Direktlänk till inlägg 28 februari 2011
Mera fart
Erik på Airgun frågade mig härrom veckan om varför jag inte sköt min lilla fina CZ200T med 10J istället för på varierande nivåer under eller mycket under vår licensfria gräns. Jag har funderat en del mera över den saken och tja, varför inte testa?
Nu har jag ägt vapnet sedan december 2009 och bara justerat om hammarfjädern, respektive ersatt den med en kraftfullare. På detta sätt så har jag kunnat ligga mellan 6 till 9 joule. Därför är det nu dags att gå vidare och börja en maskinell bearbetning av vapnet för att eliminera de strypningar som modellen har inbyggda.
Mitt personliga vapen är CZ200T vilket är originalversionen av 200-serien och i ett subutförande tänkt främst till 10M klubbskytte. Effekten är ställd i enlighet med de krav som användningsändamålet dikterar, alltså 7.50 joule. Drar man sedan upp effekten igenom att öka luftvolymen men utan att öka flödet så får man en väldigt oekonomisk luftförbrukning. Ökade jag exempelvis ifrån 7 till 9 joule så föll vapnet ifrån 100 ner till 70 skott. Då ska man även betänka att 70 skott är vad UK-versionen ger med 16J.
Trimningen kommer alltså främst att handla om att skaffa ett bättre flöde.
Eftersom det finns mängder av subversioner till detta populära vapen så är det inte säkert att den trimningsmetod jag här beskriver är den lämpligaste för övriga subversioner. Brittiska UK-vapen på 6 fpe har exempelvis en härdad stålpinne insatt i tranferporten, vilket stryper flödet. Andra versioner har en ställskruv i transferporten så att ägaren själv enkelt kan reglera flödet. Min egen version (från Sportwaffen-Schneider) har ingen ställskruv och ingen strypning i transferporten. Jag har mätt transferporten på mitt vapen och den är drygt 3.00 mm vilket räcker till ordentliga effektuttag, vida överstigande exempelvis 16J.
Så...hur gör man då?
En halv CZ200T
Först så måste man ta loss eventuella riktmedel, om dessa sitter fästade på den första av de totalt tre olika kilbaserna. Sedan så delar man bokstavligt talat vapnet, efter det att man har skruvat loss tuben. Vapnet delas med två skruvar som sitter i den andra kilbasen och som håller fast pipan mot blocket samt med en skruv undertill på förstocken som håller förstocken fästad vid blocket. Med detta gjort så ser den ena delen av vapnet ut som på fotot ovan. Den andra delen består då av blocket samt kolvdelen av stocken. Ett eventuellt magasinsystem sitter kvar på blocket, vilket inte behöver röras i övrigt. Brevid vapnet hamnar det demonterade riktmedlet, i mitt fall ett kikarsikte, samt lufttuben.
När man sedan har den delen som består av pipa, pipband och förstock i sin hand så skruvar man slutligen loss förstocken, vilken sitter med en skruv längst fram på förstockens undersida. Kvarstår då gör pipan och pipbandet.
Strypningen hos CZ200T
Studerar man sedan transferkanalen ovanför transferporten, alltså själva genomföringen i pipan, så kan man lätt se strypningen. Till skillnad ifrån hos exempelvis FX Airguns Typhoon så sitter inte strypningen i själva blocket utan enbart i pipan! Man behöver alltså inte demontera hela blocket, borra och sedan avfetta/tvätta blocket innan återmonteringen. Här tar man bara loss pipan och borrar den - lätt och smidigt.
Arbetet fortsätter med att man placerar en "mustampong" (rengöringsplopp) inuti pipan, den petas sedan med exempelvis en liten insexnyckel till en position precis framför transferkanalen i pipan. Syftet med denna är att förhindra så att inte borrspån och liknande kontaminerar den övriga pipan. Som man kan se på fotot ovan så är det strypta hålet bara 1.20 mm stort, att jämföra med transferportens 3.10 mm (ca), alltså drygt tre gånger grövre. Mitt val blev ett borr på 2.50 mm, vilket jag tror blir lagom, ångrar jag mig så kan jag ju alltid borra mera, men aldrig mindre. Less is more alltså.
Efter borrningen, med en vanlig handborrmaskin, så använde jag en grov elkabel (2.50 kvmm) som jag sköt igenom pipan ifrån mynningen och bakåt tills mustampongen ramlade ut, tillsammans med resterna ifrån borrningen. När detta är gjort så tar man ett litet slipstift för exempelvis motorsågskedjor (diameter 4.00 mm) och putsar till det små kransarna av borrester som alltid uppstår på utloppsidan av ett borrhål. Då diabolerna ska passera över transferkanalen varje gång man skjuter så är det mycket viktigt att ytan runt hålet är slät och fin så att inte diabolerna skadas med usel precision som resultat.
När detta var klart så återmonterade jag vapnet, i omvänd ordning mot demonteringen ovan. Med stor spänning så blev det dags att besöka kronografen.
När jag justerar in PCP så använder jag alltid så tunga diaboler som möjligt, för att se vad vapnet optimialt presterar. Därefter så byter jag och skjuter precision med de diaboler som ger bäst teknisk precision. Av samma anledning så justerar jag in vapnen mitt i kurvan, då vapnets effekt peakar.
Med JSBH som väger 10.20 gn så gav vapnet innan trimningen ovan jämna och fina resultat med genomsnittet 508 fps, vilket betyder prick 8 joule, alltså ungefär ett halvt joule mer än lätta JSB RS på 7.33 gn. Tunga diaboler gör som sagt att PCP utvecklar maximal effekt. Med spänd förväntan så var det dags att med samma injustering (jag rör ju inte hammarens setup vid den trimningen ovan när transferkanalen borras) testa utfallet.
Resultatet lät inte vänta på sig - 680 fps !!
Det betyder alltså 14.38 joule och mer än 40% mer anslagsenergi än vår licensfria gräns. Notera också att det alltså var med exakt samma hammarpreload som tidigare vid 7.50 joule, nära dubbla effekten ifrån utgångsläget. Ett bättre flöde gav onekligen rejält mycket mer effekt, inte bara 2-3 joule mera som en starkare hammarfjäder kan generera.
Efter lite trixande med en ännu mildare förspänning på hammarfjädern så putsade jag ner utgångshastigheten till 580 fps och 10.44 joule E0. Helt perfekt inom lagens ramar. Nu återstår bara att gå ut och testa precisionen i praktiken.
Hur mycket bättre resultat kan jag nu förvänta mig med dryga 10J istället för knappa 8J? Lite, mycket eller knappt någon skillnad alls? Detta ska bli kul o kolla.