Combro CB-625

Här kommer Darrens test av Combros klassiska kronograf i dess senaste utförande som Mk IV.

En av XTX Airs utmärkta filmer

IWA 2012

Den 9-12 mars 2012 går årets IWA-mässa av stapeln och förutom SHOT-Show i USA så är IWA världens största civila vapenmässa. Alla ledande tillverkare kommer att vara närvarande och så även FX Airguns som har en hel del nyheter att presentera. 

Exakt vilka dessa är kan jag dessvärre inte avslöja innan mässan har börjat men det kommer att handla om en stor och efterlängtad nyhet (nej, jag tänker inte på alla rykten om kaliber 30 nu) samt ett par mindre mycket intressanta presentationer. 

Jag är övertygad om att dessa nyheter kommer att vara mycket uppskattade av entusiasterna. En av dem kommer säkerligen att bli en populär storsäljare, inte minst internationellt.

Så fort jag kan kommer jag att lägga ut informationen här på Bloggen med så mycket detaljer som möjligt.

Det verkar bli en mycket spännande säsong nu 2012.

Harry Fuller fortsätter sin test med FX Airguns Elite..

Här kommer nästa rapport från Harry Fuller i Australien och detta gång med lite trevliga slowmotion videos. Liksom jag själv så har han konstaterat att modellen är oerhört tålig mot nästan alla typer av ammunition och att den är såpass harmoniskt avstämd från fabrik att den ger enormt fina värden för BC då de bästa diabolerna används, något som naturligtvis gagnar projektilstabiliteten under flykt. Notera alltså hur raka projektilbanor som levereras i filmerna:

http://www.network54.com/Forum/79537/thread/1329543092/FX+Elite+.25+...+Instalment++%23+2.+.+Videos+included+.

Topp 5 PCP

På Airgun kör man nu en omröstning om marknadens 5 bästa PCP. Detta är naturligtvis en mycket intressant frågeställning med flera olika aspekter. Vad är egentligen "bäst" och i så fall för vem?

Hur subjektivt ska man göra den bedömningen och utifrån vilka kriterier?

Har man exempelvis behov av ett takedown-vapen för diskret transport i kollektiva färdmedel så kan mycket väl en Verminator vara det bästa vapnet även om det kanske inte tekniskt sett kan matcha ett mer konventionellt vapen.

I min lista så kommer jag att bortse ifrån rent specifika behov utan utgå ifrån konventionella vapen med tekniska egenskaper som ställer dem i särklass jämfört med övriga motsvarande vapen. 

FX Airguns Elite .25

Teknisk kompetens på en nivån som inget annat vapen når upp till, oavsett om de är mekaniska eller elektroniska. Med 100 skott inom 15 fps spridning där varje skott ligger över 50 fpe ifrån en 500 cc fylld till 250 Bar så hamnar den i en helt egen särklass. Inget annat vapen på marknaden klarar detta. Den är snål på luft, generös med effekt och har genomtänkta detaljer precis överallt. Med de nya Smoothtwist-piporna och en direkt till pipan laddning så får Elite en teknisk egenprecision i särklass. Vapnet är även utrustad med en rostsäker Luxfertub, en modern och smidig sidelever, quickfill för fyllningen, manometer och en otroligt genomtänkt stockutformning. Inte ens priset kan man klaga på jämfört med vad konkurrenterna erbjuder för betydligt mer pengar.

FX Airguns Independence .25

Att kunna pumpa ut över 70 fpe med kaliber 25 ifrån 7 st lätta och smidiga pumptag låter helt otroligt men med detta vapen så är det fullt möjligt. Förutom dundereffekt så finns det även en enorm praktisk precison och tröttnar man på att pumpa så kan den enkelt snabbkopplas till en dykarflaska. Indyn förkroppsligar mycket av det som FX Airguns representerar - innovation och precision. Ingen annan tillverkare har något liknande i sitt sortiment och detta ställer modellen i särklass.

FX Airguns Revolution .177

Idag är Revon en gammal modell kronologiskt sett men ännu så har ingen konkurrent lyckas tillverka något liknande utan att gå genvägen om elektrisk matning. Revo är en true semi med gasåterledning som repeterfunktion, precis som hos krutvapen, samtidigt som den är ytterst luftsnål. Upp till 16 diaboler i magasinet samt luft för 70 skott gör den förbluffande användbar även för snabbskjutarna. Förutom blixtsnabb repetering så är bössan också precis lika funktionell och användbar som vilket annat modernt PCP som helst. Utsökt precision, diskret skottljud och allt annat som vi förknippar med ett PCP av 2010-talet.

The Airwolf från Daystate .22

Daystate har valt digital styrning av sitt ventil- och avtryckarsystem vilket öppnar stora möjligheter för roliga och förbluffande användbara finesser. Air Wolf är helt enkelt en elektronisk magasinsmotsvarighet till FX Airguns Elite, en legendarisk Haloprodukt som konkurrenterna avundas och kunderna dreglar efter. En tung prislapp motiveras av en utsökt detaljfinish, påkostade komponentsval och en enorm utstrålning. Ingen annan tillverkar erbjuder något liknande idag, här är Daystate i en särklass.

Steyr LG 110 Hunter HP .177

Ypperlig precision och marknadens bästa kombination av 10M Int. tävlingsgevär och Sporting Air Rifle i ett kompakt men förbluffande tungt paket perfekt avpassat för HFT. Passning, finish och prislapp av yttersta klass, ett vackert och tekniskt kompetent vapen av högsta klass.

Luftförsörjningen hos BSA R10

  Alla grova tuber är inte lika stora (usel kvalité, mobilkamera)...

BSAs R10 matas av en Luxfertub på bara 200 cc, något som överraskar de flesta eftersom man lätt tror att alla flasktuber är ungefär lika stora när man ser en sidobild av ett enskilt vapen. I verkligheten så är dock skillnaden rejält märkbar och detta inte minst på längden. Naturligtvis då är detta inte så konstigt när man jämför mot dubbla inre volymen.

  Den som säger att R10 har en stor tub har inte sett ett vanligt flasktubsvapen...

Luften går sedan via en quickfill och manometer vidare till JBs regulator som utgör hjärtat av själva drivkällan. Just regulatorn hade en hel del hyss för sig på mitt exemplar, sannolikt beroende på att det är en version på 16 joule som är nedställd till 10 joule för vår nationella effektbegränsning.

Först så sköt jag ett skott, helt tyst (förutom den dämpade mynningknallen, mer om detta i kommande inlägg), sedan sköt jag ytterligare ett likadant skott men när jag sköt det tredje skottet så hördes ett dämpat väsande och ett diskret metalliskt klickande?! Något förbryllad så sköt jag ytterligare ett tyst skott men nästa skott åtföljdes av samma väsande läte med tillhörande metalliskt klickande.

På detta sätt fortsatte skyttet. Efter två eller tre skott så hördes lätet och jag förstod snabbt att det sannolikt var regulatorn som återfylldes. Troligtvis så är volymen i regulatorn avpassad efter 16 joule och när vi skjuter med betydligt mindre effekt så räcker regulatorns luftvolym till både två och ibland tre skott innan regulatorn återfyller.

Förutom denna lite udda ljudeffekt så fungerade regulatorn utan anmärkning och gav jämna och fina resultat, genomsnittet för 20 provskott igenom kronografen blev 655 fps med 8.44 gn vilket lägger den precis på vår maximala licensfria nivå. Spridningen hamnade på 14 fps.

Hastighet och BC

Min gode vän Harry Fuller skrev ett mycket intressant och tänkvärt inlägg som jag tänkte dela med mig av här på bloggen:

"As with the other calibres there are pellets which have poor BC and so poor wind bucking ability.

It happens that a small number of designs have relatively high BCs within their calibre. Kodiak/Baracudas, JSB Exacts and Eunjins generally top the BC lists in each calibre.

Now, the sectional density of the .25 cal also should give it some advantage but this must be combined with a good design profile, and be able to settle into a stable flight. There is overlap in wind bucking ability between the various pellets of the different calibres.

For example .22 Kodiaks, Eunjins and JSB Exacts have better BCs and wind bucking ability than just about any .25 pellet excepting the same models in .25 cal. .177 Kodiaks have better BC than some .25 cal pellets that are light for calibre and poorly designed. So when folk say .25s buck the wind best, then they must be referring to the good .25s or they are referring to the same design pellet across the calibres.

There is one important issue often overlooked. The .25s generally (no not always) set out at MVs below Mach 0.80 and often below Mach 0.70 This can give a drag coefficient that is closer to ideal when compared to .177 and .22 pellets starting at velocities closer to the speed of sound. The outcome is a better * "delay" or * "lag" time which is the real culprit related to wind deflection. When velocities are pushed into the Mach 0.90+ zone lag time increases, BC goes down and wind deflection increases.

An example from my current research into .25 cal pellet ballistics:

Same pellet produced a BC average over 50 yards of 0.0275 when shot at average 924 MV but 0.0313 when the MV was reduced to 900 fps; both corrected for sea level.

In this example for the MV 924 fps, Mach 0.82, there would be a wind deflection of 13.77 inches at 100 yards from a constant 10 mph wind at 90 degrees; whereas when the MV was dropped to 900 fps, Mach 0.80, the deflection would be 12.04 inches. (Chairgun GA). ... Initial further tests at 880 fps seem to lift the BC another notch by dropping to Mach 0.78 for another slight wind deflection advantage( all at my test altitudes ).

When wind deflection is to be considered, lag time effects seem to be best generally between 870 fps and 900 fps for our best pellets. Above and below that velocity range wind deflection increases.

So a heavy, well designed, .25 pellet set off at 870 to 900 fps will deflect less in wind than any smaller calibre pellet blasted out at 950 to 1000 fps - and way less if the smaller calibre pellets' velocity is lifted to 1200 or 1300 fps. ( Same as LV target sub sonic ammo versus HV hunting stuff ).

* The difference between actual time of flight and time of flight in a vacuum.

Kind regards, Harry."

Här kan man se en del intressanta iaktagelser som Harry har gjort, inte bara att BC varierar med hastigheten utan att den dessutom har ett gyllene hastighetsfönster som han specificerar till runt M08. Med kaliber 25 så innebär detta 870-900 fps då man uppmår optimal BC, en lägre hastighet ger ett lägre BC och detta är även fallet om man väljer en högre hastighet - något som många tyvärr missar. 

Att försöka nå bättre prestanda på längre avstånd bara igenom att skruva upp hastigheten och därmed minska bantiden kan med andra ord vara helt kontraproduktivt. Det högre effektuttaget rubbar alltså harmonin, "balansen", hos vapnet. Man får en högre luftförbrukning, en högre ljudnivå, mer vapenrörelse och dessutom en projektil som blir mer känslig för sidvind samt levererar en mindre flack projektilbana. Ingen bra lösning.

Bättre då att "växla upp" vapnets drivkälla igenom en grövre kaliber och därmed vinna bättre BC. Värdet av just BC får absolut aldrig underskattas vid skytte över längre distanser och att vapnet då råkar prestera en lägre utgångshastighet i det register då man erhåller bäst BC blir sådeles helt underordnat.

Femton år gammal teknik femton år för sent...

Airgun TV med Nigel Allen

Sedan några månader så har Diana sålt sin nya PCP med benämningen P1000 och trots att detta är Dianas första PCP någonsin så har man inte lyckats imponera på marknaden. Vapnet är en helt konventionell konstruktion med en relativt häftig prislapp (£825 = 9075 kr) och bitvis mycket gammal konstruktion.

Idag så är det få vapen som fylls igenom att man skruvar loss cylindern för att sedan fylla den direkt på dykarflaskan. Numera är det bara budgetvapen (ex CZ200-serien mfl) samt tävlingsvapen med mycket måttliga effekter som har den här primitiva lösningen, alltså företrädelsevis vapen som ger mängder med skott på en fyllning. Att ha denna omständiga fyllningsprocedur på ett fullpower PCP är enbart dumt och onödligt omständigt. Jag är övertygad om att den som skjuter detta vapen i fullpower och måste fylla om på runt 30 skott kommer att hålla sig för skratt.

Nästa udda lösning är att man utrustar vapnet med ett systemtryck på upp till 300 Bar. I de allra flesta fall så lär mycket få vapen i praktiken fyllas till ett så högt tryck men detta spelar ingen större roll då vapnet har en regulator som borde ge en ungefär lika jämn effekt helt oavsett systemtryck. En konsekvens av att man ger möjligheten till ett så högt tryck är dessvärre att man i kombination med stål som materialval för tuben skapar ett väldigt tungt vapen rent fysiskt sett. Mycket få andra PCP på marknaden väger över 3600 gram tomma, ett lysande undantag är den osedvanligt klunsiga Hatsan BT-65 med otroliga 4100 gram. Som jämförelse så kan man se FX Airguns Royale med 500 cc tub och 119 cm totallängd på 3300 gram.

I detta avseende så hade P1000 tjänat på en modernare layout med grov kort tub istället, helst i aluminium för viktens skull. Ett exempel på en vettigare lösning är på bloggen aktuella BSA R10 som bara har 200 cc men ändå en kort grovtub. De grövre tuberna har ju de obestridliga fördelarna av bättre balans (inte lika framtunga) samt frånvaro av störande avfyrningsping. Dessutom så slipper man självmordsmanometer på tubens gavel, under pipan.

En annan udda och förmodligen i längden mycket störande detalj är automatsäkringen, något som många tyska vapen envisas med. Detta är en "finess" som är lika störande på ett PCP som det är på en fjäderbössa. Föreligger det inga lagkrav på detta ifrån myndigheternas sida så finns det absolut inget skäl att utrusta vapnen med detta frivilligt, tror man det så har man antingen lagt dövörat till marknaden eller skjutit för lite luftvapen själva. 

Något som däremot är bra är magasin av typ Axsor. Dessa är enkla funktionella och (bör vara) billiga. Här ser man hur före sin tid de svenska gevären var i mitten på 90-talet, den här typen av magasin står sig ännu och är med all rätt flitigt kopierade av diverse tillverkare. Mindre bra är att man inte kan ladda manuella enkelskott utan att använda en adapter. Både Theoben MFR och FX Airguns Royale har visat att den begränsningen hör till en förgången teknologi. Fler tecken på traditionellt, snarare än innovativt, vapenbyggande är den lösa skruva-på ljuddämparen. 

Kruxet med lösa dämpare är dels att vapnet saluförs helt oreducerat på de marknader som förbjuder innehav av lösa dämpare och dels att vapnets totallängd rakar iväg ytterligare då hela dämpenheten skjuter fram framför pipan. En modernare och bättre lösning är naturligtvis reflexdämpare vars större del av luftvolymen omsluter pipan bakåt istället för att bygga på längd framåt. Det finns alltså inget skäl för Diana att inte ha använt en modern shroud på sitt nya vapen istället för att hänfalla åt 80-talsteknologi.

Slutligen - design. Om detta kan man tycka mycket men att designa ett vapen som i bästa fall liknar en Career och i sämsta fall ett Remington pumphagelgevär från 1950-talet är ett försäljningstekniskt sett djärvt grepp. Gör man det så får man verkligen hoppas att köparna öppnar plånboken för vapnets tekniska egenskaper allena.

Driften av bloggen o sponsring

För inte så länge sedan så fick jag en kommentar med följande inlägg:

"Du ljuger och är okonsekvent så att du tror dig själv! Det mesta i dina recentioner är så färgat och så subjektivt att det blir helt värdelöst att läsa för besökare! Tex. att du är sponsrad av FX gör ju att du inte alls är trovärdig när det gäller PCP. Du har ju fått stockar av dem och dom förser dig med annat smått och gott. Mutor.....kan man ju undra, ja om man har en helt reklamfinansierad blogg för att man är så snål att man gråter när man skiter så är det ju dejtingreklam ok mellan varje inlägg"

Detta inlägg väcker onekligen en del frågor och några av dem har kanske till och med ett allmänt intresse?

Låt oss börja med sponsring, är bloggen sponsrad och i så fall av vem?

Nej, bloggen är inte sponsrad, jag får inget ekonomiskt understöd av någon för att driva bloggen, den är helt gratis och den ger inga som helst direkta intäkter för mig. Den produceras bara av mig själv och jag gör det enbart för att roa och glädja andra entusiaster. Jag tar inte betalt på något sätt för att bereda någon tillträde till bloggen.

Däremot så är det frivilligt för komersionella aktörer att låna eller skänka produkter till mig personligen och där kan man tala om konventionell sponsring, alltså ett rent symbiotiskt förhållande. Jag tjänar på det arbete som kommer ut av det samarbetet och motparten gör likaså. Det handlar alltså om ett rent win-win förhållande och det är inte frågan om att någon betalar (i pengar, varor eller tjänster) för att jag ska företräda någon form av ståndpunkt. Det som en aktör "köper" av mig är medial publicitet och inget annat.

Vad innebär då detta?

Tänk er följande scenario; en aktör på marknaden vill ha en produkt exponerad, säg ett luftgevär. Han kan då lätt köpa en helsidesannons i en facktidning som handlar om jakt eller vapen. En sådan annons kostar minst 15.000 kr. Ni har säkert sett de stora annonser med svart bakgrund som FX Airguns publicerar i diverse relevanta tidskrifter. En sådan annons har dock en begränsad exponeringseffekt, läsaren konstaterar att det är en annons och kastar en hastig blick på den (i bästa fall) innan man bläddar vidare. Annonser är ju trots allt inte så roliga att läsa, läsvärdet är i regel mycket begränsat och i förekommande fall koncentrerat till ett par rader med specifikationer samt möjligtvis kontaktuppgifter till lite återförsäljare. En normalbegåvad läsare identifierar snabbt annonsen som just en annons och utgår därför medvetet eller omedvetet ifrån att annonsen i högsta grad är subjektiv till annonsörens förmån.

Om aktören inte vill göra så då kan denne istället skicka en bössa till undertecknad. Jag författar då en artikel om vapnet där dess olika för- och nackdelar blir belysta och där dess konstruktion dessutom blir ingående analyserad. Därefter så säljer jag själv in artikeln till en relevant facktidskrift där den publiceras med tre-fyra sidors längd. Till skillnad ifrån annonsen så har artikeln (förhoppningsvis) ett klart större läsvärde, både för entusiaster, samt - om den är välskriven - även för nybörjare/utomstående. 

Vad tror ni är värdet på en sådan artikel i aktörens ögon?

Fyra helsidors annons kostar minst 40.000 kr (+moms) och då är innehållet  dessutom av en lägre trovärdighetsgrad eftersom annonsen är köpt av aktören. Min artikel kostar däremot aktören rena växelpengarna i jämförelse och den högre trovärdighetsgraden för produkten ökar värdet ytterligare.

I värsta fall så kanske låneobjektet blir begagnat (= att säljas till reducerat pris som demoex) eller så kanske jag rent av köper loss testobjektet för en smärre kostnad, om jag gillar det. Oavsett vilket så är det mycket små belopp som är aktuella i relation till aktörens vinst i form av sin flersidiga artikel som jag producerar åt denne.

Principen är naturligtvis tillämplig på annat än vapen, exempelvis optik, tillbehör och ammunition. Dessutom, förutom publiceringen i en tidning så förekommer oftast testobjektet även här på bloggen under ett flertal tillfällen då jag skriver inlägg om detta hårdare riktat mot de redan frälsta. Värdet på dessa blogginlägg är emellertid svårare att uppskatta. 

Tyvärr är det många som inte inser ovanstående utan tror att jag antingen bara får prylar av diverse aktörer av pur godhet (!) eller att jag i princip bara sätter mitt namn under vad aktören själv önskar ha omskrivet.

Så fungerar det inte.

Jag lägger ner timmar av arbete på varje artikel, inte bara för själva nedknackandet av bokstäverna, utan även på research och egna praktiska tester. Jag ringer tillverkare, importörer och återförsäljare samt lyssnar in ett flertal andra ägare av samma testobjekt. Jag skjuter mängder, jag skjuter i kronograf, jag skruvar isär och skruvar ihop. Jag fotograferar mängder, redigerar, klipper och bildbehandlar. En bra artikel som en etablerad tidskrift betalar mig ett antal tusenlappar för skriver sannerligen inte sig självt, det är ett förbluffande omfattande arbete runt detta, ett arbete som jag iofs har förmånen av att tycka är oslagbart roligt.

Hur är det då med objektiviteten?

Fredrik Axelsson, Tobias Rosén, Marcus Jonsson mfl representerar alla olika företag som har sponsrat mig med produkter och information av de varumärken som dessa herrar saluför. Jag har författat artiklar som har gynnat dem alla och jag anser att det som jag har skapat har ett värde som gott och väl motsvarar det värde som jag har erhållit i förmån av dem. Att de ställer upp för mig innebär dock inte att de köper ett gott betyg för sina produkter, det som de köper är, som sagt, enbart ett medialt utrymme som jag själv säljer in till en tredje part (facktidningen). 

Jag skriver alltså precis det som jag själv önskar och på det sätt som jag själv vill. När jag därefter får reprot tillbaka ifrån tidningen så är det mina samarbetspartners som får läsa detta först - innan det går till tryck. Då kan man hojta till och leverera synpunkter på om man anser att man har blivit orättvist bedömd eller om man vill klargöra något som jag har haft åsikter om i själva artikeln.

Kan de inte påverka alls då?

Jovisst, se bara på Marcus från Fondprodukter som ringde mig i förra veckan och önskade att jag prövade en av deras produkter. Varken han eller hans chef Robert är knappast tappade bakom en vagn, de vet mycket väl vad jag anser om deras produktsortiment och att de valde att erbjuda mig just en BSA R10 var självfallet ingen slump. Jag är personligen övertygad om att Fondprodukter som företag hade tjänat mer (i direkta ekonomiska termer) på att få en Hatsan 44/65 exponerad snarare än en udda och exklusiv BSA men de inser också direkt att om jag hade författat en artikel om just Hatsan 44/65 så skulle detta knappast leda till någon direkt föräljningsökning av modellen, snarare tvärtom. I denna mening så kan naturligtvis aktören påverka artikelns inriktning indirekt igenom att välja de objekt som ställs till mitt förfogande.

En del aktörer är däremot mer säkra på alla sina produkter och kan sträcka på sig igenom att erbjuda mig ett valfritt vapen ifrån hela sin lineup att matcha mot vilket annat vapen som helst på marknaden i samma prisklass utan att känna direkt oro - men tro mig, om jag bara hittar något att anmärka där så hugger jag direkt...

Nog om detta...

Nästa fråga är finansieringen av bloggen. Upplägget idag är enkelt; Bloggplatsen lägger ut annonser på min blogg mot att jag i gengäld får webutrymme helt gratis. Om jag inte vill ha reklam på min blogg så får jag betala för att slippa detta, till gagn för mina besökare. Då är naturligtvis frågan varifrån dessa pengar ska komma? Det finns tre tänkbara alternativ till finansieringen av bloggen:

1. Jag sätter upp en frivillig donor-knapp (som forumen) o hoppas att inkomsterna räcker

2. Jag lösenordskodar bloggen och säljer entré, man prenumererar på bloggen för x kr/dag

3. Jag låter det fungera som det fungerar just nu, ni får leva med reklamen men bloggen förblir gratis

För att reda klarhet i detta (Vox Populari) så ska jag per omgående lägga upp en poll om just detta.