Direktlänk till inlägg 16 februari 2012
Femton år gammal teknik femton år för sent...
Airgun TV med Nigel Allen
Sedan några månader så har Diana sålt sin nya PCP med benämningen P1000 och trots att detta är Dianas första PCP någonsin så har man inte lyckats imponera på marknaden. Vapnet är en helt konventionell konstruktion med en relativt häftig prislapp (£825 = 9075 kr) och bitvis mycket gammal konstruktion.
Idag så är det få vapen som fylls igenom att man skruvar loss cylindern för att sedan fylla den direkt på dykarflaskan. Numera är det bara budgetvapen (ex CZ200-serien mfl) samt tävlingsvapen med mycket måttliga effekter som har den här primitiva lösningen, alltså företrädelsevis vapen som ger mängder med skott på en fyllning. Att ha denna omständiga fyllningsprocedur på ett fullpower PCP är enbart dumt och onödligt omständigt. Jag är övertygad om att den som skjuter detta vapen i fullpower och måste fylla om på runt 30 skott kommer att hålla sig för skratt.
Nästa udda lösning är att man utrustar vapnet med ett systemtryck på upp till 300 Bar. I de allra flesta fall så lär mycket få vapen i praktiken fyllas till ett så högt tryck men detta spelar ingen större roll då vapnet har en regulator som borde ge en ungefär lika jämn effekt helt oavsett systemtryck. En konsekvens av att man ger möjligheten till ett så högt tryck är dessvärre att man i kombination med stål som materialval för tuben skapar ett väldigt tungt vapen rent fysiskt sett. Mycket få andra PCP på marknaden väger över 3600 gram tomma, ett lysande undantag är den osedvanligt klunsiga Hatsan BT-65 med otroliga 4100 gram. Som jämförelse så kan man se FX Airguns Royale med 500 cc tub och 119 cm totallängd på 3300 gram.
I detta avseende så hade P1000 tjänat på en modernare layout med grov kort tub istället, helst i aluminium för viktens skull. Ett exempel på en vettigare lösning är på bloggen aktuella BSA R10 som bara har 200 cc men ändå en kort grovtub. De grövre tuberna har ju de obestridliga fördelarna av bättre balans (inte lika framtunga) samt frånvaro av störande avfyrningsping. Dessutom så slipper man självmordsmanometer på tubens gavel, under pipan.
En annan udda och förmodligen i längden mycket störande detalj är automatsäkringen, något som många tyska vapen envisas med. Detta är en "finess" som är lika störande på ett PCP som det är på en fjäderbössa. Föreligger det inga lagkrav på detta ifrån myndigheternas sida så finns det absolut inget skäl att utrusta vapnen med detta frivilligt, tror man det så har man antingen lagt dövörat till marknaden eller skjutit för lite luftvapen själva.
Något som däremot är bra är magasin av typ Axsor. Dessa är enkla funktionella och (bör vara) billiga. Här ser man hur före sin tid de svenska gevären var i mitten på 90-talet, den här typen av magasin står sig ännu och är med all rätt flitigt kopierade av diverse tillverkare. Mindre bra är att man inte kan ladda manuella enkelskott utan att använda en adapter. Både Theoben MFR och FX Airguns Royale har visat att den begränsningen hör till en förgången teknologi. Fler tecken på traditionellt, snarare än innovativt, vapenbyggande är den lösa skruva-på ljuddämparen.
Kruxet med lösa dämpare är dels att vapnet saluförs helt oreducerat på de marknader som förbjuder innehav av lösa dämpare och dels att vapnets totallängd rakar iväg ytterligare då hela dämpenheten skjuter fram framför pipan. En modernare och bättre lösning är naturligtvis reflexdämpare vars större del av luftvolymen omsluter pipan bakåt istället för att bygga på längd framåt. Det finns alltså inget skäl för Diana att inte ha använt en modern shroud på sitt nya vapen istället för att hänfalla åt 80-talsteknologi.
Slutligen - design. Om detta kan man tycka mycket men att designa ett vapen som i bästa fall liknar en Career och i sämsta fall ett Remington pumphagelgevär från 1950-talet är ett försäljningstekniskt sett djärvt grepp. Gör man det så får man verkligen hoppas att köparna öppnar plånboken för vapnets tekniska egenskaper allena.