Den bästa kompromissen

  BSA Mercury

Efter dundersuccén med BSA Meteor från 1959 så hade BSA några riktiga guldår i början och mitten av 1960-talet, en period av goda tider som emellertid började lida mot sitt slut när 1970-talet stod inför dörren.

Med en ökande konkurrans både ifrån gamla anrika tillverkare som Diana och även nya uppkomlingar som spanska El Gamo så började försäljningen så sakta svikta i början på 1970-talet. Trots en bra försäljning i Skandinavien och inte minst i Sverige under 1960-talets sista år med uppgraderingen av Meteor till Super Meteor och en del tekniska uppdateringar med exempelvis syntetpackningar så stod det snart klart att något mera genomgripande måste äga rum.

Vid denna tid så sålde BSA fortfarande en hel del krutvapen, vilka bar en stor del av intäkterna, inte minst då modeller som Monarch-serien, varpå luftsortimentet blev ganska smalt, begränsat till Meteor och Airsporter. Den enklare Meteorserien var främst riktade till ungdomar och skyttar på en tight budget medan den mera vuxna Airsporter hade nackdelen av att vara tämligen dyr. Skälet till detta var den komplicerade tillverkningen med en tvärställd laddtapp som man slipade in manuellt för varje vapen, ett arbete som tog tid och medförde ett visst svinn.

Lösningen på problemet var att framställa en mellanmodell, ett vapen som var mera solitt och vuxet än Meteor men inte så dyrt och omständigt att tillverka som Airsporten. Enkelt uttryckt så kapade man Airsportern vid problemkällan, laddtappen, och ersatte vapnets framdel med en brytpipa av samma slag som Meteor. Det blev alltså bokstavligen talat en blandning mellan Meteor och Airsporter.

Direkt vid lanseringen av den nya modellen BSA Mercury 1972 så blev modellen unisont hyllad, både av entusiasterna, marknaden och den dåtida skyttepressen.

Tack vare en kortare transferport så gav Mercury ordentligt med effekt, en tillgång inte minst på exportmarknaderna samt en jämn precision, överlag bättre än den genomsnittlige Airsportern. Därtill så var den enklare att spänna upp igenom den 18 tum långa pipan vilken gav en klart bättre hävstångseffekt än den korta underspännararmen på Airsportern. På känt brytvapemanér så spände man lätt upp och laddade i samma rörelse så Mercury blev snabb och enkel att ladda jämfört med Airsportern. Slutligen så gav man modellen ett strategiskt pris och körde en offensiv reklamkampanj.

Resultatet lät inte vänta på sig, Mercury sålde direkt bra och fanns med i produktion under mer än 20 års tid. Tekniskt sett överlägsen Airsporten men på grund av det konstruktiva arvet av denna modell också behäftad med en del nackdelar, främst att cylindern var dyr och komplicerad att tillverka samt omständig att meka med för den enskilde entusiasten. När efterträdaren Supersport kom 1986 och i samband med Gamos övertagande av BSA så var klockan slagen både för Airsportern och även syskonet Mercury.

På många sätt så kan man alltså säga att den verkliga storhetstiden för BSAs fjädervapen var 1970- och 1980-talet, därefter gick det bara utför. Aldrig tidigare i modern tid hade BSA haft ett bredare sortiment fjädervapen än slutet av 1980-talet. De sista skälvande åren innan PCP började dominera marknaden.

De nya modellerna Supersport (ersatte Mercury) och Superstar (ersatte Airsporter) var ekonomiskt mer förnuftiga att tillverka och smidigare att arbeta med för ägaren. Dock så levde gamla Airsporter och Mercury kvar ytterligare några år på gamla meriter eftersom de fortfarande sålde acceptabelt vettigt. Många handlare lagerförde och köpte gärna på sig Airsporter/Mercury och talade sig varma för dessa till sina kunder varpå en viss produktion fortlöpte långt in på 2000-talet för Airsporten medan Mercuryn avknoppades redan ett decennium tidigare.

För svenskt vidkommande så dog mycket av försäljningen redan 1992 i samband med lagändringen då dessa vapen blev tillståndspliktiga med kaliber 22 & 25. Förvisso fanns licensfria 177 kvar men den accelerande prisbilden gjorde även dessa helt osäljbara på slutet. Jag vill minnas att sista årsmodellen Superstar betingade 5600 kr samtidigt som man kunde köpa en FX2000 för mindre pengar!

BSAs fjädervapensortiment ströps därför ifrån Airsporter/Superstar och Mercury/Supersport till blott bara Supersport och en Gamoinfluerad Meteor (Mk IV). Den nya tidens marknad hade skapats, nybörjare köpte Gamo och andra billigare fjädervapen ifrån konkurrerande fabrikat medan entusiasterna, som skaffade licenser för sina vapen, gick mot PCP.

Epoken av breda sortiment och även många underversioner av de klassiska brittiska stora och kraftfulla fjädervapnen var för alltid över...

Vad är då en Mercury idag, sett i skenet av 2010-talet? Ett charmigt veteranvapen, javisst - men är det praktiskt användbart? Jämför man med Airsporter så får jag nog säga att min egen personliga uppfattning är att Mercury har åldrats bäst. Visst skramlar den märkbart jämfört med moderna fjädervapen, försedda med glidbussningar och tightare tillverkningstoleranser, men Mercurys styrka är att den trots allt inte känns lika gravt föråldrad som Airsportern.

Visst gör en Supersport allt som Mercury klarar av och därtill ännu bättre men steget är inte ljusår bättre som när man går ifrån Airsporter till exempelvis Superstar eller en modern TX200 från Air Arms. Accepterar man konceptet av brittisk fjäderbössa anno dazumal och vill ha ett mer gediget vapen än den klassiska Meteoren så är Mercury ett mycket bra och underskattat val.

Tillverkningskvalité, finish och passform är fortfarande egenskaper som kan glädja en modern ägare på 2010-talet och som mycket få moderna fjädervapen kan matcha upp mot. Öppna riktmedel, kilbasutformning och avtryckarenheter är däremot sedan länge utdaterade och klart sämre än vilken modern HW som helst. Att meka med Airsporter/Mercury är inte roligt, den sluttande formen på cylinderns bakstycke gör dem tricksiga att sätta upp i en fjäderkomprimator och den gängade infästningen av bakstycket (typ gamla HW) gör dem dessutom svåra att återmontera med ren rå handkraft.

Med tanke på hur överprisade Airsporter och Webley Tracker kan vara, speciellt i kaliber 22, och hur mycket skramligare och primitivare en klassisk Meteor är så blir Mercuryn ett utmärkt val för den medvetne entusiasten som har en svaghet för klassiska brittiska järn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...