Airpang

Alla inlägg under oktober 2012

Av Johnny Ottosson - 12 oktober 2012 10:00


FX Royale Sport


  Bild från AoA - fräck eller ful?

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 11 oktober 2012 10:00


 

Man får vad man betalar för...


En del har undrat lite hur det funkar när man beställer delar från Rowan Engineering, England och vilken kvalité som prylarna har med tanke på dess ibland relativt höga prisbild. Här kommer därför en rapport ifrån min senaste leverans.


  Så här ser själva innehållet ut, svarteloxerat avtryckarblad till BSA Ultra Mk III


Jag har handlat massor med prylar från Dave igenom åren, min gamla Ultra Mk I har ett likadant avtryckarblad fast högglanspolerat i rostfritt stål och till min nu sålda CZ200T så köpte jag de flesta delar man kunde för modellen.


Först och främst i förpackningarna ligger det alltid ett detaljerat kvitto:


  Ordning o reda på Rowans leveranser...


Leveransen brukar ta 2-3 arbetsdagar och inuti det vadderade kuvertet så brukar man hitta varorna väl insvepta i en liten tejpad påse av bubbelplast. Den ser ut på följande sätt:


  En väl skyddad leverans..


Inuti kuvertet så finns även en synnerligen detaljerad beskrivning över varan och hur man monterar densamma:


  En detaljerad beskrivning steg-för-steg...


Förutom en text som berättar hur man går tillväga så finns det även ett par sidor i beskrivningen som illustrerar varje steg med tydliga fotografier:


  Enkelt så att en chimpans kan klara av det...


Slutligen så krävs det även verktyg för att göra jobbet rent praktiskt och dessa ingår också i förpackningen:


  Tejpade på baksidan av förpackningen...


Som synes så är det en hel del mervärden man får för de £48 som hela försändelsen betingade. Förutom själva föremålet, i mitt fall ett avtryckarsystem, av ypperlig kvalité i form av passning och finish så får man även en riktigt bra monteringsanvisning, verktyg och överlag rejäl dokumentation. 


Så om Rowan har vad du söker, var inte rädd att beställa - alla mina egna leveranser har fungerat helt perfekt.


I övrigt då?


Fick mail från Lloyd att BSA äntligen har fått ändan ur vagnen och färdigställt den Ultra Mk III som jag beställde 120825 och som jag fortfarande väntar på. Fick också en riktigt bra köpare till min Haenel, som säkerställer att denna fina och extremt välvårdade bössa hamnar i goda händer.









ANNONS
Av Johnny Ottosson - 10 oktober 2012 16:00


Från ax till limpa...


Neil Auxtero heter en kille som bor på en liten ö precis mitt i Filippinerna där både han och hans far är luftvapenentusiaster. Som ni säkert vet så är Filippinerna en nation med en lång och stark luftvapenkultur och inte mist då igenom mängder av hemmatillverkade vapen.


Här kommer en berättelse om ett sådant, ifrån scratch och hela vägen till färdig bössa..


Imponerande!


http://www.network54.com/Forum/79537/thread/1349796959/cheap+Crosman+barrel+%28.177%29+in+PCP+-+not+so+bad%21+PICS+HEAVY%21+%2AGRAPHIC%2A

Av Johnny Ottosson - 9 oktober 2012 23:00


 

Fortfarande till salu...


Jag vill bara påminna om att min lilla Haenel fortfarande är till salu, priset är en femhundring + frakt:


http://airpang.bloggplatsen.se/2011/11/21/6683581-annu-ett-fynd/

Av Johnny Ottosson - 8 oktober 2012 21:00


 

Anspråkslöshet...


Idag har jag roat mig med att skjuta lite Diana 25 inne i min lilla tvåa. Här har jag som längst tillgång till precis 9 effektiva meter då lägenheten är 10 meter lång. Öppnar jag altandörren så får jag ytterligare två effektiva meter därtill, alltså totalt 12 meter. Nu var det dock regn, mörker och blåst så istället fick jag nöja mig med 9 meter. Ett helt lagom avstånd för ett vapen på drygt 7 joule och med öppna riktmedel.


För er som inte kommer ihåg min strax 50 år gamla bössa så presenteras den i följande inlägg: http://airpang.bloggplatsen.se/2011/11/06/6556751-nyforvarv/


Sagt o gjort. Jag ställde kulfånget inne i en garderob för att utnyttja lägenhetens maximala längd och sedan satte jag mig i andra ändan och började skjuta. Första tavlan presenteras på filmen nedan. Notera att ett av skotten hade ett annat läte och träffen gav en rejäl flyer, symptomatiskt på fjädervapen som inte har skjutits på länge - en ojämn förbränning. Uppenbarligen ett tydligt tecken på att jag borde använda denna lilla juvel oftare..






Inomhusskytte i en liten tvårumslägenhet en mörk och regnig kväll..


Det är förbluffande hur bra teknisk egenprecision som det finns att hämta i denna snart fem decennier gamla och enkelt byggda fjäderbössa. Vi måste ju hålla i minnet att Diana 25 var ett för sin tid relativt billigt ungdomsvapen trots att den besitter en finish, passning och övergripande kvalité på en helt annan nivå än dagens motsvarigheter.  Här finns ingen kryplackad metall, ingen plaststock eller klena TruGlo-riktmedel. Här finns stål och trä - inget annat.


Detta är helt enkelt ett luftgevär när det kommer som allra mest till sin rätt. Ett precis lagom effekuttag för sitt fysiska format och sin typ av drivkälla samt ett rekreativt vapen som kan användas i sin mest rena form, utan kikarsikte, extern fyllning, magasinsystem och enorm effekt.  Enkelt, roligt och billigt.


I övrigt så går jag fortfarande o väntar på min Ultra Mk III som BSA enligt Lloyd på BAR fortfarande försöker bygga ihop. Man kan säga mycket om brittisk vapenindustri men snabba är de inte och det var precis samma sak sist när jag väntade på min förra Ultra under sommaren 2006. Man får skynda långsamt med andra ord.


Vapengarderoben består därför av Ultra Mk I (inkommande Ultra Mk III), min Elite samt nyss nämnda Diana 25. Förutom dessa tre luftvapen så har jag även min kanonfina Haenel som ska säljas samt min Ruger 1022.


Slutligen så är jag åter igen på väg att flytta, vistelsen i den här lägenheten blev kortare än vad jag ifrån början trodde, totalt så kommer jag bara att bo i den under 5 månader. Ifrån 15 december så blir det ny bostad, en egen gräsmatta igen och betydligt bättre möjligheter att skjuta när jag så önskar...







Av Johnny Ottosson - 6 oktober 2012 10:00


Säkringar


De flesta vapen har dem och numera allt fler luftvapen, detta trots att säkringen ifrån början var mycket ovanlig hos just luftgevär. Frågan är, behöver man den och i så fall - vilken form är att föredra? Normalt sett så finns det lite olika konstruktionslösningar som diverse tillverkare har använt igenom åren.


Bakstyckessäkring

Främre varbygelsäkring

Bakre varbygelsäkring

Studsarsäkring


Bakstyckessäkringen är mycket vanlig, vi ser den på vapen ifrån exempelvis Diana (där den vippar upp ner och är centrerad baktill på bakstycket) liksom hos HW/AA (där den klickar höger/vänster). Nära till hands för tummen och lätt att visuellt kontrollera innan skott, en bra placering som därför har blivit väldigt populär. Nackdelen är dock att de oftast inte är så estetiskt tilltalande, speciellt inte Dianas mfl jätteplastvippor.


Varbygelsäkringarna är ofta förekommande på amerikanska vapen där placeringen är traditionellt sett väldigt vanlig. Den främre varbygelsäkringen sitter, som namnet antyder, framför avtryckaren i varbygeln och den bakre varbygelsäkringen sitter sådeles bakom avtryckaren och även denna då i själva varbygelns gods. Förekommer på exempelvis Crosman etc.


Studarsäkring är populärt på exempelvis BSAs vapen och nästan alla modeller från FX Airguns. Säkringen sitter då som en separat liten spak vid sidan av lådan, som regel alltid på höger sida. Något som däremot kan skilja är om den säkrar framåt eller bakåt. På luftvapen så säkrar den som regel bakåt men på krutvapen så är detta inte alls lika självklart, CZ exempelvis har säkrat framåt.


Förutom placeringen av säkringen så kan en säkring antingen vara manuell eller automatisk.


Den manuella säkringen kontrollerar skytten själv, man kan då säkra eller osäkra precis som man önskar. En del vapen är dock lite begränsande igenom att man exempelvis inte kan säkra om inte vapnet exempelvis är anspänt först. Den automatiska säkringen säkrar vapnet automatiskt så fort vapnet är anspänt. 


Att vapen har en automatisk säkring är vanligt på billigare vapen och på vapen riktade åt marknader där säkringens utformning kan vara influerad av exempelvis lagstiftning etc. För rena nybörjare så är ofta en automatsäkring en stor tillgång som kan motverka olyckor när vapenovana människor börjar bekanta sig med ett skjutvapen. Normalt sett så föredrar dock de flesta människor att själva avgöra om de vill ha vapnet säkrat eller inte och den valfriheten följer bara med de manuella säkringarna. Likaså för jakt eller skyddsjakt så är en automatsäkring ett otyg då man lätt glömmer av att osäkra innan skott, varpå skottchansen försvinner. En del automatsäkringar är dessutom riktigt ljudliga och ger ifrån sig ett hårt metalliskt klickande.


Hur viktigt är det då att ha en säkring?


Själv hyllar jag principen av valfrihet. Att ett vapen har en säkring är, som jag ser saken, en tillgång (såvida det inte är en automatsäkring - åter igen, valfrihet). Vill jag säkra så finns en säkringsmekanism, vill jag inte säkra så behöver jag inte (till skillnad från automatsäkringen). Om vapnet däremot inte har någon säkringsmekanism (ex AA/CZ200) så har jag åter igen ingen valfrihet. Dessa vapen kan jag inte säkra om jag så önskar. I ungefär detta så har de flesta moderna luftvapen hamnat, man har manuella, valfria, säkringar. Mycket få PCP har exempelvis automatsäkring. 


När det handlar om fjädervapen så är de mer påkostade modellerna från HW/AA utrustade med automatsäkring eftersom HW lanserade detta i början på 80-talet då man befarande att en automatsäkring skulle bli obligatorisk på den viktiga USA-marknaden där Beeman som importör klargjorde detta. Lösningen blev att man modifierade bakstycket för att få dit en mekanism som skapade en automatsäkring på vapnet så fort avtryckarmekanismen klickade tillbaka i redo läge. Air Arms kopierade sedan samma princip till sin framgångsrika TX-serie. Överlag så har dock tyska tillverkare varit klart mer pigga på att tidigt utrusta sina vapen med automatsäkringar och vi kan se fler exempel hos Feinwerkbau Sport och Dianas olika modeller.


Brittiska vapen däremot hade sällan automatsäkringar eller säkringar överhuvudtaget, detta långt in på 90-talet hos diverse Webley & Scott. Möjligtvis kan detta bero just på att brittiska vapen som regel alltid konstruerades med jakt som en av huvudelementen. 









Av Johnny Ottosson - 4 oktober 2012 10:00


 

Luftskytte på riktigt långa avstånd..


Inspirerad av en tråd på Airgun så funderade jag lite över vad som egentligen krävs för framgångsrikt skytte på 100 meter, en distans som förhoppningsvis även kan komma att bli tävlingsform här i Sverige. Lite förenklat så kan man säga att det enda som krävs är en projektil med så hög BC som bara är möjligt liksom en skytt som kan sända av nyss nämnda projektil på ett sådant sätt att den träffar rätt. Idag ska vi fokusera på det förstnämnda.


Låter det enkelt?


Tyvärr så är det betydligt mer komplicerat än så och det blir inte heller bättre av alla de spekulationer, gissningar och fria fantasier som ofta florerar runt just vad som krävs eller inte. Om vi börjar med den hetaste potatisen så är detta självfallet kalibern. Dock så har kalibern faktiskt mindre betydelse än vad man tror, teoretiskt sett. Det väsentliga var ju att projektilen har så hög BC som möjligt. Detta innebär omvänt att om man får en högre BC med en projektil som har kaliber 22 så är kaliber 22 ett bättre val än om man får en lägre BC med kaliber 25, trots att den sistnämnda av de flesta entusiaster anses vara ett gjutet bättre val.


I praktiken om man generaliserar så är dock alltid kaliber 25 bättre än 22, liksom kaliber 22 är bättre än kaliber 20 osv. En större (läs, grövre) kaliber har som regel alltid en bättre formfaktor än en klenare kaliber och får därmed ett högre BC. Sedan, ju blåsigare det är utomhus, ju viktigare blir den högre BC:n jämfört med en klenare kaliber.


Betänk dock att ett specifikt vapen med kaliber 22 inom en given hastighet inte sällan kan leverera en diabol med högre verklig BC än ett specifikt annat vapen med kaliber 25 som arbetar i ett ogynnsamt hastighetsintervall. Som vi tidigare vet så kan ju BC variera beroende på kaliber, projektilvikt, projektilform samt levererande utgångshastighet. Detta för oss in på nästa styrande faktor, utgångshastigheten.


Många tror att en högre utgångshastighet är absolut nödvändig för bra praktisk precision på längre avstånd men detta är inte alls med automatik sant. En högre utgångshastighet ger först och främst en kortare bantid, projektilen får alltså en kortare tid på sig att påverkas av väder och vind innan den når sitt mål. Problemet är att en högre utgångshastighet inte sällan sänker projektilens BC och då äts föredeln av en kortare bantid upp av den nackdel som en lägre BC innebär. Kom ihåg - en hög BC är det ABSOLUT viktigaste för en projektil och alltid mera "värt" än den hastighet med vilken man kan förmå projektilen att färdas.


Vad avgör då en projektils BC?


Förutom att BC beror på hastighet och diabolens fysiska form, som naturligtvis kan vara både bättre eller sämre, så är det av yttersta vikt att diabolen behåller så god kondition som möjligt när den lämnar pipan. Det gäller alltså att diabolen misshandlas så lite som det bara är möjligt av såväl vapnets mekanism liksom dess pipa. Vapen vars mekanismer och företrädelsevis då magasinsystem, som misshandlar diabolen vid normal repetering, ger alltid sämre BC åt sin projektil. Diaboler som laddas för hand in i pipan, alltså transfertunnelvapen, ger alltid diaboler med bättre BC än projektiler som med milt våld laddas in i pipan via en brysk matarpinne. Projektilen måste alltså alltid lämna pipan så intakt som möjligt och så uniformt som möjligt ifrån skott till skott. Därvidlag är det naturligtvis fundamentalt att pipans kröning är välformad liksom att räfflar och bommar är lagom blyade och av god finish/kvalité. 


Som ni säkert förstår så här långt så är det ofattbart svårt att generalisera, det handlar alltid om unika vapenindivider och inte sällan om vapen som byggs ihop av unika element. Alltså gevär som specialkomponeras med en unik pipa till en unik låda med ägarens favoritventil etc. Detta ser man ofta exempel på i USA där bänkskytte med luftgevär har etablerat sig som en mer mogen tävlingsform. Inte sällan så har toppskyttarna där en speciell pipa som är den bästa man har träffat på och denna anpassas då till den bästa mekanismen som man har fallit över igenom åren osv. Det är därför man ibland kan stöta på vapen som Theoben Rapid med pipor från BSA etc. Sedan vilka fabrikat eller komponenter som dessa "hybridvapen" besitter är i sak inte intressant. Det väsentliga är alltid att exempelvis pipan är BRA, sedan vem som har tillverkat den är totalt ointressant. Samma gäller mekanismer och så vidare.


Bra saker helt enkelt, oavsett tillverkare.







Av Johnny Ottosson - 2 oktober 2012 23:00


 

Ultra SE



Bilderna och lite knapphändig info om den nya Ultran har nu cirkulerat på Internet några dygn och ett antal synpunkter har samlats in av entusiasterna. Till att börja med så är prisbilden intressant. Den nya modellen anges till £455 att jämföra med vanliga Multishot Tactical som ligger vid £399.


För dessa pengar så får man, grovt räknat, en manometer samt repeterhandtag istället för MMC-systemet.


En intressant skillnad är även att Tacticalstocken för Ultra SE är ambi, där den vanliga Tacticalstocken till Ultra annars är en ren högerstock. En inte alltför avancerad gissning är därför att även vanliga Tactical kommer att få den nya stocken inom kort, kanske när antalet färdiga stockar av den första versionen är slut i lager?


Härligt logiskt på brittiskt manér är annars tanken att MMC-modellen (som är ambi) bara levereras med en ren högerstock medan Ultra SE som har ren högerrepetering bara finns med ambistock...


Nåväl...


Vidare så utlovas "improved shot count" och vad detta innebär återstår att se. Rent visuellt sett så förefaller emellertid tuberna vara lika långa så finns det någon mätbar förbättring så återfinns förmodligen denna i ventilsystemet, vilket naturligtvis skulle vara mycket spännande.


Hur ska man resonera som spekulant då? Personligen så tycker jag att en manometer är en god idé eftersom Ultran trots allt ger en hel del skott med ett lägre effekuttag. Kör man däremot en Ultra med kaliber 22 på full effekt, såsom min gamla Mk I, så spelar det ingen roll - 20 skott kan man enkelt hålla räkningen på "i huvudet". En annan fördel med SE är att manometern får en bättre placering än XTX Airs eftermarknadsmodell, vilken förutsätter att man betraktar den med pipan i riktningen mot sitt eget huvud. Manometern får också en lite mera skyddad placering mot islag, ännu bättre hade det naturligtvis varit om den dessutom hade försänkts något in i stocken.


Handtagsrepetering däremot är nog SE-modellens stora nackdel. För jakt - vilket är Ultrans konstruktiva användningsändamål - så är ändå MMC-systemet helt överlägset. Dock så har Ultran vuxit ur rollen som dedikerat jaktvapen i BSAs lineup och är nu snarare närmast att betrakta som ett universal instegsvapen till BSAs sortiment. I det perspektivet så är versionen med handtag en logisk utveckling. För mig personligen så blir dock repeterhandtaget en "dealbreaker", en Ultra ska ha MMC - punkt slut.


Istället för mekanismen till MMC så har man ersatt uttaget framtill på förstocken med en rembygeldubb. Detta är mycket bra, en rem är oumbärlig på ett riktigt jaktvapen och i synnerhet ett skapat för jakt i urban miljö. På sedvanligt brittiskt sätt så har man dock även här kombinerat en god idé med ett uselt utförande, nyss nämnda rembygeldubb är omöjlig att använda till en vanlig bipod, typ Harris.


Just att fått till en välplacerad rembygeldubb verkar vara något som närmast ter sig omöjligt för tomtarna hos BSA, jag hade samma problem med den R10 Mk II som jag lånade i våras. Där kunde man förvisso nyttja den främre rembygeldubben till bipodfäste men om man gjorde det så täckte plattan till bipoden över luftpåfyllningen samtidigt som manometern skymdes. Brittisk ingenjörskonst på hög nivå.


Min rekommendation är att göra om och göra rätt. Använd en demonterbar rembygeldubb med försänkt fäste och placera den rätt, så att bipodens platta får plats utan att skymma manometern här på Ultra SE. Då finns det dubb som kan användas för rem OCH bipod samtidigt som själva dubben kan klickas ut för att inte ligga i handen vid exempelvis fristående skytte.


En annan trist detalj är att den nya stocken tyvärr är ännu billigare gjuten, skarven efter gjutningen syns tydligt på de få ännu tillgängliga bilderna, det är som en halv millimeter hög "kam" vid stockens gjutfog. Visserligen så är Ultran ett rent lågprisvapen men något bättre finish borde man ju kanske kunna begära?















Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se