HN Field Target & Trophy

   En klassisk diabol som har varit med länge..

En diabol som de flesta sannolikt har kommit i kontakt med är Field Target & Trophy från tyska HN. Detta är en mycket populär diabol som inte minst uppskattas av fjädervapenskyttar eftersom den är exceptionellt lätt för stora kaliber 25 - den väger bara angivna 20.00 grains. Den låga vikten i kombination med HNs goda rykte för bra kvalité gör att många fjäderskyttar regelmässigt har börjat att pröva den här diabolen för att hitta rätt ammunition till sina vapen. Jag har själv haft mycket bra resultat med diverse Weihrauch till den här diabolen.

Prisläget är 69 kr för en ask om 200 st hos Hurricane, detta gör att diabolen tillhör medelpris till kalibern.

     Fräscha och homogena diaboler..

Som vi kan se så är det rena och fina diaboler med utsökt pressning. Kanske inte toppkvalité men onekligen mycket bra för kostnadsläget. Diabolerna känns som den kvalitétsprodukt som man kan förvänta sig ifrån HN.

Dessa diaboler ser mycket bättre än gårdagens Gamo så det ska bli mycket spännande att se vad krongrafen säger om dem. Jämn vikt ger ju alltid en fördel när det gäller att nå en jämn utgångshastighet:

1. 984

2. 984

3. 982

4. 985

5. 983

6. 999

7. 995

8. 998

9. 994

10. 990

Genomsnittet blev 989 fps eller raska 301 mps.

Ett jämnt resultat trots att diabolerna är förhållandevis lätta, detta kan bara betyda en jämn vikt mellan olika exemplar, mycket lovande med andra ord. Tack vare den låga vikten så känns de väldigt korta att ladda, troligtvis så är det fysiskt svårt att tillverka blydiaboler med lägre vikt till den här kalibern om de ska behålla hyfsat rimlig längd och inte börja bli ballistiskt instabila, som en rundkula.

Nästa steg är att väga upp dem, först tio individuella diaboler och sedan ett genomsnitt vägt av 10 stycken andra, gemensamt vägda, diaboler:

1. 20.08

2. 19.98

3. 20.14

4. 20.26

5. 20.04

6. 20.00

7. 20.04

8. 20.10

9. 20.18

10. 20.18

Genomsnitt av 10 andra diaboler: 20.11 grains

Jämna och fina resultat, som det anstår en varumärkesdiabol. Här finns inte så mycket att klaga på, vilket också bekräftades i kronograftestet. Med tanke på diabolernas låga vikt för kalibern så är detta helt acceptabla, på gränsen till bra, resultat. Gott presterat i relation till prisläget.

Effekten hos den här diabolen (genomsnitt vo samt genomsnitt vikt) blev: 43.69 fpe eller 59.24 joule. En uselt låg effekt, som förväntat. Lätta diaboler är alltså synnerligen ogynnsamma för hög effekt i ett PCP. Ju starkare PCP och desto grövre kaliber, ju större blir effektförlusten relativt en för kalibern tung diabol.

Nu, den intressantaste och viktigaste delen, den praktiska precisionen:

      Ja, jisses....inte rätt diabol för detta vapen, den saken är klar..

Även med i övrigt fina HN FTT så var det svårt att överhuvudtaget hålla sig inom ett A4-ark, det gick bara med nöd och näppe. Även här fick jag färgmarkera för att man tydligt ska kunna se hur illa det blev. Inte heller denna gång ville jag fortsätta att skjuta när utfallet blev så nedslående. För att kontrollera så att det inte var något fel på mitt vapen så sköt jag rakt 5 skott Exterminator, längst ner till höger, som verifikation på att allt var korrekt.

För min FX Airguns Elite så var detta uppenbarligen inte rätt ammunition, men jag vill samtidigt tillstyrka att jag har tidigare fått riktigt bra resultat med denna diabol i HWs fjädergevär.

Sammanfattningsvis så kan man säga att den är för lätt, den går för fort och den träffar där man minst anar. Inget bra läge för ett PCP med andra ord..

Gamo Hunter

   En riktigt fin burk med bra skruvlock

Först ut i min 6 delar långa serie om olika diaboler för kaliber 25 är Gamo Hunter. Detta är en lågprisdiabol (60kr/200st) som saluförs lite överallt, tillgängligheten på den här diabolen är med andra ord mycket god. Med detta så slutar fördelarna, idag testar vi nämligen diabolen som Gud glömde.

Om ni någonsin har förundrats över hur uselt man sköt på 1970-talet så berodde inte detta bara på primitivare vapen utan på de utomordentligt usla diaboler som utgjorde allt som fanns på marknaden. I det perspektivet så är Gamo Hunter en riktig retrotripp och tankarna far onekligen till Milbros 1950-talsproduktion...

   Fyra slumpmässigt dragna diaboler direkt ur burken..

Rent allmänt så handlar det om ribbade diaboler, alltså diaboler med randig kjol, något som är mycket sällsynt idag. Överlag så är det mycket grovhuggna projektiler med kopiösa mängder blydamm i varje ask, till och med gamla Crosman Premiers ligger i lä när det handlar om den aspekten. Efter att ha skjutit bara 15 diaboler så var fingrarna så svarta av blydamm att det gällde o se var man satte tassarna för att undvika grå fingeravtryck på allt som vidrördes. Vid varje skott så kunde man tydligt se hur det stod en kvast av pulver ut ur pipan vid avfyrningen, ungefär som när man skjuter ett Co2 vapen utomhus i kyla.

Tar man några diaboler i handen och studerar dem nog så ser man tydligt hur ojämna de är i pressningen och så mycket pressrester som återstår inuti kjolarna, tömmer man sedan diabolerna ur asken (andningsskydd rekomenderas) så är botten av asken full av diverse rester..

   Efter att ha laddat 15 diaboler..

Med stor spänning så blev det först dags att besöka kronografen. Jag tog 10 st diaboler helt slumpmässigt och prövade att skjuta dem rakt upp och ner igenom sensorerna. Utfallet blev som följer:

1. 970

2. 971

3. 956

4. 969

5. 974

6. 965

7. 969

8. 965

9. 967

10. 963

Genomsnittet blev: 966.9 fps eller 294.48 mps

Förbluffande nog så fick jag ett ganska så jämnt resultat, vilket förmodligen beror på att FX Airgun Elites regulator maskerar lite av skillnaden i projektilvikt, alternativt så är diabolerna jämnare i vikt än vad jag tror, trots ojämnheter i utseendet.

Nästa steg i testet är vikten. Jag drog 10 slumpmässiga diaboler ur asken och vägde dem en efter en för att se hur mycket de vägde. Det är alltså inte samma diaboler som gav testresultatet i kronografen.

1. 21.76

2. 21.52

3. 21.48

4. 21.46

5. 21.60

6. 21.66

7. 21.40

8. 21.40

9. 21.58

10. 21.44

Genomsnitt av 10 andra diaboler: 21.63 grains

Som ni kan se så gav Gamo Hunter en betydligt jämnare vikt än vad jag trodde. Detta i kombination med regulatorn förklarar därför det fina värdet för spridningen, diabolernas sunkiga utseende till trots. Förutom de 10 första diabolerna så vägde jag också 10 st andra diaboler för att få ett genomsnitt, detta värde redovisas ovan.

Effekten hos den här diabolen (genomsnitt vo samt genomsnitt vikt) blev: 44.94 fpe eller om man så vill 60.92 joule. En riktigt låg effekt.

Slutligen så är det dags för det absolut viktigaste av allt, den praktiska precisionen:

   Svårt att ange en genomsnittlig träffbild här...
 

Som ni ser så liknar inte träffbilden ovan de vanliga som jag brukar lägga ut. Anledningen till detta var utmaningen i att överhuvudtaget få träffarna att hålla sig inom ett A4 ark på sedvanliga 50 meter. För att särskilja träffarna ifrån varann så har jag markerat dem med tre olika färger. Det är alltså tre serier om fem skott som är skjutna. Dock så är bara 14 skott synbara på tavlan eftersom det femtonde missade..

Jag avbröt vidare precisionstest eftersom det känns lite olustigt att lossa av typ 60 joule och inte riktigt veta vart projektilerna tar vägen..

Förutom usel praktisk egenprecision så lät diabolerna ganska högt, dels ett högre spilljud från avfyrningen eftersom de är så lätta, men även ett ganska högt "whoosh" igenom lufthavet då de sannolikt har en ganska låg BC.

Sammanfattningsvis så är det fråga om smutsiga diaboler i en smart burk till ett förhållandevis, men inte uppseendeväckande, lågt pris. Rimlig viktavvikelse men usel praktisk precision ifrån just mitt vapen.

Vem/när ska man då köpa dem? Ingen, någonsin. Alternativt den som är i sommarstugan långt bortom all ära och redlighet och som har akut brist på diaboler och som bara ska skjuta på nära avstånd. Knappast någon annan.

Det finns bättre diaboler (HN) för samma pris och riktigt bra diaboler är inte speciellt mycket dyrare. Tillhör man de som fortfarande skjuter fjäderbössa så kanske man accepterar en praktisk precision som ovan, men inte annars.

MOA och 80 meter

Igår så hade vi stilla och fint väder på kvällen så jag passade på att skjuta lite över 80 meter. Först låg det på lite vind men det försvann varteftersom varpå det nästan blev helt vindstilla.

   Först ut var 10 skott med Exterminator, effekten av vinden syns tydligt..

Sedan 10 skott med JSB King, när det var lite lugnare..

Därefter 5 skott JSB King

 
Avslutningsvis 5 skott med Exterminator

Resultaten:

45 mm - 1.94

30 mm - 1.29

28 mm - 1.20

18 mm - 0.77

Avslutningsvis när mörkret nästan hade fallit så sköt jag ytterligare två tavlor på dessa 80 meter. Dels 10 skott med HN Baracuda och dels ännu en tavla på 5 skott med Exterminator, sporrad av det lugna vädret:

 Genomsnitt: 46 mm - MOA: 1.99

     Genomsnitt: 19 mm - MOA: 0.817

En intressant innehållsdeklaration...

   Bara Tobbe skulle väl hitta på en sådan udda detalj...?

Bra grejer

   Riktigt bra linsskydd från Hurricane

Något som man måste ha för sitt kikarsikte är vettiga linsskydd, något som tyvärr sällan skickas med kikarsiktet. I vissa fall kan man förvisso få med linsskydd men som regel är dessa antingen av bikinityp, skruvlock eller flipps av enklast tänkbara kvalité.

Man blir med andra ord hänvisad till eftermarknaden men där går det att hitta lite guldkorn. Tidigare så har jag kör med både Bushwacker och mina tidigare favoriter Weaver Polar Caps men jag måste konstatera att Hawkes motsvarighet är betydligt mera tilltalande, inte minst prismässigt. Funktionen är snarlik Weaver med den skillnaden att locken är mer vridstyva vilket gör att man kan sluta dem bara igenom att använda lockets ena öra. Man behöver alltså inte pressa på två punkter, 180 grader ifrån varann, på locket för att det ska låsa korrekt, dessutom så låser det tyst, utan ett knäppljud.

Ska man sedan öppna skyddet så sker detta också tyst men mest imponerande är att man kan öppna dem med bara ena örat. Polar Caps har ju en speciell tagent (knapp) som man använder för detta ändamål och den finns bara på ena sidan, precis som Butler Creeks berömda röda knapp på sina flipps. Fjädermekanismen är därtill helt lagom inställd, inte för rapp så att locken far upp i raktetfart men ändå inte slapp att de fastnar blott 45 grader öppen.

Mina enda farhågor är slitstyrkan, kommer dessa flipps att fungera lika distinkt efter ett antal hundra öppningar/stängningar? Jag tvivlar, det är ju ändå Hawke. Förhoppningsvis så blir jag positivt överraskad även här, men detta får framtiden utvisa. Strukturen på skydden består av en gummiliknande textur som ger en åtsmitande passform utan att vara alltför jävlig att montera. Väl på plats så sitter de utmärkt och dessutom centrerade, igenom det vridstyva locket. Själva locken är transparanta i en lite lätt orange kulör. Till skillnad ifrån Bushwacker så är den optiska förvräningningen inte störande usel utan man kan lägga ett skott med förtroende, åtminstonde på lite kortare avstånd och i rimlig belysning.

Överlag så är det (hittils) en mycket bra produkt, om man betänker varumärket, för ett riktigt bra pris om blott 99 kr/st. Finns på lager för omgående leverans hos Hurricane, Vittsjö.

Resultaten

   Imponerande pokal, den hade Tomaz gillat...

Så har då VM i Benchrest avgjorts och resultaten håller på att sammanställas. Glädjande nog för svenskt vidkommande är att vi har Dan Brown på en hedrande andraplats i klassen för hög effekt med sin FX Airgun Independence.

Dan och hans modifierade Independence..  

Vi har ju tidigare haft en del entusiaster som här hemma i Sverige har beklagat sig över bristen på tävlingsresultat för vapnen ifrån FX Airguns och då måste dagens resultat komma som en mycket positiv överraskning.

I klassen för 12 fpe så noterar jag även en CZ200T, något som tydligt visar att man kan komma långt i resultatlistorna även med ganska billiga vapen.

MOA-tävlingen

   Genomsnitt: 13.55 mm eller 0.93 MOA

Inspirerad av POS tävlingsförslag på LuftvapenInfo så kommer här en grupp på uppmätta 50 meter som klarar MOA-gränsen som genomsnitt för 9 träffbilder.

Varför inte köra 9 träffbilder för MOA-gränsen, alla kan ju ha tur och råka få ut en enda träffbild under MOA på X meters avstånd men att få ett genomsnitt ifrån ett flertal är ju klart mycket svårare?