Totalt 461 stycken...

  Min gode vän Tom och hans ögonsten...

Så många är dom, de få som har glädjen att äga en Whiscombe. Detta mytiska fabrikat som hos luftvapenfantaster har ungefär samma status som en Brough Superior har bland motorcyklister. Parallen är faktiskt slående på många sätt; tillverkad av en entusiast till förmån för andra (välbemedlade) entusiaster med lika delar fet plånbok som stort knowhow runt ämnet som sådant. Precis som Brough Superior så hade Whiscombre tiden mot sig, när de kom så var de mekaniska mästerverk men bara några få år senare så ställdes deras prestanda i skuggan av modernare teknik.

Kulten och varumärkesmagin har de dock behållit under åren och visst blir man lika hänförd varje gång man skjuter med en Whiscombre liksom när man betraktar en Brough Superior, den sistnämnda en maskin som jag tyvärr aldrig har provkört och som jag troligtvis heller aldrig kommer i närheten av att köra.

  En av 97 kvarvarande exemplar (2012) ifrån 348 st tillvarade. Denna tillhörde fö T.E Lawrence

Åter till den magnifika Whiscombre. Som ni säkert vet så tillverkades dessa vapen under tjugotalet år från mitten av 1980-talet och framåt av den brittiske entusiasten John Whiscombre. Samtliga vapen var handgjorda och då John numera har gått i pension så har produktionen avslutats. När Whiscombre tog fart, under slutet av 80-talet, så var modellen den absoluta Apexmodellen i vårt luftvapensortiment. Detta var på en tid då de stora fjädervapnen regerade och då PCP snarare förknippades med drogmissbruk än potenta luftgevär. 

Webley hade sin groteska Patriot, Theoben sin förbluffande (med rätt skytt) skjutbara Eliminator och jättevapen ifrån U-länder som Turkiet, Kina och Spanien var ännu helt okända. Så mycket mera fanns faktiskt inte när kunden önskade ett vapen över "drömgränsen" på rykande 30 fpe! 

Eliminatorn i all ära, visst kunde den tämjas av en tränad och skicklig skytt, men det var ändå i grund och botten ett fjäderluftgevär, om än i förfinad form, o stum såsom alla andra jättelika fjädervapen. Den praktiska precisionen var alltså i högsta grad beroende på skyttens egen förmåga.

  JW-75 med sina fyra pipor, en till varje kaliber...

Fjädervapen har nämligen två tunga nackdelar - dess fysiska format står alltid i direkt proportion till effektuttaget och ju mer effekt man tar ut ur ett fjädervapen desto mer svårskjutet blir det. Skulle man därför konstruera ett top-of-the-pile luftgevär av fjädervapendesign så var man på något sätt tvungen att lösa dessa båda bekymmer. John Whiscombe angrep problemställningen igenom att tänka utanför lådan, klart inspierad av Dianas GISS-system ett par decennier tidigare. 

För att kunna skapa rekylfrihet så hade Dianawerke på 60-talet börjat erbjuda vapen med GISS-teknik, dessa vapen hade då två stycken pistoner, en som drev diabolen på sedvanligt sätt och en som gick "tom" åt andra hållet, agerande såsom en balansvikt. Då pistongerna var synkroniserade mot varann så "nollade" de ut massakrafterna från  varandra varpå all rekyl försvann - trots att mekaniken var stumt monterad i stocken, till skillnad från Diana 54/56 samt Feinwerkbaus 300-serie där mekaniken var "flytande" upphängd i en "släde" som vilade i stocken.

  En Whiscombe anspänns med en underspännare, i två eller tre steg...

Prototypen tillverkade John av två kapade och ihopsvetsade BSA Mercurys. Det geniala i hans idé var att låta pistongerna slå mot varann, istället för från varann. Tack vare den konstruktionen så dubblades cylinderns svepyta vilket gav en enorm kraft samtidigt som de synkroniserade pistongerna balanserade ut varandras massakrafter.

Resultatet blev ett förunderligt vapen, jag har själv skjutit med ett sådant och känslan är mycket speciell. Själva geväret anspänns stegvis med en underspännararm men vapnet har ändå en brytpipa, där laddningen sker. Själva avfyrningen är sedan tyst som ett fjädervapen, rekylfritt som ett PCP och med rejäl kraft - över 30 fpe!

Men..

Så blev det 90-tal... Med Theoben Rapids segertåg med början av 93 och framåt så slogs succesivt benen undan för Whiscombes tid på tronen som rekylfri prestandakung. De välbeställda entusiasterna noterade även den likaledes snordyra Sportsmatch GC-2 och i takt med att åren gick så kom det ut allt fler PCP på marknaden. De var alla billigare än Whiscombres och Sportsmatch mästerverk men ändå rekylfria, välskjutande och elegant utformade - till en bråkdel av priset. De få kvarvarande fjäderfantasterna fortsatte dock att tråna efter Whiscombe men insåg allt mera att de helt enkelt köpte ett samlarobjekt direkt över disk snarare än bara ett prestandamonster. Whiscombes mästerverk hade blivit tekniskt frånåkt med besked. 

Så kom vi in på 2000-talet och produktionen saktade in till ett stilla stopp. Idag är Whiscombe en del av vår luftvapenhistoria och vi som var med redan på den tiden kommer klart ihåg den otroligt dyrbara och mäktiga jättebössan från de brittiska öarna som både kunde ge perfekt precision och dundereffekt på en närmast otrolig nivå...

 

gubbe

30 oktober 2012 21:52

Intressant läsning.

 

Mats Carlsson

30 oktober 2012 22:11

Mycket intressant. Tack för det blogginlägget.

http://www.nordbornas.se

 

Johan

31 oktober 2012 08:39

Ja bra artikel!

http://www.skyddsjakt.n.nu

 

Ogster

2 november 2012 22:08

Det är verkligen fina bössor det där, provade en för några år sedan och den glömmer jag inte i första taget.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...