Direktlänk till inlägg 12 juni 2011
Långt och längre..
Här har vi 5 skott 80 meter och 5 skott ca 100 meter
Idag så testade jag att skjuta på uppmätta 80 meter med Elite, precis som jag tidigare har gjort med Lonestar (bäst då, 12.00 mm). Igenom att vada ut i en obehagligt hög undervegetation bestående av brännässlor, ormbunkar och liknande så kunde jag stretcha min bana till ca 100 meter.
Till skillnad ifrån 80 meter, som jag har mätt med ett 50 meter måttband, så var jag tvungen att stega upp de sista ca 20 metrarna. Det blev totalt 24 kliv bortom 80 meter och med en steglängd på strax under metern så borde detta motsvara ca 100 meters avstånd - långt som katten är det i alla fall när man är van vid 50 meter. Utfallet på 80 meter blev finfina 13.00 mm, vilket är enastående gott utfall eftersom det var första försöket på den här distansen.
På ca 100 meter så blev resultatet 21 mm och där fick jag retfullt nog två skott på samma ställe bara för att de sista två drog av i höjdled. Eftersom flera Royale har presterat träffbilder nedåt 15 mm på hundra meter (exempelvis Sandstig) så torde inte detta vara en omöjlighet även med elite och kaliber 25.
Underligt nog så var båda träffbilderna proportionellt sett bättre än vad jag brukar skjuta på 50 meter, speciellt 13 mm på 80 meter är ett resultat som känns mera normalt på 50 meter. Detta styrker min tes om att ST-piporna endera behåller BC bättre eller stabiliserar sig bättre på längre avstånd än, relativt sett, kortare distanser. Egendomligt nog så blev hålen på dessa avstånd jämnare och snyggare än de på bara 50 meter.
En annan aspekt är vilket drop man har på dessa extra 20 meter bortom 80. Tavlan är skjuten med kikarsiktet justerat för just 80 meter, inskjutet mot ett snurrmål för 22 LR, varpå jag sköt ca 100 meter med samma inställning och riktpunkt varpå diabolerna tog nästan en decimeter längre ner...
Kraften är också kvarvarande brutal även så långt bort, att få snurrmålet att slå runt var inga som helst problem trots distansen och att det har tjockt gods avsett för krutvapen. På 100 meter så kvarstår 72% av mynningsenergin vilket betyder att den 30 gn tunga diabolen träffar sitt mål med över 180 mps och en anslagsenergi på imponerande 26 fpe eller 35 joule.
Under vindstilla väder, där så är tillåtet, och jämfört med övriga luftvapen så utgör den här typen av vapen ett formidabelt jaktredskap för de längre distanserna och torde vara närmast perfekt för exempelvis luftdriven präriehundsjakt i nordvästra USA.
Jag plockade även ut min 22 Royale 400 för att jämföra känslan lite nu när jag så sakta har börjat skjuta in mig på 25 Elite 500 och intrycket är minst sagt blandat. Visserligen så är Royalen otroligt liten och smidig i jämförelse, ett riktigt karbinvapen, men samtidigt så var faktiskt den starkaste känslan just skillnaden i laddsystem. Det känns så mycket smidigare och så mycket mera "rätt" att ha en direkt-till-pipan matning där diabolen slipper bli körd därbak (vem hade gillat det) samtidigt som den ömtåliga diabolen även undkommer att passera kanterna på en transferport.
Själva känslan i sidoleverns slag är också mycket mjukare på Elite, sannolikt på grund av att det inte finns någon pippackning som en matarpinne ska pressas in till. Trots att Royale inte har varit med så många år så känns den faktiskt jämförelsevis gammal och hur AA kunde går ifrån detta smidiga system på gamla PT och använda matarpinne på EV2 övergår mitt förstånd.
Behöver man absolut inte ha magasin så är valet givet, Elitemekanismen är den absolut smidigaste och mest gedigna lösningen, som jag ser saken.