Direktlänk till inlägg 8 mars 2016
I krigens skuggor
Luftvapen har alltid varit betydelsefulla i krig, paradoxalt nog. Vanligtvis så associerar vi ju luftvapen med måttligt effektstarka vapen som man i allmänhet inte utan svårighet kan använda för att ta en annan människa av daga. Istället så har luftvapen historiskt sett varit betydelsefulla för att utbilda vapenovana människor i att hantera skjutvapen innan de anförtros att hantera krutdrivna och fullständigt livsfarliga sådana inför sina uppdrag i krig.
Under hela 1900-talets största och mest kända konflikter så har luftvapnen haft en betydelsefull roll att fylla i detta sammanhang, allt från det första världskriget, via det andra och till modernare konflikter som Vietnamkriget.
Idag så ska vi kolla lite på två distinkt olika annonser som båda kom ut under en period då ett omfattande världskrig stod inför dörren. Den första annonsen, den ovan, är inför det första världskriget och det är uppenbart av stämningen i annonsen att man inte är direkt orolig inför utsikterna att landet faller i krig. Här uppmuntras läsaren att köpa ett luftgevär då "miniatyrgevären" (alltså motsv. 22 LR) har tagit slut på grund av stor efterfrågan. Man framhåller att ett luftvapen är minst lika bra som övningsredskap och man konstaterar att det är naturligt att alla vill förbereda sig att försvara sitt land i dessa tider. Även ungdomar och kvinnor förväntades minsann också ta del av detta.
Känslan i annonsen är en smula hurtfrisk, lite som en kollektiv uppladdning inför ett större idrottsevent. De fruktansvärda fasor som ett industrialiserat krig i verkligheten innebär var mänskligheten ännu inte införstådd med.
Bristen på vapen av alla sorter var skriande och därav dessa desperata annonser
Vår andra annons kom inför det andra världskriget och nu var läget betydligt mer allvarligt. Den tyska krigsmakten hade med besked presenterat sig på kontinenten och i Storbritannien så insåg man att motståndaren var en formidabel fiende - toppmodernt utrustad, högt motiverad och bevisat effektiv. Nu var det dags att ruska liv i sitt eget försvar.
Den brittiska armén önskade få in luftvapen av kaliber 177 ifrån diverse fabrikat, nöden var faktiskt såpass stor att man även accepterade Diana-vapen tillverkade i Tyskland! Märkligt nog så undanbad man sig dock luftvapen ifrån inhemska Greener?!
Vapenägaren kunde välja att donera sitt vapen, låna ut det till försvaret (tills kriget var över!) eller kanske sälja det, varpå man själv fick ange vad man ville ha för det. Även defekta vapen var välkomna och man hör tydligt den desperata tonen i uppmaningen.
Faktum är att Storbritannien satt pyrt till inför det andra världskriget och Tysklands psykologiska övertag var därtill förkrossande. Skjutvapen var förhållandevis sällsynta, bortom allmogens hagel- och luftgevär, så det påstås att man till och med vittjade museum på deras antika mynningsladdare, armborst och stångvapen (!) för att beväpna så många personer som möjligt.
Som Anders L Dahlman beskriver perioden i sin bok "Luftgevär"; - "En hillebard är inte mycket till vapen när den befarade fienden hanterade en toppmodern 9 mm kulsprutepistol.."