Daystate Mk4 IS

Terry Doe testar..

Nya Daystate Mk4 IS testas av Terry Doe. En intressant och avancerad bössa, helt digital. Men varför, varför har man kvar ett kromat dörrhandtag baktill på lådan för att repetera vapen, precis som på 80-talet??

Till salu !!

  Två av tre fästen som jag har till salu nu...!!

Jag har tre fästen till salu:

1. Two Piece Mount Orignal Sportsmatch medium height, dessa är nu reserverade för KJ, önskar han köpa dessa så gäller samma pris som överenskommet för fäste/kikarsikte som vi talade om tidigare i veckan? Hör av dej om detta kan vara en lämplig ersättning för dig för det trasiga fästet som du köpte av mej. Om inte så får du pengarna tillbaka.

2. B-Square Orignal Mounts Two Piece high height, dessa passar exempelvis FX vapen med 12/16-skott magasin så att magasinet går fritt under. Klarar minst 44 mm kikarsiktesobjektiv, troligtvis även 56 mm.

3. One Piece Mount Original Sportsmatch medium height, ett skenmontage med rekylpinne, överfall med dubbla (fyra st) skruvar. Fästet ej med på  bild ovan. Heter OP25C på Sportsmatch hemsida.

Priser:  Om KJ inte tar fäste ett så kostar det 150 kr, fäste två betingar 200 kr och fäste nummer 3 kostar 300 kr, ev frakt tillkommer. Alla fästen gott skick, visuellt nyskick när de är monterade.

Den som vill köpa hör av sig via mail eller SMS.

Tillbehörstajm !

  Vintage Beeman, köpta för något tiotal år sedan på nu sedan länge nedlagda Beeman Australia.

Nu är vapnet valt och drivkällan monterad, nu är det dags att dressa upp med lite tillbehör - både för prydnad och praktisk nytta. Efter en snabb tur på vinden så kunde jag hitta lite gammalt godis till Beeman som passar helt utmärkt på den "nygamla" modellen HW35. Just Beeman har varit jättesvårt att få tag på då det kan vara krångligt att exportera dessa saker ut ur USA sedan 911 så nästan alla mina Beeman-prylar köpte jag från Australien, via den gode Lewis Reinhold, en gentleman som jag lärde känna på NZ-forumet.

Först o främst så blev det en "rear sight cover plate", alltså en täckbricka som täcker hålen efter det bakre öppna riktmedlet. Denna täckbricka köpte jag egentligen till en HW30S men sist jag använde den var för en 5-6 år sedan och då på en HW25 som jag lekte lite med. Nu fick den komma till heders igen - o minsann! Visst passade den utmärkt även på HW35.

  Som den såg ut på min gamla HW25

Nästa roliga pryl blev en pipvikt och då naturligtvis också Beemans klassiska "universal muzzle brake". Tyvärr så hade jag förlagt mitt eget exemplar och när jag scannade av nätet efter att köpa en ny så visade det sig att den naturligtvis hade utgått ur Beemans sortiment. Dock så tillverkas den fortfararande, tydligen av Weihrauch själva, så den kunde köpas på Sportwaffen online. Kruxet var prisbilden, €39 var inte så farligt men man önskade även €30 som frakt (!). I letandet efter andra leverantörer så hittade jag minsann Hurricane (!!) här "hemma" som också sålde den, även här till ett svettigt pris (565 kr) men ändå. Ett sådant inköp fick det bli. Tyvärr så kom den i en plastpåse och inte det snygga blåa etui som Beeman använde.

Just den här pipvikten är marknadens absolut smartaste och den har några, inte helt uppenbara, detaljer som påvisar detta. Några av dem framgår på monteringsbeskrivningen:

  En riktigt genomtänkt produkt...

Till att börja med så konar insidan av pipvikten så att pipan alltid centerar 100% perfekt när pipvikten är monterad. Nästa smarta detalj är adaptershimsen som gör att samma pipvikt kan användas på pipor av varierande diameter. Den absolut bästa detaljen är dock fasningen som gör att adaptershimset aldrig kan glida in i själva pipvikten under monteringen (framgår inte av bilden ovan). En möjlig nackdel med monteringen är att man på HWs vapen måste fila ner spåren för kornsiktet, vilket naturligtvis inte gör pipans ända speciellt prydlig om man skulle vilja skjuta utan pipvikten monterad i framtiden. Detta var dock inte aktuellt för mig så jag använde min Dremel för att slipa ner kanterna. Därefter så var det bara till att sätta in rätt adaptershim i pipvikten och därefter försiktigt knacka pipvikten på plats med hjälp av en gummiklubba. Lite fett på shimset insida och lite knackande så fastnade den sedan som gjuten. Trot det så säkrade jag ändå pipvikten med den lilla skruven. Nu sitter den på HÅRT och kan därför också användas som "handtag" när man spänner upp bössan, om så önskas.

  Triggerguard by Air Rifle Headquarters

Nästa steg blev att skrota original varbygel, en generisk ful pryl som förekommer på diverse vapenfabrikat/modeller och som är gjuten i någon form av vitmetall och målad (!) mattsvart. Eftersom den är så vanlig så finns det flera snyggare modeller ifrån eftermarknaden, exempelvis GINBs i mässing eller aluminium, med eller utan gravyr, liksom Rowans dito, också i mässing men lite mer rundad i konturerna. Mitt val blev emellertid Maccaris smidda och högglanspolerade dito. En kanonfräsch produkt till ett mycket rimligt pris dessutom (o human frakt, de ni Sportwaffen).

Nu återstår ännu ett par delikata val, vilket avtryckarblad ska jag välja? Rak, setback rak, setback eller extra setback? Aluminium eller mässing, kanske svarteloxiderad? Vilket färg och längd på avtryckarens setskruv? Dessutom så måste man ju välja säkring också, liksom färg på densamma. Kanske en vippsäkring så att man kan säkra på efter att man har avsäkrat. Eller jag kanske rent av sätter in en adapter så att de inte blir någon säkring alls, automatsäkringar har ju aldrig glatt någon, i alla fall inte mig.

Valen är oeändliga, smak och plånbok får avgöra...

Avveckling eller utveckling?

En deltagare på ett av våra forum frågade lite retoriskt tidigare under dagen hur dött det besökta forumet egentligen är? En intressant frågeställning och forumsägarens svar var också....spännande...

Resonemanget byggde helt enkelt på att de mesta luftvapenrelaterade frågeställningar redan hade blivit avhandlade och sålunda så fanns det inget skäl att skapa nya trådar!? Istället så kunde man ju söka ibland alla andra trådar, i hopp om att hitta svar på sin fråga.

Detta fick mig lite att fundera över avveckling eller utveckling. Jag tror nämligen att om någonting (ett forum, en blogg, ett förhållande, ett arbete etc) inte innebär en utveckling (eller fördjupning) så är man per automatik på väg mot en avveckling. Det är lite som att cykla i en uppförsbacke - så länge som man trampar på så kommer man framåt ("utveckling"), om man däremot slutar så går det bakåt ("avveckling").

Det forum som tappar posts, alltså avstannar (oavsett anledning), slutar helt enkelt attrahera besökare - man kan inte leva på gamla meriter allena. Samma sak här med bloggen, slutar jag skriva så kanske jag får 50 besökare om dagen, som kommer enkom för att nyttja faktabasen, men jag lär inte få runt 300 besökare om dygnet så länge jag inte producerar nytt fräscht material.

Roten till problemet (att det inte tillkommer nya spännande och läsvärda posts) ligger naturligtvis i att man saknar haloindivider, alltså portalpersoner som är högproducerande av kvalitativt bra material i stora mängder. De få man har haft under åren har man lyckats stöta ifrån sig samtidigt som att man har misslyckats med rekryteringen av nya.

Lite om de underliggande mekanismerna runt detta kan man läsa här:

http://en.wikipedia.org/wiki/1%25_rule_%28Internet_culture%29

Fienden bekämpad !!

  Perforerade med eftertryck, men varför diabolhål i träramen, Sören?

Igår så tog Sören bössan i hand och gav sig i kast med getingboet vid 30-metersmålet på Fuxernas SG. Som ni säkert vet ifrån ett tidigare inlägg så lyckades jag bli getingstucken vid mitt förra besök vid banan då jag försökte flytta nyss nämnda mål till 25 meter istället.

Hans weapon of choice har dessutom försetts med en ny helt hemmasnidad stock inför sommaren:

  En minst sagt vild organisk formgivning..

Bra jobbat där, Sören! På flera sätt!

Tuningkit

  Denna gång ett Vortek från ProGunner!

Idag kom mitt nya tuningkit från ProGunner och jag kunde naturligtvis inte vänta med att montera det utan skred genast till verket. Varför då Vortek? Grovt räknat så hade jag tre val, V-Mach, Maccari och så slutligen Vortek. Anledningen till det blev just Vortek berodde på tre saker, 1. En ny teknik för guiderna, 2. Goda vitsord på forum & FB samt, 3. kräver inte fjäderkomprimator för att monteras.

Just guiderna är lite speciella. I normala fall så har fjädern en eller i bästa fall två, guider. Här har man lyckats få till inte mindre än tre guider! Förutom den vanligaste guiden, från bakdelen av fjädern och inuti fjädern någon decimeter så har man också en tophat i metall, som ger styrning från fjäderns framdel och inuti fjädern någon centimeter bakåt liksom en tredje guide i form av ett rör som guidar fjädern ifrån utsidan och en deciemeter framåt från bakdelen av fjädern.

  Vorteks unika rörformade guide..

Vidare så när fjädern komprimeras under anspänningen så kommer den rörformade guiden att krypa in i själva pistongen, vilket innebär att drivkällan blir exemplariskt inkapslad. Detta betyder, förutom en lägre ljudnivå också att fjädern dekomprimeras rakare till förmån för en snabbare locktime. Så långt teorin, men hur funkar det i verkligheten?

Då jag prioriterade skjutbarhet före effekt så skippade jag tophaten för att nå minsta tänkbara rekyl. Troligtvis så missade jag därför en hel del extra effekt, jag hör hört uppskattningar på ungefär 1.00 fpe för kaliber 177 i förlust jämfört med samma kit rustat med VacSeal (Vorteks original tuningpackning) samt nyss nämnda tophat (pistongvikt).

Avsaknaden av pistongvikt gjorde självfallet att hela paketet blev kortare i sin totallängd och det var inga som helst problem att montera ihop vapnet utan en fjäderkomprimator! Förspänning fanns men den var ytterst måttlig och fullt hanterbar för hand, nästan som TX-serien från AA. Faktum är att jag hade längre totallängd och mera förspänning hos den orignalmonterade 10J-fjädern! Överlag så är HW35 väldigt enkel att arbeta med, bortsett ifrån att just mitt vapen hade ett bakstycke som satt djuriskt hårt fast! Lösningen blev helt enkelt att ta i lite mera och efter några goda råd längs vägen av Golle på ProGunner så gick processen snabbt och smidigt.

Ihopsatt så kunde jag konstatera att bössan blev betydligt tyngre att anspänna, sedan bar det av till kronografen. Resultatet lät inte vänta på sig, tunga JSBH flög över sensorerna med 660 fps som genomsnitt av 10 skott med 14 fps spridning. Utfallet blev med andra ord 201 mps och rekordeliga 9.96 fpe (13.50 joule). Lite väl het men med lättare diaboler och efter en inskjutning så kanske jag halkar ner lite? Om inte annat så får jag kapa ner fjädern en smula..

Till helgen så bär det av till skjutbanan och då ska vi se vad detta tuningkit kan leverera i praktiken.

Premiär för HW35E

  Ute i frihet en härlig sommarsöndag..

Idag bar det av till skytteklubben för att känna nyförvärvet lite på pulsen. Trots en störande hård och växlande vind åt höger så fanns det inget som helst tvivel om att detta var ett exceptionellt välskjutande vapen. Ska sanningen fram så har jag förmodligen bara ägt ett, möjligtvis två, likvärdiga vapen tidigare - min Feinwerkbau Sport och en TX200 Mk III som jag ägde för tiotalet år sedan.

  Tio skott rakt upp och ner på uppmätta 30 meter, JSBH direkt ur burken...

Trots nyckfull vind åt höger så satte jag upp en tavla på 30 meter, under vilkens fäste jag gjorde den smärtsamma upptäckten av ett jordgetingbo, varpå jag efter denna sköt över 25 meter mot en BR-tavla med ett skott i varje träffbild. Resultatet var mycket tillfredsställande, inte minst med tanke på omständigheterna.

  Lite vingligt men avvikelsen i höjdled är, som synes, minimal...

I övrigt så kan jag konstatera att bössan är lätt att anspänna, fattas bara det med slagfjäder för 10J, samtidigt som rekylen är i princip obefintlig. Däremot så känner man en märkbar twaang i skottet. Detta läte är dock väldigt koncist eftersom slaglängden är så kort hos den här modellen. Bössan har en hel del barreldroop så jag toppade ut med justeringen på kikarsiktet i höjdled, något som säkert hade lösts med ett lite högre effektuttag och dito rakare projektilbana.

  Ingen dramatiskt vacker valnöt men trots allt valnöt...

Att bära runt bössan är inte heller någon drömsituation. Man får nog betrakta rembyglarna som en nödvändighet, snarare än en lyx. Optiskt sett så har jag riggat bössan med ett Bushnell Legend 5-15/40 Ao och även detta relativt stora kikarsikte med sin förhållandevis höga vikt hjälper till att stävja vapnets rekyl. I längdsled så får det precis plats utan att hindra anspänningen av vapnet när pipan böjs.

Nu närmast så blir det till att komplettera vapnet med lite olika tillbehör liksom monteringen av ett Vortek-kit, det sistnämnda är jag mycket nyfiken på då jag tidigare bara har egen erfarenhet av Ultra, Maccari och V-Mach, samtidigt som jag har läst mycket nöjda, för att inte säga lyriska, rapporter om just Vortek. En av de trevliga sakerna med den här modellen är ju inte minst det enorma utbudet av tillbehör..

Förberedelser

  Första trasan visar vad det handlar om..

Som de flesta vet så samlas det en hel del skräp och smuts inuti pipor och den största samlingen av detta hittar man hos de fabriksnya vapnet. Det är en blandning av smuts från bearbetningsverktygen och den preservetive som tillverkaren begjuter pipans insida med för att den inte ska korrodera under transport och eventuell långtidslagring hos en importör eller återförsäljare.

Den här smutssamlingen ska alltså inte misstas för den naturliga inblyningen som sker i pipan under vanlig använding.

Främmande objekt, även på mikroskopisk nivå, utgör alltid en risk för möjligheten att få ut optimal praktisk precision ur sitt vapen och därför bör dessa avlägsnas så fort som möjligt efter köpet, helst innan vapnet har börjat användas.

  Sju draglappar räckte här, i turordning från vänster till höger..

Förfarandet är mycket enkelt, man använder linnelappar och en dragtråd av fiskelina. Använd en grov fiskelina, någonstans runt 0.6 och stick densamma igenom pipan, från mynningen mot laddläget. Väl genomdragen så slår man en ögla på linan, klipper av knutänden (den överflödiga trådstumpen efter att öglan är knuten), sedan sticker man in en lagom liten linnelapp i öglan så att den blir vikt i densamma. Därefter är det bara att dra, jämnt och mjukt. Se också till att linan dras rakt igenom pipan och inte filar över kanten på mynningens kröning.

När en lapp är genomdragen så fortsätter man med nästa osv tills den sista kommer ut ren, det brukar åtgå någonstans mellan 5-10 lappar på ett normalt vapen av vettig kvalité. Klipp bort öglorna efter en dragning hela tiden, då går det snabbare och lättare att föra in linan genom loppet till nästa dragning

Tips på vägen:

- Klipp inte till onödigt stora linnelappar, de får inte fastna inuti pipan

- Linnelapparna ska vara avlånga, så att de sitter säkert i öglan

- Dra åt varje knut ordentligt med exempelvis en liten tång, så att inte knuten släpper

- Gör nya öglor hela tiden, att försöka pressa en ögla igenom ex kaliber 177 är frustrerande

- Vira gärna dragdelen av linan runt ex en penna så får man mera kraft och skonar fingrarna

- Använd bara linne, inte exempelvis den tjockare och hårdare bomullen

Nu är det snart dags för en heldag på skjutbanan med en ny bössa och dessutom perfekt väder!