Diana P1000

Så har äntligen även Diana sällat sig till resten av luftvapentillverkarna i världen med ett PCP i sitt sortiment. Entusiasterna har väntat i åratal men nu finns den äntligen redo för presentation på IWA-mässan.

För den som vill studera bössan redan nu så finns den även i deras nya katalog; http://www.diana-airguns.de/fileadmin/pdf/katalog/Dt_Eng_Fr.pdf

Väldigt lite har ännu skrivits om modellen men klart är i alla fall att om man ger sig in på en marknad som redan nu har tuff konkurrens så måste produkten vara nyskapande eller på annat sätt kunna leverera något som konkurrenterna inte förmår. Frågan är då vad Dianas nya vapen tillför?

Ifrån de knapphändiga specifikationerna så finns det några frågetecken;

- Ingen shroud?  Varför lansera ett PCP utan shroud på 2010-talet ??

- 300 Bar? Ett systemtryck på 300 Bar gör det onödigt svårt att fylla vapnet.

- Ståltuber? Exakt vilken kvalité har dessa och varför inte alutuber?

- Prisläget? En mindre modern spec kräver att man lägger sig i lågprissegmentet

Max Power ?

Ruskigt med effekt för att vara en CZ200...

Efter att ha borrat upp transferkanalen till 2.50 mm samt ersatt hammarfjädern med UK-versionens så började effekten skena uppåt ordentligt. Laddat med 10.30 gn tunga JSBH så fick jag fram en mycket jämn och fin kurva över 45 st skott där medelvärdet på hela serien hamnade på 764 fps. Detta motsvarar då 18.30 joule eller 13.50 fpe, alltså en bra bit över licensgränsen även i England.

Här finns med andra ord goda föresatser för seriös minisniping på både 50 och 80 meter med ordentligt hög energi kvar även på dryga avstånd, 11.65 joule respektive 9.00 joule. Klart mer än vad vapnet gav redan vid mynningen tidigare.

Kollar man på spridningen så handlar det om en sweetspot mellan skott nummer 4 och skott nummer 28, totalt 24 st skott med en spridning om 8 fps! Totalt över samtliga 45 skott så hamnar spridningen vid 20 fps. Ett mycket tilltalande resultat. Återstår nu de närmaste dagarna är att kolla precisionen i verkligheten.

Om man betänker att tuben bara är 122 cc så får man anse antalet skott som helt acceptabelt. Räknar man om till 180 cc så blir de 45 skotten hela 66 st och räknar man mot 400 cc så hade det blivit 147 st. Anledningen är också till stor del beroende på det ändå relativt låga effektuttaget, bara motsvarande ca 20 fpe, omräknat till kaliber 22. Detta är mycket måttligt då de flesta PCP med kaliber 22 och liknande piplängd vanligtvis ger minst 28-32 fpe.

I övrigt så känns vapnet mycket harmoniskt än så länge, utan att ha prövat den praktiska precisionen. Det är tyngre men inte orimligt tungt att repetera, man får ju betänka att det var ett enormt lättspänt vapen tidigare med den mjuka hammarfjädern för blott 7.50 joule, därtill löst förspänd. Nu har jag den klart styvare 16J fjädern med kanske 80% på max förspänning.

Ljudnivån är märkbart högre men faktiskt inte så illa som man kan befara i skenet av den stora effektökningen. Sannolikt så dämpar den långa pipan och de tyngre diabolerna (10.33 vs 7.33 gn) ljudnivån ifrån att skena allt för mycket.

Det ska bli mycket spännande att bekanta sig lite mera med den här lilla bössan i sitt senaste utförande under dagarna framöver.

Kronografen

Kurvan hos CZ200T efter borrningen..

Idag blev det så dags att köra en sträng igenom kronografen. Precis som sist så sköt jag 100 st skott och jag valde även denna gång JSB RS om bara 7.33 grains.

Här är den tidigare mätningen: http://airpang.bloggplatsen.se/2010/11/14/3941757-more-is-less-ii/

Idag så hade jag följande nyckelvärden (tidigare värde inom parantes):

Högsta värde: 676 fps (572 fps) = 10.08 joule (7.22 joule)

Lägsta värde: 643 fps (552 fps) = 9.13 joule (6.73 joule)

Medelvärde: 662 fps (561 fps) = 9.68 joule (6.95 joule)

Spridning: 33 fps (20 fps) 4.98 % (3.57%)

Tryckintervall: 150-70 Bar (160-75 Bar)

Man kan alltså säga att jag har samma antal skott, inom ungefär samma tryckintervall, förutom ett något lägre register nu. Jag har grovt räknat 35% mera anslagsenergi men jag har i gengäld förlorat i jämnhet, spridningen har ökat ifrån 20 fps till 33 fps. Notera dock att den procentuella skillnaden i spridningen ändå inte blev så hög eftersom den genomsnittliga utgångshastigheten ökade såpass mycket.

En intressant detalj är att på kurvan ovan så kan man se att mellan skott 50-86 så har jag nu en riktigt fin och jämn platå med en maximal spridning om bara 6-7 fps, ett utmärkt delregister som är helt ypperligt för långdistansskytte i kraft av den nu högre utgångshastigheten.

Nu ska jag gå vidare och testa den praktiska precisionen och sedan funderar jag på att maxa ut bössan med min lite vassare hammarfjäder bara för att se vad man maximalt kan få ut efter den här trimningen, om man istället hade valt att gå på maximal effekt istället för ett lämpligt register under 10J

Mera fart

Erik på Airgun frågade mig härrom veckan om varför jag inte sköt min lilla fina CZ200T med 10J istället för på varierande nivåer under eller mycket under vår licensfria gräns. Jag har funderat en del mera över den saken och tja, varför inte testa?

Nu har jag ägt vapnet sedan december 2009 och bara justerat om hammarfjädern, respektive ersatt den med en kraftfullare. På detta sätt så har jag kunnat ligga mellan 6 till 9 joule. Därför är det nu dags att gå vidare och börja en maskinell bearbetning av vapnet för att eliminera de strypningar som modellen har inbyggda.

Mitt personliga vapen är CZ200T vilket är originalversionen av 200-serien och i ett subutförande tänkt främst till 10M klubbskytte. Effekten är ställd i enlighet med de krav som användningsändamålet dikterar, alltså 7.50 joule. Drar man sedan upp effekten igenom att öka luftvolymen men utan att öka flödet så får man en väldigt oekonomisk luftförbrukning. Ökade jag exempelvis ifrån 7 till 9 joule så föll vapnet ifrån 100 ner till 70 skott. Då ska man även betänka att 70 skott är vad UK-versionen ger med 16J.

Trimningen kommer alltså främst att handla om att skaffa ett bättre flöde.

Eftersom det finns mängder av subversioner till detta populära vapen så är det inte säkert att den trimningsmetod jag här beskriver är den lämpligaste för övriga subversioner. Brittiska UK-vapen på 6 fpe har exempelvis en härdad stålpinne insatt i tranferporten, vilket stryper flödet. Andra versioner har en ställskruv i transferporten så att ägaren själv enkelt kan reglera flödet. Min egen version (från Sportwaffen-Schneider) har ingen ställskruv och ingen strypning i transferporten. Jag har mätt transferporten på mitt vapen och den är drygt 3.00 mm vilket räcker till ordentliga effektuttag, vida överstigande exempelvis 16J.

Så...hur gör man då?

En halv CZ200T

Först så måste man ta loss eventuella riktmedel, om dessa sitter fästade på den första av de totalt tre olika kilbaserna. Sedan så delar man bokstavligt talat vapnet, efter det att man har skruvat loss tuben. Vapnet delas med två skruvar som sitter i den andra kilbasen och som håller fast pipan mot blocket samt med en skruv undertill på förstocken som håller förstocken fästad vid blocket. Med detta gjort så ser den ena delen av vapnet ut som på fotot ovan. Den andra delen består då av blocket samt kolvdelen av stocken. Ett eventuellt magasinsystem sitter kvar på blocket, vilket inte behöver röras i övrigt. Brevid vapnet hamnar det demonterade riktmedlet, i mitt fall ett kikarsikte, samt lufttuben.

När man sedan har den delen som består av pipa, pipband och förstock i sin hand så skruvar man slutligen loss förstocken, vilken sitter med en skruv längst fram på förstockens undersida. Kvarstår då gör pipan och pipbandet.

Strypningen hos CZ200T

Studerar man sedan transferkanalen ovanför transferporten, alltså själva genomföringen i pipan, så kan man lätt se strypningen. Till skillnad ifrån hos exempelvis FX Airguns Typhoon så sitter inte strypningen i själva blocket utan enbart i pipan! Man behöver alltså inte demontera hela blocket, borra och sedan avfetta/tvätta blocket innan återmonteringen. Här tar man bara loss pipan och borrar den - lätt och smidigt.

Arbetet fortsätter med att man placerar en "mustampong" (rengöringsplopp) inuti pipan, den petas sedan med exempelvis en liten insexnyckel till en position precis framför transferkanalen i pipan. Syftet med denna är att förhindra så att inte borrspån och liknande kontaminerar den övriga pipan. Som man kan se på fotot ovan så är det strypta hålet bara 1.20 mm stort, att jämföra med transferportens 3.10 mm (ca), alltså drygt tre gånger grövre. Mitt val blev ett borr på 2.50 mm, vilket jag tror blir lagom, ångrar jag mig så kan jag ju alltid borra mera, men aldrig mindre. Less is more alltså.

Efter borrningen, med en vanlig handborrmaskin, så använde jag en grov elkabel (2.50 kvmm) som jag sköt igenom pipan ifrån mynningen och bakåt tills mustampongen ramlade ut, tillsammans med resterna ifrån borrningen. När detta är gjort så tar man ett litet slipstift för exempelvis motorsågskedjor (diameter 4.00 mm) och putsar till det små kransarna av borrester som alltid uppstår på utloppsidan av ett borrhål. Då diabolerna ska passera över transferkanalen varje gång man skjuter så är det mycket viktigt att ytan runt hålet är slät och fin så att inte diabolerna skadas med usel precision som resultat.

När detta var klart så återmonterade jag vapnet, i omvänd ordning mot demonteringen ovan. Med stor spänning så blev det dags att besöka kronografen.

När jag justerar in PCP så använder jag alltid så tunga diaboler som möjligt, för att se vad vapnet optimialt presterar. Därefter så byter jag och skjuter precision med de diaboler som ger bäst teknisk precision. Av samma anledning så justerar jag in vapnen mitt i kurvan, då vapnets effekt peakar.

Med JSBH som väger 10.20 gn så gav vapnet innan trimningen ovan jämna och fina resultat med genomsnittet 508 fps, vilket betyder prick 8 joule, alltså ungefär ett halvt joule mer än lätta JSB RS på 7.33 gn. Tunga diaboler gör som sagt att PCP utvecklar maximal effekt. Med spänd förväntan så var det dags att med samma injustering (jag rör ju inte hammarens setup vid den trimningen ovan när transferkanalen borras) testa utfallet.

Resultatet lät inte vänta på sig - 680 fps !!

Det betyder alltså 14.38 joule och mer än 40% mer anslagsenergi än vår licensfria gräns. Notera också att det alltså var med exakt samma hammarpreload som tidigare vid 7.50 joule, nära dubbla effekten ifrån utgångsläget. Ett bättre flöde gav onekligen rejält mycket mer effekt, inte bara 2-3 joule mera som en starkare hammarfjäder kan generera.

Efter lite trixande med en ännu mildare förspänning på hammarfjädern så putsade jag ner utgångshastigheten till 580 fps och 10.44 joule E0. Helt perfekt inom lagens ramar. Nu återstår bara att gå ut och testa precisionen i praktiken.

Hur mycket bättre resultat kan jag nu förvänta mig med dryga 10J istället för knappa 8J? Lite, mycket eller knappt någon skillnad alls? Detta ska bli kul o kolla.

Stilla och skönt..

Idag var det för en gångs skull helt vindstilla precis innan det var dags att åka till jobbet. Eftersom jag bara hade några minuter på mig så beslöt jag mig för att använda tillfället till CZ200T. Detta eftersom den är mest vindkänslig och därför mest beroende av bra yttre omständigheter för att kunna ge riktigt bra resultat.

Genomsnitt: 10.60 mm

Som vanligt så sköt jag över uppmätta 30 meter och med lätta JSB RS. Överlag så är det svårt att inte imponeras över hur bra ett så enkelt och billigt vapen kan prestera med så låg effekt.

Till och med i England...

Även britter kan tydligen:

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/familyprotector.jpg

Synd bara att han inte hade ett hagelgevär så att de stackars skattebetalarna slapp betala för kost o logi åt missdådaren framöver...

Ny video

Paul Capellos nya video om HW30S - aka Beeman R7

Som ni vet så gör Paul Capello en hel serie med luftvapenfilmer för Pyramid Air och förutom diverse highpower PCP så testar man även lågprisvapen och tidlösa fjäderbössor som dagens Beeman R7

Att leva på andra...

Predator Pellets (original) & Gamo RedFire (kopia)

Gamo har, som ni säkert känner till, lanserat en diabol vid namn RedFire. Denna diabol är en klockren kopia på Predator Pellets, som naturligtvis har blivit mycket upprörda över intrampet på deras patent. Så vad gör då Richard Dixon & Co på Predator, jo i sann amerikansk anda så stämmer man motparten.

Att släppa loss ett antal penninghungriga amerikanska advokater på provision kan naturligtvis låta som en enkel och effektiv lösning på problemet, men det är det tyvärr inte. Ingen, inte ens Gamo själv, tror att de kan komma undan med sitt klavertramp. Däremot så kan de förhala rättsprocessen så länge som möjligt innan de blir fällda och får hosta upp en ersättning för motpartens skada.

Vad är då poängen? Jo, förlikningssumman som det hela brukar landa med är ofta oförskämt låg i relation till den mängd pengar som försäljningen genererar medan den pågår. Gamo kommer troligtvis att dra in rejäla pengar på sin nya diabol medan Predator tappar en del försäljning och den ersättning som Gamo slutligen, efter kanske 2-3 år, får hosta upp blir bara en spottstyvel av detta.

Predator International kan alltså inte göra så mycket, i bästa fall så får de efter ett tag lite plåster på såren, men vi som konsumerar deras produkter, vi kan göra desto mera! Det är alltså viktigt att därför vara vakna på vilka produkter man köper och vilken historia som de har. Bara på detta sätt så kan man identifiera en olovlig kopia och undvika att köpa densamma.

Hade Gamo inte fått sålt några kopierade diaboler överhuvudtaget eftersom de köpande entusiasterna valde bort att köpa oetiskt lanserade diaboler så hade de naturligtvis inte heller kopierat dem i första rummet och - om detta sköts konsekvent av entusiasterna - så låter de även bli att i framtiden stjäla andra företags patent.

Varför ska vi då bry oss? Jo, mellan Predator International och Gamo så finns det en stor skillnad. Predator är ett entusiastföretag, skapat och drivet av entusiaster vars kombination av hobby och innovationer har skapat något helt nytt, till gagn för andra entusiaster. Gamo däremot, de har sett en möjlighet att tjäna pengar utan att behöva lägga in en annan insats än ett eventuellt efterkommande vite. Gamo har alltså inte skapat något annat en ett fult sätt öka sin försäljning.

Nu är Gamo inte ensamma om detta, när vår hobby breddas och konkurrensen skärps så kommer fler företag att försöka skära genvägar. Kan det inte köpa ett patent så lär de stjäla det istället. De enda som då kan rädda det lilla företaget och den rättvisa som detta behöver är om vi som köper varorna har möjlighet att urskilja dem och dessutom våga fatta rätt beslut.