Balans

En mycket vanlig vanföreställning som ibland cirkulerar på diverse forum och liknande är att vapen med stor tub framtill skulle vara framtunga. Visst kan vapen med stor tub vara framtunga men detta är oftast snarare undantag än regel.

Det finns alltså egentligen bara vapen med dålig balans och bra balans.

Vad är då bra balans? De flesta vapenentusiaster önskar ett vapen vars balanspunkt ligger strax framför varbygeln. Detta ger vapnet ett neutralt uppträdande och en inbyggd stadga igenom dess centrerade viktcentrum. När man skjuter ett gevär fristående utan remstöd så brukar de allra flesta försöka göra kroppen så stadig som möjligt och detta sker då igenom att man sätter vänster armbåge tätt mot kroppen samtidigt som man förskjuter överkroppen lite åt höger, som högerskytt. En bra balans är då när vänster hand hamnar precis under balanspunkten. Då strävar vapnet varken åt att falla framåt eller att bli mynningslätt.

   Ett vapen med utsökt balans

För att illustrera saken så placerade jag min Elite 500 med full tub på ett 25 mm smalt bärhandtag till en luftrenare. Balanspunkten hos detta vapen hamnade då precis under det främre kikarsiktesfästet. Exakt den punkt där man sätter sin vänstra hand när man skjuter fristående utan tillgång till stöd.

Trots att Elite alltså har en rejält lång pipa (600 mm) och därtill en lång shroud samt 500 cc långtub så ligger balanspunkten precis mitt under själva vapnet.

Testa nu att göra om samma sak med ett vanligt PCP med smal tub och rapportera in de slutsatser som ni kan dra om detta. Sanningen är nämligen den att längden, snarare än grovleken, har den största inverkan på balanspunktens placering hos ett vapen. En lång smal tub tenderar alltså att i större utsträckning förskjuta balanspunkten framåt än vad som är fallet för en kortare men grövre tub.

En liten film

Idag så riggade jag upp kameran så att jag kunde filma när jag sköt på ett snurrmål för 22 LR borta på 80 meter. Totalt blev det fem skott och naturligtvis så missade jag ett skott, nummer 3. Typiskt just när man filmar och som vanligt så skyller jag på blåsten, skillnaden är att denna gång så har jag även fotobevis i realtid på detta, kolla bara in grenarna ovanför när jag skjuter det tredje skottet...

Annars var det rätt kul, man ser tydligt projektilbanan för diabolerna och notera hur fint det tunga snurrmålet markerar trots att det är avsett för krutvapen. Träffzonen på den övre plattan som jag besköt är 37 mm.

Slutligen så zoomade jag ut efter skjutningen och det är då man verkligen ser hur långt bort 80 meter blir, kameran var placerad precis framför mynningen på vapnet. Ammunitionen blev Exterminators från Hurricane.

Jag kommer ihåg när vi sköt 80 meter på Hova Jaktskyttebana efter träffarna 2001, då var vi ett gäng som kollade på då helt nya FX2000 och att man kunde träffa 33 cc kolaburkar på 80 meter vilket var otroligt imponerande på den tiden. Man måste ju betänka att detta var före JSBs sortiment av diaboler, de allra flesta sköt Accupell på 14.30 grains eller gamla Superdomes. Året därpå när de första JSB kom, som Air Arms Field, så började ammunitionen äntligen matcha upp vapnens prestanda.

Imponerande vindtålighet

Idag så sköt jag ånyo på uppmätta 80 meter med min Elite och passade då även på att dokumentera det hela med videokameran. Tanken var först att använda videon för att visa de yttre vindförhållandena då jag sköt men filmsnutten blev lite längre än så med bland annat en panorering över skjutplatsen med zoomning av skjutavståndet mm. Notera också att det naturligtvis blåser mindre vid marknivån än vid trädtopparna men det var svårt att få bra film när man filmar gröna växters rörelse mot en likaledes grön bakgrund, därav att det blev film på gröna trädtoppar mot en blå bakgrund istället.

Hur blev då utfallet? Jo tack, bara bra. Av 10 skott skjutna i rak följd så hamnade 7 stycken inom ytan av en enkrona. Övriga tre fick en avdrift åt vänster på grund av vindens påverkan. Notera också hur jämnt träffarna ligger i höjdled, trots avståndet:

   Sju träffar inom en enkrona av tio skott på åttio meter..

Till skillnad ifrån på kortare 50 meter så samlar vapnet underligt nog bättre överlag på 80 meter och därtill så verkar spridningen i höjdled vara proportionellt sett betydligt mindre. Egendomligt. Dessa diaboler kanske fungerar betydligt bättre i det hastighetsintervall som förekommer vid 80 meter än vid den högre hastighet som diabolen håller vid blott 50 meter?

Den riktigt stora och positiva överraskningen är emellertid hur bra vapnet kan hantera tuffa vindförhållanden, denna diabolsort avfyrad ifrån den här vapenmodellen verkar ge en utomordentligt hög BC, kanske ända uppåt 0.040?

En teori om ST-tekniken är ju att dess unika räffling skapar mindre avvikelser på diabolen än en konventionell räffling och därmed låter diabolen flyga mot målet i bättre skick än ifrån vanliga pipor. Detta skulle då kunna förklara en hög BC igenom det uniforma utseendet. Elite har ju dessutom en laddning som inte betyder att diabolen utsätts för en brutal inskyffling i pipan via matarpinne eller tvingas pressas över en kant till transferporten.

Det ska onekligen bli mycket intressant att lära känna den här modellen vidare..

Metric eller Imperial....?

Titt som tätt så kommer det förundrade frågor på varför jag inte använder metriska enheter överlag på bloggen, ska sanningen fram så tillhör ju faktiskt detta undantagen. Tidigare så har jag inte brytt mig om att kommentera saken vidare men nu börjar ämnet återkomma allt mer frekvent.

Det finns huvudsakligen tre skäl till att jag inte använder metriska enheter:

1. metriska enheter är inte lika praktiska för ändamålet

2. metriska enheter används inte internationellt, inom vår hobby

3. hävd och vana, man måste översätta till metriska värden

Ändamålsanvändning

Ju mindre enheter man använder desto mer exakt kan presentera något utan att behöva använda decimaler. Att köra 900 fps är enklare än 274.10 mps och i synnerhet när man redovisar ett av de absolut viktigaste nyckeltalen, spridningen. Ett bra värde är inom 15 fps, vilket är lättare att läsa än 4.57 mps och lättare att använda om man exempelvis dividerar olika värden, i synnerhet i huvudet.

Internationellt

De stora och dominerande länderna inom luftvapenhobbyn använder aldrig metriska termer, här redovisas allt i Imp. Samma sak gäller även hos luftvapentillverkarna, inga luftvapentillverkare räknar joule eller mps, här är det alltid fpe och fps som gäller. Presenterar man resultat på ett amerikanskt eller brittiskt forum som metrisk så är det knappt någon som reagerar eller bryr sig eftersom man då själv måste räkna om till värden som man är van vid för att kunna förstå vad som presenteras. Metriska värden är helt enkelt inte lika internationellt gångbara inom vår hobby.

Vana

Vissa saker har vi vant oss vid som redovisade i Imp, detta gäller inte bara luftvapen/vapen och skytte utan även inom så skilda områden som TV-rutor och bildäck. Vem går egentligen in till en däckhandlare för att fråga efter däck till sina 43.18 cm fälgar? Det känns alltså för de flesta naturligt att exempelvis mäta diabolernas vikt i grains snarare än i gram etc
 

Detta är i korta drag de skäl som jag står bakom för beslutet att köra de flesta värden som Imp här på Airpang, dock så brukar jag även redovisa viktiga särtal som metriska just till gagn för nybörjare och sådana som ännu inte har börjat tänka utanför den metriska lådan.

Långt och längre..

  Här har vi 5 skott 80 meter och 5 skott ca 100 meter

Idag så testade jag att skjuta på uppmätta 80 meter med Elite, precis som jag tidigare har gjort med Lonestar (bäst då, 12.00 mm). Igenom att vada ut i en obehagligt hög undervegetation bestående av brännässlor, ormbunkar och liknande så kunde jag stretcha min bana till ca 100 meter.

Till skillnad ifrån 80 meter, som jag har mätt med ett 50 meter måttband, så var jag tvungen att stega upp de sista ca 20 metrarna. Det blev totalt 24 kliv bortom 80 meter och med en steglängd på strax under metern så borde detta motsvara ca 100 meters avstånd - långt som katten är det i alla fall när man är van vid 50 meter. Utfallet på 80 meter blev finfina 13.00 mm, vilket är enastående gott utfall eftersom det var första försöket på den här distansen.

På ca 100 meter så blev resultatet 21 mm och där fick jag retfullt nog två skott på samma ställe bara för att de sista två drog av i höjdled. Eftersom flera Royale har presterat träffbilder nedåt 15 mm på hundra meter (exempelvis Sandstig) så torde inte detta vara en omöjlighet även med elite och kaliber 25.

Underligt nog så var båda träffbilderna proportionellt sett bättre än vad jag brukar skjuta på 50 meter, speciellt 13 mm på 80 meter är ett resultat som känns mera normalt på 50 meter. Detta styrker min tes om att ST-piporna endera behåller BC bättre eller stabiliserar sig bättre på längre avstånd än, relativt sett, kortare distanser. Egendomligt nog så blev hålen på dessa avstånd jämnare och snyggare än de på bara 50 meter.

En annan aspekt är vilket drop man har på dessa extra 20 meter bortom 80. Tavlan är skjuten med kikarsiktet justerat för just 80 meter, inskjutet mot ett snurrmål för 22 LR, varpå jag sköt ca 100 meter med samma inställning och riktpunkt varpå diabolerna tog nästan en decimeter längre ner...

Kraften är också kvarvarande brutal även så långt bort, att få snurrmålet att slå runt var inga som helst problem trots distansen och att det har tjockt gods avsett för krutvapen. På 100 meter så kvarstår 72% av mynningsenergin vilket betyder att den 30 gn tunga diabolen träffar sitt mål med över 180 mps och en anslagsenergi på imponerande 26 fpe eller 35 joule.

Under vindstilla väder, där så är tillåtet, och jämfört med övriga luftvapen så utgör den här typen av vapen ett formidabelt jaktredskap för de längre distanserna och torde vara närmast perfekt för exempelvis luftdriven präriehundsjakt i nordvästra USA.

Jag plockade även ut min 22 Royale 400 för att jämföra känslan lite nu när jag så sakta har börjat skjuta in mig på 25 Elite 500 och intrycket är minst sagt blandat. Visserligen så är Royalen otroligt liten och smidig i jämförelse, ett riktigt karbinvapen, men samtidigt så var faktiskt den starkaste känslan just skillnaden i laddsystem. Det känns så mycket smidigare och så mycket mera "rätt" att ha en direkt-till-pipan matning där diabolen slipper bli körd därbak (vem hade gillat det) samtidigt som den ömtåliga diabolen även undkommer att passera kanterna på en transferport.

Själva känslan i sidoleverns slag är också mycket mjukare på Elite, sannolikt på grund av att det inte finns någon pippackning som en matarpinne ska pressas in till. Trots att Royale inte har varit med så många år så känns den faktiskt jämförelsevis gammal och hur AA kunde går ifrån detta smidiga system på gamla PT och använda matarpinne på EV2 övergår mitt förstånd.

Behöver man absolut inte ha magasin så är valet givet, Elitemekanismen är den absolut smidigaste och mest gedigna lösningen, som jag ser saken.

Bubble

  Screenshot från Bubble

Tidigare i veckan när jag skulle justera in min nya spiritlevel så upptäckte jag att det inte fanns någon kontrollibell i hemmet. Lyckligtvis så finns det en högteknologisk lösning på problemet igenom en trevlig gratis app - Bubble.

Bubble är helt enkelt två vattenpass som man kan klicka fram på sin Android så att själva mobilen kan tjänstgöra som vattenpass, dessutom med en tydlig angivelse på antalet graders avvikelse.

  Bubble - andra läget

Jag har nu prövat denna trevliga app och även kontrollmätt den mot ett vanligt vattenpass med godkänt resultat. Eftersom priset är gratis så är detta utan tvekan en mycket smidig bra-att-ha app som naturligtvis även kan göra nytta i situationer som inte handlar om skytte, exempelvis på brädgården. Bubble finns att hämta på Market helt kostnadsfritt.

Inte så snabba...

Jag skickade in en licensansökan 110527 för en luftgevärslicens här i Västra Götaland. Ingen komplicerad sak, jag har vapenlicenser sedan tidigare och dessutom även på vapentypen som sådan (luftgevär). Ansökan var komplett med Föreningsintyg och allt annat som krävs.

I går, 110610, så fick jag en bekräftelse via SMS (!?) på att licensen hade flyttat sig ifrån Stenungsund (där jag lämnade in den) till Göteborg (där den handläggs).

Ärendet är nu diariefört (registrerat) och nu börjar väntan på handläggningen. I mitt SMS så anger man handläggningstiden till "8 till 10 veckor"..?!?

En ansökan som är lagd i maj månad kan alltså komma upp för beslut först i augusti, kanske september om den står stilla 4 veckor för handläggarens semester, vilket jag har råkat ut för tidigare.

Till skillnad ifrån vård, skola och liknande så har vi emellertid ingen valfrihet i fråga om handläggningen här i Sverige, man är tvungen att söka enbart i det län där man är skriven. Jag hade gärna sett en fri konkurrans även här, alltså att man får söka i valfritt län och att en ansökningsavgift (i mitt fall 250 kr) hamnar hos de län som bäst sköter licenshandläggningen.

Nu finns det tyvärr inget incitament för handläggarna i länet att sköta sitt arbete så snabbt och effektivt som möjligt.

Inte perfekta förhållanden men ändå..

   Genomsnitt: 13.00 mm

Idag blev det skytte i ösregn, åtminstonde så fick diabolen färdas igenom regn. Resultatet blev som ovan. Eftersom jag monterade min spiritlevel så fick jag två skott för att skjuta in densamma, det är dessa som är inringade ovan men jag orkade inte hämta en "ren" tavla så ni får leva med att de finns där.

Känslan är densamma som tidigare, ett oerhört lättskjutet vapen som det är mycket enkelt att prestera bra med även om det är ogynnsamma omständigheter eller en nybörjare som skytt.