HN kan sina saker...

Hålspetsammunition på 50 meter - vem hade trott det..?  

Idag fick jag tillfälle att pröva HNs nya Baracuda Hunter Extreme och detta var en mycket sällsam och oerhört inspiererande upplevelse. Det är länge sedan jag har blivit så imponerad av en diabol som denna!

Rent formgivningsmässigt sett så är detta en högst normal Baracuda av sedvanlig typ med den lilla skillnaden att den har ett försjunket kors infräst på toppen. Förutom att diabolen ska bli expanderande av detta så har den också tappat lite vikt. I övrigt så är det en likadan Baracuda som den klassiska ursprungsmodellen.

Baracuda Hunter Extreme

Vad är då poängen med att överhuvudtaget göra den expanderande? Jo, lagstiftningen i många länder, exempelvis Sverige, kräver att man vid (skydds) jakt använder just expanderande projektiler. Nu kan självfallet en diabol vara expanderande igenom sitt materialval snarare än igenom sin formgivning men om detta tankesätt är i enlighet med lagstiftarens intentioner är tyvärr oklart. Igenom att använda en diabol som Hunter Extreme så har man dock sitt på det torra rent juridiskt sett. 

Kruxet med många andra konstruktivt expanderande diaboler (Crow Magnum, Predators etc) är att dessa tyvärr ofta har en ganska opålitlig praktisk precision på lite längre avstånd och i synnerhet så under tuffa vindförhållande. De är med andra ord dåligt formgivna för att bibehålla ett bra BC, deras tonvikt ligger mer på expanderande än på stabila projektilbanor. Det unika med Hunter Extreme är att man så att säga angriper problemet ifrån det andra hållet - detta är en diabol med främsta fokus på bra praktisk precision downrange snarare än optimal expansion.

För, med handen på hjärtat, som regel så har man ju ingen vidare expansion överhuvudtaget i mindre djur och i synnerhet fågel med potenta luftvapen, detta eftersom det handlar om förhållandevis mjuka mål.

Snygg och tydlig dekal på burken..

Till att börja med så drog jag 10 skott i kronografen och fick då 870 fps (265 mps) som genomsnitt med en spridning på (lite höga) 16 fps. Anslagsenergin uppgick till 47.75 fpe vilket betyder precis 65 joule. I fråga om detta moment så klarade sig Hunter Extreme sig bra, lite mindre energi än den vanliga Baracudan men också lite mindre vikt.

Träffbilderna för den praktiska precisionen över uppmätta 50 meter framgår högst upp på dagens inlägg. Det var dock inte helt perfekta förhållanden utan en måttlig men retfull bris. Träffbild nummer fem har en jättelik flyer och den är extra intressant, först så förstod jag inte varför men när jag hämtade tavlan så såg jag att diabolen hade träffat en knappt synlig kvist med en såpass rejäl avvikelse som följd.

Sedelärande för de som jagar med luftvapen, dessa projektiler är sannerligen inga "buskröjare".

Min subjektiva känsla, baserad på dagens första träffbilder, är att man förmodligen utan större problem kan hålla jämna och fina träffbilder under en enkronas yta på 50 meter med min Elite och den här ammunitionen. Jämfört med Crow Magnum och även Predator Pellets så är Hunter Extreme i en helt annan klass, den har betydligt mer gemensamt med bra rundnosdiaboler när det gäller praktisk precision än med traditionella hålspetsdiaboler. 

Om man istället jämför den med bra rundnosdiaboler som exempelvis de övriga sorter som jag brukar använda så hamnar Hunter Extreme efter JSB King och Defiant Exterminator men jämnsides med vanliga Baracudan och bättre än Benjamin Domes. Detta betyder att jag nu har fem diaboler som under bra förhållanden har möjlighet att på ett pålitligt repeterbart sätt kunna prestera under enkronan på femtio meter.

De nya ST-piporna är verkligen allätare på ammunition.

Prismässigt sett så finns det inte heller mycket att klaga över, dessa diaboler betingar 69 kr för 200 st vilket lägger dem 9 kr dyrare än vanliga Baracuda - väl investerade pengar för luftvapenjägaren. Jämför man med övriga dedikerade diaboler för jakt, exempelvis Predator Pellets, så är Hunter Extreme rena klippet.

I nästa del så ska vi se på expansionen jämfört med Crow Magnum, vanliga Barcudan samt Predator Pellets samt studera vikterna för Hunter Extreme.

Hittils kan vi dock sammanfatta att energibehållningen är mycket god, den praktiska precisionen lysande, så även prisläget som är mycket humant. Vidare så är diabolerna rena och fina att hantera och kommer i en utmärkt ask.

Det känns minsann som att HN har en riktig vinnare i den här diabolen, man har tagit det som har varit bra med den vanliga Baracudan och sedan förfinat den till en ännu mera användbar produkt - starkt jobbat!

Det drar ihop sig...

Nu på kvällskvisten så vill jag bara påminna om tävlingen nere i Onsala på söndag 6/5. 

Väderprognosen talar om uppehåll, varierande sol och tunna moln samt runt 8-9 plusgrader, en smula kallt med andra ord. En annan faktor är naturligtvis vinden och prognosen ligger på 10-11 m/s vilket är mycket tuffa förhållanden och i synnerhet så nere på Onsalas ökänt blåsiga bana i Skytteviken. Det blir till att ladda tungt för framgång.

I övrigt så håller jag på att färdigställa morgonens inlägg om Baracuda Hunter Extreme, HNs nya "skruvmejseldiabol"..

Kaliber 25

   Fler än vad många tror..

Idag fick jag ännu ett paket ifrån min hovleverantör Hurricane och den innehåll en blandad komplott med olika diaboler i kaliber 25. Förutom Baracuda Hunter Extreme så innehöll den även SamYang och och en udda spetsnosdiabol från HN vid namn Excite Coppa-Spitzkugel. 

Jag har sedan tidigare fyra diaboler som skjuter mycket bra (King, Baracuda, Exterminator & Benjamin Domes), samt två hålspetsdiaboler som skjuter acceptabelt för formtypen (Predator & Crow Magnum). Riktigt usla har varit Gamo Hunter, HN Ram Point, Benjamin Pointed Hunting samt, lustigt nog, HN Field Target & Trophy. Det ska bli spännande att se var någonstans nyförvärven hamnar. Totalt så har jag nu avverkat 13 olika sorters diaboler varpå 4 har varit bra, 2 acceptabla, 4 dåliga och nu då 3 (ännu) okända.

Det är alltså riktigt kul med det rejäla utbud som har uppstått runt kaliber 25 bara de senaste två åren, sedan kalibern slog igenom ordentligt till dagens potenta PCP. Nu är helgen räddad, nu ska det skjutas ordentligt i det underbart vackra vårvädret.

Snart dags att tävla

   Är det bara vindstilla så är det otroligt kul att skjuta 10J/177

Idag tänkte jag påminna om vårens olika tävlingar. Den största hamnar nu redan 6 maj nere i Skytteviken där Onsala Luftgevärsklubb inbjuder till traditionell fallmålstävling. Detta brukar vara årets riktigt stora begivenhet även om deras hösttävling också drar många besökare. Ett extra stort plus för att man nu lägger tävlingen på en söndag så att fler kan vara med och att man även kan engagera handlare att komma upp på besök.

Nästa tävling blir en bänkskyttetävling arrangerad av vår andra lite större klubb i landet, Laxå. Ansvarig för denna är en riktig eldsjäl, Tomaz, och det ska bli mycket spännande att se hur den tävlingsgrenen faller ut.

Själv så har jag också börjat förbereda mig lite smått för Onsalas vårtävling. Idag så har jag kalibrerat in min CZ200T på strax under legala 10 joule och den skjuter som vanligt likt en dröm, vem vet - det kanske blir ännu en pokal även detta år?

I klassen för full effekt så övervägde jag min Elite med lånelicens på en 22-pipa men det hela föll på lite juridiska oklarheter, då är det bäst att ta det säkra för det osäkra och avstå. Förhoppningsvis så får väl Tillståndsenheten i Göteborg också ändan ur vagnen någongång framöver så att även jag har möjlighet att komma över en egen växelsats, åtminstonde för tävlingsbruk. Istället så lutar det åt att min gamla Ultra får tjänstgöra igen.

Klassen för full effekt är inte lika intressant som 10 joule så det får bli lite som det blir där.

Vidare så hoppar jag fjädervapenklasserna för full effekt och 10 joule, den förstnämnda eftersom jag saknar licens för ett konkurrenskraftigt vapen och för att jag dessutom aldrig heller skulle slösa en licens på ett sådant.

Den sistnämnda är tämligen ointressant då den i praktiken bara består av en uppgörelse med rekylfria matchvapen, företrädelsevis FWBs gamla 300-serie. Den som dyker upp med ett konventionellt rekylerande fjädervapen av vanligt snitt, exempelvis Diana, BSA, Gamo etc, får konstatera att plats tio eller sämre är högst realistiskt. 

Klassen för öppna riktmedel är inte alls lika elitistisk och där kommer jag att köra min nyrenoverade Diana 23, då denna skjuter fantastiskt bra. Tyvärr så kan jag inte använda min HW-55 då jag inte har öppna riktmedel till den utan bara dioptersikte.

Fokus för min del kommer alltså att ligga på PCP 10 joule i första hand, samt trivselklassen öppna riktmedel. PCP med full effekt blir lite utfyllnad för att tiden ska rulla på och de övriga klasserna tillför inget.

Förutom att justerera in effekten så har jag dessutom skojskjutit lite denna soliga och vindstilla Första Maj med dess fantastiska vårväder. Det är otroligt så kul man kan ha bara med en gammal Diana 23 samt en helt vanlig tennisboll som man förflyttar någon decimeter ifrån sig för varje träff över gräsmattan.

Rekreativt skytte, när det är som bäst...

Mekardags

Idag så har jag plockat isär den Diana 27 som jag köpte för några veckor sedan och som gav förbluffande låg effekt. Efter att ha tagit bort bakstycket via två sprintar så kunde jag dra ur detsamma och beskåda slagfjädern..

Slagfjädern var rakt som en spik och föreföll vara i mycket gott skick...

Själva bakstycket ser lite udda ut på dessa Dianor och det centreras med hjälp av tre kulor. Bökigast är dock att få ihop allt rakt utan att misshandla fjädern till bakstycket. Den ska sitta som på bilden nedan:

Den liggande fjädern var positionerad ovantill..

Efter att ha tagit bort bakstycket så kunde jag dra ur slagfjädern och innanför denna så ramlade pistongen ut. Packningen var hård och torr men föreföll i övrigt vara i väldigt gott skick, hel och fin utan revor eller andra synliga skador. Eftersom den såg såpass bra ut så lät jag den stå i olja några timmar så att den kunde suga åt sig ordentligt, oljan blev en Venom PFTE som jag har haft legandes i typ två decennier..

Packningen

Allt inuti vapnet verkade vara i gott och föga slitet skick men det fanns inget smörjmedel att hitta någonstans inuti. Efter att jag hade smort pistongen och dess läderpackning så återmonterade jag alltihopa.

Pistongen smord och åter på plats..

De hela arbetet gick mycket smidigt även om man får vara lite försiktig med fjädern till bakstycket när man lirkar allt på plats. Med lite vanlig vaksamhet så gick dock allt helt perfekt.

Till min hjälp så använde jag en hemmabyggd fjäderkomprimator..

När sedan vapnet var ihopmonterat så sköt jag några skott varpå den omväxlande dieslade eller puffade. När jag hade skjutit lite mera så föreföll den stabilisera sig runt 630 fps med 8.44 gn vilket lägger den precis runt den licensfria gränsen om 10 joule.

Hurricane säljer riktig smörja...  

Nu ska jag försöka få loss lite mera tid att skjuta mer med vapnet så att det stabiliserar sig ytterligare och därefter så kommer det att bli ännu en tur till kronografen..

Steg-för-steg..

Idag så ska vi då se på de praktiska deltaljerna runt själva effektförändringen. Den största strypningen ligger i själva flödet hos vapnet och här skiljer det en del mellan Mk I och Mk II. Gamla Mk I har en plastplupp i transferkanalen under själva transferporten i pipan. På denna modell så tar man loss pipan (två skruvar) varpå man fiskar upp den lilla pluppen med exempelvis ett böjt gem.

För vapen som har nysålts på UK-marknaden och som därför är försedda med AT (Anti Tamper) så är emellertid den lilla lösa plastpluppen ersatt med en värmeinkrympt stålring härdad till 73 RC. Denna strypning är utomordentligt svår att forcera. Detta nämnt som en parantes då ingen vettig människa ändå importerar ett FX vapen ifrån England med tanke på att importören (ASI) sätter priserna vida över marknaden i Sverige.

För den nya Mk II så sitter strypningen istället inuti själva fartomställaren. Denna anordning har en inre axel inuti sig och denna axel är försedd med ett hål vars storlek reglerar effekten. Original axel har ett litet hål och axeln för full effekt har ett stort hål. Byte sker igenom att man lossar fartomställaren med sin lilla skruv och sedan tar man loss omställaren och delar den varpå valfri axel kan monteras.

När flödet är ordnat så måste också mängden luft ifrån tuben kunna portioneras fram i rätt mängd och för detta ansvarar ventilen och hammaren. Ventilen har lite olika "slaglängd" beroende på hur mycket luft som den ska dosera ut och slaglängden regleras av ventillockets pinne. Ventillocket byter man igenom att skruva loss det gamla och ersätta med det nya. Om locket är trögt eller hårt att lossa så måste det förvärmas först med exempelvis en varmluftpistol för att eventuell Loctite ska lossa. Använd värme med måtta, det räcker med runt 90 grader och en del varmluftpistoler gör lätt 500 grader på full effekt varpå man kan bränna upp saker inuti blocket som man inte vill ha förstörda.

Inuti ventilhuset så byter man också den lilla styrpackningen som sitter i toppen på ventilkäglan och som bifogas i påsen. Efter korrekt arbete så får ventilen rätt slaglängd för fullt effektuttag.

Det sista steget handlar om att låta hammaren öppna ventilen tillräckligt mycket/långt. För att den ska kunna göra detta så måste den vara lite tyngre och av den anledningen så placerar man in en hammarvikt inuti hammaren. Precis som när det gäller locket till ventilhuset så kan även locket till hammarhuset sitta draget med Loctite och det måste därför även här värmas loss på samma sätt. 

Original så har hammarhuset ett bakstycke med en guide (en pinne) som styr hammarfjädern. Denna styrning ersätts nu av hammarvikten och därför måste själva bakstycket bytas. Original bakstycke ersätts därför med den platta brickan som saknar styrning/guide. Rent praktiskt så droppar man bara in hammarvikten i den ihåliga hammaren och sedan stänger man hammarhuset med det platta bakstycket istället för originalet.

Med allt detta genomfört så är konverteringen klar och nu återstår bara en korrekt injustering. Att bara byta komponenterna på ovanstående sätt räcker tyvärr inte. Nu måste allt kalibreras in på nytt igen, precis som när vapnet en gång tillverkades. Gör man inte detta så står man där med ett disharmoniskt vapen som smäller högre, drar mera luft och ger mindre effekt samt producerar en onödigt stor spridning ifrån skott till skott jämfört med vad det egentligen behöver göra.

Hur detta går till i praktiken ska vi titta på i den tredje och sista delen..

Härligt väder..

Kolla transferportens storlek jämfört med en kaliber 25 Exterminator...

Idag så avnjöt jag det härliga vårvädret och den lugna kvällen pysslandes med min favoritsysselsättning. Jag passade även på att ta lite foto på detta samt testade två mindre bra diabolsorter inför den kommande veckan.

Redo att skjuta, Elite är en dröm för de längre distanserna..

I fredags så beställde jag Eunjin samt nya Baracuda Hunter Extreme ifrån Hurricane så idag så blev det till att skjuta de rundnosdiaboler som jag har på hyllan för stunden. I fallande ordning så blev detta JSB King, Exterminator, Baracuda, Benji Domes samt Field Target & Trophy och Gamo Hunter. Resultatet blev som följer:

Det syns tydligt vad som fungerar och vad som inte fungerar...

JSB King levererar alltid, den kanske inte alltid skjuter absolut bäst men är det lugnt väder så regerar den. Till sitt pris så är det en helt oslagbar diabol. Kanske lite lätt för bästa energibehållning men mycket pålitlig. Gruppen längst upp till vänster med fem skott på 50 meter.

Exterminator från Hurricane tillverkas av Defiant Ltd England och kostar nästan guld. Jag använder dem dock ändå eftersom de skjuter mycket bra och i synnerhet så under tuffa förhållanden med växlande vind och/eller nederbörd. Gruppen längst upp till höger med fem skott på 50 meter. Tyvärr en flyer uppåt höger.

HN Baracuda är ytterligare en lågprisdiabol som levererar bra. Ett perfekt val om man önskar lite mera vikt till ett lågt pris. Diabolen har på grund av sin längd och tyngd en tendens att bli terminalt ballistiskt instabil och ger då väldigt fransiga anslagsmarkeringar, vilket gör träffbilderna visuellt stora. Träffbilden vänster mitten och även här fem skott på dessa 50 meter.

Benjamin Domes är smutsiga, apdyra och inte lika välpresterande som Exterminators i samma prisklass. Dessutom så är de något lättare. Ytterligare ett handikapp är namnet - Benjamin som Benjamin Syrsa eller vadå? Dessa diaboler skulle naturligtvis ha hetat Crosman Premiers Magnum eller något liknande samt levererats tvättade i en klassisk pappbox till halva priset mot nu, då hade de blivit en riktig hit. Nu överväger inte nackdelarna fördelarna och det är synd för detta är utan tvekan en tekniskt sett mycket bra diabol. Träffbilden i mitten höger och liksom övriga 5 skott på 50 meter, med en retfull flyer nedåt/höger.

Nu kan man se vitsippor i kikarsiktet - våren är här!  

Träffbild nummer fem som ligger nederst vänster är skjuten med HN Field Target & Trophy. Att dessa kan skjuta så formidabelt uselt är för mig en gåta och i synnerhet så när man betänker hur bra dess tyngre syskon Baracuda presterar. De tre träffarna närmast under träffbilden och de två närmaste rejält över träffbilden hör till denna diabol. Uppenbarligen så är 5 skott på 50 meter lite lätt overkill för denna diabol i detta vapen.

Slutligen så har vi träffbild nummer 6 och även denna är skjuten på 50 meter med fem skott, även om det ser ut som om avståndet snarare var typ 150 meter. Sorten är Gamo Hunter och den presterar som förväntat. Diabolerna ser ut som blysänke för metfiske och skjuter därefter. Visserligen så träffade två skott inom riktpunkten men tro mig - detta var bara ren slump! Spontant så upplever man vanligtvis ren glädje och lättnad bara man träffar ett A4-ark på detta avstånd. 

Det ska bli jättespännande att testa nya Baracuda Hunter Extreme jämfört med vanliga Baracuda, kommer det att matcha denna billiga och effektiva tungviktsdräpare eller kommer de precisionsmässigt sätt att göra ett formidabelt magplask liknande Field Target & Trophy?

Samma sak med Eunjin, hur bra skjuter egentligen dessa, detta ska också bli mycket skoj att utröna.

Efteråt så blev det återstående 40-50 skott med Benjamin i takt med att trycket föll...  

Vad är detta ?

Ett mycket populärt tillval till en nyköpt Royale (bild: Mr Rosén)

En av de vanligaste frågorna som ramlar ner är naturligtvis hur man ökar effekten på sitt vapen. Så har frågeställningen alltid varit, ända sedan den tid då vi sköt fjädervapen. I takt med att nya vapenmodeller har anlänt till marknaden så har lite olika prylar komponerats i en extra godispåse för de som önskar mer effekt ur sin bössa.

Till den nu så populära Royale-serien så ser trimpåsens innehåll ut som på fotot ovan och idag tänkte jag gå in lite på vilka grejor som ska sitta var. 

Betänk först att den som monterar ovanstående komponenter utan att ha licens för vapnet också gör sig skyldig till vapenbrott, en förseelse som kan ge efterrräkningar till den som lyckas bli ertappad. Dagens blogginlägg ska i kontexten av detta betraktas som ren referensinformation och ingen uppmaning för individer att bryta mot lagen.

För att lättare se placeringen så använder vi följande sprängskiss: 

http://airpang.bloggplatsen.se/2011/04/06/5045933-independence-royale/

Vi börjar ifrån vänster sida på fotot. Den platta brickan med ett sexkantshål är bakstycket till hammarhuset. Placeringen är längst bak på blocket, nedtill. På sprängskissen så sitter den till vänster om del nummer 1 men är inte inritad på själva sprängskissen (varför vet jag inte). Den ersätter originalkomponenten och denna del är lätt att se utifrån blocket.

Nästa komponent, skruven med en fet O-ring och en liten stång på, är ventilhuslocket, på sprängskissen så har den nummer 25. Då stängerna har olika längd, beroende på effekt, så ersätts den strypta med den ostrypta versionen.

Den lilla packningen, i form av en svart syntetring, har nummer 22 på sprängskissen och reglerar också hur mycket ventilen tillåts att öppna. Ju mer den öppnar, desto mera effekt. Även här ersätts originalkomponenten.

Den fjärde delen är själva hammaren (aka "Japanhammare"). Den har nummer 6 på sprängskissen och är tyngre än originalet vilket betyder att den slår upp ventilen längre varpå mera luft kommer ut.

Till sist så har vi komponent nummer 5, den finns inte heller inritad på sprängskissen eftersom skissen avser en Royale Mk I (eg en Independence). Fartomställaren kom först med Royale Mk II. Dess placering är inuti själva fartomställaren där den reglerar flödet av luft upp till pipan.

I nästa del så ska vi gå igenom själva monteringen av komponenterna och lite tips runt detta. Den tredje och sista delen ska avhandla injusteringen av ett konverterat vapen till en bra effektkurva.