamt skytte. Tack vare det modesta effektuttaget så räcker en fyllning till ca 120 skott. Riktigt bra för blott 122 cc.

Av Johnny Ottosson - 17 januari 2010 00:35





 

Leupolds kikarsikten



På hösten 1891 så stod en yngling i snålblåsten på Ellis Island tillsammans med horder av andra nyanlända invandrare till den nya världen. Han kom ifrån Tyskland och hans släkt hade skickat honom till Amerika för att han skulle kunna förverkliga sina planer på att skapa en helt egen verksamhet i landet av möjligheter, detta långt ifrån de strikta skråverksamheternas hårt reglerade industrier i sitt gamla hemland.


Han hette Markus Friederich Leupold men kallade sig efter ankomsten för Fred och han ägde inte mer än kläderna på kroppen. Blott 16 år gammal och gesäll till en finmekaniker som yrke så sökte han nu lyckan på helt egen hand. Hans syster hade redan etablerat sig här i det stora landet och nu var det hans egen tur.


Första anhalten blev Boston där han fick arbete som diverereparatör på en finmekanisk verkstad men industrin var även här hårt reglerad och han kände att han bara blev en liten kugge i verksamheten. Han lärde sig dock sitt nya språk till fulländning och skaffade sig värdefulla kunskaper inom sin yrkesverksamhet.


  





Hans äldre syster skaffade familj och hade flyttat västerut, till Oregon, vilken vid tiden för sekelskiftet var en av de yttersta gränserna till vildmarken i det snart helt kompletta USA. "Go West", sade hon - här ute finns möjligheterna för driftiga människor och Fred följde hennes råd, trött på monotona industrijobb som inte ledde någonstans.


Fred eteblerade sig i Portland, Oregon, där han fick arbete som reparatör till lantmäteriutrustning. Nu skulle tydliga gränser dras upp över vildmarken i de västra delarna av landet och detta skapade en stor efterfrågan på lantmätare, vilka naturligtvis också behövde bra utrustning. Han intresserade sig snabbt för lantmätarnas specialutrustning och hittade fort en hel del egna konstruktionslösningar som tyvärr saknades på dåtidens utrustning. Här, förstod han, här fanns en möjlighet att utveckla tekniken och skapa grunden för en egen verksamhet.


Med pengar lånade av svågern Adam Voelper så satsade han alla sitt livs besparingar och 1907 grundade han sitt företag - Leupold & Voelper.


Verksamheten gick bra men efter några år stagnerade marknaden och företaget löpte bara runt utan att växa. Fred hade då tur och 1911 så sprang Fred på den lätt excentriske men framgångsrike uppfinnaren John Cyprian Stevens när denne letade runt efter en firma som kunde tillverka hans uppfinningar. Han hade precis uppfunnit en vattennivåmätare som han trodde skulle revolutionera branchen, vilket den också delvis gjorde.


  

De tre grundarna.



Framgången med den apparaten och dess goda intäkter gjorde att Fred och Adam tog med Stevens som delägare och företaget omstrukturerades 1914 till Leupold, Voelpel & Co - där Stevens blev Co-delen.








Företaget var nu litet men stabilt med en stadig men måttlig tillväxt. Freds son Marcus tillkom till verksamheten liksom Stevens pojk Robert. Under 1920-talet händer det inte så mycket och under 1930-talet lyckas man klara depressionen relativt bra. Först i slutet av detta decennium så börjar det hända saker och nu lossar det för företaget ordentligt. Man lanserar Telemark, en vattennivåmätare som elektriskt, via telefonnätet, kunde registrera vattennivåer och rapportera dessa helt automatiskt - ett stort tekniskt genombrott. Nu kunde vattenkällor bevakas helt obemannat dygnet runt och förändringar rapporterades in direkt, i realtid.

Året därpå, 1940, så avlider plötsligt Adam Voelpel varpå Marcus och Robert omstrukturerar verksamheten och 1942 bildas därför Leupold & Stevens Instruments Company.

Det goda ryktet som deras nya uppfinning innebar gjorde också att företaget blev uppmärksammat av det amerikanska försvaret. Kriget stod för dörren och det blev en stor och plötslig efterfrågan på navigationsutrustning till flottan och flygvapnet. Kunde kanske Leupold & Stevens bidra?


Fabriken under 1930-talet.


Under hela andra världskriget så hade man fullt upp med mycket lönsamma försvarskontrakt och alla pengar sparades för framtiden. I slutet av kriget, under våren 1944 så dör Fred Leupold - 69 år gammal och in kommer Marcus lillebror Norbert. Trion Robert Stevens, Marcus o Norbert Leupold driver nu ensamma hela företaget med ett hundratal anställda.

De tre kommer rimligt bra överens och har ett stort och brinnande gemensamt intresse som förenar dem alla - de är samtliga hängivna jägare. All tid som de kan avvara ifrån sitt företag ägnar de åt att jaga tillsammans.

Kikarsikten var naturligtvis ingen nyhet under andra världskriget men de var fortfarande ovanliga. Skälet till detta var att de kostade stora pengar (som regel importerade ifrån Tyskland, innan kriget alltså), de var ömtåliga och de var helt oanvändbara vid växlande temperaturer och under regnväder.

Under slutet av kriget så förstod alla att de goda militärkontrakten skulle försvinna och då måste man ersätta de volymerna med en annan produkt för att hålla kvar lönsamheten och utveckla företaget. Marcus Leupold, som enligt den populära myten missade en hjort på grund av ett otätt kikarsikte, föreslog då att man skulle undersöka marknaden för kikarsike.

Att producera finmekanik och optik kunde man ju redan och alla i ledningsgruppen var ju erfarna jägare, så varför inte?

Man bestämde sig för att lösa de tre huvudproblemen som man identifierade som huvudorsakerna till att kikarsikten sålde dåligt. Man måste göra dem billigare, man måste tillverka dem tåligare och man måste göra dem helt okänsliga för vädrets påfrestningar. Alla var överrens om att om kan klarade att lösa dessa tre problem så skulle kikarsiktet snart bli var mans egendom i USA.

De två första problemen var relativt enkla att lösa, intäkterna ifrån övrig verksamhet fick subventionera priset för företagets kikarsikte. Nya linsmontage och förbättrad tillverkningsprecison igenom större tillverkningsbudet gav skottfasta och pålitliga konstruktioner. Värre var det med kondensproblemen.

Till slut löste man även detta igenom att via vaccum suga ut all luft ur kikarsiktet innan man permanent fyllde det med nitrogen (som inte innehåller någon fukt) och man skapade därmed världens första vattentäta kikarsikte. En milstolpe.

The Plainsman.


Siktet fick namnet "The Plainsman" för att indikera användingsområdet - skytte på lite längre avstånd. Förstoringsgraden var dock mycket måttlig med dagens mått mätt, bara x2.5


Siktet började direkt sälja bra på grund av aktiv marknadsföring och rimligt pris i kombination med det tekniska försprången av ypperlig rekyltålighet och absolut klimatokänslighet. Man följde snabbt upp succén med en unik livstidsgaranti och i takt med att allt kraftfullare patroner började användas under 1950-talet exempelvis igenom Weatherbys framgångar så utvecklade man rekyltåligheten ytterligare till lite av varumärkets signum.

Duplex - här Heavy Duplex - ett klassiskt ríktmedel.




En annan stor milstolpe ägde rum 1962 då man lanserade världens förmodligen mest kända riktmedel - Duplex. Tidigare så hade man endera ett tunnt hårkors eller ett grovt. Igenom användandet av platinatråd så kunde Leupold nu presentera ett riktmedel som kombinerade det bästa av två världar, dels ett tunt riktmedel som inte skymde små mål på långa avstånd och dels ett riktmedel som gav bra synbarhet under svåra yttre väderförhållanden.

Företaget växte vidare och 1968 flyttade man till dagens fabrik i Beaverton, Oregon. Redan på den tiden hade man 150 medarbetare och satsade offensivt inför framtiden. Målsättningen var att stärka sig mot den växande konkurrensen av importsikten, vilket man bedömde skulle bli ännu värre i framtiden. Rimligt pris, högre kvalité och innovativ teknik var ledorden.

En stor del av intäkterna investerades klokt i externa bolag, exempelvis drev man upp Nosler Bullets ifrån slutet av 1960-talet till 1988 då den verksamheten såldes vidare med god vinst. Slutligen 1998 så splittrades Leupold då instrumentdelen med vattenmätare och liknande hamnade i ett eget nybildat företag som raskt såldes vidare varpå huvudfokus helt och hållet flyttades till optik med kikarsikten och handkikare.

  

Montering av riktmedel i kikarsikte.


Idag är Leupold världens största tillverkare av kikarsikten och man har över 600 anställda med en försäljningen som 2009 översteg 210 miljoner USD. Ingen annan kikarsiktestillverkare har så många olika modeller och varianter på kikarsikten i produktion samtidigt och därtill har man även en växande Custom Shop. Leupold ägs fortfarande som ett rent familjeföretag, nu i den femte generationen och tillväxten är som alltid långsamt men stadigt tilltagande.

Ibland kunderna kan nämnas US Secret Service, NAVY SEAL, USMC och mängder av polisiära insatstyrkor tillsammans med stora skaror civila användare välden över.

I nästa del så ska vi försöka bena upp själva sortimentet, vad som skiljer modellserierna åt och vilka Leupold som möjligtvis kan vara rätt modeller att välja för luftvapenskytten.

Av Johnny Ottosson - 16 januari 2010 01:10


 

Handpump eller dykarflaska...?



Tja, vilket ska man välja? Detta är frågan många ställer sig när de går över till PCP. Vad har de olika sätten att få luft i sitt vapen för goda och mindre goda sidor? Vi ska här kika lite på alternativen och se vad som finns och till vilken kostnad.  

Den senaste handpumpen ifrån FX Airguns.


Med bred marginal marknadsledande på handpumpar till PCP i Sverige är FX Airguns. Man var mycket tidigt ute med konceptet och har sedan dess haft en stor ledning i utvecklingen av varje generation pumpar. Andra konkurrenter på marknaden är Hills, vilka tillverkar pumpar för BSA, samt rena kopior på FXs konstruktion, exempelvis Hatsan och Crosman. Som begagnat så finns det även äldre pumpar ifrån CRC Process AB, benämnda Axsor-pumpen.


Skillnaderna mellan de olika pumparna kan lite grovt delas in till generationer och teknologi. Gemensamt för pumparna är att konstruktionen bygger på att luften komprimeras i olika steg, vanligtvis 3 steg, varpå trycket succesivt byggs upp till användbar nivå för tryckluftsdrivna luftvapen. Alla pumpar, utom FX senaste, har dessa 3 steg medan den nya "turbopumpen" ifrån FX har 4 steg vilket exempelvis underlättar när väldigt stora tuber ska fyllas. Äldre pumpar (typ Axsor) och kopior på dessa är som regel avsevärt trögare att använda.


Tekniskt sett så finns det lite olika finesser på pumparna för att göra luften så bra som möjligt för våra vapen. De enklaste pumparna har egentligen inget alls, luften trycks rakt in i vapnet som den blir. Något bättre pumpar har åtminstonde ett partikelfilter för att undvika att fint stoft kommer in i vapnet och föranleder en extra onödig service. De allra mest utvecklade modellerna har både partikelfilter och dessutom fuktfällor som gör luften så torr som möjligt så att inte vatten ska komma in i vapnet.


Prisskillnaderna mellan de olika pumparna är inte så stor så jag rekomenderar varmt att man köper den bästa. Kontrollera att den tilltänka pumpen har så mycket som möjligt av fuktfällor och filter så att inte vapnets tub börjar rosta sönder eller drabbas av oönskade driftstörningar på grund av smuts.




Handpumparna är enkla att hantera. Fyllnippeln (följer som regel med vapnet) ansluts på pumpens slang, därefter sätts nippeln in i vapnets tub. Därefter kontrollerar man att slangventilen (bleedvalve) är sluten. Sedan är det bara att börja handpumpa. Att pumpa är aldrig roligt men med lite bra teknik så gör man det så smidigt som möjligt och motion får man ju på köpet. Det finns två huvudregler; pumpa aldrig pumpen onödigt varm och använd rätt pumpteknik.

Om pumpen blir varm så mår den inte bra, luften som den producerar blir inte heller bra eftersom komprimerad luft alstrar värme och ger kondens. Dessutom så tenderar pumpen att gå trögare när den är varm och då mår du som pumpare definitivt inte bra. Känn alltså på pumpen då o då under pumpandets gång, känns stativet varmt så låt pumpen (och du själv) vila lite.

Rätt pumpteknik är att använda benen, händerna ska vara på handtaget och fötterna på fotplattan, vilket jag utgår ifrån är självförklarande? Med hjälp av knäna så gör man sedan knäböj med rakspända armar. Använd kroppsvikten och glöm inte att pumpa hela slaget i botten. Böj inte ryggen som en räka utan jobba hela tiden med knäna. Det är inte frågan om omvända armhävningar utan nyttja knän och kroppsvikt.

När vapnet är fyllt till önskad nivå så öppnar man slangventilen så att luftlåset, vilket håller nippeln på plats i vapentuben, lossar och nippeln kan sedan avlägsnas ifrån vapnet. Håll alltid nippeln ren, förslagsvis i en liten självförslutande plastpåse (Maxigrip). Nippelns O-ringar ska ha ett tunt lager fett på sig, less is more och använd rätt fett, typ Rhrenolit.

Rätt använd så är handpumpen slitstark och praktisk men den kan dock behöva service någon gång om året vid flitigt användande. Då ser man över O-ringar, packningar och filter/vattenfällor. En ny pump kostar strax under 2000 kr.

Av Johnny Ottosson - 15 januari 2010 19:00


BSA Lonestar från Norge


En nöjd ägare ifrån Norge med en Lonestar Mk I - samma version som jag själv har. Den här ägaren har dock satsat på ett lite kraftfullare kikarsikte.


  

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se