Uppdatering

Nytt mail från Andrea, GINB:

"Hi,
My father is concious finaly afte six days, at the moment he is
stable and now we need to adress the other issues, finaly some good news after a
long week.
All the best, Andrea"

Det förefaller alltså som Antonio har återfått medvetandet och är stabil så det mesta talar för att han överlever den hemska olyckan förra veckan när en tub exploderade i hans hand. På forum runt om i världen så har just hanteringen av tryckluft i de små kärl som utgör tuberna till våra vapen hamnat i fokus och en vanlig fråga är - hur farliga är de?

Sprängkraften i tryckluft ska absolut inget underskattas, den är enorm! Man kan räkna ut saken exakt igenom följande formel: Tryck (i Bar) x Volym (i liter) x 450 = Energi (i Joule). Ifrån detta så kan vi konstatera att en helt vanlig tub på 400 cc innehåller 232 x 0.4 x 450 = 41.760 joule!

Hur mycket är då detta jämfört med något annat? Tja, kollar vi på en vanlig handgranat så innehåller den normalt runt 150 gram med TNT. En vikt av 150 gram motsvarar 2300 grains och TNT ("Trotyl"), som är en potent högexplosiv, har en sprängkraft av 266 joule per grain. Detta betyder att en handgranat ger 2300 x 266 = 611.800 joule.

Man kan alltså säga att en handgranat är ca 15 gånger kraftfullare än en 400 cc flaska fylld till 232 Bar.

Om vi däremot tänker oss en dykarflaska på 12 liter fylld till 300 Bar så har vi sprängkraft som bokstavligen talat kan demolera ett hus fullständigt. Där finner vi 300 x 12 x450 = 1.620.000 joule, alltså knappa tre handgranater.

Hur farlig är då en handgranat?

En vanlig amerikansk handgranat, typ M67, har en fyllvikt på 180 gram. Den ska kastas minst 30 meter ifrån kastaren (säkerhetsavstånd) och när den väl landar så anses sprängkraften vara potent nog att döda alla människor inom 5 meters radie! Man räknar med 30 % risk för dödsfall på en soldat inom 15 meter (effektiv radie).

Fragmenteringsavståndet, alltså den sträcka som splitter från den kan flyga och fortfarande döda, beräknas till 250 meter. Med detta i bakhuvudet så tror jag alla och envar inser att hanteringen av tryckluft kräver den allra största omsorg och försiktighet. Korrekt hanterad så är vår tryckluft mycket hanteringssäker men den som slarvar eller beter sig vårdslöst löper risk att släppa loss våldsamma krafter...

The Crow Magnum

En legendarisk diabol

Idag så ska vi kolla lite närmare på en legendarisk diabol, den mäktiga Crow Magnum. En diabol som trots flera decenniers produktion ännu har en mytisk status och ännu i denna dag kan hålla undan för modernare konkurrenter på samma tema som exempelvis Predator Pellets. Konceptet bakom Crow Magnum är en stor hålspetsdiabol med en exceptionellt generöst tilltagen öppning och en mellantung vikt på uppgivna 26.23 grains. Beeman skriver följande:

"The Crow Magnum pellet was designed for shooters who wanted a heavier hollow
point with a gigantic forward expansion cup. A key objective of the new design
was to provide exceptional stability and thus long range accuracy for the higher
power adult airguns on the market. A yawning mouth and greater forward weight
was included resulting in one of the world's most accurate field pellets. In
independent testing, a .25 caliber Crow Magnum pellet recovered from a feral
pigeon had nearly doubled in size to .41 caliber when shot at 25 yards! Easily
one of the most unique pellets we have ever designed, the Crow Magnum was
bestowed a Product Award of Merit by American Firearms industry magazine."

Visst låter det imponerande och visst blir man sugen på att pröva alla dessa lovord i verkligheten? Jag köpte därför en ask hos min hovleverantör, den alltid lika välsorterade herr Rosén på Hurricane, Vittsjö. Sedan så har jag vägt, skjutit och stunderat dagen lång och visst förmår denna gamla klassiska diabol att imponera ännu.

  En diabol vars utseende inte liknar någon annan..

Jag började med att ta ut 10 slumpmässigt valda exemplar direkt ur asken och ställa dem på min digitala krutvåg. Genomsnittet för dessa diaboler blev 26.91 grains, att jämföra med angivna 26.23 grains. Sedan vägde jag ytterligare tio stycken diaboler och fick då fram följande vikter:

26.92, 26.92, 26.92, 27.02, 26.68, 27.02, 26.86, 26.72, 27.12, 26.92

Man kan med andra ord påstå att detta är en viktstabil diabol som håller sig rimligt bra inom den angivna vikten. Detta är naturligtvis en stor tillgång när man sedan ska undersöka vilken praktisk precision som man kan uppnå med denna diabol. När det gällde att testa den praktiska precisionen så använde jag mig av en tavla på uppmätta 50 meter samt en vindstilla dag med bra stöd för bössan. Då blev utfallet på följande sätt:

Genomsnitt blev:  47.50 mm

Utfallet blev faktiskt förvånansvärt bra med tanke på att hålspets och flatnosdiaboler sällan presterar speciellt väl på längre avstånd, mer än möjligtvis någon enstaka turträffbild. På tavlan ovan så är den röda fyrkanten 1 tum stor, alltså 25.40 mm och den svarta ramen är 3 tum stor.

Nu är kanske 50 meter ett väl drygt avstånd men för den som jagar med en Elite på runt 25-30 meter så kan jag svårligen tänka mig en diabol som slår lika hårt som just Crow Magnum. Anledningen till detta är att denna diabol, förutom att vara en kvarts tum grov, dessutom är terminalt ballistiskt instabil. Detta betyder med andra ord att den kantrar vid anslaget och tumlar in i målet med ett spektakulärt (läs, kladdigt) slutresultat.

Relativt billiga med 59 kr för 200 st så är de väl värda att pröva, inte minst för den som jagar eller bara tycker det är kul att skjuta sönder saker.

Ta inga onödiga risker

Tyvärr så har jag inga nyheter att ge om Antonio Gentilin och den olyckan som drabbade honom för en vecka sedan då en trycktub till ett luftgevär exploderade i hans hand. Det senaste budet från hans son, Andrea, är följande:

"Hi ,

Thank you very much for the email, I read all emails even though he is unconscious I know he is listening.

Will let everyone know once he is better.

All the best, Andrea"

Uppenbarligen så är Antonio fortfarande medvetslös men vi håller alla tummarna för att han överlever olyckan och i skenet av detta så kanske inte ett par förlorade fingrar så mycket att orda om. Den intressanta frågan för oss andra är hur vi ska förhålla oss till händelsen och vilka lärdomar man kan dra av den. I skrivande stund så vet vi inte exakt vad som har inträffat eller vilken typ av behållare som var inblandad men personligen så resonerar jag på följande sätt:

Välj ett vapen med trycktank av aluminium eller rostfritt stål

Om du trots allt inte har den möjligheten, inspektera då regelbundet ditt vapen med ståltub så att detta inte har rostat. Kan du inte göra det själv så låt någon annan, kompetent, person göra det. Använder man en handpump så bör man verkligen vara noga med detta. Byt luftbehållaren efter 10 år eller när tillverkaren så rekomenderar (HW anger exempelvis max 10 år på sina rostfria ståltuber).

Välj så bra luft som möjligt när du fyller ditt vapen

Detta gäller i synnerhet om man har ett vapen med en tub som kan vara känslig. Välj i första hand luft från en dykarflaska och tillse att den är fylld hos Räddningstjänsten snarare än en mindre obskyr dykshop. Måste du använda en handpump, använd då en så bra pump som möjligt och ingen billig kopia från Hills, Kina eller liknande. Pumpen måste ha bra vätskeavskiljning, kommer det in vatten i tuben och den inte är av rostfritt eller aluminium så kommer den att rosta och ett sådant förlopp sker snabbare än vad man tror.

Trixa inte med hemmabyggda HPA-vapen eller tveksamma lågprisvapen

Visst kanske Crosmans Co2-tuber (byggda för 60 Bar) klarar det dubbla men varför chansa med livet som insats? Att bygga egna fyllkit eller att konvertera Co2-vapen till HPA kan vara riktigt farligt. Undvik kinatillverkade PCP med okänd kvalité, dessa kan vara frustrerande som fjädervapen men rent livsfarliga som PCP. Vill ni själva komponera med ett lågprisvapen, köp en begagnad Typhoon före en Xianpang Magnum.

Igenom ovanstående och sunt förnuft så minskar man riskerna vid hanteringen av våra vapen.

Gott Nytt År !

Airpangs utveckling 2011 jämfört med 2010

Då är det dags att göra bokslut för ytterligare ett år här på bloggen. Under året så har drygt 58.000 unika besökare hittat in till Airpang för att ta del av bloggens material helt gratis. Utav dessa så är det 48.300 unika besökare från Sverige, 3300 besökare från USA samt 2500 norrmän. Underligt nog så kom besökare från England först på plats 6, passerade av besökare både ifrån Frankrike och Tyskland.

Om man vill se antalet unika besökare per månad så kan man använda grafen ovan, där kan man se att april var en mycket svag månad och att bloggen boomade ordentligt under maj och juni. Då kom vi upp på en hög och stabil nivå där bloggen har legat ända sedan dess.

Under semestern så har de flesta människor lite mer tid över samtidigt som vädret som regel är mycket förmånligt för just luftvapenskytte. Det är då naturligt att ha lite bättre siffror. Även tidigare år så kan jag tydligt se märkbart fler besökare under just juni till augusti. Under både 2010 och 2011 så har Airpang legat helt stabilt från september och året ut. Under 2011 dock med drygt 600 fler besökare varje månad.

Hur ser då framtiden ut? I nuläget så kommer bloggen att rulla på precis som tidigare, trots div erbjudanden att förändra den i en mer affärsmässig riktning.

Avslutningsvis så vill jag tacka alla besökare för den tid och de engagemang som de har lagt ner på att besöka Airpang under det gångna året och jag hoppas att bloggen även detta år har varit till kunskap och glädje.

Väl mött 2012 - året då världen förväntas gå under...

Dags för prestandatest

Rätt diaboler gör stor skillnad för antal skott...

Efter att ha legat i malpåse ett längre tag så dammade jag slutligen av min gamla Ultra bara för att konstatera att fyllventilen var trasig. Efter att ha beställt en ny ventil från XTX Air så kunde jag till sist fylla upp den och mäta så att allt övrigt var okej med bössan. Senast jag använde den måste ha varit vårtävlingen i Onsala under maj 2011.

Dagen till ära så körde jag med två olika diaboler, dels sedvanliga HN Baracuda om 21.10 grains, vilket är den diabol som igenom åren har visat sig leverera absolut bäst praktisk precision, och dels den populära storsäljaren JSB Jumbo Exact om 16.00 grains.

Först ut var JSB Exact som i grafen ovan har röd kurva:

712, 05, 12, 14, 08, 06, 17, 12, 17, 20 - genomsnitt 713 fps (217 mps) - 17.07 fpe (24.50J),  spridning 15 fps med resttryck 150 Bar

723, 12, 19, 07, 11, 05, 696, 694, 687, 676 - genomsnitt 703 fps (214 mps) - 17.56 fpe (23.80J), spridning 46 fps med resttryck 100 Bar

669, 58, 47, 34, 27 - genomsnitt 647 fps (197 mps) - 14.90 fpe (20.20J), spridning 41 fps med resttryck 65 Bar

Nästa diabol blev HN Baracuda som i grafen ovan har blå kurva:

623, 23, 24, 22, 26, 20, 16, 16, 16, 14 - genomsnitt 620 fps (189 mps) - 18.00 fpe (24.40J),  spridning 12 fps med resttryck 160 Bar

620, 14, 25, 18, 24, 19, 12, 20, 20, 18 - genomsnitt 619 fps (189 mps) - 17.90 fpe (24.20J), spridning 13 fps med resttryck 110 Bar

611, 06, 02, 594, 587 - genomsnitt 600 fps (183 mps) - 16.90 fpe (22.90J), spridning 23 fps med resttryck 90 Bar

Anm. Angivna tryck är manometertryck på vapnet som visar 200 Bar vid 230 verkliga Bar enl fyllkit. Till de värden som anges ovan kan alltså överlag läggas +30 Bar.

Så, vart leder då denna sifferbollande? Jo, det man tydligt kan se på dessa båda diaboler är att de utnyttjar luften olika bra. Den tyngre diabolen kräver mindre luft för att ge samma effekt som den lättare diabolen och på ett vapen med så liten tub (bara 67 cc) så blir skillnaden mycket tydlig.

Ser vi på Baracuda så får jag 20 bra skott (inom 14 fps!) och ytterligare 5 användbara (inom 39 fps), jag skulle därför fastslå att min Ultra som bäst har 20 skott på en fyllning och kanske 2, möjligtvis 3, som backup.

Kollar vi däremot på JSB Exact Jumbo så får jag 16 bra skott (inom 18 fps) och ytterligare 3 användbara (inom 36 fps), jag skulle därför kunna påstå att Ultran med just denna diabol ger 15 skott på fyllningen med 2 eller 3 som backup.

Principen är även tillämpbar på andra vapen med större tuber varpå skillnaden i praktiken kan vara ännu större. Man måste alltså sålunda ta angivna antal skott med en nypa salt och beakta vilka diaboler som sagespersonen har använt vid sin test.

Vad tycker jag då om min Ultra? Jämnheten har onekligen blivit bättre igenom åren, att få hela fyllningen (20 st skott) inom bara 14 fps med ovägda diaboler är onekligen ett mycket bra resultat. Fabriken envisas med att uppge 30 skott på fyllningen och jag har enbart 20, kanske 25 st med lite fantasi. Jag vet dock att om man ställer ner bössan lite i effekt så kan man vinna en hel del skott. Bara en fpe lägre effekt ska kunna ge +5 st skott och då är jag där när det gäller antalet angivna skott mot fabriksuppgifterna.

Effektmässigt sätt så anges 18 fpe och det har jag perfekt igenom hela kruvan med Baracuda men, som sagt, om jag hade sänkt effekten lite så hade jag funnit fler skott.

Tubsprängning

Antonio Gentilin, far till Andrea på GINB skadades allvarligt i lördags då en tryckluftstub exploderade i handen på honom. Andrea har lämnat följande information om händelsen:

"I have some bad news. A cylinder blew up in my fathers hand on Saturday. The injuries are very severe he is in ICU at the moment and still unconscious I might be tardy in reply as I need to stay by him all we can do now is pray and hope for the best. Andrea"

Lite senare kom följande:

"Antonio is still on a ventilator. Doctors will review xray scan and decide wether to remove him from it.
Once completely stable they need to do further surgery to his hand and also a CT scan to check nothing to the brain because he has a a fracture in skull just above the eyes."

Airpang önskar ett snabbt och fullständigt tillfrisknande och hoppas att den här hemska olyckan kan föra det goda med sig att entusiaster över hela världen är än mer försiktiga i hanteringen av tryckluft och med omsorg väljer de komponenter som utgör bärande och riskfyllda delar i sin setup.

I full storm...

Så länge man inte skjuter så känns vapnen helt identiska...

Under den ovanligt milda julhelgen detta år med runt +10 grader och fullkomligt snölöst så blåste det desto mera. Det var med andra ord ett bra tillfälle att pröva kaliber 22 mot kaliber 25 i blåst. Vapnen för dagen ser ni ovan, min Elite är här utrustad med 400 cc tub, 500 mm pipa samt det korta shroudröret. Royalen är helt standard.

Ammunitionen blev JSB Exact 5.52 16 gn för Royale och Hurricane Exterminator 30.00 gn för Elite. Utgångshastigheterna var (i genomsnitt) 953 fps (290 mps) och 32.30 fpe (43.80 joule) respektive 830 fps (253 mps) och 46 fpe (62.40 joule).

Jag gjorde även en liten film som presenterade förutsättningarna med vinden. Enligt SMHI så hade jag denna dag 8-10 m/s, vilket jag varken kan bekräfta eller dementera då jag inte har en vindmätare. Sålunda så filmade jag vindens effekt i träden runt där jag sköt för att illustrera de förhållanden som rådde:

Blåsigt värre..

Naturligtvis så var det förhållandevis lugnt just när jag skulle filma så filmen blev lite onödigt lång innan jag kunde fånga de förhållanden som var rådande under själva skyttet. Förutom vinden så vällde det in täta moln av regn, som en kompakt dimma, över fälten och dimmans gråa siluett kunde man tydligt se i kikarsiktet när den drog förbi. Trots att det egentligen inte regnade i konventionell mening så blev man alltså ändå genomblöt om man gick ut, vilket fukten på glasrutan tydligt visar. Regnet hängde bokstavligt talat i luften/vinden.

Först ut blev Royale:

Genomsnitt blev 20.88 mm

Som synes så presterade Royale med lilla kaliber 22 förvånasvärt bra ändå, givet förutsättningarna. Jag skojsköt lite innan med kaliber 177 då jag tänkte ta med den kalibern också men det fungerade inte överhuvudtaget - jag kunde inte ens samla träffarna inom en A4 på 50 meter. Den första träffbilden tog ovanligt lågt ner, troligtvis hade jag lite för högt tryck i tuben för de första skotten.

Efter Royale så blev det dags för Elite och nu friskade vinden i ordentligt, såpass att jag var tvungen att hålla in fönstret vid flera tillfällen då det hotade att blåsa upp av vinden.

    Genomsnittet blev 31.11 mm

När det gällde det praktiska skyttet och upplevelsen av de båda vapnen betydligt mer annorlunda än vad deras utseende ger vid handen. Både vad gäller ljudnivå och skjutkänsla så är skillnaderna stora. Det känns tydligt att Elite har bra mycket mera effekt då den rör sig mera i själva skottet. Likaså är ljudnivån märkbart högre och i synnerhet under slutet av en session då ventilen är öppen under en (relativt sett) längre tidsrymd. Troligtvis så hinner inte det korta shroudröret svälja den större luftmängden i slutet av kurvan.

Tyvärr så sköt jag inte vapnen växelvis vilket utan tvekan hade jämnat ut resultaten av måltavlorna ovan, detta då vinden tilltog ordentligt när jag sköt Elite jämfört med Royale. Detta gör att man dessvärre inte kan dra alltför stora växlar av dagens utfall men det är ju alltid kul att skjuta ändå - eller hur?