Ett litet under!

Hur man tillverkar Powerlets från "How itś made" på Discovery Channel. 

Något som de allra flesta entusiaster någon gång kommer i kontakt med är Co2-patroner, ett mycket behändigt och användarvänligt sätt att hantera kolsyra. I Sverige så är marknaden inte speciellt stor, delvis beroende på vårt klimat och delvis på grund av våra generösa regler om och goda tillgång till fyllställen för tryckluft. I andra länder så har Co2 en helt annan och mer framträdande plats på marknaden och i synnerhet så i sitt moderland, USA. Anledningen till detta är naturligtvis att många av de ledande tillverkarna på Co2-vapen är amerikanska och att själva Co2-patronen, som vi känner igen den idag, uppfanns utav just amerikanska Crosman.

Kolsyran är på många sätt ett bra drivmedel för i synnerhet luftvapen med låg till måttlig effekt men problemet har alltid varit själva hanterandet då den tidigaste formen av hantering - bulkfyllningen - både är omständlig och kunskapskrävande.

Det var först under 1930-talet när kolsyrade drycker blev allt mer populära som smidiga förfyllda engångsförpackningar av Co2 blev allmänt tillgängliga på marknaden, då i form av små 8 grams Co2-patroner. När dessa kom ut på marknaden så dröjde det inte länge innan entusiasterna började fundera över hur dessa små tingestar skulle kunna användas för att driva projektilvapen.

Någon riktig fart på affärerna blev det emellertid inte förrens efter kriget då marknaden öppnades igen och efterfrågan på rekreationsvapen ökade. Fortfarande så använde alla Co2-vapen endera bulkfyllning eller de mindre Co2-patronerna som egentligen var avsedda för läskedrycker så det riktiga lyftet kom först 1954 när Crosman lanserade sin legendariska "Powerlet", den 12 gram stora Co2-patronen som sedan kom att bli branschstandard.  

  Kolsyrepatron på 8 gram och på 12 gram.

Några år senare så kom även Single Action 6, en kolsyrerevolver som spann vidare på det stora intresse för vilda västern som formligen exploderade i USA under sent 1950- och tidigt 1960-tal. Den här revolvern var för sin tid synnerligen autentisk och exempelvis så roterade hela patrontrumman och inte bara en liten skiva av densamma, vilket var (och är) vanligt hos just kolsyrerevolvrar. Som en extra bonus så var modellen inte heller speciellt snål med Co2-patroner vilket naturligtvis var gynnsamt för försäljningen.

Alla dessa tidiga kolsyrevapen från Crosman hade dessutom fördelen av att de kunde använda de äldre 8 grams patronerna, med hjälp av en lös distans, liksom naturligtvis de nya större 12 grammarna. Däremot så kunde konkurrenternas äldre vapen avsedda för 8 gram inte använda de nya större patronerna. Likaså gav man kunden fördelen av ett relativt sett likvärdigt pris med de mindre patronerna samtidigt som man tillförde smörjmedel i sina egna vapenavsedda kolsyrepatroner för att vapnen inte skulle läcka lika lätt.

Pris, den större volymen och en potentiellt större driftsäkerhet var alltså de huvudsakliga argumenten på den tiden.

Tittar man sedan på en modern Co2-patron så är den egentligen ganska intressant. Ur ett mycket kompakt format med en totallängd om 83 mm samt en diameter på 18 mm och en vikt om blott 45 gram så kan man få ut mellan 20-80 skott och detta med en låg avvikelse från skott-till-skott och dessutom även med förbluffande hög effekt under vissa omständigheter.

De två främsta nackdelarna med Co2-patroner är dock idag kostnad, miljöbelastningen och temperaturkänsligheten.

Om man börjar med priset så betingar en vanlig 12 gram patron från 8 kronor och uppåt, vilket betyder att man i bästa fall kan räkna med en drivmedelkostnad på 10 öre per skott. Själva kolsyran i sig själv är emellertid inte speciellt farlig för miljön eller ens svår att tillverka utan det är hanteringen och transporterna liksom naturligtvis patronens metallform som skapar den största delen av miljöbelastningen.

Kolsyra förresten, egentligen så borde de heta koldioxidpatroner. Anledningen till att de oftast benämns kolsyrepatroner är att de används för att tillverka kolsyrat bubbelvatten. Alla "kolsyrepatroner" som man köper är fyllda med koldioxid. Det är alltså lätt att blanda ihop kolsyra (H2CO3) och koldioxid (CO2).

Kolsyran som sådan uppkommer när koldioxid löser sig i vatten.

Kolsyra kan bildas på flera sätt men de två vanligaste sätten att kolsyra är:

• Socker som jäser i syrefattig dryck som t.ex cider, mosserande vin eller öl.
• Koldioxid tillsätts tillvatten och gör att kodioxiden löses vilket bildar kolsyra.

Eftersom koldioxid är en mycket billig naturlig gas som blir en restprodukt vid förbränning och dessutom inte kan brinna passar den bra till många tillämpningar. Noterbart är att man får inte ta med kolsyrepatroner på flygplan. Detta gäller såväl fulla som tomma kolsyrepatroner. Orsaken till det är att de inte kontrolleras tillräckligt noggrant under tillverkning och påfyllning vilket gör att de kan explodera.

Trycket inuti en kolsyrepatron är ca 60 Bar men varierar med omgivande temperatur. Av den anledningen så får man en lägre utgångshastighet när det är kallt där man skjuter och viceversa. Under förvandlingen från vätska till gas så absorberar kolsyran dessutom värme varvid temperaturen hos patronen faller. Skjuter man fort med kolsyra så tappar man utgångshastighet och får en större spridning från skott till skott. 

Den här temperaturkänsligheten gör att Co2-vapen inte alltid är det lämpligaste valet av drivmedel på våra breddgrader i Sverige och i synnerhet inte vid utomhusbruk.

 

Silwer

30 oktober 2016 01:35

Bra Johnny, det här allt en utvecklande sak Amerika bidrog med till mycket.
Jag mins när patronerna hade smörjmedel i dem, det finns inte längre, det var när 92 de åter blev tillåtna licensfritt i Sverige.

Jag har några gammla sen 50tal, de har toppen tillsluten med en kopparplåt, så de var inte alltid de tillslöts med bly heller.
De kom med en Crossaman 157 jag köpte,för packningen är just märkt med Crossman powerlets.

 

-Jonas-

30 oktober 2016 02:13

Vad jämför du miljöbelastningen med?
Om du jämför tillverkningen mot en 300bars 8-liters tub så får du fylla den 12000ggr innan du når upp i samma energi och stålförbrukning.

Johnny Ottosson

30 oktober 2016 10:33

Inte bara tillverkningen utan hela kedjan.

Främst då transporterna då en Co2-patron skytt förmodligen gör åtskilliga turer till affären mer än dykflaskeskytten gör till sin fyllkälla etc..

 

Skytten

31 oktober 2016 07:22

Vem köper co2 patroner för 8 kr styck jag ger 5.15 kr jäkla skillnad
http://www.skyttespecialisten.com/kolsyrepatroner/kolsyrepatroner-25-pack.html

 

Archon

31 oktober 2016 13:10

Jag köpte 100 kolsyrepatroner för en femhundring på Hobbex. Så åtta kronor per patron låter lite väl mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...