En vit söndag

Vi fick en halv decimeter med snö och temperaturen föll till -6 grader...

Idag roade jag mig med att skjuta ute i snön. Just snötäcket erbjuder oanade plinkingmöjligheter och i synnerhet när man skjuter kaliber 25, som gör rejäla hål i snön där man träffar. Detta bjuder på ett utmärkt tillfälle att testa träffpunkten i relation till riktpunkten på olika avstånd utan att man behöver sätta ut olika mål på diverse avstånd.

Man får pälsa på sig...

Efter att ha plinkat lite så blev det dags att rigga upp bössan med videokamera för att filma lite hur det lilla siktet från Clearidge upplevs i praktiken. Jag satte upp bössan och sköt sedan på ett snurrmål 80 meter bort:

Här använde jag x8 förstoring

Som ni ser så fungerar det bra även med måttlig/låg förstoring trots att man skjuter på relativt dryga avstånd. På grund av temperaturskillnaden utomhus/inomhus så finns det lite mirage till höger på bilden i kikarsiktet med detta upplever man normal inte när det inte finns så stora temperaturskillnader. När man sedan är ute och går så känns det skönt med minst 300 grams lägre vikt igenom det mindre siktet.

Överlag så är jag alltså mycket nöjd med Clearidge, det är naturligtvis inte lika optiskt bra som Light Stream men dess optiska tillkortakommanden är ändå så små att dess övrigt goda allroundegenskaper uppväger dem. Jämfört med Leupold EFR så står det sig också väldigt bra, speciellt om man betänker prisskillnaden samt att EFR måste extrautrustas med targetturrets samt MilDot för att få samma spec som Clearidge. Även här råder alltså i princip samma omständigheter, visst är EFR bättre men inte SÅ mycket bättre i relation till pris och utrustning.

Ta alltså en ordentlig fundering på Clearidge om ni letar bra optik för måttliga pengar och kan acceptera en lite lägre förstoring, just den lägre förstoringen är nämligen inget att vara rädd för..

Syntet kanske?

Stulen från Hurricanes FB-sida...

Precis som många andra så har jag också besökt min favorithandlare - Hurricane, Vittsjö, på Facebook. Där har den gode Tobias Rosén en mycket trevlig sida för Hurricane med mängder av intressanta bilder. Ta därför tillfället och titta in för att "gilla" hans sida och ta del av alla aktuella uppdateringar av Hurricanes sortiment.

Här kan man alltså läsa om vad som kommer in i hans sortiment samt intressanta bildgalleri på olika saker relaterade till luftvapen och luftvapenhobbyn. En av de lustigaste bilderna var den på följande gentleman och hans absoluta favoritvapen:

   Sug på den anglofiler där...

Träffbilder i verkligheten

Idag var det helg och en riktigt krispigt klar och kall morgon med nästan helt vindstilla väder på morgonen, som gjort för lite skytte i trädgården och helt perfekt för att testa min nu snålställda Elite. Först så värmde jag upp lite över 50 meter där Elite förunderligt nog aldrig presterar speciellt dunderbra, i relation till resultaten på fulla 80 meter.

Genomsnitt:  21.00 mm, inget vidare...

Efter att ha prövat Exterminator och JSB King över 50 meter så var jag en smula modfälld, detta trots att det mediokra resultatet till stor del uppenbarligen beror på enstaka slängskott som förstör annars högst acceptabla grupper. Nåväl, vädret var gott så nu blev det till att istället gå över till fulla 80 meter:

Detta var klart bättre minsann....

Som tidigare har konstaterats så verkar Elite prestera proportionellt sett bättre ju länge avstånd man skjuter över. Här körde jag tre olika diaboler, två tavlor JSB King, en tavla Exterminator och en tavla HN Baracuda.

 Strax under en svensk enkrona på 80 meter är inte dumt..

Här blev det något drygt detta...

    Exterminator är svåra att slå på långa avstånd...o träffar hårt dessutom..

Sammanfattningsvis så behöver man inte oroa sig för att förlora någon praktisk precision igenom att släppa av lite på utgångshastigheten. Trots låga 845 fps (257 mps) för JSB King så räcker utgångshastigheten gott till för utmärkta träffbilder även borta på fulla 80 meter. Vad gäller kikarsiktets förstoringsgrad så körde jag x6 på 50 meter och valde sedan hela x8 på 80 meter..

Service av FX Airguns Royale 400

Mycket skjuta och lite skruva..

På LuftvapenInfo så såg jag en tråd där någon undrade över hur ofta man behöver serva en Royale 400 och om man till och med ska byta packningar etc i ett förebyggande syfte. Det ska man defintivt INTE göra!

Royale-serien är ett av de absolut mest underhållsfria vapen på marknaden och dessutom ett av de enklaste att meka med men vad många inte vet är att det även är tillverkat för att vara det slitstarkaste. Argaste konkurrenten på vissa marknader, Theoben Rapid, har ett gott (o välförtjänt) rykte om sig att vara enkelt att meka med samt stryktåligt och slitstarkt så med tanke på att Royale var byggd för att på alla sätt överglänsa densamma så är detta vapen naturligtvis ännu bättre även på detta.

Royale/Elite är tillverkade för att klara 100.000-tals skott utan att slitas eller kräva nämnvärd service. När sedan något behöver bytas så är detta lätt för ägaren själv att göra med vanliga handverktyg. Liksom hos de flesta PCP av idag så är det mycket få saker som slits, O-ringar och liknande är idag av sådan kvalité att de klarar enorma mängder skott utan att uppvisa slitage.

Det som gör att O-ringar till sist ger sig är som regel kontamination och åldrande. Bra O-ringar av idag klarar normalt minst 10 års tjänst innan de har åldrats och börjar läcka. Detta förutsätter dock att O-ringarna ligger i eloxerade säten så att de inte är placerade direkt mot mässing eller stål då detta förkortar deras livslängd. Här kan alltså en tillverkare göra mycket för att förlänga serviceintervallerna och detta är en sådan detalj som FX Airguns har ägnat omtanke men som sällan framkommer på forum eller i reklamen. O-ringar kan även kontamineras av damm och smuts, detta är vanligast för "öppna" O-ringar som sitter i kontakt med luften, exempelvis O-ringen i pipan. Den slits också mekaniskt eftersom en del skyttar kör med kantiga diaboler (typ flatnos/HP). Inre och tryckbelastade O-ringar som sällan utsätts för luftburna partiklar från omvärlden håller avsevärt längre.

Den som handpumpar utsätter också sitt vapen för större risk av smuts och fukt liksom den som inte förvarar sin fyllnippel, oavsett fyllkälla, i en lite plastpåse eller liknande. Smuts och fukt är alltså livsförkortare till O-ringar.

De O-ringar som trots allt finns är minimerade i antal, de håller högsta tänkbara kvalité och de har optimala säten hos Royale jämför med billigare konkurrentvapen. Detta betyder att de håller så länge som möjligt. När något sedan väl går sönder så är O-ringen i pipan sannolikt den första att falera. Sedan så har vi ventilsystemet och hur det ser ut kan man se på fotot av innehållet i lådan till en FX Airguns Elite som jag lade online här på bloggen igår. Man skruvar bara bort ett lock och sedan finns hela ventilen där lätt åtkomlig. Till skillnad ifrån andra fabrikat så behöver man alltså inte riva avtryckarenheten eller tömma hammarhuset för att kunna byta packningarna till själva vapenventilen, detta är oerhört smidigt och genomtänkt.

Förutom O-ringen i pipan och ventilkäglan med dess tätning så finns det även en backventil i själva tuben. Den kommer ytterst sällan att behöva bytas men är enkel att fixa också om det trots allt skulle uppstå problem. Så mycket mera tätningsytor finns det inte i vapnet, det är oerhört enkelt och driftsäkert byggt jämfört med exempelvis Cyclone med sitt delade block och dess "inbyggda" vapenventil. Även den tunna vita packningen under manometern är enkel att byta och har en mycket lång livslängd så FX strul med manometerar är sedan länge avslutade.

Slutligen till sist några ord om den absolut största källan till strul - ägaren själv.

Förvisso så är dessa vapen enkla att skruva med men all erfarenhet visar att desto mindre någon skruvar med dem desto mindre strul får man. Jag har själv en betydligt mer enkelt konstruerad BSA Ultra och den har gått runt 35.000 diaboler och jag har ägt den i 6 år sedan den var ny. Först för en månad sedan så fick jag första driftstoppet på den och då var det ett sedan länge känt konstruktionsfel som gjorde sig gällande. Bli alltså inte förvånad över om du kan lägga 100.000 skott med din nya Royale under mer än 10 års tid utan att behöva göra någonting alls med den.

För trots allt så är detta vapen som är byggda för att leverera. De är skapade för att skjutas med och inte skruvas med och detta länge, länge, länge...det är detta du som ägare har betalat för, njut av det och skruva inte i onödan.

Elektronik eller mekanik?

Vackert, tidlöst och en given framtida klassiker - The Air Wolf

Nu kommer det fler och fler PCP som delvis fungerar med hjälp av elektronik. En av pionjärerna på området är ju som bekant brittiska Daystate som lanserade sitt MCT-system redan hos modellen Mk 3 under 2003 och detta anrika företag har nu fått sällskap av Crosman Rouge (2011) samt helt nya modeller från Evanix.

Just fördelarna hos elektroniken jämfört med nackdelarna har man ivrigt debatterat på diverse internetforum ända sidan de första modellerna kom ut på marknaden. Den nyaste modellen med elektronik är Evanix semi- och fullautomodeller vilka i strikt mening inte är "äkta" select fire i rent konventionell mening.

Anledningen till detta är att dessa vapen repeterar sin mekanism igenom hjälp av en elektrisk motor. Precis som att man inte kan kalla en Gatling Gun för ett maskingevär så är inte heller Evanix modeller riktiga select-vapen, trots att de onekligen skjuter fruktansvärt fort. På samma sätt så är inte en Crosman 1077 heller ett äkta semiautomatiskt vapen eftersom den under karossen egentligen bara är en double action revolver.

Ska man skjuta semiautomatiskt eller fullautomatiskt så krävs helt enkelt gasåterledningsrepetering.

Bortsett ifrån lite ordklyveri här så finns det i sak inget praktiskt problem med Evanix modeller. De har ett uppladdningsbart batteri inbyggt och detta matar elmotorn med ström så att magasinet kan indexera igenom att mekanismen repeteras med hjälp av själva elmotorn. Snabbskjutande ja, semiautomatiskt nej - men är det elektroniskt? Nej, knappast. Snarare så får man kalla vapnen för elektriska, precis som ett Airsoftvapen, vilka de för övrigt delar konstruktionsprinciperna med.

Ska man ha äkta elektroniska vapen så är det antingen den udda Rouge från Crosman eller den tekniskt sett betydligt intressantare och mer avancerade MCT-serien från Daystate som man får bekanta sig närmare med.

Vad Daystate har gjort är helt enkelt att man har ersatt den traditionella knock-open ventilen med en elektroniskt styrt ventilsystem. De flesta vet ju att MCT-vapnen har en lite skärm/panel vid sidan om blocket där man kan justera in en rad olika variabler för sitt skytte, en närmare beskrivning av hur detta fungerar kan man läsa i ett av mina tidigare blogginlägg: http://airpang.bloggplatsen.se/2011/01/07/4297336-respekt/

Det elektroniskt styrda ventilsystemet öppnar blixtsnabbt ventilen med hjälp av en solenioid, alltså en elektrisk manövermagnet precis som tillslaget på en startmotor till exempelvis en bil. Fördelen med detta är en exceptionellt snabb locktime, tiden det tar från avtryck till luftacceleration är betydligt kortare än för ett mekaniskt system eftersom man slipper en hammare som ska accelereras och slå upp ventilen. Likaså stängs ventilen mycket snabbare när strömmen bryts och magnetfältet i solenioden försvinner, jämfört med den tid det tar för lufttrycket att stänga en mekanisk ventil. Konsekvensen av detta är ett mindre mängd spilluft och därmed en snålare luftförbrukning samt ett lägre skottljud.

Tack vare den elektroniska styrningen av hur ventilen agerar så kan man lätt förändra dessa inställningar, med hjälp av panelen på sidan av vapnets låda. Här man man justera in effektuttag och liknande variabler. Dessutom så innebär vapnets beroende av ström också att man även har försett bössan med en "huvudströmbrytare" i form av ett nyckelförsett inbyggt lås, precis som man hade på statioära datorer förr i tiden. En mycket praktisk detalj, inte minst i de länder (ex USA) där man inte förvarar sina vapen i vapenskåp.

Teoretiskt sett har vi alltså en hel del fördelar men vilka nackdelar bär dessa finesser med sig?

Först och främst så känner en del köpare ett spontant motstånd mot elektronik, detta trots att vi dagligen i alla möjliga och omöjliga sammanhang omges av just avancerad elektronik. Elektronik upplevs av många som ömtåligt, dyrt och allmänt obegripligt. Den delen av problembilden kan vi nog helt avskriva. Sedan Mk 3 med den här tekniken kom för mer än 10 år sedan så har antalet kända haveri varit mycket få. Komponentpriset på elektronik är ständigt fallande och Daystate förefaller ha bra priser på reservdelar/service (åtminstonde i England) för att motverka ett köpmotstånd på grund av detta. Svårast att rå på är nog faktiskt den subjektiva känslan av obegriplighet som gör att vissa köpare inte vill ha elektronik på sina vapen - enbart för att det är just elektronik.

Om vi däremot ser på de rent konkreta nackdelarna, alltså sådana som faktiskt existerar och som inte bara är befarade eller rent subjektiva, så saknar dessa elektroniska vapen, av naturliga skäl, en mekanisk känsla för själva avtryckarsystemet. Det man gör är ju egentligen att slå till en strömbrytare och dessa tenderar till att vara av- eller på helt mekaniskt "döda". Mycket av detta är ju en ren vanesak men faktum är att man får aldrig samma typ av känsla hos en elektronisk avtryckare som hos en mekanisk.

Vidare så kräver elektroniken en energikälla, i form av ett batteri. Vapnet drivs sålunda inte bara av luft utan även av ström. Detta inbyggda batteri måste underhållsladdas med jämna mellanrum och även, på sikt, ersättas när det har tjänat ut.

Är då elektroniska vapen bättre eller sämre än mekaniska vapen?

Detta är, som jag ser saken, högst subjektivt. MCT-systemet innebär att vapnet blir regulerat utan att man använder en vanlig mekanisk regulator. Förut så var detta en stor fördel eftersom tidigare regulatorer var begränsade till runt 28-30 fpe som maximal effekt (hos serieproducerade vapen). Reguleringen av vapnet innebär att man kan använda ett högre systemtryck - upp till 250 Bar på 500 cc - vilket i kombination med den precisa och snåla styrningen av luftflödet också innebar ett enormt antal skott på en fyllning. Numera så kan man emellertid uppnå precis exakt samma sak med en mekanisk regulator och får då också precis samma utfall - enormt med antal skott på duktigt hög effekt. Flexibiliteten med inställningsmöjligheterna via skärmen på blocket kvarstår dock som en unik finess för de elektroniska vapnen, vilket då får vägas mot merkostnaden för dessa vapen vid inköpet liksom den subjektiva känslan, på gott och ont, att de är elektroniska och inte mekaniska.

Den snabbare locktimen då, är inte det en stor fördel då?

Jo, det är den säkert - för vissa. Det är ju så med en del finesser att blotta närvaron av dem är tillräckligt för att många skyttar ska prestera bättre, en ren placeboeffekt helt enkelt. Det kan naturligtvis låta löjligt men faktum är om det får en skytt att prestera bättre så fyller ju finessen sin funktion, dess syfte är ju trots allt att få skytten att prestera ett ännu bättre resultat med det aktuella vapnet jämfört med om inte finessen hade funnits där.

Fördelen finns där alltså, men om den har en direkt påverkan på alla och envar som skjuter dessa vapen är jag personligen högst tveksamt till.

Sammanfattningsvis så är min syn på Daystates vapen att de är oerhört intressanta. Detta företag är ett av få företag som går sin egen väg och utvecklar en egen teknologi snarare än att försöka prångla ut samma gamla grundkonstruktioner år efter år i decennier eller som helt fräckt bara plagierar andra tillverkares konstruktioner. För detta så ska Daystate i min bok ha stor kredit. Elektroniken är spännande och intressant men tyvärr, för Daystate, så har idag andra tillverkare kunnat visa precis lika goda tekniska resultat med ren mekanik, vilket till stor del sätter Daystates gloria lite på sned. Daystate är därför lite av en särling, man är udda och man är högpresterande men man kan inte längre ställa sig själv högst på pedistalen i rent tekniska termer.

Vackra, udda, avancerade och kostbara - vem skulle egentligen kunna motstå ett sådant vapen - inte jag i alla fall..

Daystate och de elektroniska vapnen är säkert en del av framtiden men de är inte den hela framtiden.

Lite av mekaniken inuti en FX Airguns Elite

Här kommer ett foto och en lista på de delar som ingår i blocket på FX Airguns Elite.

http://www.fxoc.info/download/file.php?id=688

Stort tack till Sven på FXOC

Stor förstoring ?

Det går bra att skjuta långt med låg förstoring också...

När jag visade upp Elite med Clearidge-siktet så var det en del som undrade om det verkligen gick att skjuta bra på långa avstånd även med så klen förstoring som x9 vilket är det mesta som detta kikarsikte presterarar. 

Jag har själv alltid föredragit låg eller måttlig förstoring och har därför inga problem med detta "tillkortakommande". Ett av mina absoluta favoriter ibland kikarsikte, Leupold EFR, ligger ju också "bara" på x9 som maximal förstoring. Idag så prövade jag därför att rasta Elite på både 80 meter (med x9 förstoring) samt 50 meter (med x6 förstoring).

   Genomsnitt: 20.55 mm

Trots ganska frisk blåst åt höger (se träffbildernas dragning åt höger) så blev jag ändå väldigt nöjd med resultatet vilket för oss in på vad det fyller för funktion att skjuta precision då det blåser. Det som intresserar mig med detta är att man ganska tydligt kan se hur projektilbanan utvecklar sig i takt med att vinden friskar i. På tavlorna för 50 meter så höll jag rakt på, normal riktpunkt alltså, o då kunde man se en tydlig dragning åt höger.

På träffbilden som jag sköt på fulla 80 meter, överst på inlägget, så valde jag en MilDot upp och en åt vänster för att peta in träffarna som tavlan visar men ändå fick jag en tydlig dragning åt höger även här. De sista 30 metrarna som skiljer mellan 50 och 80 meter är alltså oändligt mycket svårare i vinden än vad man tror på grund av avståndet.

Trots en hel dot riktad åt vänstersidan så fick jag ändå två träffar tydligt åt höger varav en var ordentligt för långt åt höger. Hade jag skjutit rakt på här och bara ökat en dot uppåt för avståndet, som vanligt, så hade jag sannolikt träffat åtminstonde fem centimeter för långt åt höger med kärngruppens tre träffar som nu var centrerade.

Det är alltså mycket intressant att skjuta i blåsten och studera vindens effekt på projektilbanan i praktiken, någon som jag varmt rekomenderar alla entusiaster att pröva på. Vind behöver inte bara betyda problem och en inställd skjutdag utan det är även en dag av möjlighet att skaffa ny kunskap och erfarenhet.

Våga vind, helt enkelt...

Nästan ett normalt PCP....

Tänk dig att du är ute och skjuter, du går i skogen och skjuter fristående. Plötsligt så är diabolerna i magasinet slut och du måste byta magasin. Eftersom du är högerhänt så har du vänster hand under förstocken/tuben samt höger hand runt pistolgreppet på kolven. För att kunna byta magasin så måste du nu öppna mekanismen med höger hand och spärra den öppen. Sedan så måste du skifta så att du håller höger hand under förstocken för att kunna ta ut magasinet ifrån vänster sida på mekanismen och därefter sätta in det fulla magasinet på samma sätt. Slutligen så är det dags att skifta hand under förstocken en gång till, nu från höger till vänster. Nu går det att sluta mekanismen igen och börja skjuta.

Vill du inte skifta hand under förstocken gång efter annan så går det även att försöka ta ut det tight sittande magasinet från vänster sida av mekanismen med din högra hand, antingen igenom att sträcka handen över kikarsiktet eller under hela vapenkroppen.

Givetvis så går det inte heller att använda ett kikarsikte med stort sidohjul när magasinet tas ur på vänster sida men detta spelar egentligen ingen roll. Vapnet har nämligen fabriksmonterade kikarsiktesringar som sitter där de sitter så passar inte siktet så får man allt försöka hitta ett annat sikte istället..

När det nya magasinet väl sitter på plats så blir tyvärr det första skottet bara en mjäkig puff!? Du har nämligen lite luft kvar och detta är inte lätt att veta eftersom vapnet saknar en manometer. Nu är det dags för en ny procedur, först ska tuben skruvas av några få varv, därefter så skjuter man 3-4 tomskott, sedan kan tuben skruvas av helt. Med tuben lös så gäller det att fiska fram den lilla skiftnyckeln ur fickan så att man kan skruva på en adapter på tuben vilken tillåter att tuben med hjälp av denna kan skruvas fast i dykflaskan så att överfyllning kan genomföras. När tuben är fylld och bleedvalven öppnad så är det åter igen dags att skruva lite. Nu ska adaptern loss och sedan så ska tuben skruvas fast i vapnet men glöm bara inte att mekanismen måste vara uppspänd..

Nu kanske du funderar lite, varför har inte min fina bössa för 14.000 kr manometer, quick-fill, magasin från rätt sida om lådan eller ens en helt vanlig kilbas?

Det kan naturligtvis kännas surt men faktum är att det finns en hel del oberoende leverantörer som lever gott på att saluföra precis de saker som ditt gevär kräver för att bli likvärdigt utrustat som ett modernt PCP ifrån ett konkurrerande fabrikat för nedåt halva vapnets nypris.

Här är en av de mest välsorterade: http://www.drbobsgunbits.com/