Första tävlingen med internationella regler i Onsala

  Lasse, ordförande i Onsala LGK skjuter utan sin saccosäck..

Så, nu har den gått av stapeln - den första tävlingen med internationella regler. Tyvärr så blev jag lite försenad så jag hann inte få information om vad som egentligen gällde men Lasse (Laursen) breifade mej under tävlingens gång så att säga. Den mest påtagliga förändringen var tävlingens längd, nu var det inte längre 30 mål utan 45 st! Dan lyckades också skrämma slag på mej igenom att hävda hela 60 mål!? Då jag visste att han hade varit med och planerat/lagt banan så tillmätte jag hans uppgifter en viss vikt tills Lasse snabbt korrigerade dem - 45 st mål var det.

Redan 30 mål var i mesta laget för mitt tävlingsvapen, ett BSA Ultra, då detta ger ca 20-25 skott på en fyllning. Det har dock fungerat igenom att jag har överladdat det lite extra samt hållit över lite extra på de sista skotten men det har absolut inte funnits någon marginal. Nu då 45 mål! Lyckligtvis så hade jag min buddybottle med mig, av ren slump, så igenom att bära med den och fylla över två gånger så kunde tävlingen genomföras utan problem.

  En pump var inte dum att ha med idag

Ute på banan så kunde man dock både se och höra deltagare som då o då handpumpade sina vapen enär bössor som Cyclone/FX2000 etc i bästa fall bara gör 30-talet skott på fyllningen och då är i alla fall en styck överfyllning ett måste. Några direkta klagomål bland de tävlande över den saken fanns emellertid inte för mej att höra, troligtvis så hade man fått nys om saken i förtid och helt enkelt burit med pumpen från bilen efter morgonmötet.

Fler mål betyder att varje runda tar längre tid att gå och detta märktes dock desto tydligare. En hel del deltagare var märkbart less på slutet och inte minst eftersom kö hela tiden uppstod på stationerna, vilket innebar en extra väntetid. Vanligtvis så brukar väntetiden mellan stationerna vara ganska trivsam då man kan ägna sig åt lite socialt småprat men detta var numera bannlyst - tystnad skulle råda så fort någon i närheten höll på att skjuta.

Så där stod vi, tyst och tittade på varann, diskret gäspande.

När första rundan var avklarad så hörde jag ett flertal som funderade på om de överhuvudtaget skulle gå en andrarunda eller inte!? Detta då i praktiken alla alltid gjorde en andrarunda förr om tiden och de flesta även en tredjerunda. Nu, med den här längre och mer tidskrävande tävlingsbanan, så kändes inte detta lika lockande. Själv så nöjde jag mig med en enda runda, dels tog rundan två och en halv timma, dels så kunde man ju inte småprata samtidigt och dessutom så hade Svenska Skyttesportförbundet lagt på en tjuga på varje startavgift så att startavgiften totalt blev 70 kr per runda. Lite väl mycket för att gå en extra runda bara för skoj...

  Mitt eget tävlingsvapen för dagen..

Nästa förändring var att alla grupper utrustades med ett tidtagarur! Japp, ett tidtagarur. Nu skulle skyttet ske på tid men av någon outgrundlig anledning så sattes tiden till 4 minuter! Som de flesta förstår så spelar det ingen praktisk roll om man hade satt 4, 6 eller 8 minuter - någon speciell stress upplevde i alla fall inte jag. Fritt ur minnet så tog min längsta station 2 minuter och 15 sekunder och då var det tre mål på banans längsta avstånd med gott om tid för omladdning, ställningsbyte och insiktning. De flesta jag talade med upplevde tidtagaruren väldigt neutralt, man använde lydigt dem enligt regelverket men dess närvaro varken tillförde eller begränsade något speciellt i praktiken. Möjligtvis tog det marginellt längre tid på varje station eftersom det alltid var någon som glömde starta eller stoppa uret eller fråga runt vem som bar det just då.

En större förändring var det nu generösa möjligheterna att ta stöd. Att sitta på rumpan går numera bra, liksom att ligga ner helt och hållet. Diverse praktiska hjälpmedel som spiritlevel och jättelika hockeyhandskar förekom frekvent. Just att ligga ner och ha en jättestor (läs, hög) handske kastar radikalt om spelreglerna. Många läsare kommer naturligtvis att tänka - vadå handske? Men tänk er en skjutkudde med ett hål i så att man kan sticka in sin vänstra hand, som högerskytt, så förstår ni kanske tydligare hur det hela fungerar. Handsken är alltså såpass styv/hård att man kan lägga vapnet på handsken med samma effekt som om man använde en bipod. Sålunda så satt vissa skyttar på saccosäckliknande campingstolar där andra krälade på marken med sina persedelförklädda skjutstöd i högsta hugg. Ett slags bänkskytte förflyttat ut i naturen med andra ord och med den enda skillnaden att målens avstånd är varierande. Distansen till målen räknar man ju snabbt fram själv, förutsatt att man har ett tillräckligt avancerat kikarsikte på vapnet.

  Glad entusiast..

Så, hur ska man då sammanfatta det hela?

Avgiften:

Svenska Skyttesportförbundet tar 20 spänn i avgift för varje startande och i gengäld så får vi....sämre regler? Allvarligt talat, jag har ingen aning. Det blir helt enkelt dyrare att tävla och eftersom avgiften gäller per runda så minskar antalet tävlanden per runda och ju färre rundor man tänker gå desto mindre meningsfullt är det ju att åka en lång sträcka för att tävla. Hur tänkte man här egentligen??

Tidtagaruren:

Kunde varit vettiga om tidsramarna var bättre, max 2 minuter per person eller ännu hellre en och en halv så att det blir lite stress. I så fall så hade det motverkat kö på varje station och jagat på alla långsittare som väntar ut bättre väder och pysslar med ett ändlöst snurrande på kikarsiktets alla rattar. Just nu med 4 minuter så känns de mest meningslösa. Ungefär som att tävla med en obligatorisk rosa struthatt på huvudet, tillför inget men begränsar inte heller någonting. Rätt mycket jaså med andra ord.

Längre banor:

Seegt och man hinner ju inte skjuta så många klasser, långtråkigt att vänta vid varje station då varje station numera har tre mål istället för ett varierande antal av färre antal mål. Svårt att få luften att räcka på vissa vapen och tungt/otympligt att bära med fotpump eller - än värre - dykarflaska.

Skjutställningar:

I praktiken inga begränsningar, bara fantasin sätter hinder. Man får inte använda naturliga objekt eller bipod men minst en skytt hade skjutjacka, specialsydd för ändamålet och ett flertal använde skjutstödshandskar, Borta är den tid så man stod upp eller satt på huk/knä, så skjuter inga vinnare numera. Diverse mer eller bekväma skjutstolar/kuddar bars runt och begagnades så fort tillfälle gavs.

Klasser:

Förvirring råder. Vem är debutant och vem är det inte? Vapen på 10J tävlar mot 16J och antalet klasser var minst sju stycken, varav man i bästa fall hinner gå två, förutsatt att man betalar 140 kr och joggar runt...

Sammanfattningsvis:

Varför? Allt har ju fungerat så bra tidigare. Nu är det dags att hitta på något nytt. Back to basic med en ny tävlingsform av typen HFT kanske, precis som i England? I nuläget så känns det som att man har köpt sig "legitimitet" och social acceptans som "seriös" tävlingsform på bekostnad av tävlingsglädjen och att man med glädje distansierar sig ifrån de som inte vill hålla den här skytteformen som en materialsport, reserverad bara för de som har råd och råkar bo i ett län där det finns möjlighet att få ut licenser.

Nu är det dags att stanna upp och fråga sig - är vi rätt ute?

I övrigt hatten av för Onsala vilka som vanligt har arrangerat en trevlig tävling och gjort det bästa möjliga av den nya situationen. Kanonväder hade vi också, lagom varmt och sparsamt med blåst med härligt solsken. Tyvärr så kändes det som att det inte kom så många deltagare men en hel del droppade dock in succesiv under dagen.

Onsala i morgon  !!

Idag vill jag bara flagga för Onsalas första tävling i morgon, en tävling som dessutom förväntas få bra väder denna ovanligt kalla och blåsiga vår. Nytt är att man också kommer att ha en Silhuettävling, tyvärr bara med 10J men ändå.

Väl mött allesammans!

Videodags !

Idag så var jag iväg till Fuxerna Skyttegille och rastade min Elite lite, tillsammans med Lasse och hans dotter. Visserligen så var det en ridtävling vid stallarna brevid men luftvapen hörs nästan inte så vi sköt ändå eftersom risken att störa någon var näst intill obefintlig.

Här är en video som jag filmade på 40 meter, anledningen till just 40 och inte 50 meter var blåsten, tyvärr så blåste det en hel del under dagen. Kolla bara på granen uppe till höger i bild, den svajade rätt så rejält.

Det gick ju ganska bra ändå, med tanke på blåsten..

Förutom den videon så erbjöd Lasse mej att pröva Sörens hemmagjorda kulfång med nyss nämnda Elite. Jag vill med detta snabbt påpeka att jag direkt förklarade att detta INTE var en bra idé. Tre skott blev det och vilket kulfång som drabbades tror jag att stackars Sören fort inser när han besiktigar dem nästa gång. Lustigt nog så finns det ju en del entusiaster som tror att kaliber 25 har en sämre penetrationsförmåga än kaliber 22 på grundval av dess större tvärsnittsyta. Det man ofta bortser ifrån då är att anslagsenergin blir avsevärt högre vilket gott och väl kompenserar handikappet när det gäller tvärsnittsytan.

Jag hittade en bit bräda som låg kvar sedan Sörens olika byggprojekt och den fick agera provkanin för en King med 900 fps. Tyvärr så välte kameran när jag besköt brädan så just den sekvensen har jag inte dokumenterad. Träffen tog emellertid fint på 40 meter och brädan slungades iväg flera meter. Av den anledningen så trodde jag inte att diabolen drog igenom men vid en närmare besiktning så var just detta fallet..

Den här typen av luftvapen måste behandlas med samma respekt som 22 LR..

Hos Hurricane

  TM1000 - en fantastisk dyrgrip...

Igår så var jag på tjänsteresa ner till Danmark för ett möte i Malmö och passerade då på att hälsa på hos Tobbe på Hurricane i de gamla snapphanebygderna. Förutom lite socialt småprat så fick jag också förmånen att bekanta mig med hans sortimentsnya TM1000 från RAW (bilden ovan).

Vad kan man då säga om de första intrycken? Ett fantastiskt vapen med en finish och passning även högre än vanliga Theoben, speciellt ytbehandlingen med sin sidenmatta finish tilltalade undertecknad. Givetvis så fanns det också massor av påkostade mindre detaljer som den fullt justerbara kolvkammen och bakkappan liksom en generöst tilltagen skena under förstocken och en fantastiskt fin strippling på pistolgreppet.

Även avtrycket var riktigt enormt fantastiskt och vida överstigande de enheter från Theoben som jag tidigare har bekantat mig med. Tillkortakommanden då? Priset, naturligtvis. Prislappen börjar på 19.000 kr och detta är grovt räknat dubbelt så mycket som bra bössa från FX Airguns. Likaså saknas (såvitt jag vet) också kaliber 25, i alla fall i den sändningen som Tobbe hade hemma. Detta är naturligtvis ett stort tillkortakommande för ett vapen med ambitioner för skytte över längre avstånd. För FT/HFT så spelar det mindre roll, liksom den förhållandevis lilla lufttuben.

Slutligen så måste jag också erkänna att för nära 20.000 kr så borde man även ha gängad pipa liksom en diabolmatning rakt in i pipan via en transfertunnel, precis som gamla Pro-Target. Detta kan naturligtvis låta som många nackdelar för såpass många pengar men TM1000 förmår ändå att fascinera och jag måste medge att jag var svårt frestad, prislappen till trots.

Vilken kvalité och vilket hantverk!

"Är en pipspännare sämre än ett vapen med fast pipa?"

Diana 56 - tung och dyr men ett av marknadens mest underskattade vapen..

De flesta vapen idag är tekniskt sett väldigt säkra och jag kan inte påstå att jag ser någon skillnad där mellan pipspännare och under/sidospännare, rent principiellt.

Idag har många vapen någon form av antibeartrap förutom upphakssäkringen, om man sedan ändå lyckas klämma sig så spelar det rent praktiskt ingen roll om man träffas av en underspännararm eller en pipa. Den största risken finns snarare i vapnets utförande än dess konstruktion. Visst innebär en öppen cylinderladdning en risk (såsom TX-serien, Dianas sidospännare etc) men detta är välbyggda vapen med välfungerande säkerhetsmekanismer som har funnits på marknaden i flera decennier. Värre då med kinesiska Julabössor för ett par hundralappar som använder samma konstruktionsprincip men med sämre materialval och toleranser.

Precisionsmässigt sett så spelar det heller ingen roll, den stora skiljelinjen ligger i om vapnet är semirekylfritt eller stumt, inte i hur fixerad pipan råkar vara. Mycket få skyttar kan skjuta såpass bra med fjädervapen att en brytpipa som konstruktion utgör en nackdel. Däremot så kräver alla fjädervapen och i synnerhet sådana med högre effekt både vana och känslan för att skjuta just fjädervapen. Detta krav saknas eller är avsevärt lägre på semirekylfria vapen som FWBs 300-serie, Dianas 54/56 osv.

Mer om tävlingarna..

En del har förundrat funderat över huruvida jag har glömt av Mörrums tävling eller inte när jag i ett tidigare inlägg talade om Onsalas tävling såsom "premiären" för tävlingssäsongen i Sverige. Mörrum får här ursäkta men de kända och etablerade tävlingarna i Onsala (likväl Laxå) brukar av de flesta entusiaster betraktas som de primära tävlingarna i landet. Dessa klubbars tävlingar är, som sagt, etablerade och har i ett flertal år fungerat utmärkt, sedan vet vi av erfarenhet att en del mindre klubbar har kört någon tävling då o då - vilket alltid är lovvärt.

Håller Mörrum uppe sitt intresse och tävlingen återkommer fler gånger, alltså blir känd och etablerad, så kommer självfallet deras tävling också att "räknas". Rättvist eller inte, störst fokus ligger ju på Laxå och Onsala, liksom också men till mindre del på Falun. Frånsett detta så arrangerar även Piteå, Stockholm och nu också Mörrum tävlingar.

Kruxet för dessa mindre kända tävlingar är ju deras klubbars lite avsides läge, få entusiatser söder om Mälaren tenderar ju exempelvis till att bevista en tävling i Piteå och även Mörrum ligger som bekant lite offside. Dessa tävlingar tenderar därför av geografiska skäl att mer bära karaktären av klubbtävlingar (inget ont om sådana). Det deltagarmässiga utbytet är dock störst mellan Onsala-Laxå-Stockholm-Falun som har en mer fördelaktig geografisk lokalisering. Detta innebär också att man drar mer tilltagare och en mer blandad mix av deltagare ifrån olika klubbar, vilket de flesta förefaller att uppskatta. Av detta skäl så betrakar man som regel dessa klubbars tävlingar som "stortävlingar".

Det var i denna kontexten och ingen annan som jag förbigick Mörrum i inlägget om premiären.

Nog om detta...

Nästa ämne för dagen är bilder och tävlingslistor. Många klubbar liksom deltagare väljer att lägga ut sådant material på våra forum, vilket är dumt. Skälen till detta är två; 1) Igenom att lägga ut en bild på exempelvis Airgun så överlåter man äganderätten till bilden åt forumets ägare. Detta kanske man inte tänker på men kan vara av vikt ifall forumsägaren exempelvis skulle sälja bilden etc. 2) Bilder och filer är inte synbara för alla de besökare som inte vill eller kan vara inloggade, likaså indexerar inte sökmotorerna dessa bilder.

Använd därför publika platser för ert material, platser som inte gör ägandeanspråk på ert material. Exempel på detta är FTSverige och Airpang.

Årets första tävling !

  Onsala startar upp säsongen 2013

Idag satt jag och studerade inbjudan för årets första stora tävling. I år gäller det att läsa på och planera extra noga då tävlingsgrenarna inte är det man är vana vid utan en mix mellan hävdvunna praxisar och det nya regelementet. Inte mindre än åtta (!) olika klasser går av stapeln denna gång.

Fler klasser förefaller betyda större omkostnader för den första noteringen jag gör är att startavgiften har krupit upp till 70 kr (+20 kr). Nåväl. PCP Fullpower är ju själva kungaklassen och den måste man självfallet köra. Min absoluta favoritklass (PCP 10J) förefaller ha blivit struken såtillvida att den nu mönstrar in vapen ända upp till 16J, en effektnivå där jag inte har något konkurrenskraftigt vapen - såvida jag inte stryper ner min 24J BSA till 16J.

Gör jag det så uppstår nästa problem, då har jag inget vapen för fullpowerklassen eftersom den är effektbegränsad till blott 45J och den nivån klarar inte min Elite om jag inte stryper ner den ordentligt. Det hela känns surt då jag köpte en BSA Ultra med 10J just för klassen PCP 10J förra året, ett vapen som nu är inaktuellt eftersom jag saknar licens för det till 16J. Trist att man inte får köra samma vapen i flera grenar.

Nu finns det också två stycken nybörjarklasser för debutanter men hur dessa fungerar och vilka regelverk som gäller där har jag inte lyckats ta reda på. Jag har lusläst reglerna men inte blivit klokare;

http://iof3.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_65781/cf_104/Field_Target_2013.PDF

Till min glädje så har man dock kvar klassen "Öppna Riktmedel", den är ju naturligtvis ett måste. En rolig och pretantionslös tävlingsform. Sålunda så verkar det bli två skjutbara klasser numera, istället för tidigare tre. Egentligen så är det kanske inte värt att åka såpass långt för såpass lite om det inte vore för att Onsala har ett litet ess i bakfickan - Siluettskytte!

Siluettskytte är nytt och känns riktigt kul, av någon anledning så är den klassen dessutom betydligt billigare att tävla i med en anmälningsavgift på bara 20 kr. Detta låter som en given hit, enda underligheten är att man tillåter optik, alltså kikarsikte!? Nåja där har jag i alla fall ett vettigt användningsområde för min Ultra Mk III som jag egentligen köpte med tanke på HFT/FT. Vi får se om den åker med eller om jag kör siluett med min Diana 25.

Sammanfattningsvis så blir det nog 22 Ultra till PCP Fullpower och Diana 25 för Öppna Riktmedel, förhoppningsvis så får jag även köra den sistnämnda även till Siluett (här saknas besked ifrån de ansvariga), annars hoppar jag nog över Öppna Riktmedel och kör bara Ultran och Silhuett. Tyvärr så blir det bara två aktuella klasser så troligtvis så åker jag hem efter att dessa är skjutna, trist bara att sitta o vänta av tiden ända till 16.00 när det blir avslut - tidigare så var det 15.00 men nu blir det alltså längre tid trots att det är färre attraktiva klasser.

Min Elite saknar egentligt användningsändamål för dagens tävlingsutbud så den får stanna hemma men visst är det egendomligt att tävlingen innefattar inte mindre än 8 klasser/grenar men inte en enda för PCP över 45 joule, en av de absolut snabbast växande vapentyperna? Än mer anmärkningsvärt är att klubben utfärdar föreningsintyg för vapentypen trots att den inte finns med på tävlingarna. Återstår o se om Onsala kommer att köra någon benchrest eller liknande framöver där den kan användas.

Lite godis till MTC kikarsikten

  En prydlig liten lever...

Rowan Engineering har i dagarna lanserat en lever till MTCs olika kikarsikten. Som vanligt så kan man välja mellan blank eller svart aluminium. Prislappen är £29.95 + frakt.