Dåtidens värsting

Långt innan vapnen graverades med laser...

I onsdags så kom den alltid lika trivsamme Kent (aka KJ) in på jobbet med ännu en bössa inslagen i sitt slitna vapenfodral. Denna gång så innehöll fodralet hans senaste renovering, en fullständigt bedårande Excellent CII från tidigt 1960-tal - pietetsfullt renoverad av honom själv. 

Vapnet var som sagt en CII som lär ha en lång rad speciella särdrag, tydligen så är den i huvudsak motsvarande en match men utan magasinet ovanpå lådan. Likaså är pipan inte jämngrov från lådan till kornsiktet utan försett med ett litet steg ner i diameter just efter lådan. 

  Tyvärr gör fotot inte vapnet rättvisa, detta ex var verkligen så nära nyskick som möjligt..

Trots att vapnet var i mycket gott skick när Kent köpte bössan så har han lagt ner stor möda på att leta upp korrekt detaljer. Ett exempel på detta är pumphandtaget som hade runt utförande men som nu är ersatt med den riktiga version som är fyrkantig. Blåneringen var i ett magnifikt nyskick utan minsta slitage, inte ens på känsliga och utsatta ställen som runt mynningen och toppen av kornsiktet. Någon enstaka skruv hade Kent visserligen reblånerat men i övrigt så var den exteriöra delen enbart uppfräschad med tvätt, puts och vaxning. 

Drivkällan var däremot totalrenoverad med enbart nya komponenter och detta ger geväret en förbluffande nyvapenkänsla med spänstig snärt i skottet och distinkt mekanik, fjärran ifrån de trötta och oftast totalt slutskjuta exemplar som man kan hitta i skrotlådor på sommarens auktioner.

Åter igen så får jag alltså lyfta på hatten åt Kents goda känsla och uppenbara skicklighet när det gäller att hitta, bevara och renovera vackra och klassiska vapen till gagn för eftervärlden.

BSAs fjädervapen åter från England

   Rule Britannia !

Martin Lowe, VD för BSA Guns, lät idag meddela att ifrån Mars månad 2012 så kommer åter igen samtliga BSA fjädervapen att tillverkas på engelsk mark. Då återvänder tillverkningen av BSAs fjädervapen till de anrika fabrikerna i Birmingham, Midlands.

Den första modellen som återkommer är BSA Lightning XL och sedan följer övriga modeller.

Våga Vind !

Bild skamlöst stulen från Hurricane - www.luftvapen.se 

  Trots att många tycker det är värdelöst att skjuta i vind och även att läsa om när jag gör det så är jag själv mycket intresserad av detta. Skälet för det är helt enkelt att man kan lära sig mycket utav saken. ChAirGun och liknande i all ära men ingenting slår att skjuta själv. När det sedan blåser jämnt och lagom mycket så kan man tydligt se hur stor skillnad det är när olika diaboler presterar sitt bästa på längre avstånd.

När det råder vindstilla eller mycket lite vind så skjuter de bästa diabolerna hyfsat likvärdigt, blåser det rejält mycket så är ju alla skott en ren chansning. Om det däremot blåser mittemellan, ja då kan man se tydliga skillnader.

Idag så testade jag 15 skott vardera av 3 sorters diaboler över uppmätta 50 meter i duktigt vind, enligt SMHI runt 6-8 m/s men vad det var i verkligheten vet jag inte. Jag kunde bara konstatera att det svajade betänkligt i de lövlösa träden runt skjutplatsen. Utfallet blev på följande sätt:

Överst Benjamin, mellanraden JSB Kings och längst ner Exterminators

För att det ska bli enklare att se utfallet av just JSB så så har jag färgkodat varje träffbild eftersom de tenderar till att gå in i varann då vindpåverkan var så stark. Som man kan se så pressade vinden åt vänster med enstaka stötar av motvind.

Som alltid så är det BC som är den totalt avgörande faktorn för hur projektilerna hanterar olika vindförhållanden. Vi vet också att BC är helt beroende av hastighet och därför så kan projektilernas vikt indirekt påverka BC då en tyngre diabol färdas i en annan hastighet relativt en lättare diabol, vid samma effektuttag hos vapnet. Att projektilen går långsammare, såväl som snabbare, kan båda vara faktorer som är gynnsamma för ett högre (bättre) BC.

Som trogna läsare av bloggen känner till så skjuter Exterminators bara obetydligt bättre än JSB Kings i detta vapen under perfekta (vindstilla) förhållanden. Skillnaden är såpass liten i praktiken att jag ofta köper JSB istället för Exterminators eftersom JSB bara kostar hälften och skillnaden i praktisk precision sådeles är mindre än skillnaden i kronor räknat. Tyvärr så har jag inte prövat Benjamin under helt perfekta förhållanden, vilket jag avser att göra så snart omständigheterna tillåter.

När vinden ligger på så ser vi emellertid att förhållandena förändras ordentligt, JSB förefaller tappa BC ordentligt och börjar därför driva märkbart i sidvinden. Notera att träffbilderna är skjutna radvis, ovan och nedåt, rad för rad. Benjamin presterar något sämre än tidigare men ändå respektingivande bra för omständigheterna.

Hurricanes Exterminator däremot behåller sin höga BC i nästan oförändrat skick och skjuter marginellt sämre än vanligt, vilket är enastående bra under dessa tuffa förhållanden.

Sammanfattningsvis så är det alltid en god idé att pröva att skjuta i vind någon gång då och då. Gör man det så ser man vilka diaboler som fungerar bäst i verkligheten, när det väl gäller och då omständigheterna inte är helt perfekta, exempelvis vid jakt eller tävling. Det är inte per automatik säkert att den diabolen som går bäst i lugnt väder även gör det när det råder omgynnsamma förhållanden.

Benjamin Pointed Hunting

Lite udda design kanske - skapade enkom för jakt enligt Crosman...hm..

Idag så har jag prövat den andra sorten av diaboler som jag så generöst fick mig tillsänt av Marcus på Fondprodukter. Då jag blev mycket positivt överraskad av Benjamin Domes i förra veckan så var det därför med stor förväntan som jag prövade dess syskonmodell avsedd för jaktbruk.

Jag har sedan tidigare två sorters diaboler i min arsenal avsedda för jakt med kaliber 25 och dessa är Predator Pellets samt den klassiska Crow Magnum från HN. Frågan var nu om Pointed Hunting från Crosman under Benjamins varumärke kunde imponera på mig lika mycket som deras välpresterande, men smutsiga och dyra, Domes?

Lika funktionell och praktisk ask som Domes, mycket bra.

Tvärtom vad jag vanligtvis brukar göra så började jag med lite praktisk skytte snarare än att väga och räkna. Just då var det nämligen helt vindstilla och ett sådant tillfälle måste man ta vara på. Jag satte ut en vanlig A4-måltavla med 9 riktpunkter på uppmätta femtio meter för att pröva precisionen.

Första skottet gjorde att det prasslade i buskarna väl en halvmeter vid sidan om målet..?!?

Fler skott, samtliga med lika nedslående resultat! Faktum är att dessa diaboler lyckades med koststycket att skjuta sämre än legendariskt usla Gamo Hunter. Efter att ha skjutit 15 skott så hade jag en och en halv träff på ett A4 ark vid 50 meter. För säkerhets skull så testade jag med fem stycken JSB King och den träffbilden kunde jag täcka med en femkrona utan vidare...

Hm...

Nåväl, det är ju trots allt uttalade jaktdiaboler så korta avstånd kanske snarare är rätt melodi? Sagt och gjort så saxade jag fram en måltavla med en riktpunkt av en svensk enkrona och satte upp denna på uppmätta 30 meter, samma avstånd so jag hade för BSA R10 under gårdagen. Nu då, nu borde det väl ändå gå att få till en anständig träffbild, eller hur?

Tji fick jag! Efter att ha skjutit 7 skott så fick jag 5 stycken att fastna på en 14x14 måltavla med 25.40 mm riktpunkt! Helt otroligt värdelöst med tanke på det (relativt sett) korta avståndet. Genast så kände jag mig tvungen att testa med Predator Pellets samt HN CM för att kontrollera deras utfall under samma omständigheter:

Predator överst, Crow Magnum underst

Jovisst, de presterade som förväntat på detta avstånd. Crow Magnum, justerad för centrering hade en träffbild som man (förvisso med nöd och näppe) nästan kunde täcka med en enkrona. Predator Pellets fick en flyer men i övrigt så sköt den en enhålsträffbild med tre diaboler och en fjärde marginellt brevid. Centrerade så hade Predator levererat 4 träffar inom enkronan med god marginal. 

Min FX Airguns Elite är ett utomordentligt välskjutande vapen men det är också otroligt förlåtande mot olika sorters ammunition, såväl i fråga om projektilvikt som fabrikat. Inget annat vapen med kaliber 25 som jag har testat har skjutit så jämnt och bra överlag som just Elite. Huruvida detta verkligen beror på avsaknaden av transferport i pipan eller inte, vilket jag tror, ska jag ha osagt. Sant är dock att det bara är två sorters diaboler som den direkt har ogillat och detta är Gamo Hunter samt Benjamin Pointed Hunting.

På femtio meter så är det åtminstonde fyra helt olika sorter som jag hade vågat använda och sett som etiskt försvarbara för skott mot levande varelser, dessa är Exterminators, Kings, Benj. Domes samt Baracudan - i nämnd ordning. På bara 30 meter så hade man kunnat lägga till i princip alla diaboler som jag någonsin har prövat med kaliber 25, undantaget då Gamo Hunter och dessa Pointed Hunting, samt möjligtvis HN Ram Point (spetsnos).

Nu är förvisso alla vapen unika och de sorter som inte skjuter perfekt i just mitt vapen kan ju mycket väl vara det bästa valet för just DITT egna och unika vapen. Med detta sagt och i med i bakhuvudet så är dock min kvalificerade gissning att Pointed Hunting inte bör vara med i den första batchen diaboler som du prövar ut till ditt nya vapen med kaliber 25. Ett toppresultat där skulle storligen förvåna mig. Varför de skjuter så uselt vet jag faktiskt inte, men skillnaden mot nästan allt annat är anmärkningsvärt.

Slutsatsen är dessvärre att dessa diaboler är duktigt dyra, smutsiga och presterade riktigt uselt i just mitt vapen.

Shot Show 2012

En ny video från årets Shot Show

Ny stock till FX Airguns Typhoon

Snyggare eller fulare än föregångaren...?

FX Airguns har nu lanserat en ny syntetstock till Typhoon/T12/T16. Syntetstocken för den här serien har ju sedan lanseringen 2004 plågats av en mycket säregen design. En del köpare har funnit den äldre formgivningen som mindre tilltalande så för att tillmötesgå dessa köpare så relanseras nu syntetversionen med en helt ny formgivning på sin stock. Nu har stocken en varbygel av metall, en bakkappa av gummi och betydligt mindre flex i förstocken.

Tobbe på Hurricane rapporterar att den nya modellen finns i lager för omgående leverans och den kostar precis lika lite som tidigare, alltså 4250 kr oavsett kaliber 177/22 eller 25 som licensfri eller licenspliktig.

Den tidigare nu utgångna stocken 

Dags för lite praktisk precision

Två x fem skott på uppmätta 30 meters avstånd

Eftersom detta exemplar är på 10J med kaliber 177 så har jag kört de första precisionstesterna på uppmätta 30 meter utomhus istället för sedvanliga 50 meter. BSAs PCP har ett genuint gott rykte för bra precision och dess pipor används ibland även på andra fabrikat, exempelvis Theoben. Detta är naturligtvis inte utan anledning, dess kallhamrade pipor har alltid levererat bra resultat i alla de exemplar som jag själv har provskjutit eller ägt igenom åren.

Mest noterbart är den BSA Lonestar som jag hade innan min FX Airguns Elite, den sköt regelbundet och med relativ enkelhet femskotts träffbilder under 25 mm på uppmätta 80 meter. Lika bra som det vapnet presterar inte min tämligen svårskjutna Ultra men den kan också skjuta fenomenalt bra, givet bra förutsättningar och en invan skytt.

Nya R10 har alltså en hel del att leva upp mot och jag har ännu bara prövat den med JSB Exact 4.52 mm på 8.44 grains och det resultatet var minsann inte att klaga på, vilket filmen ovan också tydligt visar. Träffbilderna blev på följande sätt, fotograferade efter videon var filmad:

Första träffbilden, cirkeln är en avritad svensk enkrona

Andra cirkeln, inte illa minsann..

Redan den första och hittils enda diabolmodellen visar mycket goda resultat. Visserligen så är JSB alltid ett säkert kort men faktum är att många BSA också presterar utomordentligt bra med diaboler från HN, så även min Ultra och forna Lonestar. Därför ska jag naturligtvis också pröva stora delar av HNs sortiment. Notera även att träffbilderna ovan inte är justerade för träffläge, de är bara skjutna för att se gruppstorlek. Anledningen till detta är att det är bökigt nog att filma vettigt redan utan att man ändra fler variabler än fokus och förstoring.

Med eller utan shroud gjorde ingen mätbar skillnad i resultetet, träffbilderna ovan är skjuta med shrouden på plats. Däremot så låter vapnet en smula mera med shrouden borta men för 10J så fungerar det ljudmässigt bra att skjuta utan shroud. En positiv bieffekt av detta är att vapnet dessutom blir kortare och mera hanterligt.

BSA R10 är ett mycket lättskjutet och förlåtande vapen för att leverera bra praktisk precision. De främsta invändningarna som jag har mot modellen i detta avseende är den opraktiskt formgivna stocken vars välvda undersida på förstocken gör det svårt att stabilisera vapnet stilla med exemempelvis en ihoprullad filt under förstocken som stöd. Vackra böljande former är alltså inte direkt någon praktisk tillgång när man vill få ett vapen att ligga stilla.

Lösningen på detta är att använda en bipod (vilken man måste skruva och på vid fyllningen) eller att använda ett riktigt skjutstöd, där detta finns tillgängligt. Men, som sagt, vacker är ju stocken om än inte så praktisk.

Avtryckarsystemet är jag mycket nöjd med och det har jag inte justerat om från fabrikens inställningar. Jag kan dock inte påstå att jag finner det märkbart bättre än exempelvis det hos vapnen från FX Airguns, vilka ofta får, för mig obegriplig, kritik för att vara dåliga. Pistolgreppets position och avstånd till bakkappa respektive avtryckarblad känns helt lagom för mig som är 178 cm lång och har storlek 9 i handskar. Med sådant medelformat så tror jag att man som köpare kommer att uppfatta R10 som ett mycket fysiskt lagom vapen, om än en smula tungt.

Rekylen i skottögonblicket är försumbar. Måttlig effekt, lätta diaboler samt relativt hög (subjektivt uppfattat) vapenvikt tyglar effektivt alla tendenser till rörelser av vapnet när skottet avlossas.

Överlag så är R10 ett skönt vapen att skjuta med, när man väl har fått det stabiliserat i ett skjutstöd eller en bipod. Det är även ergonomiskt behagligt att skjuta med fristående även om jag hade föredragit en mer plan undersida på förstocken för att underlätta skytte i olika positioner och mot olika underlag.

En kinesisk Feinwerkbau 300

Tillbaka i en ny inkarnation

Feinwerkbaus klassiska 300-serie har många fans över hela världen och detta med all rätt - en av världens absolut mest framgångsrika och enastående fjäderluftvapen. Problemet har närmast varit att det succesivt har blivit allt svårare att hitta bra exemplar och även exemplar överhuvudtaget. De få vapen som är i anständigt skick har också blivit desto dyrare. Nu har dock kineserna förbarmat sig över modellen så nu kan man köpa en kinaklon om man så önskar.

Modellen heter här BS4 och tillverkas av SAG.