Mer på G...

Nu har jag precis lagt handen på den sista delen av en artikel till Vapentidningen och jag vill samtidigt flagga för det nya nummret som har med BSA R10 från undertecknad. Artikeln som är insänd idag blir den första som inte handlar om en renodlad vapenmodell.

Som vanligt gäller - vill ni läsa mer om luftvapen i Vapentidningen (oasett artikelförfattare), låt dem få veta detta. Skicka ett mail till redaktionen med era önskemål. 

Nu ska jag trotsa halvstormen och regnet för att skjuta lite...

De första...

Idag så kommer det att handla om Elite och de exemplar som finns kända och som har spritts över världen utav Mk I versionen, alltså det ursprungliga originalet. Här är de olika exemplaren och lite om dem:

Serienummer 0002 - på licens, målskytte.

Detta exemplar ägs av en ägare i Sverige, ett tidigt nummer som dock kom ut sent på marknaden. Ännu i originalskick och med standard högerstock i valnöt samt 500 cc tub.

Serienummer 0005 - (troligtvis) på licens, målskytte?

Även detta vapen finns i Sverige och är i orignalskick med 500 cc tub samt standard högerstock. Det första vapnet som gick ut till konsument på marknaden.

Serienummer 0006 - på licens, målskytte.

Mitt eget exemplar, det andra exemplaret ut på marknaden, det första exemplaret på reggad licens. Har numera 400 cc tub samt modifierad högerstock i valnöt utan nätskärning på förstocken.

Serienummer 0007 - på licens, jakt.

Harry Fullers exemplar. Original högerstock numera ersatt med orignal vänsterstock, båda i valnöt. Orignallevererad för export till Australien helt utan shroud eller dämpare. Med 500 cc tub.

Serienummer 0008 - utan licens.

Detta exemplar såldes till Steve CT (som äger YF), han sålde sedan vidare den och nu ägs den av Scott i Colorado. Originalutrustad med vänster valnötsstock samt 500 cc tub.

Serienummer 0010 - på licens, målskytte.

Detta exemplar ägs av en ägare i Sverige. Original 500 cc tub samt standard högerstock av valnöt.  

De exemplar som saknas är alltså 0001 (tror den finns på fabriken), liksom 0004 (förmodligen såld i Sverige, okänt) och 0009 (förmodligen såld på export). I övrigt så är detta en lineup på de tio första Elite som har tillverkats för allmän försäljning. Det ska bli intressant att följa dessa vapen framöver, om de byter ägare, modifieras eller rent av skrotas ut - alltså vad som komma att hända med dem under de kommande åren.

För övrigt så passade jag på att rasta min egen 0006 idag med fyra serier om fem skott på uppmätta 50 meter, bara en tavla lite för skoj ifrån köksbänken ut över min egen trädgårdsbana:

En Elite accepterar det mesta och levererar precision därefter...  

Defiant Ogives 177

  En riktigt het nyhet!

Hugh och gänget bakom PAX Airguns har nu presenterat en ny produkt från Defiant, deras ny spetsiga version av Exterminator, benämnd Ogives, med kaliber 177. Med 11 grains så blir den, till skillnad från sitt större syskon med kaliber 22/16 grains, än mer lämpad för riktigt potenta luftgevär i den klena kalibern.

Till den grövre kaliber 22

Som många av er säkert känner till så fungerar ofta Defiants ammunition helt lysande i FXs nya ST-pipor och så även i min egen FX Airguns Elite, där den är den klart bästa projektilen. Den enda verkliga nackdelen med dem är kostnaden, den är hög och på gränsen till FÖR hög i min smak. Dock så får man verkligen vad man betalar för då det är en mycket "komplett" projektil. 

Den nya Ogives är i grund och botten en variant på Exterminator-temat men försedd med en mjukt utformad spets som ska förbättra projektilens BC downrange. Hurricane i Vittsjö har redan börjat lagerföra dem och 500 st Ogives med kaliber 22 kostar 149 kr.  Pris för den uppkommande versionen med kaliber 177 är inte ännu klart.

Walther LGV Master

Kan köpas hos Blackpool Air RIfles (www.airgunbuyer.com)

Nu har BAR presenterat priset på LGV Master och detta är satt till £450 vilket motsvarar 5300 kr (+ frakt), att jämföra med TX200 HC som med bokstock betingar £349. Närmaste jämförbar HW torde vara HW90 som kostar £409, även denna med bokstock. Andra namnkunniga konkurrenter är Diana 52 med £329 samt Theoben Evolution på £469, vilket dock inkluderar en valnötsstock.

Hur kommer då LGV Master att slå?

Svårt att säga, priset är förvisso i högsta laget för ett vapen med anonymt utseende och en enkel bokstock. Skillnaden till erkänt kompetenta TX-serien är brutal. Vad kan motivera valet av LGV, förutom orginalitet? Kanske det faktum att det är ett brytvapen, vilket inte är fallet för varken TX eller PS. Den inre tekniken är snarlik TX med glidbussningar, hög finish och passning. Den övergripande kvalitén är sannolikt också mycket hög. Ett fast piplås för upp LGV till samma nivå som den fasta pipan hos TX-serien. Återstår gör avtrycket, något som Walter lovar ska kunna matcha både Air Arms och Weihrauchs enhetsavtryck.

Vikten är för många skyttar mycket viktig men där har inte LGV något att ta mot någon av konkurrenterna, det handlar överlag om mycket tunga och lätt klunsiga fjädervapen i eller nära magnumklassen. Trots formatet så är den angivna effekten på intet sätt spektakulär, inte i skenet av exempelvis Dianas stora sidospännare.

Som jag ser saken så har man ett brytvapengevär av traditionellt snitt men med aktivt piplås, det sistnämnda ska inte direkt betraktas som någon lyx. Glidbussningarna är ju inget nytt, om detta är kundens främsta intresse så är ju TX-serien en given konkurrent. Man får mest av allt ett udda vapen och om det inte finns något dolt mervärde bortom pappersuppgifterna så är risken stor att LGV blir en dyr och kortvarig parantes i fjädervapenhistorien..

Hillmans Vapen i konkurs

De som har varit med på den svenska luftvapenscenen några år kommer säkert ihåg Rickard Hillman som en gång i tiden grundade ProGunner i Gävle. Året var 2006 och efter några korta men intensiva år så bytte ProGunner ägare under 2010 till C. Broeng Sport & Fritid, vilka fortfarande innehar verksamheten.

I samband med försäljningen av ProGunner så öppnade Hillmans Vapen en liten affär på Kryddstigen i Gävle och började renodlat saluföra traditionell jaktutrustning med krutvapen ifrån de stora svenska leverantörerna.

Nu gick det inte längre och 120507 inledde Hillmans Vapen sin konkurs.

HNs nya burkar samt lite vikter o en video

Snyggt och prydligt med en massa information, så ska det se ut..

HN har lyft sig ordentligt den sista tiden och har framförallt skapat betydligt bättre utformning av grafiken på sina diabolaskar. Nu kan man läsa ut en mängd nyttig information ifrån deras dekal på burkens lock. Själva burken har också en falsning som effektivt eleminterar de knivvassa kanter som finns exempelvis hos JSBs burkar. Det som återstår nu är att skapa en bättre tejp över skarven till locket/burken. HNs tejp tenderar ju att sönderfalla så att man måste skrapa loss den från ytan. Här har JSB en klart bättre lösning med en vikt V-kant som gör det lätt att avlägsna tejpen i ett distinkt stycke.

Något som jag också ska återkomma till idag är vikterna för Hunter Extreme samt Coppa/SpitzKugeln.

Först ut blir Hunter Extreme, 10 slumpmässigt plockade diaboler vägs tillsammans, snittet blir: 28.27 grains

Nästa sort är Coppa/Spitzkugeln, 10 slumpmässigt plockade diaboler vägs tillsammans, snittet blir 24.70 grains

Om vi nu jämför med de uppgivna värdena som är 28.40 grains respektive 24.54 grains så hamnar vi imponerande nära, riktigt vettig kvalité i detta hänseende för båda sorterna med andra ord.

Nu över till en kort video som presenterar lite mera av HNs breda diabolsortiment:

Från Pyramid Air

Harry testar Elite med kaliber 22

Harry har nu riggat sin Elite med en kaliber 22 ST-pipa och provskjutit den på uppmätta 150 yards.

Länk: http://www.network54.com/Forum/79537/thread/1336653149/150+yards+..+FX+Elite+with+.22+ST+short+barrel+
++First+and+only+group

Field Test

Säg hej till duvan !!

Idag påträffade jag en död fågel i skogen. Det visade sig vara en av de mycket talrika ringduvorna som cirkulerar här i trakten, möjligtvis med min tomt som noterbart undantag. 

Eftersom duvan här har donerat sin kropp till forskningen så fick han ställa upp som målmedium för en projektiltest på nya HN Baracuda Hunter Extreme samt numera klassiska Predator Pellets.

Jag började med att hänga honom upp o ner och sedan placerade jag två diaboler rakt igenom bålen, först Extreme och sedan Predator. Bakom honom så ställde jag en kartong fylld med kartongskivor samt två ihopvikta frottéhanddukar som projektilfång. För säkerhets skull så ställde jag min huggkubbe av ek som ytterligare säkerhet bakåt.

Showtime:

Skottavstånd 25 meter.

Så, hur föll då det hela ut? Tja, som ni ser av filmen så slår dryga 60 joule HÅRT i ett så förhållandevis klent mål som en korpulent ringduva. Hela fågeln darrar till efter varje träff och jag började så smått misstänka att kartongen inte dög för att fånga upp projektilerna.

Ingångshål bakom fågeln...

Utgångshål ur kartongen, notera fibrer från handduken o dun från fågeln..

Dun och fibrer slogs dessutom in i stubben med en våldsam kraft..

Efter att ha karvat en stund så kunde man se diabolens stjärt - ca 10 mm in i kubben

Som synes så utgjorde inte ringduvan någon märkbar uppbromsning av diabolerna, de blåser helt enkelt rakt igenom utan problem. Inte heller kartongen och dess lager-på-lager stoppning bromsade projektilerna utan dessa fick jag mödosamt karva ut ur den solida ekkubben.

Efter att ha skalat sig in en dryg centimeter (!) så kunde jag till sinst skönja stjärten på den ena diabolen, det visade sig lustigt nog vara Hunter Extreme som satt närmast ytan. Noterbart är annars att Predator drog med mest fiber och dun in till sitt skotthål i kubben.

Vad kan man då våga dra för slutsats av det hela?  Personligen så är jag mycket skeptisk till att använda expanderande projektiler. Dels så brukar de inte ha vettig praktisk precision (undantag här Hunter Extreme) och dels så tror jag inte att det sker någon försvarbar expansion i så lätta och mjuka mål som duvor etc. 

Man förlorar alltså mera i praktisk precision än vad man vinner i ökad dödande effekt med expanderande projektiler.

Nu är dock expanderande projektiler ett lagkrav vid skyddsjakt och då måste vi naturligtvis följa lagen (detta hade Lindfors velat). Eftersom så är fallet så bör man i första hand välja de expanderande projektiler som man uppnår bäst praktisk precision med. Att fabrikat X måhända expanderar bättre är inget att fästa avseende vid.

Slutligen, en grov kaliber dödar alltid mer effektiv, kaliber 25 kommer alltid att slå hårdare och träffa bättre än kaliber 22, givet lika utgångshastighet.

Post Scriptum: duvan vilar nu i frid efter att ha givit näring åt grannens katt....