Mera dipping

Som trogna läsare säkert kommer ihåg så fick jag möjlighet att pröva ett gör-det-själv dippkit från Hurricane för ett par år sedan. Provkanin då blev min CZ200T och resultatet blev mycket bra. Nu har jag hittat en aktör ute i Europa som saluför dipkits för export till Sverige och nyfiken som jag är så bestämde jag mig för att pröva detta, inte minst så att jag kunde jämföra mot Hurricanes kit.

Instruktionerna till Hurricanes kit..

Leverantören av den här utrustningen heter Hydrographics Warehouse och ligger i England. Verksamheten drivs av Hannah Carpenter och har ett enormt utbud av mönster.

Länk: http://www.hydrographicswarehouse.com/

Förutom ett enormt utbud så är skillnaden den att man köper alla komponenter lösa, istället för i en färdig sats. Detta har, som vi ska se, både för- och nackdelar. Själv så valde jag att köpa en liter med aktivator (av "industrikvalité", mer om detta senare) samt en rulle med 3-D mönster. Generöst nog så fick jag en extra rulle på köpet då det var mitt första inköp hos den här leverantören. En rulle mönster på 0.50 meter x 5.00 meter betingade £20 så inklusive aktivatorn (£27) så landade det hela på strax under 800 kr inklusive frakt (aktivatorn räknas som farligt gods). Som jämförelse så kostar Hurricanes kit 995 kr.

Tittar vi på Hurricanes kit så innehåller detta fyra mindre sprejburkar med; primer, grundfärg, aktivator och matt klarlack. Dessutom ingår en (1) meter film, andningsskydd (typ melittafilter-på-näsan) samt gummihandskar och en mycket praktisk putskudde. Här finns alltså allt man behöver i ett enda paket, rätt mängder och välkomponerade produkter som fungerar utmärkt i harmoni med varann.

Handlar man ifrån Hydrographics Warehouse så får man betydligt större mängder för lägre pris men i gengäld så måste man själv välja ut produkterna, vilket ställer lite högre krav på know-how, och betänka att de fungerar delvis på ett lite annat sätt - på gott och ont. En annan nackdel är att prylarna inte kommer med posten utan via DHL och det kan betyda att man måste åka en sträcka för att hämta ut dem, beroende på var man bor. Detta då på grund av att aktivatorn är brandfarlig (även i vätskeform).

Min egen leverans blev lite av en historia för sig självt. Aktivatorn och filmen skickades i två olika paket, men via samma transportör. Själv fick jag en avi om att jag hade en (1) försändelse med "brandfarligt gods" att hämta. Jag åke dit o hämtade den och fick skriva på ett mottagningsdokument. Dumt nog så läste jag inte dokumentet ordentligt (lär av detta!) och fick i gengäld en kartong i handen. Väl hemma så innehöll paketet bara aktivatorn och på paketet så stod det bara en brandfarlig vara. Sedan så gick tiden och efter någon vecka så började jag fundera på vart filmen hade tagit vägen. Jag kontaktade Hydrographics och de kunde till in stora förvåning returskicka mottagningsdokumentet som jag denna gång läste mera ordentligt. Det visade sig att man hade skickat två försändelser och dito två avier, den ena hade kommit fram (för aktivatorn) den andra hade kommit bort. Båda försändelserna hade emellertid anlänt till DHL och när jag skrev under mottagningsdokumentet så signerade jag mottagandet av båda försändelserna. Tjejen som hämtade de fysiska paketet på lagret hade också missat att jag hade två paket att hämta och hämtade bara ett, varpå jag utgick ifrån att det var allt jag skulle få den dagen.

Så kan det gå. När Hannah på Hydrographics förstod min tavla så returskickade de emellertid ytterligare en leverans med identiska filmer helt utan kostnad - Tack för detta !!

Den första noterbara och viktiga skillnaden är aktivatorn. Den från England i vätskeform är bra mycket mera potent än Hurricanes tamare version på sprejburk. Detta är definitivt ingen fördel utan kräver eftertänksamhet. Går man på med för mycket aktivator så löser helt enkelt mönstret upp sig innan man hinner säga "hoppsan" och färgen fäster inte mot objektet på avsett sätt. Detta kan man svårligen göra med Hurricanes burk som trots mycket aggressivt sprejande ändå bara förmår att lösa upp filmen lagom mycket. Möjligtvis så kan man dämpa Hydrographics variant lite igenom att späda ut den men det har jag inte prövat. Viss försiktighet tillråds alltså. Efter ett par prov så får man dock snabbt in "känslan" för hur mycket man ska spreja ut för att motivet ska lösa upp sig men inte lösa bort sig och försvinna.

En annan skillnad är att Hurricanes film känns mycket seegare. Detta gör att det är enklare för en novis att få den till att "smita runt" kanter och hörn under dippningen. Jag uppfattar alltså den som mera "förlåtande" och lättare att hantera för en ren nybörjare. Hydrographics kräver helt enkelt inte mera "känsla" (vana). Rätt använt så är dock Hydrographics produkter utomordentligt bra och dessutom avsevärt billigare än Hurricanes färdiga kits.

När man väl har bestämt sig för ett objekt att dippa, vanligtvis en vapenstock av plast, så måste man börja med att grundmåla objektet. Kulören på grundfärgen ("primern") är mycket viktig eftersom den avgör hur ljus eller mörk som motivet blir på slutet. Jag har prövat tan (typ belgie), blekgrön, mattvit och mellangrå. Hurricane skickar med tan till sina kits och resultatet blir mycket lagom, inte för ljust och inte för mörkt. Kör man mattvit så får man ett väldigt ljust mönster som ser kanon ut när stocken är våt men som ger en matt, nästan "dammig" finish som torkad. En annan nackdel är att eventuella missar (mönsterbrott) i motivet syns direkt, vitt är en mycket avslöjande färg. Den blekgröna ger ett mycket mörkt mönster där detaljerna i mönstret tyvärr inte framträder, fördelen här är att eventuella mönsterbrott nästan försvinner. Stocken såg dock en smula solkig eller rent av smutsig ut. Mitt favoritval blev till sist den mellangrå kulören som gav en förvisso mörkare, men inte FÖR mörk ytfinish.

Som alltid så finns det inga givna regler, man får pröva sig fram helt enkelt. Gillar man inte det så köper man ett färdigt kit och får allt korrekt komponerat direkt ifrån början. Personligen så gillar jag dock att trixa lite så därav att den här rapporten har dröjt på lite. Den gråa primern och en motsvarande stor sprejburk med matt klarlack köpte jag på Biltema för 59 kr st. När det gäller aktivatorn så går det åt mycket lite sådant så den litern jag köpte kommer troligtvis att räcka min livslängd ut och mer därtill. Jag har hört att en liter kan räcka till bortåt 50 gevärsstockar men sanningshalten i detta kan jag inte bekräfta, det känns dock inte helt omöjligt. Hurricanes burk räckte till ungefär tre stockar och rymde totalt 1.18 dl men jag vet inte om Hurricanes angivelse åsyftar mängden aktivator eller mängden burkinnehåll (där en del är drivgas).

Själva dipprocessen och dess förberedelser har jag beskrivit tidigare. Det hela är inte alls svårt men det kräver lite känsla, ungefär som att lackera snyggt med en sprejburk eller att göra en prydlig svets. Som nybörjare så får man öva lite och för en del går det enklare, för andra så är inlärningskurvan lite brantare. I skenet av detta så är Hydrographics sortiment mycket bra - här kan man (relativt) billigt "slösa" på både film och aktivator på diverse övningsobjekt innan man ger sig på något mer "viktigt" föremål. Jag tycker det är både fascinerande och spännande att dippa. Här kommer några tips på vägen, baserat på erfarenheter som jag själv har gjort under en mängd dippningar:

Lagom tempo

Dippa objektet i ett lagom tempo. Gör man det för fort så tenderar mönstret att antingen bli oproportionellt avlångt eller, än värre, filmen slitas sönder så att mönstret randar. Gör man dippningen för långsamt så kan filmen korva sig och ge ett tjockt, diffust och otydligt mönster. Lagom tempo är alltså väsentligt. Här är en tjockare och segare film en behagligt tillgång. 

Rätt vinkel

Dippa objektet i en skonsam vinkel så att vassa delar (ex rembyglar, kanter etc) inte "river upp" filmen. Helst ska filmen följa objektet som en mjuk hinna. Det gäller att "svepa" objektet med filmen, som i en mjuk omfamning.

Renlighet

Vattnet ska vara rent. Inget skräp flytande på vattenytan som hårstrån, tvålrester eller liknande (om man dippar i ett badkar). Vattnet måste vara stilla, filmen får inte flyta runt och i synnerhet inte under upplösningsprocessen. Smygläckande badkar som skapar nästan osynliga krusningar på vattenytan är inte bra alls. Självfallet så ska man inte heller ha luftbubblor eller liknande mellan filmen och vattenytan. Lägg ner filmen när vattenytan är helt bubbelfri. Tänk på att ha ordentligt med vattendjup så att hela objektet kan tryckas ner minst ett par decimeter under ytan.

Handskar och mönsterrester

Färgen som filmen består av har en fruktansvärd vidhäftningsförmåga och i synnerhet så när den får torka. Det enda jag kan tänka mig på motsvarande nivå är det svarta fönsterkitt som bilrutor sitter fast med. Det är hart närt omöjligt att tvätta sig ren om färgen har fått bränna fast på något. Använd därför alltid tunna engångs gummihandskar. När man dippar så uppstår det alltid överskottsfärg som kommer att fastna på dippkärlet och om detta exempelvis är ett handfat, en diskho eller ett badkar så får man kallt räkna med att få f-n av sin bättre hälft för detta om man inte gör rent efter sig. Enklast är att göra rent direkt, snabbt som attans innan färgen bränner fast. Tycker man att det är allmänt jävligt att få bort nu så är det ändå en barnlek mot sedan. Använd mycket vatten och en nagelborste så brukar det mesta försvinna, förutsatt att man gör det direkt. 

Vickningen

Den absolut enklaste sidan att få mönstret att fastna på är naturligtvis undersidan av objektet. På motsvarande sätt så är ovansidan det svåraste stället och det är där som mönstret oftast brister eller inte blir bra. Sidorna på objektet brukar man som regel få snits på relativt enkelt även om de inte är lika lätta som undersidan. Trickset för att få ovansidan av ett objekt bra är den så kallade "vickningen". När man har fört objektet, vanligtvis en vapenstock vilken man som regel doppar med undersidan först, igenom filmen till 90% så att bara ovansidan återstår så för man sakta stocken mot sig (förtsatt att man sitter vinkelrätt mot dippningen, jmfr badkar) för att fånga upp lite mönster på ovansidan av förstocken, därefter så "vickar" eller för man stocken från sig för att på motsvarande sätt fånga på mönster till den andra ovansidan av förstocken. Kolvkammen är oftast inte lika svår eftersom den tenderar till att vara vagt spetsig upptill vilket inte förstocken är med sin vinkelrätta avfasning upptill. Filmen kommer alltså inte att med automatik att vika sig runt ett 90 graders hörn utan här måste man helt enkelt hjälpa till med rätta knycken.

Sköljningen

När objektet är doppat, oavsett om det gick bra eller inte, så måste man ovillkorligen skölja objektet med stora mängder rinnande vatten. Detta sveper bort överskottsfilmen som har fastnat på objektet och hindrar denna ifrån att bränna fast och ge en lager-på-lager effekt vilket både är fult och som gör ytan ojämn. Skölj länge och när du tycker att det är lagom, skölj lika länge till. Gick dippen bra så är det den sköljda ytan som blir din ytfinish så ju bättre den är sköljd, desto bättre. Blev inte dippen bra så måste man lacka om objektet och dippa igen, då är det enklare att lacka en välsjöljd och helt slät yta. Skölj ordentligt med andra ord.

I morgon så ska jag försöka få ut ett inlägg med lite bilder på doppningarna...

Host & snörvel...

Under den gångna veckan så har jag legat i en rekordkraftig förkylning och bloggen har av den anledningen legat stilla. Lyckligtvis så rullar luftvapenvärlden på som vanligt ändå och jag tror att vi alla här hemma i Sverige har noterat och känner stolthet över framgångarna för FX Airguns i Extreme Benchrest som hölls i USA under veckoslutet.

Själva 10-i-topplistan erbjuder en del intressanta iaktagelser. Platserna 1-3, liksom plats 5, erövrades av vapen med kaliber 30 som är tillverkade av FX Airguns. Enda (och mycket intressanta undantaget) är plats 4 som säkrades av en FX Airguns Elite, det bäst placerade vapnet i hela tävlingen som inte hade nya (o ballistiskt överlägsna) kaliber 30.

Desto mer remarkabelt är att Daystates bästa resultat för kaliber 30 hamnade först på plats nr 14!

I övrigt så tog Daystate plats 6 & 7 med de elektroniska Air Wolf där plats 8 besattes av ett rent custombyggen, den udda USFT. Slutligen så hamnade ytterligare två kaliber 30 (FX Airguns Boss) på plats 9 & 10. Summa sumarum var att FX Airguns tog topp 5 liksom 7 av de 10 främsta placeringarna.

Förhoppningsvis så stänger detta diskussionen om eventuella precisionstillkortakommanden både för ST-teknologin och den nya stora kaliber 30. Av de tidigare så dominanta Rapidmodellerna syntest intet, två av de modernare klonerna från USA fick som bäst plats 12 & 13.

På den andra ändan av skalan, både i fråga om energi och prislapp så hittade jag en recension av ett annat mycket trevligt och helt perfekt nybörjarvapen, en riktig amerikansk klassiker:

Länk: http://www.thetruthaboutguns.com/?s=crosman&submit=

Dykflaska till salu !

  Dags att fylla med tryckluft?

Nu har jag ännu en dykflaska till salu. Denna gång en 8 liter Faber (stål) som är godkänd för teknisk luft. Enligt tidigare ägare så är den tillverkad 2001 (kan dock inte verifera detta), jag har själv ägt den sedan 2003. Den besiktigades och blästrades oktober 2006 för tio år framöver och kräver därför ombesiktning först oktober 2016. Det finns med andra ord tre säsonger kvar (2014, 2015 & 2016). Systemtrycket är naturligtvis 300 Bar och flaskan är utrustad med en Poseidon J-kran som jag själv renoverade 2010 (bytt alla packningar/plunger etc). 

Jag begär 1500 kr för flaskan och den leveras som på bilden, utan fyllkit men med fot, plugg och sprängskydd.

Av praktiska skäl så kan den inte fraktas men kan avlämnas i GBG-området enligt ök.

Godkänd för teknisk luft ("06/10*16")

En kort utvärdering...

  Här 10 skott på 50 meter med JSB Exact 8.44, lätt vind åt vänster..

Nu har jag kört ett par askar diaboler igenom Challengern och några intryck börjar samla sig. Liksom alla andra modeller på marknaden så finns det både för- och nackdelar hos just den här konstruktionen. Vissa detaljer är unika för just detta vapen emedan andra bara är ganska ovanliga hos PCP överlag. Det är främst dessa som jag ska adressera här nedan.

Straight-pull

Den här typen av repetering har blivit allt vanligare och populärare hos studsare men är fortfarande en smula udda hos PCP. FX Airguns hade en variant på sin Ultimate med pistolgreppsmanövrering men annars så är det en ganska ovanlig repeteringsform. Till skillnad ifrån ett bakmonterat repeterhandtag så kräver en äkta straight-pull inte att man lyfter handtaget vid repeteringen utan man drar det bara rakt bakåt och sedan framåt igen. På Challenger så är detta en av modellens stora behållningar, som jag ser saken. Själva slaget är kort och distinkt liksom enkelt att manövrera rent kraftmässigt. Själva T-handtaget däremot har ingen styrning mot blocket så när man sluter handtaget så måste man ha koll så att det passas in rakt mot blocket. Sluter man inte mekanismen helt så kommer T-handtaget att kastas bakåt mot skyttens nästipp samtidigt som man hör ett rejält "puff" då luften smiter ut bakvägen istället för att driva fram diabolen. Repetermekanismen är helt ambi och handtaget manövreras precis lika bra från både höger och vänster sida, dessutom så sitter det ju bra placerat till skilland från exempelvis MMC hos BSA som kräver manövrering också framtill framför lufttuben eller bygelrepetering som kräver rörelserum nedåt.

Duel fuel och HPA

En unik fördel på Crosmans olika produkter är duel fuel konceptet. Detta betyder dels att man kan välja om man önskar driva vapnet på kolsyra (Co2) eller tryckluft (HPA) och dels att om man väljer HPA så kan man köra på ett väldigt lågt systemtryck, i detta fallet från 135 Bar och ned till runt 50 Bar. Här i Sverige så är kanske användningen av Co2 tämligen marginell då vi har generösa regler för tryckluft men på andra marknader där det inte förhåller sig så eller där man av tradition har fin försäljning av kolsyrevapen (USA) så förekommer det att man kör vapnen på Co2 istället för HPA. Själv så har jag inga planer att köra kolsyra utan för min del så finns fördelen i det låga systemtrycket som ger otroliga mängder skott på en fyllning.

Skena under stocken

En tillbehörsskena under stocken kommer på fler och fler vapen numera och detta inte utan anledning. En skena är mycket praktisk för alla möjliga ändamål, från montering av remmar till mer avancerade bipodmontage. Vill man sedan montera en hamster så underlättas naturligtvis också detta. Ännu bättre hade det varit om Challengerns skena hade varit demonterbar, alltså fastskruvad som på S200T, men här är den pressad/limmad in i själva stockmaterialet.

Övrigt

Ser man sedan på de övriga detaljerna så är jag fortsatt nöjd med stocken och i synnerhet så nu när jag har modifierat och ersatt bakkappan. Original så är denna tillverkad av en glatt hårdplast men nu har mitt vapen en

betydligt bättre enhet av metall och gummi. Ytan är en smula sträv, eller knottrig, viket ger gör den behaglig att hantera. En solid och stabil stock utan att känns överdrivet tung. Avtryckarenheten har jag ännu inte modifierat utan den är bara lite justerad ifrån original. En mycket trevlig enhet och betydligt bättre än på S200T-serien. Säkringen är bra placerad och inte heller automatisk - utmärkt! Till de mindre goda egenskaperna hör finish och passning på "amerikansk" nivå, alltså bortom all kritik på ett 6000 kr-vapen och fullt i nivå med en helt vanlig tusenkronors 2240. 

En mix

  Katten bland hermelinerna...

Igår så gjorde jag ett besök på Nya Vapenaffären i Trollhättan med anledning av att jag hämtade ut en nytryckt tub hos närbelägna Brandservice på Överby. Tuben, tillverkad 2001, hade lustigt nog aldrig besiktigats sedan dess utan bara varit stående. Den hade dock använts till dykning då kranen föreföll ganska ordentligt oxiderad. Tyvärr så fick den blästras så prislappen landade på 976 kr men nu är den i gengäld godkänd för teknisk luft och kan användas fritt ända till 2023.

I vapenaffären så brukar det inte finnas så mycket som intresserar, av naturliga skäl mest krutvapen. Dock så hittade jag till min stora förvåning en Webley & Scott Axsor stående i ett hörn?! Nyfiken som jag är så var jag bara tvungen att fråga en säljare om vapnet för att få reda på dess bakgrund. -"Axs--or??, vad är det?", sade han. När jag berättade att det gällde "luftgeväret" så påpekade han raskt att de minsann inte hade något luftgevär alls i kausunen. varpå jag fick hålla fram det framför honom. -"Eeeh..." blev svaret. Därefter så erkände han snabbt och utan omsvep att han inte "kunde så mycket om luftvapen" men "att det minsann såg ut som sådant där tryckluftsgevär".

Nåväl..

Något exakt pris kunde han inte precisera, tydligen så var vapnet inte "inskrivet". När jag frågade om det kanske var licensfritt så slog han direkt ifrån sig detta och sade att det hade kaliber 22...  Efter ett ögonblicks funderade så trodde han "några tusen" eftersom "sådana är rätt dyra".

Själva vapnet föreföll vara ett rent hembygge. Stocken var sliten och delvis skadad, en flisa hade gått ur kolvdelen, men hantverket var inte att klaga på. En snyggt hemmasnidad lamintstock med fina proportioner och maskinfräst infräsning för mekaniken. Lufttuben var sprejburklackad med silvergrå fälgfärg och pipan redigt sliten och repig i blåneringen. Ett magasin medföljde och intressant nog så var bössan en karbin. Varbygel och avtryckarblad föreföll komma ifrån eftermarknaden och var riktigt snygga, kanske de bästa detaljerna på hela vapnet. En skruv saknades till infästningen av mekaniken på undersidan av förstocken. Piphållaren hade på ovansidan någon form av konstigt hål, som för ett kornsikte. Exakt vad detta var tänkt att fylla för funktion kunde jag inte reda ut. En annan kund i kausunen påpekade apropå ingenting att "sådana luftgevär kräver licens för man kan jaga djur med dem, precis som riktiga gevär". Jag log avmätt mot honom och nickade som ett diskret erkännande av sanningshalten i hans utsaga.

Så, eftersom "några" bör vara mera än "ett par" så antar jag att säljaren fiskade efter i alla fall minst 3000 kr för denna 15 år gamla Axsor i skick som ovan och på licens...

  En tripod för mobiltelefonen...?

En lite mer intressant pryl som jag har fått tips om är en tripod på Ebay som för £5.50 kan hålla mobiltelefonen stilla när man filmar eller fotar med densamma. Det intressanta med denna är dock inte själva tripoden utan hållaren. Den har nämligen samma standardgänga som Serben har för sitt kikarsiktesfäste!

  Nu kan man använda mobilen till kikarsiktesfästen

Med hjälp av denna så behöver man alltså inte släpa med sig en kompaktkamera ut för att fota när man skjuter. De flesta av dagens mobiler har ju alldeles ypperliga kameror numera och värstingarna har jag sett runt 20 megapixel.

Bevisbörda och försiktighet

Till att börja med så tycker jag det är kul, intressant och givande att licensförhållandena runt lösa pipor har väckt ett sådant intresse. Det är alltid spännande med den här typen av diskussioner. Idag så tänkte jag adressera två saker som är viktiga att beakta runt den här debatten:

Bevisbördan.

En vanlig invändning runt ämnet är att det ju alltid är en eventuell åklagare som har bevisbördan, man är alltså alltid oskyldig tills motsatsen har bevisats - eller hur? Detta är naturligtvis helt riktigt men samtidigt så måste man beakta själva utgångspunkten för frågeställningen. Denna är dessvärre sådan att vapen per automatik alltid är olagliga för civilt ägande här i Sverige. Åberopar man sedan någon form av undantag (exempelvis en vapenlicens), ja då måste man själv bevisa att vapnet och förhållandena runt detta innehav överensstämmer med undantaget. Principen är exakt samma med narkotika. Använder man narkotika legalt, exempelvis för medicinska ändamål, men påträffas med detta då är det inte åklagaren som ska övertyga rätten om att narkotika är olagligt utan då är det brukaren som måste bevisa att hans bruk är legalt och ett undantag ifrån den normativa regeln. 

Försiktighet.

Ponera nu att jag har fel. Jag talar i nattmössan och mina meningsmotståndare har rätt. Vilka är då konsekvenserna för de som följer mitt råd? Jo, de missar möjligheten att äga en vapenpipa utan vapenlicens. Thats it! Säg nu istället att jag har rätt och att mina meningsmotståndare har fel. Vilka är då konsekvenserna? Jo, då gör man sig helt plötsligt skyldig till vapenbrott, olaga vapeninnehav. Förutom böter så kan man säga hejdå till sina eventuella vapenlicenser och belönas dessutom med en anmärkning i belastningsregistret. Har man riktig otur så har man ett säkerhetsklassat arbete och blir då omplacerad eller uppsagd från jobbet.

Sammanfattningsvis - var försiktig när ni lyder olika personers råd och innan ni följer deras utsagor (även mina). Gör en konsekvensanalys innan ni springer åstad och prövar olika saker...

Licensplikt för lösa vapenpipor

Ett återkommande ämne som har aktualiserats i en helt ny tråd på luftvapenforumet är tillståndsstatusen för lösa pipor avsedda för licensfria luftvapen. För att veta om något, i detta fall en pipa, är tillståndspliktig eller inte så får man läsa de lagrum som är aktuella, i detta fall Vapenlag 1996:67. Där kan man läsa följande;

3 § Vad som sägs om skjutvapen gäller också 
a) anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med skjutvapen,
b) obrukbara vapen som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen,
c) start- och signalvapen som laddas med patroner,
d) armborst,
e) tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar,
f) slutstycken, ljuddämpare, eldrör, pipor, stommar, lådor, trummor och mantlar till skjutvapen, eller armborststommar med avfyrningsanordningar,
g) anordningar som kan bäras i handen och är avsedda att med elektrisk ström bedöva människor eller tillfoga dem smärta, och
h) anordningar som gör att skjutvapen kan användas med annan ammunition än de är avsedda för. Lag (2011:467).

Vi kan alltså lätt läsa oss till att pipor är tillståndspliktiga. Huruvida piporna hör till licensfria vapen eller inte framgår inte av lagtexten, den talar enbart om "pipor". Det ligger därför nära till hands att tolka detta som "alla pipor" eftersom man inte lämnar något utrymme för undantag. Exakt hur ett lagrum ska tolkas kan man få ledning av i våra så kallade FAPpar, alltså "Föreskrifter och Allmänna råd för Polisväsendet". Här kan exempelvis en åklagare läsa sig till hur rättsväsendet önskar se tolkningen av våra olika lagrum. Av denna anledning så är det alltså viktigt att se vad som står om det aktuella ämnet i en FAP innan man tvärsäkert kan säga något om hur lagrummet ska tolkas.

Vill man läsa i en FAP om just vapenlagen så heter denna FAP "RPSFS 2009:13", mer känd som FAP 553-1. I avsnittet som behandlar tillståndspliktiga vapendelar så fastslår man följande (om vad en pipa är):

10. Pipa och pipämne med räfflat lopp. Även slätborrad pipa med patronläge.

Inte heller här, i hela denna FAP, så kan man tyvärr hitta något undantag för just tillståndsfria skjutvapen, alltså licensfria luftgevär. 

Nästa steg är att läsa prejudikat, alltså hur en rättslig instans (domstol etc) har avgjort en liknande frågeställning tidigare. Inte heller där har jag hittat något utfall som säger varken det ena eller det andra. Vår enda information att hitta blir alltså vapenlagen samt fappen och där kan jag, som sagt, inte hitta något som överhuvudtaget lämnar utrymme för undantag. 

Sålunda så är min personliga tolkning att ALLA pipor (även till licensfria vapen) är tillståndspliktiga om de inte sitter ihop med ett vapen som i komplett, fungerande skick bevisligen är tillståndsfritt. En pipas juridiska (tillståndsfria) status skiftar sålunda beroende på om pipan är monterad på ett licensfritt vapen eller inte. Alternativt omvänt, det enda sätt för en pipa att bli tillståndsfri är om den sitter på ett tillståndsfritt vapen - i alla andra fall så är pipan licenspliktigt.

"Men polisman X sade ju att...."

Detta är mycket vanligt - och det spelar ingen som helst roll vad en polisman, en handläggare eller vad vem som helst säger. Det enda som gäller är ett domslut! Har vi inte ett domslut så gäller aktuellt lagrum, är detta tvetydigt så får man söka råd i FAP eller prejuridikat. Finns inte besked att nå så gäller försiktighetsprincipen - är det inte uttryckligen lagligt så är det per automatik olagligt. Detta eftersom vapen överlag inte är tillåtna för civilt ägande och användande i Sverige utan dispenser, antingen en generell sådan (tillståndsfrihet) eller en specifik sådan (vapentillstånd).

Lördag på klubben...

  Vi var ett trevligt gäng som sköt ihop, de flesta med 10 joule...

Idag blev det ett besök på Fuxerna i riktigt kanonväder. Absolut vindstilla, lagom varmt och lagom kallt. Inga mygg och en nästan total stillhet. Endast det avmätta puffandet ifrån våra vapen störde friden. Själv så tillhörde jag nog dem som väsnades mest med min 7.50 joule Challenger då mina medskyttar använde (en mycket vacker och välskjutande) FWB-300 liksom en helshroudad 10J Bobcat med kaliber 22. Ändå handlade det inte om några speciellt korta avstånd, förutom för min del. Både Lorentz och hans Daniel sköt glatt mellan 30-50 meter med sina vapen medan jag själv, med min lägre effekt, höll mig inom 30 meter.

  Med 25 meter istället för 20 o dessutom utomhus så öppnar grupperna ordentligt..

Själv så kunde jag konstatera att det är svårare att skjuta bra på 20 meter utomhus än inomhus och att det är enklare att få bra resultat när man skjuter med skjutstöd än med bipod. Inga nyheter förståss men det är slående hur tydligt skillnaden märks när man bara har 7.50 joule till hands. På min 1/4" kikarsikte så var jag tvungen att gå 8 klick bara för att hålla riktpunkten likvärdig när jag ökade avståndet från 18 meter (inskjutningsavstånd) till 25 meter. Skulle jag sedan skjuta 30 meter så krävdes det ytterligare 12 klick. Bortom 30 meter sköt jag aldrig men i exempelvis Tyskland så har man hela 40 meter som maxavstånd för sin nationella klass i Field Target med bara 7.50 joule. Det är troligtvis än ännu större utmaning än 50 meter med 10 joule. Mycket intressant. På något sätt så blir alla beräknade kurvor påfallande mycket mer påtagliga när man upplever dem i verkligheten.

  Vid 30 meter så går gränsen...