Ett trevligt projekt !

Någon som kan gissa modellen...?

En trevlig modell som dock inte byggs om lika mycket här i Sverige som i England, där ägaren till den här skapelsen är bosatt. Rätt få grejor är faktiskt utbytta på den, bara stocken, avtryckaren och repeterhandtaget. I övrigt så är den faktiskt helt original, även om det känns svårt att tro detta.

Den som inte lyckas peta in rätt svar under inläggets kommentarer får glädjas åt att detta avslöjas i morgon kväll.

Omnämnd..

Min blogg har blivit noterad på forumet i Norge, alltid trevligt.

Länk till detta: http://www.airgunworld.org/forum/viewtopic.php?f=25&t=2344

Måndagen

I måndags så fick jag tillfälle att provskjuta min Lonestar med det nya avtryckarsystemet och det var spännande att pröva det i verkligheten.

Som vanligt så sköt jag över 50 uppmätta meter och det blev 6 serier i rak följd med 5 skott på varje träffbild. Utfallet blev följande:

Bästa bilden blev 13 mm, den sämsta 37 mm.

Anledningen till att det blev 6 serier och inte 9 som vanligt var att det blåste ganska friskt. SMHI påstod 6 mps för Stenungsund och man kunde tydligt se buskar och ris röra sig i vinden. När jag hade skjutit 6 träffbilder så slutade jag för dagen med Lonestar eftersom det kändes som fel dag för att få ihop riktigt fina träffbilder. Man har ju blivit lite bortskämd och tycker att allt över 15 mm är ointressant numera och grupperna måste bara krypa under 10 mm för att man ska bli riktigt förnöjd.

Då jag inte ville vada/pulsa igenom snön med mindre än ordentliga vinterkläder så väntade jag till eftermiddagen för att ta in måltavlan. Då hade det dock mojnat så jag bestämde mig för att testa min CZ200T på lite drygt 8 joule mot dessa 50 meter. Resultatet av den övningen syns på de tre sista träffbilderna ovan, de med klart mindre skotthål.

Dagens bästa BSA-tavla, tyvärr ett skott som gick fel.

Hela måltavlan satte jag upp dagen innan för att slippa börja dagen med att rigga målmedel. Troligtvis så hade kartongskivan frusit rätt hårt för när jag sköt i trädet bakom, vilket agerar kulfång, så slets stora stycken bark loss vilka slog igenom måltavlan bakifrån, därav dess luggslitna utseende på träffbilderna nummer 4 och 5. Förmodligen så får jag ändå sätta ut tavlan samma dag framöver för att den ska motstå barkskvättandet utan att gå sönder.

Överlag så blev de 6 träffbilderna acceptabla, dock inte speciellt bra. Riktigt dålig blev bara nummer 6 som fick en riktig flyer ifrån en annars lovande grupp. Fyra träffbilder av sex under 20 mm får man ändå vara nöjd med om man betänker vindförhållandena.

Bästa träffbilden med CZ200T - 16 mm.

För skoj så testade jag som sagt även min CZ och om det bara är vindstilla så presterar den riktigt bra, sin låga effekt till trots. Den som påstår att max 10J inte duger till 50 meter har förmodligen inte prövat ett tillräckligt bra vapen..

Tre träffbilder blev det, sämst var 29 mm, sedan 24 mm och bäst 16 mm som ovan.

Avtrycket till Lonestar blev mycket bra, en klart lönsam investering. Det blev främst av allt bra mycket lättare, på gränsen till nervöst, så jag ska försöka utforska justeringsmöjligheterna mera under kommande tester. Som det är nu var bara som det blev, direkt ifrån tillverkaren. Skönt också att ha ett vinklat avtryckarblad så att man slipper vila an fingret på en kant när man skjuter. Jag tror minsann att jag ska satsa på ett sådant system även till min CZ framöver.

En intressant artikel..

Jag hittade den idag och tänkte bara dela med mig av den.

Länk: http://www.riflesunlimited.co.uk/showarticle.php?id=2

BSAs tubformat?

Under den senaste tiden så har diskussioner uppstått både på forum i USA/England och faktiskt även här i Sverige om vilken storlek BSAs olika tuber för sina PCP egentligen har.

Tidigare så hade man helt enkelt tagit BSAs uppgifter för sanning och enligt dessa så hade Ultra 50 cc, Hornet 75 cc och Lonestar 100 cc. Totalt så har BSA alltså tre längder av samma rör vilka utgör tuberna hos den här generationen av PCP.

Problemen började när en del entusiaster upptäckte att de kalkylerade mängderna luft i Chairguns fyllprogram inte visade sig stämma i verkligheten när de för övrigt fungerade utmärkt till andra vapen.

Slutsatsen blev då att BSAs uppgifter verkade konstiga.

En känd entusiast i USA rev då sin bössa och tog fram måtten som vi kan använda som mall för våra egna beräkningar. Enligt dessa så har BSAs tuber en inre diameter som är 22.987 mm, vilket ger en radie om 11.494 mm. Vidare så är höjden på röret, för Sportsman HV,  totalt 367.348 mm.

Snabbt huvudräknat (nä, knappast) så blir volymen därför 152.4514 cc.

En viss skillnad mot angivna 100 cc, rätt så exakt 50 procent över angivet värde. Detta förklarar utan tvekan varför Chairgun gav konstiga värden, skit in ger ju skit ut på datorer, som bekant.

Den yttre längden på den testade tuben är 427.04 mm och igenom att känna till att den längden ger 152 cc så kan man lätt räkna ut volymen på övriga tuber i sortimentet, om vi antar att de har samma inner- och ytterdiameter.

Efter att ha mätt min egen Lonestar så kan jag bara konstatera att det är exakt samma rör som Sportsman HV, alltså 427 mm längd vilket ger 152 cc.

Frågan är dock, hur stor volym har egentligen Ultran..?

Den är onekligen liten, Ultran, när man har den ute jämfört med Lonestar. Intressant är dock att längden mellan avtryckarblad och bakkappa är exakt densamma och likaså hamnar kikarsiktets okular på exakt samma plats (som jag spontant har monterad dem utan att jämföra mot varann). Ultran må vara liten men den är på intet sätt förkrymt utan fullt duglig även för en välvuxen skytt.

Hursomhelst..

Längden gav 220 mm vilket betyder att den har 51.52 procent av Lonestars tublängd och bör sådeles även besitta samma procentuella del av dess volym.

Det betyder 152 x 0.515 = 78.28 cc.

Även här har vi alltså en märkbar skillnad mot angivna 50 cc.

Bra besöksfrekvens !

Idag kan jag konstatera den tredje dagen i rad med god marginal över 100 st unika besökare på 24 timmar. Som läget är nu så har bloggen 68 st inlägg och 204 st uppladdade bilder samtidigt som den har funnits online under 38 dagar.

Toppkällan till trafiken är Google som står för runt 60 procent av hänvisningarna, på andra plats har vi LuftvapenInfo och på tredje plats Robsoft.

Eftersom Airgun inte längre tillåter att jag länkar till bloggen varken i min profil eller via en signatur så har det forumet försvunnit som källa för trafik.

Jämfört med forumen så har jag ungefär 1/3 av besökarna på LuftvapenInfo, de har runt 300-350 st per dygn och jämfört med Airgun så har jag 1/2 av besökarna då det forumet besöks av ca 200-250 st per dygn. Sedan är det givetvis till mycket stor del samma människor eftersom de flesta (utom möjligtvis ansvariga för Airgun) flyter över gränserna och besöker båda forumen.

Så, tack till alla er som besöker min blogg - jag hoppas att den är till lika stor glädje för er som den är för mig.

Mera tryck !!

Monterat o klar !

I fredags så kom slutligen mitt nya avtryckarsystem till Lonestar. Som ni kanske kommer ihåg så beställde jag det 091230 och det ankom alltså 100108. Leverantör var Rowans Engineering, där jag brukar köpa tillbehör till BSA och CZ (eg AA).

Det nya avtrycket brevid det gamla originalet.

Själva monteringen var egentligen inte så svår men tyvärr så hade hålet till pivotpinnen för själva upphängningen inte blivit rensad ifrån fräsrester vid tillverkningen, vilket är ovanligt för att vara Rowans. Så den hålet blev alltså i praktiken lite för trångt. Igenom att för hand snurra ett 3.00 mm borr i hålet så löste sig detta problem. Avtrycket är, liksom de flesta avtryck till PCP, ganska enkelt konstruerat och det knepigaste är att hålla rätt och styra in alla små shims, fjädrar och liknande.

Generös justerbarhet !

Eftersom hela geometrin hos avtryckarsystemet förändras så upplevs avtryckaren på ett helt annat sätt än tidigare. Det är alltså inte bara frågan om att byta själva avtryckarbladet utan ingreppet förändras också drastiskt - dock till det bättre.

En lite större bild..

När avtrycket sedan var monterat och klart i själva stocken så gick det inte att avfyra vapnet ?!? Det visade sig att avtrycket tog i stocken innan brytpunkten. Vid närmare studie av de utmärka instruktionerna till satsen så framgick det dock tydligt att detta problem kan förekomma hos vapen med hög effekt? Tydligen så skiljer avtrycket lite i tolerans beroende på hammarfjäderns förspänning när satsen sitter på en UK-bössa eller en fullpower.

Spegelblank varbygel utan ful gjuten skav.

Efter att ha putsat upp stocken lite för hand med hjälp av en grov motorsågsfil så fick jag mer än tillräcklig frigång och då fungerade det hela precis som tänkt. Den finputsade ytan döljs dessutom av varbygeln så den extra finputsen syns inte ifrån utsidan av vapnet.

Nu återstår bara att testa det nya avtrycket i verkligheten och resultatet kommer att presenteras här framöver.

Ljuddämpare !!

Vaimes utmärkta och populära dämpare till luftvapen och 22 LR

Igår tittade vi lite på de lagliga metoderna som finns till hands för att dämpa ljudet ifrån dagens PCP till lägre nivåer. Idag ska vi titta lite på regelrätta ljuddämpare och dess för- och nackdelar.

Den tidigaste dämparen som sålde i större mängd uppfanns av Hiram Percy Maxim och det är fortfarande hans grundprincip som används av dagens luftskyttar. Herr Percy Maxim hade också en mera känd fader, Hiram Stevens Maxim, som han ofta brukar bli sammanblandad med.

Det är den äldre Maxim (alltså Stevens) som uppfann de berömda Maxim-kulsprutan. Man kan säga att han specialiserade sig på uppfinningar i dödens tecken och att han var verksam över hela skalan. Hans absolut största storsäljare var nämligen den idag klassiska musfällan, med överliggande slagbygel. Den var liksom kulsprutan hans egen uppfinning. Inte undra på att sonen hade ett tungt arv att förvalta.

Maxim den yngre var dock mest intresserad av radioteknik och bilar, istället för skjutvapen, vilket förklarar att ljuddämparen för bilar är mycket snarlik ljuddämparen till skjutvapen - han uppfann nämligen dem båda. I släkten fanns också en farbror som hette Hiram Hudson Maxim och som hade en grav pyroteknisk läggning, han trixade och uppfann olika sprängämnen vilket för övrigt kostade honom ena handen vid ett ögonblick av dålig koncentration.  

Maxims ljuddämpare ifrån patentet 1909

Tanken bakom Percy Maxims dämpare, eller "The Maxim Silencer" var att de heta och snabba gaserna ifrån en förbränning, antingen en krutförbränning i ett vapen eller en bensinförbränning i en bilmotor, skulle kylas ner och bromsas upp varvid ljudnivån minskar till en behagligare nivå.

I fråga om ett luftvapen så har vi ju ingen kemisk förbränning på samma sätt som hos ett krutvapen utan här blir det i första hand en fråga om att fånga upp och fördröja överflödsluften så att denna kan lämna pipan med ett så lågt tryck som möjligt. Igenom detta så skapas det mindre "ringar på vattnet" i form av oönskat ljudtryck efter diabolen vilket sprider sig runt vapnet till förtret för omgivningen.

Logundämparen - demonterad, alla mått i mm.

De allra flesta dämpare till luftvapen är därför konstruerade på ungefär samma sätt; cylindern (kroppen på dämparn) har som regel ett större öppet utrymme direkt efter pipans mynning, i början på dämparen. Detta utrymme ska kunna rymma all överflödsluft ifrån avfyrningen. Utrymmet brukar benämnas som expansionskammaren, se första bilden i dagens inlägg.

När luften fastnar där för bråkdelen av ett ögonblick så hinner diabolen försvinna och därefter så kommer den uppbromsade luften att försöka ta sig ut samma väg. Luften går dock åt alla håll och kanter istället för enligt en given (rak) färdväg vilket är fallet för diabolen. Det betyder att det tar en avsevärd tid (relativt sett) för luften att passera alla bafflar, i synnerhet sådan som har extra småvinklar som Vaimes modell på den första bilden.

När luften slutligen har hittat vägen ut så har en stor del av tryckvågen ebbat ut (luften har "tappat farten") varpå skottljudet har reducerats till en bråkdel.

En ytterligare fördel av dämparen är att turbulensen direkt bakom en diabol slits sönder och risken att diabolens projektilbana störs av turbulens minskas följdaktligen. Man kan säga att dämparen här gör samma jobb som en Airstripper.

Vidare så minskas vapnets rekyl eftersom vapnets massa (tyngd) ökar med dämparen monterad, i synnerhet muzzleflip (mynningsresning) på kraftfulla PCP med långa pipor bromsas.  

Noder finns där kurvan (rörelsen) intar ett neutralt läge.

Slutligen så kan man hos vissa dämpare även påverka nodbalansen hos vapnets pipa. Alla pipor har ju den egenheten att vid en avfyrning så sätts de lite i självsvängning ("trampolineffekten") då de darrar lite upp och ner. Om nodbalansen inte är neutral så innebär detta att pipan är på olika platser i rörelsecykeln varje gång diabolen lämnar mynningen vilket ökar risken för mindre bra träffbilder. Idealet är alltså en neutral nodbalans där pipan är på exakt samma ställe i sina svängningar varje gång diabolen lämnar loppet och passerar kröningen.

Att justera nodbalansen, vilken i sig förändras varje gång man hänger på något på pipan, är alltså en värdefull fördel och det sker rent praktiskt igenom att en liten vikt, vanligen en löpring, skruvas framåt eller bakåt på dämparens in- eller utsida tills nodbalansen är neutral. Använder man inte en dämpare så kan naturligtvis samma sak ordnas med en Airstripper eller pipvikt, vilket vi ska titta lite närmare på i kommande inlägg framöver.

Vi har alltså i princip bara fördelar med ljuddämparen hittils men finns det inga nackdelar då...?

Jovisst, en dämpare kostar ju pengar, runt 500 kr i de flesta fall, den väger också ett par hundra gram vilket ökar vapnets totalvikt. De största problemen är dock att den gör vapnet längre och att vapnet får sin balans framåtskjuten. Ett längre vapen är bökigare att hantera, exempelvis ifrån trånga utrymmen som gömslen etc, och det är lätt att man råkar slå i dämparen i något. Balansen kan göra vapnet framtungt och i extremfallen mera svårskjutet på grund av detta.

De flesta verkar dock anse att fördelarna hos en dämpare överstiger nackdelarna, totalt sett.

Rent juridiskt i Sverige så måste man söka licens på enskild vapendel för att kunna använda sin dämpare lagligt, eller för att anskaffa en sådan. Behovsmotiveringen har då särskilt höga krav på sig och de mest uppenbara skälen om att man vill skona miljön och skyttens hörselhälsa duger tyvärr inte. I princip så måste man ha ett kvalificerat behov vilket betyder att man har skyddsjakt eller liknande som bisyssla där dämparen bevisligen måste vara en viktig del för att sysslan ska kunna genomföras på ett säkert och praktiskt skäl.

Observera också att myndigheterna kan villkorsbelägga en dämparlicens hur de vill, exempelvis att den bara är giltig en given tidsrymd (under vilka uppdragen som ligger till grund för ansökan ska vara genomförda) eller mera udda vilkor. En bekant fick som villkor att dämparen bara fick användas utanför detaljplanerat område (där den inte har så stor funktion)....

Erhåller man licens på dämparen så ska den nummerslås och får då ett VapenID precis som vilken annan tillståndspliktig vapendel som helst. Även ansökningsavgiften för dämparlicensen är den gängsle som för alla andra licenser (fn. 250 kr).

En test av olika dämpare mot varann, längst ner är vapnet utan dämpare.

Hur effektiva är då dessa dämpare på ett PCP som går med full effekt, från 30 joule och uppåt? Själv tycker jag att tabellen ovan är mer pedagogisk och enklare att förstå än dBa-värden hit och dit. Tabellen fungerar på följande sätt: Om vi tänker oss att vapnet helt utan dämpning ger 100 procent ljud så gör en bra dämpare att bara ca 10-15 procent av ljudet återstår när vapnet avfyras - det är en enorm skillnad när man märker av det i praktiken.

För den krutkaliber som är närmast jämförbar med våra luftvapen (22 LR) så brukar man säga att ett vapen (med subsonic ammunition) utan vidare hörs 200 meter bort ifrån mynningen, vid vindstilla väder och öppna ytor. Med en effektiv dämpare så blir motsvarande skott svåra att uppfatta från 40 meter och bortåt..

Stor skillnad med andra ord - men den största skillnaden ligger inte i det olika ljudtrycken utan att man ändrar ("mjukar upp") själva lätet (frekvensen) av skotten. Principen är exakt samma som gräsklipparen och motorsågen, på pappret så ger båda exakt lika många dBa men i verkligheten så kommer 9 av 10 spontant o tycka att motorsågen låter värre. Inte för att den gör det i sak (bevisligen inte) utan för att ljudkaraktäristiken är sådan att det mänskliga örat uppfattar den som störande.

Exakt samma sak med dämpade vapen (o även ineffektiva shrouds med ljudriktare); när man tar "udden" av lätet så låter det bra mycket "trevligare" vilket gör att färre människor uppmärksammar ljudet eller sätter det i samband med skottlossning som företeelse. Det finns ett gammalt talesätt som säger; "En dämpare gör inte skytten ljudlös men den gör honom osynlig" och det ligger mycket i detta. Ljudet förvrängs helt enkelt så att det inte uppfatts av lyssnaren på samma sätt, helt oavsett antalet dBa.

Låt oss därför hoppas att dämparna helt kommer att bli fria i framtiden även för oss här i Sverige, till gagn både för sporten och för omgivningen.