Airpang

Alla inlägg under februari 2012

Av Johnny Ottosson - 10 februari 2012 10:00


BSA R10


   En bössa med en distinkt egen design..(bild stulen från BSAs hemsida)


Under 2008 så lanserad BSA efterföljaren till den då tolv år gamla SuperTen (S10). Liksom föregångaren så var detta vapen designat av John Bowkett men där upphör skillnaderna. Den då nya R10 var ett modulvapen, baserat på Hornet-seriens avknoppning Scorpion fast försedd med en flaskliknande tub samt en påkostad stock i valnöt.


Tyvärr så fick modellen direkt allehanda trassel och än värre - problemen var inte heller logiska eller batchanknutna. Förutom magasinsystemet, som de flesta R10-ägare rapporterade problem med, så plågades modellen av de mest udda och väsenskilda bekymmer. Just detta är en tillverkares mardröm, vissa vapen fungerade perfekt medan andra drabbades synbarligen helt oförklarligt av olika tillkortakommanden.

Reklamationerna stod följdaktligen som spön i backen och BSA fick laga vapen på löpande band samtidigt som förtroendet för denna flaggskeppsmodell i BSAs sortiment sjönk som en sten. Det enda vettiga sättet var att försöka vinna tid och skapa en Mk II-version som man absolut garanterat kunde presentera som helt problemfri.

Medan BSA lagade och hanterade reklamationsärenden i en långt större utsträckning än vad man egentligen hade önskat så började man febrilt att rekonstruera modellen i det fördolda så lagom till våren 2011 presenterades äntligen den andra generationen - förhoppningsvis helt felfri.

Eller är den det o är den i så fall ett vettigt köp?

Det - o mera - hade jag tänkt att försöka utröna i min egen bekantskap med ett eget exemplar.

Av Johnny Ottosson - 9 februari 2012 10:00


Bra skjutet eller ren perfektion...?


FX Airguns Elite snr 007 - notera bristen på shroud, ett vapen för marknaden i Australien.


Nu börjar de första rapporterna komma in från Harry Fuller i Australien då hans Elite så sakta blir inskjuten. Harry har ju tidigare gjort ett improviserat test mot hans specialbyggda BSA Hornet, då båda vapnen i stort sett sköt likvärdigt, men nu så har han skjutit in sig på modellen. Detta tog lite tid eftersom Harry är vänsterskytt och stocken är en högerstock. Efter sedvanliga nogranna förberedelser så kunde så Harry leverera följande tavla:


En ett håls träffbild med en gammal batch Baracuda...


För att lyckas med ovanstående så blåste han först ut kjolarna på dem, därefter blev de resizade till .2515". Sedan rullade han dem under stark förstoring för att se så att diabolernas huvud var absolut runt i omkretsen. Givetvis så är diabolerna både kontrollvägda, tvättade och smorda. Efter en stunds pyssel så hade han slutligen lyckats hitta 5 så identiska diaboler som möjligt.

Därefter så sköts dessa med optimal hastighet för hans vapen och vid exakt korrekt systemtryck. Då, det är först då, som man kan försäkra sig om att erhålla träffbilder på den här nivån. Visst är det kul att se hur bra den här typen av vapen kan prestera under helt perfekta förhållanden och till vilken gräns man kan pressa dagens förnämnsta precisionsteknologi men själv har jag valt att inte skjuta mina vapen på detta sätt.

Anledningen till detta är att jag hellre vill förmedla vad en normal skytt kan prestera under normala förhållanden utomhus med slumpvis valda diaboler dragna direkt ifrån burken. Det är alltså det som en helt vanlig köpare kan förvänta sig att få uppleva framför sina egna ögon vid sitt eget användande. Det som Harry visar är dock spannet, alltså hur mycket bättre man KAN får ett vapen att prestera under verkligen perfekta förhållanden.


Det man måste komma ihåg är alltså att dessa resultat inte är allmänt representativa, Harrys träffbild ovan kräver alltså mycket speciella förutsättningar, däribland en ypperligt duktig skytt, och är inget som vi vanliga entusiaster per automatik kan förvänta oss att uppleva varje gång vi tar upp bössan, rotar fram fem diaboler och smäller av dem tvärs över trädgården.


Här ligger alltså svaret på frågan varför mina egna träffbilder alltid är sämre än vad många förväntar sig...




Av Johnny Ottosson - 8 februari 2012 21:30


Sprängd tub i USA


Ifrån YellowForum så kommer nu en rapport om ytterligare en olycka med en sprängd tub, i detta fall också ett hemmabygge som bevisligen inte klarade det tryck som blev påfyllt. När tuben brast så var trycket tydligen 2800 Psi vilket motsvarar 193 Bar.


Här är länken:


http://www.network54.com/Forum/79537/message/1328715925/Pcp+exploded%2C+another+case

Av Johnny Ottosson - 8 februari 2012 10:00


Är 400 cc lagom...?


Inte illa med 70 st skott ifrån endast 400 cc med tanke på att alla skott ligger över 65 joule...


Idag så har jag testat hur kurvan ser ut med en liten 400 cc och resultatet var mycket tilltalande:

834, 41, 42, 49, 37, 49, 45, 47, 48, 48

852, 50, 42, 44, 48, 51, 40, 42, 50, 52

842, 48, 37, 43, 44, 41, 42, 36, 48, 47

 

845, 45, 47, 49, 43, 51, 34, 52, 41, 53

 

846, 37, 48, 41, 39, 47, 43, 45, 35, 44

 

852, 50, 50, 52, 51, 50, 50, 53, 49, 50

 

848, 48, 50, 43, 44, 44, 34, 40, 34, 34



 

Högsta hastighet: 853 fps - 260 mps = 50 fpe - 68 joule

Lägsta hastighet: 834 fps - 254 mps = 47.70 fpe - 64.70 joule

Medelhastighet: 845 fps - 257 mps = 49 fpe - 66.50 joule

Spridning: 19 fps motsv. 2.25 %


Den använda ammunitionen var HN Baracuda på 30.90 grains och vid genomsnittliga 845 fps så blir projektilbanan:


 

Inskjuten på 40 meter...


Totalt så blev vapnet nu 113 cm långt då det långa shroudröret enbart bygger bakåt. Här finns en vinst på 7 cm jämfört med originalvapnet. Ljudnivån har enbart ökat marginellt, från 89 dBa till 91 dBa, så den största förlusten finns i antalet skott - från 90 st till 70 st, men samtidigt så har vapnet förlorat en del vikt. Ett smidigare vapen med i princip samma ljudnivå och samma anslagsenergi men med färre antal skott.

Som det känns nu så blev vapnet helt perfekt och det känns inte meningsfullt att utveckla det vidare, här har jag den kompromissen som tilltalar mig själv bäst. Framöver så kommer min Elite att få vila sig lite i vapenskåpet för redan i morgon så väntar jag leverans på ett helt nytt PCP som det ska bli mycket intressant att lära känna lite närmare... 




Av Johnny Ottosson - 7 februari 2012 20:00


Mera till Crosman från Hurricane


Blank finish är kanske inget vidare?


Nu har Hurricane fått in konadaptrar som tillåter montering av en M4-kolv etc på bakdelen till Crosmans 22XX-serie. Dessvärre så har jag ingen uppgift om prisläget ännu och visst borde de vara svartoxiderade istället? 


Av Johnny Ottosson - 7 februari 2012 10:00


Fata Morgana


Något som jag ofta drabbas av är en form av mirage som vi på svenska kallar för luftspegling. Detta fenomen uppstår  uppstår när ljusstrålar från ett föremål bryts i gränsskiktet mellan varm och kall luft. Det absolut vanligaste scenariot är att man sitter vid ett öppet fönster i ett rum med kanske 17-19 plusgrader samtidigt som man skjuter ut i vinterkylan där det är kanske -10/15 grader.

Den kalla luften hör en högre densitet (täthet) jämfört med den varmare luften och när ljus passerar gränsen mellan kall luft och varm luft så böjer sig ljuset och därmed även bilden av det objekt som man beskådar. Det uppstår alltså ett "värmedaller" framför kikarsiktet på grund av tempraturskillnaderna mellan varm och kall luft.

Rent praktiskt så är detta utomordentligt irriterande och naturligtvis så påverkas även träffbilderna mycket negativt. Dels så är det svårt att se var man vill lägga riktpunkten och dels så upplever man det som att riktpunkten ständigt rör sig.

Dessvärre så finns det ingen bekväm lösning på problemet, att gå ut och helt och hållet skjuta utomhus känns aldrig speciellt lockande vintertid. Det man kan göra för att minska problemet är att använda kikarsikte med god optik samt minska förstoringen. Jag har även prövat att använda sunshade (Light Stream) i hopp om att ett något längre avstånd med en tempererad zon framför objektivet skulle mildra problemen men icke.

Den enda vettiga lösningen som jag hittade var att sänka förstoringen. Igenom att göra detta så minskas "synbarheten" hos fenomenet och därmed också olägenheten.

Jag försökte fånga fenomenet på film men detta fungerade tyvärr inget vidare, det förefaller som att om jag ser förvrängningen själv så uppfattar inte kameran den och viceversa.


Av Johnny Ottosson - 6 februari 2012 22:00


Att se och lära inför säsongen 2012


En Bergakungen produktion


Utav alla mina fans på bloggen så har Skogshuggaren en mycket speciell plats. Här är hans träningstips inför den kommande säsongen. Den spenslige mannen från de vindpinade vidderna och den snövita djupa skogen i norr ligger alltså i hårdträning inför den kommande säsongen och då finns risken att att han inte bara blir beväpnad med en videokamera utan kanske även med sin elakt svarta Royale.


Bäva månde konkurrenterna för nu kanske Oden med den mörka kåpan faktiskt börjar skjuta.


Vem vet - ger träningen honom en lite fastare form på pungen så kanske han också kan ta del av Ödsmålsställningen och bli en giftig konkurrent om pallplatserna.

Av Johnny Ottosson - 6 februari 2012 10:00


Något att fästa sig vid...


Weaverskena


En gemensak sak för alla moderna vapen är möjligheten att montera optiska riktmedel. Detta kan som bekant ske på olika sätt och det absolut vanligaste torde den klassiska kilbasen vara, antingen 11 mm eller 3/8. Den här lösningen har varit totalt dominerande för luftvapenbranschen sedan tidigt 1960-tal och det är först på senare år som den har utmanas av modernare tekniska lösningar.

Den klassiska kilbasen har dessvärre en stor nackdel, det finns inget som hindrar att exempelvis ett kikarsikte rör sig längs hela dess längd, oftast på grund av rekylen hos vapnet. För att motverka detta så fick man antingen dra åt kikarsiktesfästet hårdare, med risk för finishskador, eller välja ett vapen som hade vertikala hål borrade nedtill i mitten av kilbasen avsedda för spärrpinnar från kikarsiktets fäste. Den här lösningen var Weihrauch tidiga med och den har sedan kopierats av många olika tillverkare, exempelvis Air Arms.

En alternativ lösning till att borra hål i själva vapnet för vertikala spärrpinnar är att använda horisontella spärrpinnar men dessa måste då spjärna emot något och detta kräver då i sin tur ett speciellt fäste. Den amerikanska riktmedelstillverkaren Weaver var tidigt inne på denna linje och idag så har begreppet Weaverfäste blivit en vedertagen norm när det gäller att fästa optik och andra tillbehör på ett vapen.

Liksom med många andra goda konstruktioner så plågades Weavers innovation av talrika kopior, en del bättre och en del sämre. I takt med att weaverfäste blev en mer och mer generisk beteckning så ökade förvirringen i takt med att olika tillverkare började skapa sin egen uppfattning om vad ett weaverfäste egentligen är - eller inte är.

De allra flesta tillverkare började använda 4.572 mm mellanrum mellan ribborna men avståndet mellan själva ribborna blev inte standardiserat. Detta skapade naturligtvis en hel del frustration när nästan varje tillverkade hade en egen uppfattning om vad som var lagom avstånd. En annan lösning måste alltså fram.

Picatinnyskena

Till skillnad från Weaver så har Picatinny ett rent militärt ursprung och dess rötter kan som namnet antyder spåras till Picatinny Arsenal, New Jersey. Här finns ett omfattande militärt forsknings- och utvecklingscenter för det amerikanska försvaret. Picatinny standardiserade sin variant på Weavers koncept men med en kristallklar mall för exakt hur skenan skulle vara utförd, detta dokumenterades därefter i Mil-STD-1913, en fastslagen militär standard.

Vad är då konsekvensen för oss entusiaster, vilket ska man välja?

Weaver kan, som sagt, vara lite vad som helst - beroende på tillverkare. Picatinny däremot har en mer snäv standard, åtminstonde ännu innan det väller in en störtflod av "Picatinny made in China" framöver. Picatinny är dock dyrare att tillverka då toleranserna är tightare och de tenderar dessutom att säljas i större utsträckning till kunnigare entusiaster vilket hjälper till att hålla uppe kvalitén.

Vad passar då till vilket?

Jo, en pryl för Weaver passar som regel alltid på Picatinny men långt ifrån alltid tvärtom. Detta kan vara bra att ha i huvudet om man ska shoppa loss hos en fjärran handlare där det är omständigt att byta ett felköp. Personligen så brukar jag resonera som så att jag helst köper Picatinnys skenor då de överlag tillverkas med tightare toleranser samtidigt som jag vet att både Picatinny och Weavers fäste alltid kommer att passa.




Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards