Direktlänk till inlägg 22 maj 2014
Dual Fuel?
En sak som jag har funderat över en hel del är varför inte fler tillverkare använder ett lägre systemtryck? Jag skjuter ju, vilket knappast kan ha undgått någon, en Challenger från Crosman och detta är en modell som har ett udda lågtryckssystem med max fylltryck på bara 138 Bar. För de flesta PCP så har man ju istället ett systemtryck på från 200-220 Bar och nedåt. Vissa modeller med regulatorer har ju ännu högre, 250 eller till och med 300 Bar. Med andra ord så ligger Challengerns maxtryck över minimitrycket på en del PCP som ska återfyllas på den nivån!
Fördelarna med ett lägre systemtryck är naturligtvis flera; lättare att handpumpa eller fler överfyllningar ifrån en dykarflaska torde vara den mest påtagliga men även en mindre belastning på hela konstruktionen torde ju vara gagnfullt.
Får man då inte ut färre skott då?
Nej, inte i praktiken – skillnaden är bara att man flyttar ner hela registret i tryckintervall. Challengern ger 50-60 skott inom 10 fps på 10J från 135-60 Bar med 135 cc tub. Ett oregulerat vapen med samma tubvolym som använder högtryckssystem mellan 210-140 Bar ger vid samma effekt och i samma kaliber ungefär lika många skott.
Anledningen till att Crosman kör sitt lågtryckssystem, ibland kallat HPA (High Pressure Air) för att skiljas ifrån (traditionella) PCP med högre tryck, beror som bekant på att man har sitt Dual-fuel koncept. Tanken bakom Duel-fuel är att man även ska kunna använda (bulkfylld) Co2 istället för tryckluft på de marknader där det är svårt eller dyrt att komma över traditionell tryckluft (exempelvis vissa delstater i USA). I Sverige är värdet av detta högst tveksamt, jag känner personligen inte till någon som har kört Discovery och/eller Challenger på Co2 eftersom vi har bra tillgång på tryckluft och då dessa vapen är (förhållandevis) enkla och (relativt) bekväma att handpumpa till sina måttliga 135-140 Bar. Här hemma så kan vi ju enkelt och billigt fylla våra dykarflaskor på den lokala Räddningstjänsten eller i en av (de här på västkusten talkrika) dykshopparna. Vidare så kan vi besiktiga våra dykarflaskor för ”teknisk luft” vilket innebär 10 års godkännande. Det är med andra ord enkelt och smidigt att hantera tryckluft här.
På andra marknader så är detta inte fallet. Där kan man inte fylla på hos motsvarigheten till Räddningstjänsten utan man är hänvisade till enbart dykshoppar, sådana som är lätt räknade i exempelvis amerikanska delstater som Nevada/Arizona. Man får alltså åka långt och totalkostnaden för en fyllning blir därmed hög. Nästa bekymmer kan ju bli på marknader där dykarflaskor måste besiktigas årligen, till en högre kostnad, och där flaskorna har låga tekniska livslängder (typ 5-15 år) innan de måste kasseras. För Co2 så kan däremot situationen se ut på ett annat, bättre, sätt. En del marknader har stabila och varma klimat (åter igen, tänk Arizona, Texas etc) året runt där det nästan alltid är varmt. Då är temperaturnyckfullheten hos Co2 inget praktiskt bekymmer, vilket är fallet i Sverige. Kolsyrevapen trivs ju som bekant bäst i jämna temperaturer över 25, eller i alla fall, 20 plusgrader.
I ett globalt marknadsperspektiv så är alltså Co2-vapen inte alls ett så udda eller dumt fenomen som vi här hemma lätt frestas till att tro. Vi får istället nöja oss med fördelarna av HPA och en annan sak jag uppskattar med detta är möjligheten att försörja vapnet med en buddybottle som backup. En vanlig Luxfer 400cc tub är liten och lätt men kan ändå, om den fylls till ca 240 Bar, ge 4-5 överfyllningar på ett vapen som Challenger/Discovery.
I praktiken så innebär detta 300-350 skott utan att man behöver en tung och skrymmande dykarflaska eller dito därtill svettdrivande pump. Det betyder att man klarar både en hektisk enskild dag och kanske även en hel helgs skjutande utan tillgång till en större fyllkälla än vad man lätt kan bära med sig själv i fickan/bältet.
DET är ingen dum idé alls...