Senaste inläggen
Prestanda & pris
Idag är det dags att ta reda på hur bra dämparen presterar. Till min hjälp så har jag min ljudmätare och jag har gjort två stycken videofilmer, en för CZ200T, ställd på 10 joule, och en på BSA Ultra, ställd på 24 joule.
Först några ord om hur själva ljudmätaren fungerar.
Det centrala reglaget på ljudmätaren är skalratten. Den ställer man in precis ovanför det förväntade resultetet. Om jag alltså förväntar mig ett resultat mellan 75-80 dBa så ställer jag ratten på 80. Sedan får man läsa av skalan. Utfallet nedåt kan bli ner till -10, vilket då betyder 70 dBa. Åt andra hållet så kan resultatet bli +6, vilket innebär 86 dBa. Får jag inget utfall så befinner sig ljudnivån utanför dessa ramar, alltså inte mellan 70-86 dBa. För bästa nogrannhet så bör man ställa sig precis ovanför förväntat resultat, gör man inte detta så kan man ställa om ratten ytterligare en gång.
Till CZ200T så börjar jag inställningen med 90 dBa som utgångsläge, sedan växlar jag till 80 dBa för skotten med dämpare:
Utfallet blev -3 utan dämpare, vilket betyder 87 dBa, ett lågt och fint värde...
Med dämparen monterad så blev utfallet -1 och det innebär 79 dBa - helt otroligt tyst. Nästa vapen ut blev den erkänt högljudda BSA Ultra. Här finns en grövre kaliber (.22), en kortare pipa (12") samt en klart högre effekt (18 fpe):
Här börjar jag med 110 dBa och resultatet för skotten utan dämpare blev -2, alltså 108 dBa. Detta är inget man vill skjuta med i trädgården precis. Min egen komfortgräns går vid ca 100 dBa, då är det uthärdligt utan hörselskydd. Ska man ha en trädgårdssäker nivå så skulle jag säga under 90 dBa hos en normal villatomt.
Dags att skruva på dämparen och notera skillnaden, här är utgångsläget sänkt till 90 dBa varvid nålen stannar hos -1, sålunda 89 dBa. Just detta resultat är spektakulärt bra. Trots att jag hade ett kortare avstånd till mätare nu än vad jag brukar ha så blev utfallet med The Phantom rätt så exakt 10 dBa lägre än för HW-dämparen, vid en tidigare test.
Vad beror detta på?
Utan dämpare så har jag tidigare mätt 108 dBa för Ultra, vilket var samma resultat idag. Min gissning är att Phantom helt enkelt är bättre avstämd mot Ultrans waste luftpuls. Jag hade ju ett liknande fenomen med min gamla Lonestar som gav 109 dBa utan dämpare och tysta 92 dBa med HW. Ultran då gjorde nästan lika mycket utan men förhållandevis höga 99 dBa med HW. Nu gjorde den istället 89 dBa med Phantom. Förmodligen så är HW-dämparen bättre avstämd mot vapen med hög effekt (stor luftvolym) där Phantom verkar vara mera avstämd mot vapen som har lägre effekt.
Testet med BSA Ultra...
Så, vad kostar då kalaset? När The Phantom kom 2004 så kostade den £39 (msrp), vilket i skrivande stund har fallit till £35 (Chambers). Oavsett vilket så är detta ett konkurrenskraftigt pris jämfört med övriga aktörer. Kollar vi på den klassiska HW-dämparen så kostar den £44 (BAR). En Daystate Airstream kostar £55, dyrgripen Huggett betingar hisnande £85, dessa priser också från BAR. Bland de billigare så finns den klassiska Parker Hale helt av stål för £25.
I skenet av detta så känns det som att The Phantom står sig väldigt väl. En genomtänkt konstruktion, smarta detaljer och bra materialval borgar för en slitstark, vattentålig och robust dämpare för många, många års tjänst.
Fler intressanta lösningar...
En av få dämpare som tar hänsyn till nodbalansen...
Som den skarpögde läsaren har noterat i gårdagens inlägg så ingår det även en blytråd till dämparen. Som beskrivningen ovan visar så används denna igenom att man kapar till en lagom vikt som viras runt en inre kammare inuti själva dämparen som en nodbalansvikt. Vad är då en "nodbalansvikt"?
Jo, tanken är den att när pipan rör sig i samband med avfyrningen (tänk; trampolin) så bör pipan ("trampolinen") befinna sig helt horisontellt just i det ögonblick då projektilen lämnar pipan. Om inte så är fallet så kan alltså tillagd eller avdragen vikt förändra balansen tills dess att jämnvikt råder. Huruvida detta resonemang fungerar i verkligheten är jag ytterst tveksam till eftersom pipor till luftvapen inte tenderar till att svaja på samma sätt som exempelvis krutvapen, vilka dessutom utsätts för stora temperaturskillnader. Jag ska dock pröva den praktiska precisionen med mycket vikt, lite vikt och helt utan vikter i de kommande praktiska proven, bara för att se om man kan dra någon slutsats av detta i verkliga livet.
The Phantom isärplockad ("fieldstrip")
Nästa intressanta detalj är själva infästningen, den enda del som är tillverkad av metall. Vi kan se den överst på ovanstående bild. Konstruktionen är sådan att den gängas på pipan/pipinfästningen och den andra ändan gängas sedan på den sammansatta insatsens gänga. Själva mynningsdelen ("locket") är en del av insatsen och passar jämnt med kanten på röret. När dämparen dras fast på pipan så drar man alltså samtidigt ihop själva dämparen. En mycket smart konstruktion som innebär att man slipper idiotiskt små M3 skruvar eller gängor i båda ändar av röret.
Notera den exponerade kanten, fästet dubblerar som fäste för tillbehör också...
En annan udda detalj är att infästningen också tjänstgör som fäste till olika tillbehör, exempelvis en laser eller en belysning. Rent praktiskt så fungerar detta på så sätt att man använder en 8-formad klämma vars ena del sätts över infästningens kant och den andra, mindre, delen håller fast det önskade tillbehöret. Tack vare möjligheten att nodbalansera så ska man teoretiskt sett inte få några praktiska problem med försämrad precision på grund av ett sådant montage.
Återstår gör själva röret, ett täckrör av kolfiber. Just täckröret avgör ju dämparens yttre format och här håller det dimensionen av 160 x 27 mm. Röret saknar gängor utan är bara ett helt vanligt rör med en lite rå inre finish. Till fördelarna hör dock att det är lätt, absolut rostfritt och naturligtvis otroligt vridstyvt. På köpet så får man det karaktäristiska kolfibermönstret, till för eller nackdel beroende på betraktarens smak. Om inte så kan man ju måla om det eller dippa det till önskad kulör. Personligen så är jag nog tveksam till värdet av just kolfiber här, ett vanligt enkelt plast eller aluminium rör hade förmodligen fungerat precis lika bra, rent praktiskt sett.
Efter den här genomgången så återstår den kanske absolut intressantaste och mest väsentliga frågan - hur tyst är den?
Tillverkaren hävdade vid lanseringen (2004) att den skulle vara tystare än 99 % av alla då existerande dämpare på marknanden och om detta verkligen är fallet återstår att bevisa. Jag tänker iaf matcha den mot en HW-dämpare på både min BSA Ultra och den lilla CZ200T på bara 10 joule för att se vad detta kan ge...
En trailer...
Airgun Gear
Idag har jag lagt upp en ny länk i tablån till vänster, vilket inte tillhör vanligheterna. Den aktör som nu får äran är Airgun Gear som har en samling helt ypperliga videos med brett allmänintresse för luftvapenfans.
Oförsedda förändringar !
Billigare och bättre här hemma...
Idag kom bud från BAR (www.airgunbuyer.com) att de börjar ta preorders på nya Steyr. Problemet är att priset har skjutit upp till £1700-någonting vilket betyder åtminstonde 20.000 kr + frakt för ett vapen med AT!
Hurricane Vittsjö (www.luftvapen.se) erbjuder dock samma vapen för SEK 16.500 kr!
Kreativt tänkande
The Phantom i delar...
Idag så ska vi kolla närmare på en Parker Hale Phoenix Phantom. Ursprungligen så lär detta ha varit en av de sista designerna som gjordes in house hos Parker Hale innan företaget såldes och rättigheterna gick nu över till Phoenix Air Guns Ltd som nu saluför och tillverkar konstruktionen. Sedan 2004 så har modellen sålt bra, främst på den inhemska marknaden då den inte har fått samma genomslag här hemma där HW dominerar. Detta är på många sätt synd eftersom just The Phantom har en lång rad tekniskt intressanta konstruktionslösningar.
I grund och botten så består dämparen av 4 komponenter, två inre och två yttre. De inre delarna är skapade av formgjuten plast och kompletterade med ett täckrör av kolfiber samt en infästning av metall.
Notera de moturs formade helicentriska bafflarna i en glänsande ("fet") plastsort..
De inre och arbetande delarna av dämparen består av två halvor som tillsammans bildar en färdig insats till täckröret. Eftersom insatsen är delbar så kan den enkelt göras ren från blydamm. Plastsorten är dessutom av en glansig, portät sort som gör det svårt för smuts att fasta och som med fördel faktisk även kan tvättas ren i en vanlig diskmaskin!
Eftersom de flesta räfflor i vapenpipor går medurs så är de pressgjutna bafflarna formade i ett moturs mönster för att ytterligare fördröja tryckluftens evakueringshastighet. Med jämna mellanrum så finns det även tryckutjämnande sidoportar som avlastar belastningen ut mot täckröret. Längs insatsens längd så finns därtill centrerande bafflar som säkerställer att insatsen sitter absolut korrekt rakt inuti täckröret.
Den här lösningen innebär också att hela dämparen blir väldigt lätt, bara 95 gram!
En annan fördel är naturligtvis att den blir enkel och billig att framställa. Konventionella dämpare brukar ju inte sällan innehålla ett dussin olika små bafflar, fjädrar eller brickor som måste placeras i korrekt ordning, den problematiken saknas helt med Phantoms formgivning. Eftersom dämparen, förutom fästet, helt saknar metall så är den inte känslig för fukt, troligtvis en icke ringa fördel på den fuktiga hemmamarknaden..
Just dämpull i olika former, metalliskt eller textilt, kan ju absorbera fukt och därmed förändra nodbalansen hos dämparen liksom skapa en grogrund för rost. I äldre dämpare med organiskt dämpmaterial så var det faktiskt inte helt ovanligt att dessa helt enkelt ruttnade av kondensfukten.
Här kan vi alltså klart se att konstruktören/-erna har tänkt till ordentligt och det intressanta är att det hela inte slutar där utan även övriga komponenter är minst lika genomtänkta, något som vi ska se prov på i kommande delar..
The Parker Hale Phantom
Mycket kreativt tänkande i den här konstruktionen..
De flesta entusiaster som skjuter PCP utan shroud på hög effekt använder någon form av ljuddämpare. Låt oss idag se bortom de rent juridiska begränsningarna hos detta självskrivna tillbehör och istället studera en av de mest intressanta och underskattade produkterna på marknaden.
Parker Hale Ltd var en av de riktigt anrika brittiska vapentillverkarna och de hade liksom BSA rötterna tillbaka ända till 1800-talet. I sann brittisk entrepenörsanda så skapade Alfred Parker sin egen vapensmedja i "the gun quarters" Birmingham. Detta minst sagt legendariska kvarter runt Steelhouse Lane och Shadwell Street där det absoluta hjärtat av nationens vapenproduktion var centrerad under det brittiska imperiets största glansdagar.
Här fanns en sprudlande aktivitet med hundratals olika vapentillverkare, underleverantörer och materialhanterare till vapenindustrin. Vid denna tidpunkt så stod imperiet i zenith och hyste 458 miljoner invånare över otroliga 33.700.000 km2 landyta, man inlemmade bokstavligt talat 20 % av världens hela dåvarande befolkning och myntade uttrycket om "The empire on which the sun never sets".
Detta väldiga rike krävde enorma mängder skjutvapen, både för att hållas ihop och för att skyddas ifrån yttre angrepp av främmande makter. I detta relativt trånga kvarter så låg internationellt välkända och idag legendomsusade varumärken vägg-i-vägg, vi hade BSA, Webley & Scott, WW Greener, hela Kynoch, Westley Richards, Thomas Chambers, Holland & Holland och James Purday & Sons mfl. Kort sagt, alla som var något i brittisk vapenindustri fanns representerade här och detta inte utan anledning. Lönerna för skickliga yrkesmän inom detta gebit var förhållandevis höga och inte sällan så ärvdes arbetet vidare ifrån far till son i generationer av duktiga vapenhantverkare.
En katalog från 1933 med Parker Hales klassiska dämpare med skåran på mitten..
I denna synnerligen innovativt kreativa miljö så fick Alfred Parker snart sällskap med sin brorson Arthur Hale och tillsammans så skapade de ett världsberömt företag som kom att existera ända i in 2000-talet. Den tragiska massakern i Dunblane slog emellertid undan benen för den brittiska sportskytterörelsen och den sviktande lönsamheten därav fick Paker Hale på knä så att de blev uppköpta av Modular Industries på våren 2007. Deras varumärke lever dock var ännu, även om Paker Hale numera är borta som ett fristående oberoende företag.
Parker Hale specialiserade sig tidigt på sportskyttevapen och då naturligtvis främst finkalibriga sådana. Detta innebar även att tillbehör till dito också fick hög prioritet och i synnerhet deras ljuddämpare för 22 LR vann snabbt stor internationell ryktbarhet. The Parker Hale Silencer blev helt enkelt ett begrepp.
Parker Hales klassiska 22 dämpare, notera skåran på mitten som är karaktäristisk för just Parker Hale
Även för luftvapen när PCP började bli populära i slutet av 1900-talet så tog Parker Hale lite "gratis" en tätposition såsom en av de mest populära dämparna på marknaden. Parker Hale var ju redan inarbetade som varumärke och precis som att man gärna använde kikarsiktesfäste från krutvapen i luftvapnens barndom så började man fort använda dämpare för 22 LR även till luftgevär. Detta var en trend som bröts runt milleniumskiftet då Logun presenterade sin lätta och mycket tysta Logun Silencer. Knappt hade denna landat på marknaden innan Weihrauch tog tätpositionen med den nu klassiska "HW-dämparen", en mycket bra konstruktion som idag mer eller mindre används som norm. För att kunna behålla sin position på marknaden så utvecklade Parker Hale då en toppmodern konkurrent med en lång rad unika särdrag och det är en sådan som vi ska öppna och titta närmare på i nästa del.
Inköp med varierande framgångar...
En Anti Cant Device för $26 - helt okej pris..
I veckan så var jag på jakt efter en ny ACD och kollade runt lite bland våra näthandlare. ProGunner hade den eftersökta produkten och dessutom flaggad som "utgående"?? Nåväl, fyndläge där kanske? Tyvärr så var det bara den lite ovanligare storleken 30 mm som hade försetts med fyndpris (385 kr), den jag sökte, 25 mm, kostade normalpris på 500 kr.
Efter att ha snokat runt lite på Ebay så hittade jag till slut en lämplig handlare i Buckingham, Virginia, en liten stad med blott 133 st invånare - varav åtminstonde en av den pysslar med att sälja vapenrelaterade prylar på export.
Även countyt Buckingham är relativt blygsamt med bara 17.000 invånare, vilket gör 11 invånare per km/2, hälften av Sverige. Så, i denna avkrok av världen, så köpte jag min ACD.
Den 10/6 lade jag min order (på morgonen), den 11/6 drog man pengarna och den 13/6 fanns varan i min brevlåda!
Summan blev med frakt etc totalt 232 SEK.
Vidare så beställde jag lite prylar ifrån Chambers den 27/5 och detta paket har jag ännu inte sett röken av...
Med ett varuvärde på 475 SEK så vill man ju inte direkt bli av med en sådan försändelse och här var jag tyvärr en smula dumsnål, över 500 kr så brukar jag normalt begära försäkrad frakt men icke så denna gången, varpå det naturligtvis var denna gång som ett paket försvann....
Chambers säger sig ha skickat ordern 28/5 och därvid stannar deras ansvar då frakten som sagt inte var förlustförsäkrad, återstår att se om den kommer fram med tiden eller om jag får skriva upp den på förlustkontot.
Som ni ser så kan det allså vara både fördelar och nackdelar med att handla billigt utomlands, generellt sett så är dock min erfarenhet, baserad på säkert ett hundratal vapenrelaterade privatinköp sedan slutet av 90-talet, att det har gått framåt. Idag är det betydligt ovanligare att paket försvinner än förr om tiden. Många leveranser är också betydligt snabbare nu än tidigare, paket ifrån USA kan dyka upp på bara ett par dagar snarare än ett par veckor som närmast var normen för tiotalet år sedan. Troligtvis så har de som agerar på nätet blivit mer vana och utsatts för högre kundkrav varpå servicenivån har höjts.
EDIT: Naturligtvis så låg försändelsen ifrån Chambers i brevlådan 13/6, senare samma dag som jag författade detta inlägg, visst är det typiskt? Exakt var försändelsen har varit de senaste två veckorna är dock oklart...