Airpang

Alla inlägg under januari 2010

Av Johnny Ottosson - 25 januari 2010 17:49


 

!!  Senaste nytt  !!



Här kommer ett reportage om Webleys nya bössa.

Länk: http://www.youtube.com/watch?v=pJGKkL7vxy4


  

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 25 januari 2010 15:00


 

En blåsig dag..



Idag tänkte jag testa airstrippern på CZ men vinden gjorde klart att detta inte var rätt dag för ändamålet. En växlande och stundtals rätt kraftig vind gynnar inte precis precisionstester på 50 meter med en bössa på 8 joule.

  

Dagens tavlor, knappast de bästa..


Som synes så började jag med de sex tavlorna ifrån nedåt och upp. Där har vi totalt 3 stycken på 32, 34 och 35 mm samt två mindre bra på 52 och 56 mm. Vid ett tillfälligt ögonblick av vindstilla väder så ramlade det därtill ut en på 14 mm, dock dragen väldigt långt till vänster eftersom jag hade svårt att få riktpunkten rätt i blåsten.


Slutligen så blev det tre tavlor med Lonestar och den bössan imponerar som vanligt med sin jämnhet. Trots tilltagande vind som fick tavlan (av kartong) att svaja i vinden så levererade den väldigt jämna, om än stora, grupper.


Resultatet blev 22, 23 och 23 mm vilket är ungefär 10 mm sämre än förväntat på detta avstånd under lugna vindförhållanden. Man ser tydligt hur otroligt mycket stabilare och jämnare den här bössan går jämfört med den klenare CZ.


  

Under 20 mm är bra på 50 meter med 8 Joule.

 

Jag fick också tillfälle att testa Lonestar på en stolpe vilken befann sig på mellan 80 till 90 meter bort och fick uppskattningsvis en grupp om 5 skott på ca 40 mm vilket känns väldigt lovande inför sommaren då jag kommer att få bättre möjligheter att pröva både 80 och 100 meter.


Lonestar är en onekligen en fantastisk långdistansare av rang.


På 80 meters avstånd så träffar Lonestar sitt mål med kvarvarande 194 mps vilket betyder en återstående anslagsenergi om 38 joule - ungefär vad en vanlig 22 PCP ger vid mynningen...!!

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 24 januari 2010 16:47

Airstrippern del 2 


Under söndagen så prövade jag CZ på 30 meter med min nya airstripper men på grund av det blåsiga vädret så blev inte resultatet helt optimalt:




Grupp 1 - 11 mm

Grupp 2 - 17 mm

Grupp 3 - 16 mm

Grupp 4 - 19 mm

Grupp 5 - 20 mm


Genomsnitt av ovanstående: 16.60 mm


Under tidigare tester så har jag med JSB RS legat runt 13.20 mm så är finns det en försämring om i genomsnitt drygt 3 mm. Exempel på dagens sämre utfall var den femte gruppen som med en mycket retfull flyer drog upp genomsnittet ordentligt.


I morgon (läs, måndag) så ska jag testa en gång till för att se om bättre väder kan ge ytterligare lite bättre träffbilder.

Av Johnny Ottosson - 24 januari 2010 10:04


 

Kul Dianor !


När man tänker på Dianas sidospännare så går sannolikt tankarna först och främst till 48-serien och de semirekylfria 54 och 56-modellerna men Dianas produktion av sidospännare går faktiskt tillbaka ytterligare ett antal decennier.


  

Diana mod 0 - är det förresten en dämpare som hör till..?


Under början av 1950-talet (1950-1952) så tillverkades den här modellen ihop med systerversionen mod 10 och det lilla dämparliknande röret framför pipan på bilden ovan är faktiskt en påskruvningsbar extrapipa!






  

Förlängningspipan monterad på vapnet.


Så, hur tänkte man då? Jo, vapnet laddas helt enkelt igenom att önskad pipa skruvas på vapnet. Vill man skjuta diaboler så skruvar man på en räfflad pipa och vill man skjuta pilar så skruvar man på en slätborrad pipa. Ville man sedan skjuta kork eller liknande så skruvar man inte på en pipa alls utan laddar korken direkt i pipröret. Man hade alltså tre typer av ammunition i samma vapen.


  

Spännarmen infälld.


Att ha en speciell anordning bara för att skjuta pilar känns kanske lite udda i våra dagar men modellen var främst riktad till ungdomar och pilskytte var ganska populärt hos dessa under den första efterkrigstiden.


  

Mekanismen anspänd.

 

En annan för tiden udda detalj var att modellen hade antibeartrap vilket givetvis kunde vara lämpligt för yngre skyttar men som i allmänhet inte blev vanligt innan lagstiftningen i USA på 1980-talet började kräva detta.


  

En snygg och udda juniorbössa.

Av Johnny Ottosson - 23 januari 2010 10:00


 

BSA Meteor Mk I

 

Alla som är det minsta intresserade av luftvapenskytte har sannolikt träffat på ett BSA Meteor. Detta är ett av landets absolut mest sålda luftvapen och en enorm internationell storsäljare. Konservativa siffror talar om över 4 miljoner exemplar tillverkade sedan 1959 då den första modellen presenterades, just den modell som vi ska titta lite närmare på i dagens blogg.


  

BSA Meteor Mk I




Under drygt 50 år så har Meteor funnits som 7 olika generationer (Mks) men den väldigt udda Mk I fanns bara under åren 1959 till 1962 samt har en hel del särdrag som gör den unik. Prefix för den här serien var T (kaliber 22) och N (kaliber 177).


 Det mest ögonfallande och det som gör att man direkt kan identifiera just en Mk I utgörs av de 3 räfflorna på varje sida om förstocken. Detta finns bara på Mk I. Vidare så har Mk I också en blånerad finish och saknar därmed den oerhört praktiska och mycket karaktäristiska emajlfinishen som sedemera blev ett signum för BSAs vapen under en lång följd av år. Den sista helt unika detaljen är siktet som utgörs av ett klaffsikte med skjutbar slid.





Gemensamt med Mk II men därför inte unikt för Mk I var den gamla loggan på cylindern, de fyra korta pressningarna för kikarsiktesfästet samt en enkel avtryckare i pressad plåt. Detta finns inte på de senkommande versionerna.

BSAs äldre logotype för Meteor.


På många sätt, inte minst ekonomiska, så utgjorde Meteor en vattendelare för BSA men den innebar också ett revolutionerande koncept för luftvapentekniken som helhet. En Meteor var mycket billig att producera, en kännare på modellen påstod en gång att 3/4 av vapnets kostnad var pipan och resten av vapnet är faktiskt skäligen enkelt konstruerat.

I ordets fundamentala betydelse så är Mk I nämligen en riktig plåtbössa, hela vapnet, förutom pipan, är faktiskt tillverkat av stålplåt! Cylindern kommer inte ifrån ett rör utan är faktiskt en plåt som har svepts till en rörform och därefter punktsvetsats på undersidan. Udda nog så gäller samma sak även för pistongen som också den består av en rundsvept plåtrektangel med punktsvetsar.

Alla mindre detaljer som varbygel, avtryckare (med dito mekanism), bakstycke och siktet var även detta tillverkat av stansad stålplåt. Snabbt, billigt, enkelt och rationellt. Ett Meteor är lite av luftvapenvärldens Land Rover och faktiskt ett stålande bevis på att även britterna kan tillverka bra produkter på ett rationellt massproducerat sätt utan att kvalitén blir lidande.

Fler exempel på rationellt tänkande är att pistongen hakar upp avtrycket på utsidan av själva pistongen, en ovanlig men smart lösning på den tiden. Igenom detta så behövde man inte ha en central stång ifrån mitten av pistongen och bakåt för att haka upp. Billigare att tillverka och precis lika ändamålsenligt. För att pistongen ska täta så använde man en läderpackning, vilken svällde och anpassade sig till skillnaden mellan cylindervägg och pistongstorlek för att ge nödvändig tätning.

Själva plåtpistongen hade dock tillräckligt bra toleranser för att ge förutsättningar för detta så därför använde man sig av ett löstagbart pistonghuvud som låstes på pistongen med en finurlig nyckelhålslösning varpå pistonghuvudet inte kunde demonteras ifrån pistongen med mindre än att pistongen var avlägsnad ifrån cylindern. Den kunde med andra ord alltså aldrig lossa när vapnet var i bruk.

Pistonghuvudet var tillverkad med tillräcklig precision för att ge rätt tätning och därmed så kunde pistongen ha vilken slapp passform som helst. Enkelt och billigt.

En annan lösning för att man skulle kunna montera ett kikarsikte blev pressningarna på ovansidan av cylindern. Istället för att fräsa in kilspår maskinellt vilket kräver precision och toleranser så knep en maskin in fyra klackar ovantill på cylindern i ett enda arbetsmoment.

Eftersom avtrycket hakade upp lågt, mot pistongens nedre yttersida, så kunde avtrycket ändå få en rimligt bra känsla eftersom upphaket var så kort. Detta till skillnad ifrån de längre upphak som krävs för att upphaket ska nå en centrumplacerad stång i mitten av pistongen. Med en bra avtryckargeometri så kunde man med andra ord använda enkla komponenter med generösa toleranser och ändå få ett (för den tiden) vettigt bra avtryck.

Slutligen så var det den enda delen av metalldelarna där man faktiskt spenderade lite pengar - pipan. En 18 tum lång BSA pipa tillverkad in house av BSAs egna erkänt duktiga pipmakare. Pipan låste mot cylindern med en grov fjäderbelastad och kilformad bult, vilket gjorde låsningen självjusterande mot slitage. I övrigt så användes inga skruvar för pipinfästningen utan alla delar sprintades ihop.

Stocken hos Mk I - unik för den här generationen av Meteor.


Till sist så sänktes hela konstruktionen ner i en rejält dimensionerad trästock av "skandinavisk bok", som det påstods i reklamen. Stocken hade de som tidigare nämnts 3 räfflor på varje sida om förstocken samt ett antal skurna träräfflor istället för bakkappa baktill på kolven. En lös bakkappa som hade limmats eller skruvats fast ansågs onödigt påkostad för modellen.

På detta sätt hade man skapat ett vapen som kunde tillverkas oerhört billigt, mestadels av pressad plåt i automatiska stansmaskiner, på ett rationellt sätt utan alltför mycket arbetstid. Samtidigt igenom bra anslagsenergi (runt 10 joule) och toppmodern utrustning (kilbas för kikarsikte!) samt goda egenskaper som ypperlig precision (för sin tid) igenom BSAs fina pipa och bra riktmedel så kunde man ta bra betalt för sin produkt ut till kund.

Priset för de sista Mk I när de nysåldes i Sverige 1962 var 129 kr alternativt 175 kr med BSAs eget 4x15 kikarsikte. Detta då att jämföra med en Airsporter som kostade mer än det dubbla eller en Diana 27 som var marginellt dyrare men sannolikt  bra mycket dyrare att framställa.

Översatt till dagens prisnivåer (räknat mot arbetstid) så motsvarar 129 kr under 1962 en summa av 3100 kr för år 2009.

Av Johnny Ottosson - 22 januari 2010 10:30

Airstrippers

 

  

Min nya airstripper för CZ200T

 

Idag kom min nya airstripper - en prydlig customtillverkad liten pryl. För de som inte är bekanta med detta föremål så kan man lite kort säga att en airstripper sitter längst ut på pipan och har som primär funktion att optimera precisionen hos vapnet vilket då sker på flera olika sätt. Vidare så kan den även tjänstgöra som ljudriktare för att minska risken att omgivningen blir störd av skottljud.



Den absolut första funktionen man tänker på och som även ligger lite till grund för benämningen är att airstrippern skalar av oönskad turbulens efter diabolen då den precis har lämnat pipan. Syftet med detta är då att ge diabolen bättre förutsättningar för en rak färd igenom lufthavet utan att sättas i rörelse av störande luftvirvlar ifrån vapnets drivkälla vid själva avfyrningen.

Här syns tydligt lufthålen ifrån sidan.


Airstrippern har då ett eller flera lufthål som styr bort överflödsluften ifrån drivspegeln på diabolen, vanligtvis utåt sidorna. På en del kraftfullare PCP så kan även airstrippern fungera som en mynningsbroms och tämja pipuppslaget vid rekylen, då brukar man vanligtvis låta hålen mynna ut upptill på airstrippern.

En annan funktion är att tjänstgöra som nodbalans (se inlägget om ljuddämpare). Airstrippern är därför vanligtvis justerbar lite inåt och utåt längs pipan för att man ska kunna ställa den vid exakt rätt balanspunkt för nodvibrationerna.

Slutligen så gör sidohålen att trycket (=ljudet) mynnar ut 90 grader ifrån pipan vid avfyrningen istället för i en konformad kvast efter diabolen. Detta betyder att ljudet blir högre vid skytten (i synnerhet vid sidan om denne) men vanligtvis betydlig lägre downrange.

Nackdelarna, förutom kostnad och vikt, är främst att ljuddämpare inte kan användas (en bra dämpare kan dock göra allt som en airstripper kan) samt att man får ett lite udda utseende, på gott eller ont.

  

Min CZ200T med airstrippern monterad.



Av Johnny Ottosson - 21 januari 2010 10:30


 

Lite roliga bössor !


Idag ska vi kolla lite på fantasifullheten hos en del av ägarna till BSA Ultra. Förutom att vara ett av Englands mest sålda PCP så är modellen också mycket populär för att modifiera efter tycke och smak till mer eller mindre udda skapelser.


  

Simon Trenchs egen Ultra.


Första bössan ägs av Simon och är helt normal förutom hans speciella regulator och naturligtvis den magnifika customstocken av mycket fin valnöt.


  

Vad kan den här bestå av..?


Nästa bössa är ett riktig mix av olika modeller ifrån BSA. Ultrans MMC-system är här ersatt med ett repeterhandtag ifrån Scorpion samtidigt som den korta originaltuben har bytts mot en buddybottle ifrån R10.







  

Intressant stock..


Just bara att byta stocken gör rätt mycket för utseendet, vilket inte minst vapnet ovan tydligt visar. Ett stort kikarsikte, en rejäl dämpare och en udda stock förändrar modellen ordentligt.


  

Mera vilda än milda..


Här har vi två mekaniskt väldigt udda vapen. Den övre har en buddybottle infälld i själva kolven medan den nedre har en mera konventionell placering av en buddybottle framför förstocken.


Egentligen så är det bara fantasin som begränsar en så mångsidig och populär modell...

Av Johnny Ottosson - 20 januari 2010 20:51


Nu ligger Crosmans katalog online !

 

Länk: http://www.crosman.com/pdf/Crosman-2010-Catalog.pdf

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se