"When somebody gives you a lemon...."

"....just make some lemonade..."

Efter de gångna dagarnas diskussioner och mina tidigare inlägg på bloggen så har tyvärr en del dragit den felaktiga slutsatsen att jag är kategoriskt emot det regelverk som FT Sverige på ett förtjänstfullt sätt har implementerat. Så är naturligtvis inte alls fallet och i synnerhet inte innan vi har tillämpat det under i alla fall innevarande säsong.

Visst har jag pekat på en del tillkortakommanden, påpekanden som jag tycker är helt berättigade och visst är det alltid så att allt nytt alltid kan göras bättre i takt med att svagheterna blir allt mer uppenbara?

Detta utesluter dock inte att jag kommer att ta del i den kommande säsongen efter bästa förmåga, det enda som krävs är en anpassning efter det nya regelverket och i dag så ska jag delge mina planer lite på hur jag resonerar där.

BSA Ultra Mk I .22

Detta vapen är på 24-25 joule och jag har alltid tävlat med det i klassen PCP FP. Som de flesta har noterat så blir då framgångarna blygsamma, enär ett handikapp på ungefär 20 joule eller 80% är förödande för möjligheterna att placera sig bra. Nu så har jag dock inte tävlat för just den sakens skull utan mest för att det har varit roligt och då har detta inte spelat så stor roll. Ska vi nu däremot satsa mer seriöst, i en mer seriös tävlingsform, så duger inte detta. Sålunda så ska jag ta ner vapnet i effekt till 16 joule där jag tror att det kommer att vara mera konkurrenskraftigt mot de övriga tävlandens vapen. Jämfört med en vanlig 177/10J så bör jag då ha ungefär samma utgångshastighet (188 mps med 14.30 gn) men ett betydligt bättre BC, liksom möjligheten att faktiskt slå ner målet även på de längre avstånden. Svåraste konkurrenterna blir naturligtvis 177/16J men de förefaller ännu vara relativt ovanliga. Antalet 22/16J torde också vara lätt räknade, det är nog ganska osannolikt att någon skulle ta ner sin bössa på 22/45J bara för att tävla hos 16J-klassen.

FX Airguns Elite Mk I .25

Detta vapen har jag tidigare inte använt av den enkla anledningen att jag har kört Ultran i klassen PCP FP och min Elite har inte fungerat speciellt bra som nedstrypt till bara 45 joule i sin kaliber 25. Jag har tidigare undersökt möjligheten att erhålla licens för en växelsats till kaliber 22, alltså inskaffa en lös 22-pipa, bara för att skapa ett mer lämpat vapen för tävlingsformen men där har jag fått avslag med hänvisning till att jag redan har papper på ett 22-vapen. Tydligen så tillämpar man här princpen att kalibrarna är särskiljande för behoven. Om detta så kan man tycka lite av varje men det är i nuläget inte så mycket att göra något åt. Lösningen då blir att titta på en annan kaliber än 25 och 22 vilket lämnar mig kvar med kaliber 177 och 20, där naturligtvis den sistnämnda är mest intressant. Ju större kaliber, desto bättre.

Jag är egentligen inget fan av kaliber 20 och det är man generellt sett inte någonstans i världen, förrutom möjligtvis i Sydafrika och andra länder där kalibern är fördelaktig av rent juridiska skäl (licensfri status etc). Sant är dock att vissa fjädervapen fungerar väldigt bra i den här kalibern och i synnerhet kombinationen av Weihrauchs pipor och HNs diaboler har visat sig vara universellt lyckosam, vilket många ägare till .20 HW77/97/95/98 etc vittnar om.

Chambers saluför exempelvis blanks med kaliber 20 från Lothar-Walther men dessa betingar över £100 oblånerade och kräver en hel del strul för att importeras legalt. Enklare då att bara beställa exempelvis en HW30 etc med kaliber 20, skära av pipan och svarva ner den till korrekt storlek. En stor fördel med Elite är ju att man inte behöver tänka på matarpinne etc och infästningen till själva blocket är dessutom den enklast tänkbara. Ett begagnat vapen eller kanske ett importvapen från Tyskland borde man kunna komma över för under 1500 kr och dessa är ju helt legala att både importera och inneha så länge som de är licensfria.

BSA Ultra Mk III .177

Detta vapen köpte jag nytt i höstas för att använda till 10J men då den klassen numera är ihopslagen med 16J och då jag dessutom tänker köra den andra Ultran i den klassen så blir detta vapen helt överflödigt. Jag har ingen tomt som tillåter skytte längre än dryga tiotalet meter och de behoven där löser jag med min 7.00 joule Diana 25 istället. Åker jag sedan till skjutbanan så skjuter jag ju inte 10 joule där utan då tar jag naturligtvis min Elite i typ 90% av gångerna eftersom jag får möjlighet till 50 meter. Den försäljningen får helt enkelt finansiera växelsatsen till Eliten.

Sammanfattningsvis så ska jag försöka köra i klasserna 16J och 45J, den sistnämnda under förutsättning att det löser sig med en växelsats. Det ska bli spännande att de hur den säsongen kan utvecka sig...

Man kan väl inte låta bli att gilla BAR...?

  Vi säljer den gärna till dej - men det finns bättre vapen på marknaden...

Ibland så är Lloyd & Co uppfriskande ärliga på sin hemsida även om det kan ta sig lite drastiska uttryck. Lusläser man deras hemsida så kan man hitta en del guldkorn där man öppenhjärtat berättar vad man tycker eller inte tycker om en hel del produkter som de själva saluför..

Fokus på fjäder?

När jag läste resultatlistan från tävlingen i Onsala så slog det mig att mycket få fjädervapen var representerade. Anledningen till detta tror jag beror på följande:

1) Vapen under 10J tävlar nu mot vapen på upp till 16J. Banorna är längre och därmed tiden knappare än någonsin samtidigt som det numera kostar 70 kr att gå en runda - vem vill då tävla i ett sådant distinkt underläge som 60% av anslagsenergin utgör?

2) Fri Fjäder - alltså fjädervapen med effekt högre än 10J - är utslagna av kravet på licensuppvisande. Få personer har och än färre väljer att "slösa" en svår-att-få-tag-på licens för ett fjädervapen när det finns så många roliga PCP på marknaden, dessutom till bättre (relativt sett) andrahandsvärde.

3) Öppna riktmedel tillåter både PCP och fjäder i samma klass och man blandar också effekten där. Detta gör att en vanlig licensfri fjäderbössa har svårt att hävda sig i konkurransen.

Samtidigt så vet jag att det finns massor med fina fjädervapen runt om i landet som aldrig kommer ut på tävlingarna och ibland så kommer därmed inte heller dessa vapens ägare ut, ibland för att de bara har ett enda vapen som inte fungerar i tävlingarna av ovanstående skäl och ibland för att man tycker att byråkratin och alla papperskrav (licenser, Grönt Kort, avgifter etc) avskräcker. I ytterligare några fall så tror jag det beror på att man helt enkelt inte känner sig konkurrenskraftig mot mer tävlingsvana deltagare som dessutom har "bättre" och dyrare vapen med mer avancerade och dyrare riktmedel.

Oavsett vilket så är konsekvenserna att utbytet i verkligheten mellan dessa entusiaster uteblir och tävlingsarenan förvandlas än mer till en sluten krets för de där tillhörande, något som jag inte tror är gangfullt för hobbyn.

Jag anser att Tomaz, Gunther mfl har gjort ett jättebra jobb med den internationella anslutningen, visst - tävlingsformen passar kanske inte mig personligen, men ett bra jobb har de gjort och jag tror att den tävlingsformen har ett bra berättigande i landet. Den ger också hobbyn en stor legal legitimitet. Nackdelen jag befarar är ju tyvärr en viss elitism och som en inteckning för detta så tar jag de allt färre tävlingsdeltagarna.

Låt oss nu leka med tanken: en ny tävlingsform, en ren fjädertävling. Tre klasser; 1) Fjäder upp till 10J, 2) Fri fjäder, "no questions asked", 3) Öppna riktmedel med max 10J och fjäder.

Back to basic liksom, ingen tävlingsavgift, enbart kikarsikte med fast eller tejpad parallaxjustering, stående eller sittande skytte med ingen rumpa på marken. Vi kör med 30 mål så att man hinner gå alla tre klasserna samma dag utan att stressa och med tid över för inskjutning, socialt småprat och allmänt banskytte i goda vänners lag.

Öppna riktmedel går med "korn o skåra" samtidigt som man får köra två klasser med samma vapen så att någon som har exempelvis ett 10J vapen även kan köra Öppna Riktmedel med samma vapen. Skjutplats i närheten av GBG för vettiga kommunikationer (tåg/buss/bil).

Finns det något intresse för något i stil med ovanstående?

Hör av er i kommentarsfältet om ni skulle kunna tänka er att hänga med på något dyligt...

Resultatlistan

Alltid ett populärt ämne i efterskott är resultatlistan och nu har Onsala äntligen fått ändan ur vagnen och lagt ut den online. Jag förstår fortfarande inte varför detta alltid tar så kopiöst lång tid? Vi lever på 2010-talet och jag hinner se mängder med foton på prisutdelningar och liknande i realtid på exempelvis Facebook när tävlingen har avslutats men ändå så tar det alltid något dygn (!) innan listan ramlar ut...

Nåväl...

Fullpower PCP drog naturligtvis flest deltagare, 13 st. Sedan hade man slagit ihop PCP 10J med upp till 16J men ändå delat klassen i "debutant" respektive "icke debutant", en smula förvirrande då många gamla rävar som jag har tävlat med i åratal ändå ställde upp som "debutanter"??

Kanske bara ett strategiskt sätt att minska konkurrensen?

Klassen upp till 16J, vilken dominerades av 10J, mönstrade in 8 deltagare. Samma klass, men nu kallad "debutant" och även denna dominerad av vapen på 10J eftersom här var just 10J gränsen räknade in fem respektive tre (!) deltagare för PCP och Fjäder.

Förutom dessa så hade vi tre juniorer och tre som sköt Fjäder FP. Det absoluta bottenresultatet var Öppna Riktmedel som hade blott 2 (två!) deltagare. Alla som bara hade deltagit där hade alltså varit garanterad en pokal, inte mycket till tävling där med andra ord. Att ingen nappade på detta berodde förmodligen på att 1) ont om tid, 2) startavgift på 70 spänn, 3) trött efter den tidigare grenen som ju nu var osedvanligt lång.

Vi såg alltså färre deltagare, trots strålade väder, fler klasser men med färre tävlande i varje klass och färre klasser som nyttjades av samma deltagare. Om detta är representativt för utvecklingen, är det då så vi vill ha det?

Hur kul är det exempelvis med en klass där bara två personer deltar??

Sedan är det flera som har förundrat sig över att jag gnäller över startavgiften på 70 kr. Jag vill börja med o påpeka att jag i sak inte har något emot summan som sådan men jag hade gärna velat veta vad jag får för de extra 20 kr per klass som jag i egenskap av deltagare måste betala som "extraskatt" till Svenska Skyttesportförbundet?

Exakt vad får jag för dessa pengar?

Ännu har ingen kunnat ge ett vettigt svar, det kanske helt enkelt är så att ingen egentligen vet? Nu vet jag inte hur det är med er men för min del så tyckte jag att tävlingarna var precis lika roliga och meningsfulla när det kostade 50 kr som nu när det kostar 70 kr. Visserligen så blir allt dyrare men +40% på ett kalenderår?!  Var detta måntro för att finansiera alla stoppur?

Jag ser det så här: Det är önskvärt för sporten om fler personer deltar och då handlar precis allt om tillgänglighet! Alla "trösklar" som förvårar för sporten måste man eliminera. Det ska inte vara dyrt, krångligt eller byråkratiskt att få vara med att tävla - söker man detta så finns det mängder med krutskyttegrenar.

Luftskytte ska vara billigt, roligt och utvecklande.

Ska vi få folk att åka långt för att tävla så måste tävlingen vara billig och omväxlande. Man måste få hinna (o ha råd) att skjuta flera klasser med olika vapen, man måste ha tid att kunna umgås utanför skogen och även att samtala inuti den, den sociala delen är viktig för många. Man måste ha fler tävlande i varje klass, ett par tre tävlanden duger inte - detta måste vara en varningssignal till att något måste förändras och förbättras.

Intressant var dock att alla gamla matchvapen förefaller ha försvunnit, i gårdagens tävling så fanns det bara 2 stycken exemplar, båda FWB 300. Förbluffande! Vanliga fjädervapen var också ovanliga, två Diana 54, två HW97 samt två HW30S och en HW80/LGV - detta var samtliga fjädervapen i tävlingen, licenskrav eller inte!

Anledningen är enkel, licenskravet (som jag i sak står bakom) "dödar" fjäderklassen då få tävlanden "slösar" en licens på ett fjädervapen numera. De som skjuter upp till 16J tenderar till att välja PCP, endast en skytt där sköt fjäder.

Fullpower PCP dominerades fullständigt av FX Airguns, detta fabrikat stod för 10 utav 13 deltagare. Två var Axsor och slutligen mitt BSA. De första åtta platserna togs av vapen från FX. Åter igen, licens krävs och då väljer alla deltagare att lägga den värdefulla licensen på det "bästa" alternativet - några roliga uddavapen lär man inte se här.

Nej - nu ska jag inte klaga längre, jag har följande förslag:

Gärna en gren som klarar de internationella reglerna (stoppur, 45 mål etc) men resten av tävlingarna på vanliga regler. Anpassa avgifterna därefter, 70 kr för internationell klass, 50 kr för övriga. Märk upp alla stationerna, låt de 10 enklaste av de 15 tillgängliga vara de som ingår för Öppna Riktmedel så att denna klass slipper idiotmålen på 50 meter med reducerad träffzon som bara gör tävlingen till ett lotteri, om än med dåliga odds.

Alltså: 11-16 joule för fjäder och PCP i samma klass, 10J PCP, 10J Fjäder och sedan en klass för FP 45J för både PCP och fjäder. Slutligen Öppna Riktmedel för enbart 10J och fjäder. Sedan Junior 10J, max 18 år. Då hade vi haft 6 enkla och logiska klasser, 1 som går internationellt och 5 övriga.

Första tävlingen med internationella regler i Onsala

  Lasse, ordförande i Onsala LGK skjuter utan sin saccosäck..

Så, nu har den gått av stapeln - den första tävlingen med internationella regler. Tyvärr så blev jag lite försenad så jag hann inte få information om vad som egentligen gällde men Lasse (Laursen) breifade mej under tävlingens gång så att säga. Den mest påtagliga förändringen var tävlingens längd, nu var det inte längre 30 mål utan 45 st! Dan lyckades också skrämma slag på mej igenom att hävda hela 60 mål!? Då jag visste att han hade varit med och planerat/lagt banan så tillmätte jag hans uppgifter en viss vikt tills Lasse snabbt korrigerade dem - 45 st mål var det.

Redan 30 mål var i mesta laget för mitt tävlingsvapen, ett BSA Ultra, då detta ger ca 20-25 skott på en fyllning. Det har dock fungerat igenom att jag har överladdat det lite extra samt hållit över lite extra på de sista skotten men det har absolut inte funnits någon marginal. Nu då 45 mål! Lyckligtvis så hade jag min buddybottle med mig, av ren slump, så igenom att bära med den och fylla över två gånger så kunde tävlingen genomföras utan problem.

  En pump var inte dum att ha med idag

Ute på banan så kunde man dock både se och höra deltagare som då o då handpumpade sina vapen enär bössor som Cyclone/FX2000 etc i bästa fall bara gör 30-talet skott på fyllningen och då är i alla fall en styck överfyllning ett måste. Några direkta klagomål bland de tävlande över den saken fanns emellertid inte för mej att höra, troligtvis så hade man fått nys om saken i förtid och helt enkelt burit med pumpen från bilen efter morgonmötet.

Fler mål betyder att varje runda tar längre tid att gå och detta märktes dock desto tydligare. En hel del deltagare var märkbart less på slutet och inte minst eftersom kö hela tiden uppstod på stationerna, vilket innebar en extra väntetid. Vanligtvis så brukar väntetiden mellan stationerna vara ganska trivsam då man kan ägna sig åt lite socialt småprat men detta var numera bannlyst - tystnad skulle råda så fort någon i närheten höll på att skjuta.

Så där stod vi, tyst och tittade på varann, diskret gäspande.

När första rundan var avklarad så hörde jag ett flertal som funderade på om de överhuvudtaget skulle gå en andrarunda eller inte!? Detta då i praktiken alla alltid gjorde en andrarunda förr om tiden och de flesta även en tredjerunda. Nu, med den här längre och mer tidskrävande tävlingsbanan, så kändes inte detta lika lockande. Själv så nöjde jag mig med en enda runda, dels tog rundan två och en halv timma, dels så kunde man ju inte småprata samtidigt och dessutom så hade Svenska Skyttesportförbundet lagt på en tjuga på varje startavgift så att startavgiften totalt blev 70 kr per runda. Lite väl mycket för att gå en extra runda bara för skoj...

  Mitt eget tävlingsvapen för dagen..

Nästa förändring var att alla grupper utrustades med ett tidtagarur! Japp, ett tidtagarur. Nu skulle skyttet ske på tid men av någon outgrundlig anledning så sattes tiden till 4 minuter! Som de flesta förstår så spelar det ingen praktisk roll om man hade satt 4, 6 eller 8 minuter - någon speciell stress upplevde i alla fall inte jag. Fritt ur minnet så tog min längsta station 2 minuter och 15 sekunder och då var det tre mål på banans längsta avstånd med gott om tid för omladdning, ställningsbyte och insiktning. De flesta jag talade med upplevde tidtagaruren väldigt neutralt, man använde lydigt dem enligt regelverket men dess närvaro varken tillförde eller begränsade något speciellt i praktiken. Möjligtvis tog det marginellt längre tid på varje station eftersom det alltid var någon som glömde starta eller stoppa uret eller fråga runt vem som bar det just då.

En större förändring var det nu generösa möjligheterna att ta stöd. Att sitta på rumpan går numera bra, liksom att ligga ner helt och hållet. Diverse praktiska hjälpmedel som spiritlevel och jättelika hockeyhandskar förekom frekvent. Just att ligga ner och ha en jättestor (läs, hög) handske kastar radikalt om spelreglerna. Många läsare kommer naturligtvis att tänka - vadå handske? Men tänk er en skjutkudde med ett hål i så att man kan sticka in sin vänstra hand, som högerskytt, så förstår ni kanske tydligare hur det hela fungerar. Handsken är alltså såpass styv/hård att man kan lägga vapnet på handsken med samma effekt som om man använde en bipod. Sålunda så satt vissa skyttar på saccosäckliknande campingstolar där andra krälade på marken med sina persedelförklädda skjutstöd i högsta hugg. Ett slags bänkskytte förflyttat ut i naturen med andra ord och med den enda skillnaden att målens avstånd är varierande. Distansen till målen räknar man ju snabbt fram själv, förutsatt att man har ett tillräckligt avancerat kikarsikte på vapnet.

  Glad entusiast..

Så, hur ska man då sammanfatta det hela?

Avgiften:

Svenska Skyttesportförbundet tar 20 spänn i avgift för varje startande och i gengäld så får vi....sämre regler? Allvarligt talat, jag har ingen aning. Det blir helt enkelt dyrare att tävla och eftersom avgiften gäller per runda så minskar antalet tävlanden per runda och ju färre rundor man tänker gå desto mindre meningsfullt är det ju att åka en lång sträcka för att tävla. Hur tänkte man här egentligen??

Tidtagaruren:

Kunde varit vettiga om tidsramarna var bättre, max 2 minuter per person eller ännu hellre en och en halv så att det blir lite stress. I så fall så hade det motverkat kö på varje station och jagat på alla långsittare som väntar ut bättre väder och pysslar med ett ändlöst snurrande på kikarsiktets alla rattar. Just nu med 4 minuter så känns de mest meningslösa. Ungefär som att tävla med en obligatorisk rosa struthatt på huvudet, tillför inget men begränsar inte heller någonting. Rätt mycket jaså med andra ord.

Längre banor:

Seegt och man hinner ju inte skjuta så många klasser, långtråkigt att vänta vid varje station då varje station numera har tre mål istället för ett varierande antal av färre antal mål. Svårt att få luften att räcka på vissa vapen och tungt/otympligt att bära med fotpump eller - än värre - dykarflaska.

Skjutställningar:

I praktiken inga begränsningar, bara fantasin sätter hinder. Man får inte använda naturliga objekt eller bipod men minst en skytt hade skjutjacka, specialsydd för ändamålet och ett flertal använde skjutstödshandskar, Borta är den tid så man stod upp eller satt på huk/knä, så skjuter inga vinnare numera. Diverse mer eller bekväma skjutstolar/kuddar bars runt och begagnades så fort tillfälle gavs.

Klasser:

Förvirring råder. Vem är debutant och vem är det inte? Vapen på 10J tävlar mot 16J och antalet klasser var minst sju stycken, varav man i bästa fall hinner gå två, förutsatt att man betalar 140 kr och joggar runt...

Sammanfattningsvis:

Varför? Allt har ju fungerat så bra tidigare. Nu är det dags att hitta på något nytt. Back to basic med en ny tävlingsform av typen HFT kanske, precis som i England? I nuläget så känns det som att man har köpt sig "legitimitet" och social acceptans som "seriös" tävlingsform på bekostnad av tävlingsglädjen och att man med glädje distansierar sig ifrån de som inte vill hålla den här skytteformen som en materialsport, reserverad bara för de som har råd och råkar bo i ett län där det finns möjlighet att få ut licenser.

Nu är det dags att stanna upp och fråga sig - är vi rätt ute?

I övrigt hatten av för Onsala vilka som vanligt har arrangerat en trevlig tävling och gjort det bästa möjliga av den nya situationen. Kanonväder hade vi också, lagom varmt och sparsamt med blåst med härligt solsken. Tyvärr så kändes det som att det inte kom så många deltagare men en hel del droppade dock in succesiv under dagen.

Onsala i morgon  !!

Idag vill jag bara flagga för Onsalas första tävling i morgon, en tävling som dessutom förväntas få bra väder denna ovanligt kalla och blåsiga vår. Nytt är att man också kommer att ha en Silhuettävling, tyvärr bara med 10J men ändå.

Väl mött allesammans!

Videodags !

Idag så var jag iväg till Fuxerna Skyttegille och rastade min Elite lite, tillsammans med Lasse och hans dotter. Visserligen så var det en ridtävling vid stallarna brevid men luftvapen hörs nästan inte så vi sköt ändå eftersom risken att störa någon var näst intill obefintlig.

Här är en video som jag filmade på 40 meter, anledningen till just 40 och inte 50 meter var blåsten, tyvärr så blåste det en hel del under dagen. Kolla bara på granen uppe till höger i bild, den svajade rätt så rejält.

Det gick ju ganska bra ändå, med tanke på blåsten..

Förutom den videon så erbjöd Lasse mej att pröva Sörens hemmagjorda kulfång med nyss nämnda Elite. Jag vill med detta snabbt påpeka att jag direkt förklarade att detta INTE var en bra idé. Tre skott blev det och vilket kulfång som drabbades tror jag att stackars Sören fort inser när han besiktigar dem nästa gång. Lustigt nog så finns det ju en del entusiaster som tror att kaliber 25 har en sämre penetrationsförmåga än kaliber 22 på grundval av dess större tvärsnittsyta. Det man ofta bortser ifrån då är att anslagsenergin blir avsevärt högre vilket gott och väl kompenserar handikappet när det gäller tvärsnittsytan.

Jag hittade en bit bräda som låg kvar sedan Sörens olika byggprojekt och den fick agera provkanin för en King med 900 fps. Tyvärr så välte kameran när jag besköt brädan så just den sekvensen har jag inte dokumenterad. Träffen tog emellertid fint på 40 meter och brädan slungades iväg flera meter. Av den anledningen så trodde jag inte att diabolen drog igenom men vid en närmare besiktning så var just detta fallet..

Den här typen av luftvapen måste behandlas med samma respekt som 22 LR..

Hos Hurricane

  TM1000 - en fantastisk dyrgrip...

Igår så var jag på tjänsteresa ner till Danmark för ett möte i Malmö och passerade då på att hälsa på hos Tobbe på Hurricane i de gamla snapphanebygderna. Förutom lite socialt småprat så fick jag också förmånen att bekanta mig med hans sortimentsnya TM1000 från RAW (bilden ovan).

Vad kan man då säga om de första intrycken? Ett fantastiskt vapen med en finish och passning även högre än vanliga Theoben, speciellt ytbehandlingen med sin sidenmatta finish tilltalade undertecknad. Givetvis så fanns det också massor av påkostade mindre detaljer som den fullt justerbara kolvkammen och bakkappan liksom en generöst tilltagen skena under förstocken och en fantastiskt fin strippling på pistolgreppet.

Även avtrycket var riktigt enormt fantastiskt och vida överstigande de enheter från Theoben som jag tidigare har bekantat mig med. Tillkortakommanden då? Priset, naturligtvis. Prislappen börjar på 19.000 kr och detta är grovt räknat dubbelt så mycket som bra bössa från FX Airguns. Likaså saknas (såvitt jag vet) också kaliber 25, i alla fall i den sändningen som Tobbe hade hemma. Detta är naturligtvis ett stort tillkortakommande för ett vapen med ambitioner för skytte över längre avstånd. För FT/HFT så spelar det mindre roll, liksom den förhållandevis lilla lufttuben.

Slutligen så måste jag också erkänna att för nära 20.000 kr så borde man även ha gängad pipa liksom en diabolmatning rakt in i pipan via en transfertunnel, precis som gamla Pro-Target. Detta kan naturligtvis låta som många nackdelar för såpass många pengar men TM1000 förmår ändå att fascinera och jag måste medge att jag var svårt frestad, prislappen till trots.

Vilken kvalité och vilket hantverk!